Som det är, tyvärr

Ja jag vet att det var länge sen. Ja, förutom igår då jag skrev ungefär samma sak som jag kommer skriva nu, bara med skillnaden att då försvann det när dumma Blogger vägrade fungera. Helvete. Jag skulle ha sparat ett word-dokument. Som nu.

Okej, så vad har hänt under denna vecka som gått sen sist jag skrev?

Ja, här kommer listan, förståss helt utan inbördes ordning.

• Jag var på det där jag skrev om. Ska dit igen. Men jag vill inte prata om det, inte här. Det är bara att fråga, kanske berättar jag, det beror nog lite på.
• Jag fick någon form av sammanbrott på en lektion och började gråta utan någon synlig anledning. Tänker jag själv så förstod jag heller inte först.
• Jag fick dock till slut tag i Sandviken. Vi ska dit. Det är bara boende som ska ordnas fick jag höra, men det var inget problem. Så musiklinjen is going to SANDVIKEN!
• Jag har pratat med Sanna(hoppas få träffas när jag åker dit)
• Jag har äntligen avklarat uppgiften i ensembleledningen, så nu slipper jag tänka på det där. ÄNTLIGEN.
• Och av någon anledning ställde jag upp på att fixa programmen för turnén. Jag har glömt varför jag ville. Men jag vill nog.
• Och för någon dag sen så sa du det där underbara, och jag blev lite paff. Och jag är känslomässigt galen. Ja...därför, men du vet.
• Och jag verkar lyckas med att göra min fyrstämmiga kanon med folk. De vill. Trevligt. Jag blir faktiskt riktigt glad.

Och ja… jag hade två bra veckor. Sen brakade det samman. Förståss. Jag tänkte väl för mycket, som vanligt. Suck. Oh well.

Och idag åkte Sebbe och Camilla till Damien Rice-konserten i stockholm. Jag vet inte varför jag berättar det. Kanske för att jag önskar att jag kunde åka. Men jag kan ju inte, förståss. Jag är pank. Och jag måste spara pengar till viktigare saker, som kläder. Och att åka till min käre Pierre någon gång. Jag saknar honom så otroligt mycket nuförtiden. Så hemskt mycket. Jag antar att du vet det? (Klart du gör, det är ju typ det jag skriver i alla mina sms) Jaja, faktum är fortfarande att jag saknar dig så otroligt mycket att jag skulle kunna dö(Fast det ska jag inte, jag är inte redo att dö än)

Slutsatsen för idag.

JAG VILL BLI FULL... eller iallafall dricka nånting. Och jag känner inte för vodkaflaskan Camilla och Sebbe lämnade.(DEN kvällen är uppenbarligen legendarisk. Folk kommer ihåg den natten jag och Camilla sprang runt skolan och bankade på internatelevernas dörrar...yay...eller nåt. inte.). så jag ska köpa mig en flaska vin sen.

Och oj, är bilden gammal? Det visste jag inte(Okej okej, från konserten på Effes förra året i Visby.