Och lite rädd.Ganska mycket faktiskt.
Jag tänker bara att bara för att jag inte har samma uttryck i känslor som någon annan så betyder väl inte det att jag inte är värd att bry sig om?
Äsch, jag borde inte ens skriva när jag är arg. förmodligen ångrar jag mig sen.
Nu sitter jag här med Göteborgs universitets studiekatalog. Och bara för att jag nu har den och kan se svart på vitt vad som finns blir jag besviken och rädd. Besviken för att det inte finns exakt de kurser som jag vill gå. Rädd för att jag(pågrund av att jag har den här och för att sista anmälningsdag är om ett par veckor och för att jag FAKTISKT INTE VET vad jag vill göra) inte vet om jag verkligen vill plugga, jo, jag vill ju plugga, men vad? Och jag vill ju absolut flytta till göteborg, jag har velat dit de senaste tre åren. (trots att jag knappt varit där, det var kanske just det som lockade.)Jag har bara skjutit upp det. Jag vet inte om jag kommer att klara franskastudier, det skrämmer mig, och jag vill inte bli en avhoppare. Jag tänker på min gamla klasskamrat som hoppat av flera linjer och började på hennes tredje, hon var mest till besvär, det erkänner jag. Och sen när det var dags för riktiga skolor så har hon hoppat av varje utbildning hon någonsin börjat på.
För mig känns det som om att om jag inte tror att jag klarar att gå klart en kurs, varför ens börja?
Jag tycker så.
Och jag undrar lite grann om min plötsliga irritation och känslosvall kommer genom att jag slarvat med mina p-piller och glömt ta dem de senaste dagarna. Det har heller aldrig hänt förr, i morse när jag plockade fram grejen så upptäckte jag bara att det var fler tabletter än det borde vara. Nu är iförsig det här inget bekymmer, eftersom jag ändå tänkt börja nästa uppehåll ett par veckor för tidigt. Dessutom är jag ju på den här ön och ja, behöver egentligen inte oroa mig så mycket, vad kan hända om jag glömmer p-pillret här liksom? nej, precis. Men jag fattar inte hur jag kunde glömma bort det.
Och jag känner mig ledsen, och har huvudvärk, och känner mig helt totalt nedtrampad. Nej, jag orkar inte just nu, jag behöver lite mening...
Åh, vad jobbigt allt blev nu.
Det var definitivt enklare förr...
Då var man iallafall säker, och man visste så mycket mindre då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar