Jag läste i går i SVD om hur de rödgröna ligger lågt i åldersgruppen 65+, men overall över alla åldersgrupper nu ändå ligger ganska mycket högre än alliansen. I papperstidningen fanns också en graf, som jag studerade rätt länge. Den visade på hur alliansen/de rödgröna legat hos hela sverige respektive 65+-åldersgrupperna under 2000-talet. Det som var intressant var de stora skillnader man kunde se.
Grafen gjorde mig glad, de rödgröna såg ut att ligga så högt upp att jag knappast behövt oroa mig om valet varit idag. Men det är det ju som bekant inte.
Något som bör oroa folk är dock hur lågt förtroende folk har för Mona Sahlin. Jag förstår faktiskt inte varför de sätter henne på posten som partiledare för ett av sveriges största partier, med tanke på alla skandaler hon har bakom sig. Min syster Elin kommenterade det där, och debatterade för att de låga förtroendesiffrorna beror på hennes förflutna.
Det jag har svårt att förstå är hur hon ska kunna stå som statsminister när hon bara har 28% av väljarnas förtroende. Det är farligt lågt, Reinfelt har nästan dubbelt så höga siffror - och det trots ett tapp på 7 procentenheter. Stackars Mona Sahlin, Kan man ens bli statsminister när ingen har förtroende för en?
Och stackars Lars Ohly är det ingen som gillar. I varje fall inte många. Men det är väl ingen som väntat sig att han ska bli statsminister?
Men, nu ska vi inte glömma att alla partiledarna tappar i förtroende, Utom möjligen Maria Wetterstrand för miljöpartiet. Hon är så mycket mer synlig än Peter Eriksson.
Själv visste jag knappt att han fanns förrän för några månader sedan. Då har man inte riktigt lyckats med sin personlia marknadsföring.
Det här valåret blir nog ett av de mest intressanta det senaste årtiondet. 2006 var första gången jag fick rösta(inte för att jag använde min röst, det ångrar jag lite nu), och då var jag fast besluten att lägga rösten på centerpartiet, jag var dels en sådan där blockbytare, dels en förstagångsväljare med hjärtat hos miljöpartiet. Så varför Centerpartiet? Jo, Maud Olofsson har högt förtroende hos folk idag, och hade då också. Av någon anledning går/gick hon hem hos unga väljare. Och grejen är, att jag fortfarande har förtroende för Maud Olofsson, hon säger saker som jag förstår, och inger samma lugn som min gamla klasslärare på lågstadiet. Det funkar faktiskt.
2006 sa dock min då nya pojkvän till mig att det var dumt att rösta på personerna. Man måste kolla noggrannare och se över partiprogrammen och allt vad det var. Det är ingen popularitetstävling för enskilda personer. - Men är det inte precis det allt verkar handla om idag?
Igår spelade de kubb utanför fönstret. Jag vill också ha ett kubbspel, det var ju så roligt när man var liten, eller hur? visst var det? Jysk säljer de dessutom för 69 kr.. Men samtidigt...vill jag ha ännu mer grejer att dra med mig nästa gång jag flyttar? Det tål ju att tänkas på. 69 kr är inte mycket pengar. Det de pengarna klarar är i princip att ge dig en enkel biljett till Hultsfred(Om du köper via Sj, annars får du hoppa av kustpilen redan i Blomstermåla).
Andra bloggar om: valet 2010, de rödgröna, mona sahlin, fredrik reinfeldt, maria wetterstrand, peter Eriksson, alliansen
2 kommentarer:
SV: åh vad tråkigt :o är ju skönt att ha lov ibland
"Jag förstår faktiskt inte varför de sätter henne på posten som partiledare för ett av sveriges största partier".
Jag kan ha svaret! I fevens låt "Bränn BH:n" uttrycker hon tydligt sin vilja då hon säger: "Sätt Mona på posten"! Solklart att de lyssnat på henne.
Skicka en kommentar