Snö i Norge?

Jag hörde (alltså...jag läste) från Kens helgondagbok att det kommit snö till Norge nu. I Oktober! Visserligen är det ju snart november men ÄNDÅ!

Jag som trodde att vi skulle klara oss i år med tanke på växthuseffekten, men icke.
Snart kommer den väl ner hit till Göteborg också. och så blir det en ny istid. Så nu är det väl dags att börja använda den där mössan Pierre och Mamma övertalade mig att köpa i hälleforsnäs.
Och här i lägenheten har jag och Pierre sorterat bort ett helt berg med oanvändbara kläder som nu ska gå soptunnan till mötes. Och allt under denna tiden (Alltså, knappt ens en dag) har vi och Daniel hunnit med att se en hel säsong av "Adam och Eva", ni vet det där programmet om två barn nånstans i Sverige som blir tillsammans?

Jag antar att jag levt en väldigt skyddad uppväxt... För om jag minns rätt visste jag typ ingenting om sex och sånt när jag gick i femman. Det skulle inte förvåna mig om jag trodde på storken också(Fast det har jag inga bevis för) hur kommer det sig då att dessa barn har full koll på allt?


Plötsligt händer det. har jag hört.

Just nu

Något väldigt intressant som jag och Pierre upptäckte en kväll när vi tänkte åka hem från stan.

Alla bussar går "Nu".

Något ännu mer intressant är att jag kollade den där skärmen igen idag när jag tänkte åka hem. Allt gick fortfarande "nu". När jag sen gick ut till bussen så upptäckte jag dock att det egentligen gick om 1 minut. Alla andra bussar som skulle gå såg man dock inte röken av.

Tänk om alla bussar alltid gick nu... vad trevligt det vore.
(Men vilka miljöproblem vi skulle få.)

inte riktigt än

Jag har bara nästan hämtat mig från helgens konsert... Så det är nog dags att lägga sig nu.

En trött musikchef

Nu efter DLK-konserten är jag dödstrött.Förmodligen beroende på att jag snart varit vaken lite för många timmar. Och som vanligt vill Pierres tangentbord inte riktigt skriva som jag vill. Nu ska vi vänta på Band som vill komma och hämta grejer och trött är man så att man vill dö.DÖ. usch, två timmars vila i PU-rummet är ingenting värd för mig dessvärre. det är ju lika uselt ändå.
usch.

Ha en god morgon

Min dator funkar igen!

Igår kom min nya laddningskabel. Och idag är datorn igång.
Och nu har jag klivit upp och om 25 minuter går min buss mot Särö. Jag ska nämligen jobba idag. Och jag som redan är stressad inför fältarbetet Daniel och jag måste fixa snart.
Och nu förlorade jag inspiration att skriva då ingenting har hänt alls än så länge... Gick upp 06.47 och nu sitter jag här och ser på ett gammalt avsnitt av Will and Grace.
Och sen tänkte jag väcka Pierre.

Min dator dog

Jag tänkte precis innan min dators laddare kom på att den inte ville vara med längre börja skriva lite oftare på detta stället.... Men alltså....hur får man inspirationen?
Eller vänta? Ni kanske vill höra om min dator?
Jo, det var ganska odramatiskt... plötsligt ville inte min dator ladda längre och jag tog med den till chalmers så att någon kunde ringa till dellsupporten och få den fixad. Pierre ringde, efter mycket om och men. Och jag ska få en ny laddare på måndag. snacka om störigt. så nu sitter jag här vid Pierres äckliga gamla skrotdator som bränner upp ens ben.(Och tung är den också)

Äh, ska vi börja med den där nya inspirationen imorgon när min dators laddare kommer så jag slipper sitta vid elden? Nu vill ändå både Pierre och Daniel gå ner till affären och handla kvällsmat.

Historisk översikt och så "rockmusik"

....Eller vad man ska kalla det?

Här skriver jag tusen sidor anteckningar, och tusen hänvisningar till wikipedia-sidor, bara för att jag faktiskt inte har full koll på varenda artist från 50-och 60talen. Jag tänkte inte så.Varken nu eller förr.

Plötsligt nu under rasten som just nu är märkte jag nu att internet för en gångs skull funkade nästan helt smärtfritt. Och detta var efter att vi gått och upptäckt att kaffestället var stängt. Och jag tänkte "Tusan att jag inte tog med mig en kopp från PU-rummet". Då hade jag iförsig fått gå omkring med en riktig porslinskopp...men ändå. vissa saker får man leva med.

Och idag har det tvättats, bakats bröd och tränats. och jag hörde av Daniel att han också hade dammsugit efter att jag farit iväg till gymet.

Nu verkar det en aning som att lektionen börjar igen, då föreläsaren är tillbaka. Alla har inte kommit än, så jag fortsätter skriva. Det är faktiskt dessa meddelanden jag skriver under tidsbrist som brukar bli de allra längsta. det är ju nästan lite roligt.

Och i tribute till vad jag pluggar för så lägger jag upp en bild på det jag fick fram när jag sökte på "Pop Rock". Ett frimärke med en elgitarr. Erkänn, bra va? s

Like it.

Nu ska jag lyssna mer på hur vi etablerar sättet att tänka och tala om musik. Och jag borde kanske läsa den där "Blokhus och Molde-boken". nu blir det film.

Repeat

"Before the morning breaks,
go and make your mistakes...
Don't be surprised if your head hurts.
Life is for the living, the forgiving and for leaving town alive..."

Den enda låten som mina öron kände för att lyssna på idag. ALLT annat kändes så fruktanssvärt dåligt. Men så var jag faktiskt på rätt dåligt humör hela dagen också. Inte en endaste låt funkade. Och jag som just skaffat en mp3-spelare. Oh no.

Och som lösning på problemet att all min musik i mp3:n var dålig slog jag den här(den enda vettiga) låten på repeat resten av dagen.

Plugga i E-tuna

Ja här sitter man då. i en gammal fåtölj i föräldrahemmet och gör sitt bästa för att plugga.
Helt ärligt, jag hann skriva 900 ord med skräp innan jag kom på något som lät lite vettigt. Sen skrev jag några rader skräp till och nu måste jag gå igenom eländet så att jag kan ta bort det som är mest skräpigt, och sen flytta det som är lite skräpigt men som möjligen skulle "make a little more sense" om det stod i ett annat sammanhang. helst skulle jag vilja få en riktigt bra idé(som i serietidningar när folk får en glödlampa att lysa. då vet man att de kommit på något så bra att det skulle kunna förändra världen. så bra vill jag kunna tänka) och bara skriva på den. men ICKE. så bra ska det inte gå här inte. jag kommer säkert inte ha den här klart på måndag.

för så värdelöst går det. då är frågan om man ska säga att man är sjuk och skicka in eländet med internet eller om man eventuellt ska säga att man sitter fast i Eskilstuna och skicka in eländet med internet.(för det måste ju in. sen är frågan om det blir bra... och om man vill visa sig på skolan efteråt)

Rosa saker

Ja, det har varit lite glest i bloggen den senaste tiden. Det blir ju så när det enda man väntar på är att man faktiskt ska gå ut med kameran och ta en bild. Det känns inte riktigt rätt att skriva något klantigt när man inte kan ge en bild på det klantiga. För övrigt hittar jag aldrig något vettigt att fotografera. Nåt som ser snyggt och intressant ut på samma gång liksom.

Daniel satt för övrigt just och såg på något program som tydligen var himla roligt för han skrattade nästan oavbrutet. (Eller fnissade snarare. men ändå)

Och jag kom faktiskt just hem. Jag har nämligen jobbat idag från 11-22. (Det vill säga. jag gick upp halv åtta för att åka klockan nio och komma fram halv elva. Och jag kom då givetvis inte hem förrän tjugo över elva nu på kvällen. och det bara för att jag sprang tio minuter tidigare. Jo, mitt jobb ligger långt bort. och ju mer jag tänker på det, desto mer börjar jag tröttna på pendlingen.)

Jag kanske borde berätta om min dag. Eller om min nya MP3! ja. det vore vettigt. Och kul och intressant dessutom. att jag inte tänkte på det. Så här ser den ut. den har 4 gb minne och kan spela både musik och film(påstår den, jag har inte lyckats konvertera någon fil till deras format än...). dessutom har den 45 timmars speltid.(Det är urbra, jag behöver aldrig ladda den.) Det är givetvis en sony. Så i tribute till Daniels gamla sonya får den här kallas "sonia v.2". (den heter faktiskt så på min dator.)

Ja, givetvis är det allra viktigaste att den är ROSA. det var egentligen det jag eftersökte när jag köpte den. Jag har också köpt en ny jacka, som ska fungera som vinterjacka. om den gör det återstår dock att bevisa. vi får väl se.

Pierre har också köpt en liten present till oss båda. en ny väckarklocka! jag kan berätta att den funkar. man vaknar på en gång när man hör den här. Mest på grund av att ljudet är så jobbigt distat, men också litegrann på grund av ljuset. (Inte för att man märker ljuset förrän efter några sekunder då man redan vaknat, men ändå.) Han köpte den för att den var rosa. och söt som tusen. Men jag måste tyvärr påstå att den är dryg att vakna till.

Men rosa saker äger. för alltid. snart ska jag börja bygga upp mitt rosa kök. (dvs om kanske typ tio år)

godnatt!

Nu tänkte jag sova. tänkte bara tipsa om PU-hemsidan som numera är uppdaterad med bilder på alla medlemmar. Tyckte det var jätteroligt när jag hittade det.(Dock har ingen redigerat min bild.)

Dessvärre har jag glömt bort hur man gjorde när man uppdaterade sidorna.(Eller snarare har jag glömt hur man tog sig till editorn... måste fråga Spanky om det imorgon) Därav kan jag bara hälsa alla att gå in på facebook och gå till den här sidan med ett evengemang vi har snart. Sen kan ni ju tänka ut hur ni ska ta er hit då, om man nu inte bor i göteborg. Och så kan jag tänka ut hur man lägger in all info på PU-hemsidan.

I övrigt har inget hänt, vi var på kräftskiva igår, drack lite alkoholhaltiga drycker och övertalade folk om att Schlager was the way to go.

Det funkade ett tag. emellanåt var det dock några i "DJ-båset" som tyckte annat.

Och imorgon är det ny musiksociologilektion. ska bli intressant. Vi ska tydligen diskutera på temat "Är du musikalisk?"

NU tänkte jag sova.

Och i brist på bilder tagna idag(Jag har en liten mindre dryspell i fotograferingen. jag tar aldrig med kameran längre) Så blir det en bild på en torkad ros som hänger i fönstret i vardagsrummet.

good morning good mooorning!

Hej hej alla som är vakna halv sex på morgonen.
Jag för min del sitter här halvt vaken och osminkad och väntar på att ta bussen till Särö. I något troligen mindre intelligent ögonblick tackade jag ja till jobb denna dag. Smart som jag var. Precis. så detta ledde till att jag fått kliva upp nu klockan fem för att ta bussen klockann två minuter i sex.(Det påminner mig en aning om när jag fick kliva upp ungefär samma tid för att åka med 0515-bussen från Hemse in till Visby alla gånger jag åkte hem sådär himla tidigt.)
Nej, nu ska jag se om jag hinner fixa sminket innan jag springer. och jag ska helst inte väcka Daniel. frågan är hur man öppnar kylen UTAN att väcka Daniel?

Nu låter det där som om Daniel har en liten inbyggd microsensor som säger till honom varje gång man öppnar kylen, och litegrann är det så. Han bor ju i vardagsrummet och numer finns en gris i kylskåpet som grymtar" varje gång man öppnar. Det är sant. Dock är det ingen riktig gris, och den låter heller inte som en gris, den låter som ett lejon.

godmorgon

Jag ville hem

Så satt man där. tio minuter efter att lektionen slutat på musikvetenskap och en snubbe från kåren är på besök för att berätta om deras verksamhet. Hela mötet fick mig att fatta varför folk är så dåliga på att engagera sig i ämnesgrupperna. Herregud så tråkigt det var!
Jo alltså, han själv var förståss rätt trist(Jag satt mest och tyckte synd om honom för att ingen skulle vilja skriva på papperet.), men hela upplägget var ju ungefär lika tråkigt.
Och sen när det var slut, då ville jag bara hem. hela vägen upp till hållplatsen var det enda jag tänkte på hur trevligt det skulle vara att komma hem och sätta sig i sin hemska stol(Ja, datorstolen är jättedålig ergonomiskt sett. I varje fall för skrivbordet. Jag hatar det, ändå sitter jag där)
och logga in på min dator och leta lite musik som kunde betyda något.
Kanske skriva in lite klassiska gitarrnoter på Finale.
typ nåt sånt.

Och så ringer Pierre och berättar om nån dum jäkla brandutbildning som jag måste gå på. USCH. säger jag bara.USCH.
Nu blev jag så deprimerad att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Den här stolen var förresten inte heller någon höjdare för ryggen.
Nu hittade jag dock Lastfms musiksida så att jag kan logga in på mig själv och lyssna på låtar som tydligen "Ska" passa mig enligt tidigare lyssningar(Sen att jag inte kan minnas nån gång då jag lyssnat eller överhuvudtaget GILLAT Apoptygma Berserk, som var den första artisten som kom upp, det upphör aldrig att förvåna mig.

Nu dök resten av PU upp. hejdå.

Mitt katastrofala fall

I lördags skulle jag jobba. trots att jag var sjuk och på ett ställe jag aldrig jobbat på förr. "Jaha?" säger du, "Ska det vara så himla jobbigt?" Ja nu är det såhär att nya starter på saker alltid skrämt mig. Som med ny skola(och nytt jobb) till exempel. Jag är alltid jättenervös första dagen. Så länge jag inte redan vet lite smått vad jag ger mig in på och känner mig trygg i situationen.

Nu skulle jag iallafall provjobba. show var det, och ont om plats att ta sig fram på och så fick man nästan klättra över scenen för att lyckas med att ge folk sin mat. Och det var förståss då det hände... När jag står där med en flaska vitt i högsta hugg för att hälla upp i någons glas så missar jag kanten på en scentrappa med ena foten och faller pladask och skrapar upp hela benet och lyckas nätt och jämt ta emot mig med ena handen... Jag tappar givetvis nästan vinflaskan men lyckas hålla kvar den i handen bara så mycket att jag häller ut halva flaskan på en stackars tjej som sitter vid bordet.
Jag ber förståss om ursäkt, men det enda folk verkar bry sig om är om jag är ok.(Puh, jag kände inte för att betala kemtvätt) Så jag stapplar därifrån på skakiga ben och med tårarna lite smått brännande i ögonen av smärtan i benet.
Nu gråter jag givetvis inte där, utan biter ihop och fortsätter så gott jag kan.
Jag lyckas till och med glömma bort hur ont det gör efter ett tag. Och även när jag sen åker iväg till Chalmers mitt i natten för att kolla in nollfinalen känns det rätt ok. Tillräckligt för att gå på iallafall.
Men från och med klockan halv tre på natten gick det bara utför.
För det var nu blodet började rusa till benstackarn och bilda blåmärken som gör JÄTTEont när man petar på dem. Nuddar man dem nu kan jag svära på att jag fortfarande skriker till. Och på grund av att jag fick halta hela lördagsnatten så fick jag också kramp i det andra benets fotled så yay...nu gör den också ont. Så jag kan inte gå.
Så jag fick sjukskriva mig från jobbet idag(Plus att jag är förkyld. hade det bara varit benet hade jag antagligen inte märkt det när jag ringde(Då hade jag ju typ nyss vaknat och tänkte inte på det)

Nu är det iallafall sent på måndagen, och Pierre är påväg hem. Hade jag jobbat hade jag slutat om 23 minuter. klockan tolv. Men nu blev det inte så. Istället ska jag snart halta iväg till badrummet och tvätta ansiktet.

Och ja, Elin, förmodligen var mitt hår typ lika gult som på bilden. eller så är det förstärkt av blixten. troligen är det blixten vi ska skylla på.

Bye bye Blondie

Så nu har jag tagit bort eländet. Det blonda håret alltså. det som fick hänga med hela sommaren men nu är det borta.

Och faktiskt, sen folk börjat se mig med mörkt hår igen så har jag inte hört annat än hur bra jag passar i mörkt hår. (Bättre än i blont... har jag också hört några gånger) Varför var det ingen som sa något när jag faktiskt var blond? Kanske något i stil med:"Njae... jag vet inte om blont is the way for you..." eller :"Nej Frida, du passar bättre i mörkt hår." Okej, det vet väl jag också att det inte är någon som skulle gå fram och säga "Fy vad ful du är". Men på ett trevligare sätt kunde man väl ändå kanske säga ... ja just det där med att det var bättre brunt. jag vet inte. Varför gör inte folk det?

Jag menar att jag har ju ändå varit blond sen den 23 juni. (typ, även om det då var mest rödblont) Två månader alltså. även om det känns mycket längre.

Men men, nu är jag ju brunhårig igen. det roliga är att jag faktiskt köpte en färg som hette "Gyllene askblond". jag kan säga att det inte direkt ser varken gyllene eller askblont ut. Men...det blev mörkt iallafall.

Men det är ändå rätt kul. endel av mina nya bekantskaper på chalmers har ju aldrig sett mig i nåt annat än blont(Iallafall inte som de minns) FestU-Frodo blev nästan lite rädd när jag plötsligt utan förvarning började prata med honom. Han trodde ju att jag var någon random tjej som bara tagit mig ner på torget.

Okej. bilder. Sista bilden av mig som blond. (Cred CFFC) bilden som ska upp på PU-hemsidan. Och så första bilden av mig som brunhårig. (Hemma i lägenheten med en strejkande hy.)

Mina minuter som masterstudent

Läs alltid igenom tider noga!
Det är ett viktigt råd. att alltid noga läsa igenom alla tider och uppgifter man får som ska hjälpa en senare. För glömmer man bort dem blir det himla jobbigt.
tillexempel idag så klev Daniel och jag upp vid sju på morgonen för att gå till uppropet för musikvetenskap. Vi trodde den började klockan nio.

Hur som helst, vi åker in och allt är lugnt. vi är till och med tidiga så jag köper en sandwich i automaten där i vera sandberg.
Så ser vi att de öppnar salen, och vi går med alla andra människor in. Att de ser mycket smartare ut är inget vi reflekterar över då. Väl därinne får vi en lapp där det står olika saker på engelska där vi tydligen ska närvara vid olika tillfällen under dagen. "Ska vi vara här ända till FEM!" säger då Daniel och stirrar surt på pappret. "Jag vet inte... "säger jag och stör mig på att jag inte känner igen läraren. jag trodde det skulle vara samma som sist.
Dock känner vi blickar från övriga studenter som tittar på oss.
Plötsligt slår de också på en powerpointpresentation med rubriken "Introduction to master studies at Chalmers"

Daniel ser den först och skriker till att "vi ska nog inte vara här!". då springer vi snabbt till dörren för att ta oss ut. DEN ÄR LÅST! vi kommer inte ut! jag börjar frenetiskt tänka på hur man bryter upp nödlåset, för jag ser ingen nyckelsymbol som en skylt hänvisar till. Daniel oroar sig för att behöva gå till andra ingången. Jag oroar mig mest för att behöva konfrontera läraren med att vi gått fel. Och för att komma ut förståss. Men tillslut, en liten liten silverknapp precis bredvid nyckelhålet. Vi är ute.

Men det är inte över.

tydligen tycker folk att vi ser ut som smarta människor som inte alls bara tagit fel på tid och lokal när några lärare frågar oss om vi är masterstudenter. "NEJ!" säger vi och springer vidare någonstans där vi kommer undan denna galenskap.

Tack och lov. Vi går till kårhuset istället och köper en kaffe och läser GT i en halvtimme.

Gitarren

Satt och spelade på min gitarr nyss.

Blir ungefär lika förvånad varje gång när jag upptäcker att stämningen knappt ändrat sig alls. Ett halvt varv, och den låter som vanligt igen. Trots att jag spelar så lite nuförtiden.

Jag skulle vilja börja spela gitarr igen. men vart letar man efter lärare?

Jag skriver för att jag tror att jag vet vad jag vill göra nu. Kanske. eller jag vet inte vad jag vill göra, men jag vet vad jag vill plugga för att få göra något jag vill sen.

Jag vill plugga musik.(dah)

Jag vill plugga marknadsföring, och jag vill plugga lite lätt ekonomi.

Jag vill inte plugga matte, och absolut inte fysik.

Jag skulle lätt kunna tänka mig att plugga marknadsföring och reklam på KY. om de nu någonsin ville ta in mig på sin skola.

Och jag skulle lätt plugga ljudteknik. (om de vill ta in mig på sin skola nångång)

Jag vill ha ett jobb närmare stan. Jag är fruktanssvärt trött på alla resor fram och tillbaka. Imorgon kommer jag att göra en mattetenta för att placeras in i en grupp med människor som ska lära sig matte på hög nivå.

Gissningsvis kommer jag att hamna i extrahjälpgruppen(Det skäms jag faktiskt för, jag har alltid varit i bästa gruppen. FAN)

Egentligen borde jag inte bry mig, men det gör jag! usch. jag vill inte!

Och ikväll ska jag jobba.

Tekniskt sett har jag redan sabbat mina chanser med den här kursen för länge sen när jag tyckte det var en bra idé att jobba fyra dagar i veckan samtidigt som jag läste. Jag tänkte bara hälsa att det var urdumt tänkt.

Och nu tänkte jag packa min väska. försöka hitta min ena borttappade stödstrumpa och resa iväg till jobbet. jag börjar ju faktiskt om två timmar. (yay!)

så vi ses vid den här tiden om tolv timmar.

Men vad ska man säga

Det är lite märkligt. när jag jobbar så är jag jättetrött och känner inte riktigt för att komma tillbaka. men när jag inte jobbar går jag och oroar mig för att jag inte får jobba nog och vill gärna åka iväg och jobba redan samma dag. Det känns liksom som om man hinner med mycket mer än man tänkt sig. så plötsligt har man inget att göra en helt vanlig kväll.
känns det som.

Det är lite märkligt kanske.
Ja och sådär går det ju, och helt plötsligt kommer ett par sms från säröhus om jobb onsdag och torsdag och helt plötsligt jobbar jag fyra dagar den här veckan också. Och då blir man lite orolig över att man ska bli trött igen. och blir rädd. och får lite ångest igen. Men det ska väl gå bra den här gången också.


Och på lördag är det nollkalaset, då ska vi scenvakta åt FestU och förmodligen festa lite. Hur svårt kan det vara att svenvakta liksom? Man ska ju bara se till så att ingen hoppar över kravallen och försöker komma upp på scenen.


Och i det här fallet tror jag inte det kommer att hända.


Nu börjar det bli utväxt igen förresten. dammit. bara att promenera iväg till sin närmaste lokala hårfärgsförsäljare och köpa lite färg igen.
Jag blir nog blond ett tag till.
Nu börjar brödet bli klart i ugnen och strax ska Daniel och jag springa ner i tvättstugan och ta upp det sista.
Åh, jag glömde ju nästan, tekniskt basår. Det har jag ju börjat på nu.
Och jag ska väl vara ärlig. Det är jobbigt. himla jobbigt. och inte ett dugg kul. jag hatar det. Faktiskt. Och det enda alla pratar om är vad de ska göra sen, att de ska in på ett särskilt program på chalmers och bla bla bla... Och vad vill jag? Ja, inte tänker jag bli någon civilingenjör med inriktning något tekniskt iallafall.
Helt ärligt så saknar jag min älskade musikteori.

Ett meddelande från en buss...

*Det här var ett handskrivet meddelande skrivet på bussen från Särö*
"Jag ska inte säga att det här inte är självmant valt, för det är det. Men nu efter två dagar är jag faktiskt för trött för att vilja mer. Eller... nja, egentligen har det inte med jobbet att göra att jag är trött och sur. Jag är är bara irriterad över att jag inte får göra roliga saker för att jag helt ovetande skrivit upp mig på en massa jobb. Det hade ju varit himla kul att vandra runt och festa i HÄKS föreningskläder på nollningen som tidigare år(Tre år så är det tradition...men det blev bara två)

Och så svårt som jag har att hålla ordning på dagarna i dessa tider så hade jag verkligen önskat att någon för bara någon vecka sen sagt : "Men du vet väl att chalmersrundvandringen är på Fredag?" Det hade kanske funkat.

Lite grann önskar jag väl att jag hade sån där bristande arbetsmoral också, så att jag bara kunde ringa in och sjukanmäla mig imorgon. med det kan jag bara inte.

Men just nu. När jag just påbörjar min en och en halv timmar långa resa hemåt är jag bara så trött på allt och så jätteavundsjuk på Pierre som får vara med. (Jag har ju alltid tyckt att det här var det roligaste på hela året....)

FAN. fan fan fan fan fan.

Men men, det är ju liksom inte menat för mig egentligen. jag har bara tyckt det var så roligt de senaste åren...

Sov gott alla ni som får chansen. själv ska jag upp sju i morgon bitti. Och jag åker nog in i PU-tröjan bara för att känna mig viktig.

För all del...

det var kanske inte helt genomtänkt att gå upp för skola klockan halv sju och komma hem från jobbet klockan halv två på natten.

Inte helt. "

Men god natt nu för all del. Jag ska ju också sova.

Och bilden har förståss inget med handlingen att göra.

Bringing back the videoblog!

Ni vet väl om det där med att man ibland är lite bitter?