onsdag 14 september 2005
söndermarken om hemse, om mig, om himlen
Så som minnena ser ut, en onsdag i musiklinjens
helt egna datasal, klockan åtta i september
det har redan mörknat och det luktar lite svagt
av elektroniken i byggnaden, bredvid mig ligger läxorna i väskan
Gråblåa skyar, blåsigt och kyligt
en kille sitter mitt emot mig i vår datasal.
och toner och åter toner, överallt hörs tonerna
man hör dem när de tystnar, och här ska jag förvandlas till ett nytt jag
Ser basen och gitarrerna, det enda som blir viktigt
att kunna spela minnen, drömmen om en högre höjd
Men flöjterna spelar, det hörs igenom vinden
men stjärnorna dom glittrar, och folket slutar ringa, det bara blir så.
En enda ambition, det är därför jag har valt det
man kan skratta och gråta, rymma över taken
bort från regelbokens stöveltramp, det trasiga
la isla bonita och den halvkassa stereon som fästes invid väggen
Datorer uppdateras, ett litet steg för skolan
en väldigt liten stege, det hände nästan inget
det blir ännu ett hinder, att fixa alla bilderna i kameran
och musiken från sibelius och sångerna man bär på
Med alla klossar över ängen, små sockerbitar ligger där
skyltar överallt till små hus nånstans i socknen
en färgaffär i centrum, som metropolen här i södern
det är verkligheten, drömmen, det är färgerna man bara ser på bio
ensembler ska bildas, vi drar händer genom håret
sliter det fördärvat, alla låtar som man hörde,
de drog ut i luften, uti havet uti vinden
för länge sen försvunnit, och man stirrar blekt någonstans framför sig
Ser på mikrofonen, man glömmer alltid nånting
den spelar bara in om cylindern står ställd på on
och det får man aldrig glömma, då fylls till slut en spelare
med ljud som inte finns,inte lyssnas, inte hörs och inte spelas
Jag ser den grålila färgen, ett av alla de valen
som gjordes, för det enkla, bara välja en av fyra
det finns så mycket mer man vill, jaga och förvirra
nåt som inte finns förbestämt, nåt som inte alltid finns att se på noter
Till slut så ska man återvända, platser måste vila
resa bort långt bort från havet, bort från allt det instängda
Gena över taken, starta upp och börja om
Det gamla kommer jaga mig, så jag finns alltid kvar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar