Stilettklackar i 39 kvadrat

Jag är helt jättemedveten om att tiden går. verkligen. Och jag är medveten om att det blir längre och längre mellan bloggmeddelandena. Lite i mitt stilla sinne funderar jag på att lägga bloggandet på hyllan tills jag orkar med det igen. Fast jag tror inte att det är nödvändigt... vi får väl se, antar jag.
För två dagar sen kom jag till Göteborg där min underbara älskade Pierre finns. Precis vad ja behövde efter avslutningen, få ta det lite lugnt och bara vara.
Här behöver jag inte tänka på klassen, på gotland, eller rektorsvillan och dess fantastiska inneboende. Här behöver jag inte oroa mig över jobb eller problem eller mina föräldrar och framtiden.

Åh vad jag älskar att vara här!
Pierre har under hela dagen sagt att det är så gott att jag är här nu. Väldigt många.(hah)och jag tröttnar ju inte direkt på att höra det iförsig...

Okej, annat som händer?
Vädret här som jag har sett de gånger jag tittat ut genom fönstret idag är halvkallt och mulet. annars hade det kanske blivit liseberg idag.
Igår var det träning och 8 minuters solarium för mig. jag vet att jag inte ska sola, men... jag ville. Och dessutom hände inget, ingen skadad hud eller liknande.
Bra alltså.
dumma tabletter som vill förstöra mitt liv. Men se den gubben gick inte!

Okej, jag måste SÅ ta nya bilder på mig och Pierre. Men täcket ser fortfarande likadant ut. Militärt snyggt rutigt.
blått. Inte grönt. märkligt.