Utelåst

Igår började dagen såhär:

Thobbe har ju som någon kanske hört, bott här i Göteborg hos mig och Pierre i några dagar? Ja, precis, han skulle göra musikhögskoleproven på Artisten. Det har faktiskt varit jättetrevligt, det är liksom lite kul när någon kommer ner hit i ett par dagar. Igår åkte han dock till örebro för att göra andra prov. Alltså, till historien som följer.

Till att börja med så var onsdagen en dag för PU-aspmöte. Dagen då vi skulle måla asptröjor och sånt. Det var trevligt, men när Pierre ville flytta kvällen till Risjerk och gratis öl tyckte jag att jag ville hem, jag skulle ju liksom jobba dagen efter. Så, jag får hans nyckel och åker hem. Hemma har Thobbe somnat så jag väcker honom i all välmening, han är för lång för att sova på våran soffa. Och nyckeln lägger jag på den blå bokhyllan. Dagen efter åker Pierre först, jag en halvtimme senare, så jag ber Thobbe slänga in min nyckel genom brevinkastet.

Vid fyra ringer Pierre. Jag är ju som vanligt upptagen med nåt annat så jag ringer tillbaka vid fem. Han har ingen nyckel, säger han.

"VA?"

fint, han har förståss inte tagit nyckeln från bokhyllan(Okej, tydligen kom han inte ihåg att jag berättat det för honom) Så jag panikringer Thobbe, han har åkt, och han slängde in nyckeln. Så... vad göra? Jag ber min handledare Anton att få åka hem en timme tidigt, och sen är jag påväg hem för att lugna Pierre som börjar bli orolig.

Jag möter Pierre på redbergsplatsen och vi köper extra starka magneter, ett snöre och popcorn. bra gjort. Väl hemma försöker vi fixa det här, med hjälp av snöret och magneterna(Och linjaler som vi fick av vår granne Cissi, en mp3spelare för ljus och påse). Tills vi upptäcker att nycklar inte är magnetiska. hmm..

Nästa projekt är att köpa tejp. Det går inte bra. Jag försöker ringa alla butiker i området och fråga om de har dubbelhäftande tejp. En svarar. De har ingen tejp.

Konsum på munkebäckstorget svarar inte, så jag tänker att det är lika bra att bara åka dit att kolla, vi har ju liksom försökt i två timmar nu. Så jag springer ner från Cissis lägenhet där jag lånade internet och precis nu får Pierre ut nycklarna.
Så...vill ni bryta er in hos någon med brevinkast där ni vet att en nyckel kastats in på ett sidenband(En mycket viktig detalj faktiskt) så har ni allt ni behöver här.

1 st Vinöppnare

1 snöre

Tejp att vira på vinöppnaren(Med klistret utåt förståss)

En mp3spelare(Att se med)

En spegel

Sen har du allt du behöver för att bryta dig in i din egen lägenhet. Eller nån annans, med förutsättningen att det ligger en nyckel på ett sidenband precis innanför dörren. Annars är det nog kört.

Det var hur vi sparade låssmedskostnaderna klockan åtta på kvällen.

Åh, sa jag förresten att vi för ett par dagar sen bakade ett himla stort bröd? Gigantiskt. Och...första bilden på mig på en evighet. Japp... läppen har läkt nu. Men jag ser lite sliten ut minsann. Jaja, inget jag inte kan leva med. Pierre ser på Cast Away, jag fick panik efter en timme och satte mig här istället. Den är så himla psykiskt jobbig, precis som Titanic, men på ett annat sätt. Och som the Terminal. Den filmen vill jag aldrig se igen, den gör mig bara så ledsen och deprimerad inombords. Iförsig ser jag fortfarande, nu simmade precis volleybollen iväg. fint.

Och nu har jag sådan fruktansvärd magverk(förmodligen mensvärk) att jag måste gå och lägga mig nånstans...usch... vad jobbigt.

Häks och K6-drink

Så... för alla som känner till HÄKS.
Hemsidan är lite uppdaterad igen. Hur tänker eller orkar jag inte berätta, men jag föreslår att ni dels går in på www.haks.se och läser vad Pierre skrivit på nyheter och dels letar efter denna söta gris här som jag ritat alldeles själv på ett papper och sen fotat in i datorn och förstärkt och färgat. Den kan vara himla svår att hitta... tycker jag som knappt hittar den själv...
Pierre och jag tyckte att det var dags att uppdatera nu när det nya Häksgänget alldeles snart kliver på och ett nytt år liksom börjat. Det är lite tråkigt tycker jag dock, att det gamla häksgänget som jag umgåtts rätt mycket med i år inte sitter i Risjerk särskilt ofta mer.

Och förresten, ikväll tänkte jag att jag skulle testa mina nya likörer, Lychee och Parfait amour i ett par drinkar. Dock så upptäckte jag att Litchi-frukter enligt likörföretaget luktar och smakar parfym. Den jätteackra parfait amouren däremot blev ju snygg, dock inte så himla god. Alls. Men, i ett snyggt delvis grönt glas som detta så blev ju drinken fin iallafall. Och är numera döpt till K6.

Ja, den blev ju som sagt inte så god, men mest för att jag nog inte riktigt hade rätt råvaror hemma för att få den somjag ville ha den, dessutom smakade den inte riktigt självt som jag tänkt. Så... ja, det blev lite fel. Men, ja, än så länge när jag testade så innehöll den citronvodka, parfait amour, sprite och guavajuice. Den ska fixas, smaken av blåbär och mandel är inte så himla god. Men, antingen fixar jag väl till den, eller så går jag väl med flaskan till K6 och blandar ett dussin äckliga drinkar åt dem, de kanske vill dricka den endast för färgen(Detta grundar jag endast på att Pierre skulle dricka vilken drink som helst så länge den är grön, eller, kanske inte vilken somhelst, den där äckliga banan/chokladläsken vi hittade på Willys var ju himla äcklig, och grön) Iallafall lär de ju smaka, eller hur? (Det skulle jag göra)Eller så ger jag dem bara flaskan så kan de blanda sina egna äckliga drinkar, eller goda drinkar, med lite tur.

Nu blev diskussionen lång och jobbig. Slutsatsen är: Antingen så blir drinken god om några förändringar, eller så ger jag den lila flaskan till K6. Vi får se.

Mörkrädd

Jag skulle faktiskt kalla mig själv lite mörkrädd. Iallafall utomhus. Och i varje fall ibland. jag är ju liksom den som tror att det varje mötande och förbipasserande är en våldtäcksman och rånare. Och att det bakom varje buske är ett monster(eller ännu en våldtäcksman). Dessutom tror jag att det i varje överfull soptunna ligger en bomb som så snart jag passerar spränger av.

Om en stackars människa råkar gå upp till typ 70 meter bakom mig så tror jag förståss att denne förföljer mig. (för att sen våldta och mörda mig... hmm.. mycket med våldtäkt här)

Tyvärr så har jag också tvångstankar som kommer upp när jag går hem i mörkret som säger något i stil med "Hoppa på ett ben resten av vägen hem annars dör alla"(jag försöker att inte få dem så specifika...). Fast... dessa brukar avhjälpas med musik som är tillräckligt hög för att jag inte ska lyckas forma några sådana tankar. Andra tankar brukar funka dock, till exempel så kom jag på alla dessa saker när jag promenerade hem från Munkebäckstorget helt ensam vid 01.30-tiden i fredags. Jag var ju tvungen att göra nånting. Och Kent väcker inte direkt mitt intresse tillräckligt mycket för att jag ska kunna strunta i att tänka utan bara lyssna.

Men... utifrån dessa mörkrädslor och paranoida tankar(Fruktanssvärt paranoida faktiskt) så kan vi då dra två slutsatser.

1. Jag är paranoid i mörker utomhus. och

2. Jag är himla rädd för att dö.

Men, vi kan ju i varje fall vara eniga om att jag faktiskt vågar gå hem själv mitt i natten, trots att jag inte vill(förresten är det bara osmart att gå hem själv mitt i natten en fredag)

Igår efter praktiken så for jag hemåt lite tidigare, och med bussen hela vägen så jag hade egentligen inte tid att tänka såhär. Sen kunde jag inte sova förrän fram emot sju-åttatiden på morgonen och spenderade hela tiden med att stirra upp i taket och då och då fundera på om Pierre var vaken eller ej. Och förståss på vad jag vill med mitt liv. Som vanligt.

Jag känner bara att jag måste hitta mitt kall någonstans. Någonstans finns det väl? Eller är det bara musikvärlden jag måste återvända till? Kanske borde jag aldrig gått. Jag är inte säker längre. För övrigt har jag aldrig varit det. Men ja... Numera vet jag detta:

1: Jag behöver känna mig behövd och nödvändig.

Annars blir jag olycklig.

2. Jag behöver känna mig bra på vad jag gör.

Annars blir jag olycklig.

3. Dessutom behöver jag tycka att det är roligt.

Annars blir jag förståss.... olycklig.

Jag återkommer när jag kommit på denna ekvationen.

Men vi kan ju säga 3(1+2)= "Jag lycklig".
Om den ekvationen makes sense to anyone. Jag är inte ens säker själv. Trots att jag är rätt lycklig i övrigt, om vi bortser från vad jag ska tjäna pengar på.

Och imorgon kommer Antonia och Thobbe till Göteborg. Det skulle bli så roligt om jag inte var tvungen att ha praktik. Förhoppningsvis får jag lite tid ändå. man kan ju hoppas.

Det har för övrigt gått 2 veckor nu. två veckor kvar. och jag är... rätt likgiltig. jag vet inte om det är roligt eller bara: "Ja..?" än. dessvärre.

tjat

Ja, här står jag och lagar lunch och hör på Daniels tjat om att jag ska skicka en bild på min mun. Han kan glömma det. Bara glömma det.
Och så hotar han med att fortsätta terrorisera mig i all evighet tills jag skickar bilden. Jobbigt Daniel, du vet att såren nog är borta om ett par dagar va?
Han är lite sur för att jag inte tog kort på min silikonläpp. haha, no way in hell, jag vill helst glömma det och absolut inte bli påmind om det nånsin igen.
Oj, nu är nog mina makaroner klara.

Msn-konversation:
Daniel: "du kan inte ignorera mig hur länge som helst"
Jag: "Kan jag visst!"

Förbättring?

Det är inte så mycket skillnad. Jag visar mig under inga omständigheter som helst utanför dörren. Dock har svullnaden gått ner så nu ser jag inte nyopererad ut längre. Nu ser det bara ut som om jag blivit misshandlad och hårt slagen på käften.
Och de där jävla sårskorporna!
Om inte huden är okej (Okej= definierat: utan sårskorpor så att det går att sminka över)imorgon kväll kommer jag tvingas att sjukskriva mig på tisdag. Man kan ju inte se ut som ett misshandlat offer när man ska se trevlig ut och servera på restaurang?
Ja... jag funderar alltså allvarligt på att bli muslim för två dagar eller så då jag kan visa mig bland folk och låtsas att jag bara är muslim. ja...eller nåt.

Idag åkte Pierre rätt tidigt för sökningarna till HÄKS. tänka sig. Snart är några av Asparna Häksare. Jag försöker att inte lägga mig i, men jag är faktiskt himla nyfiken på hur det blir ikväll.

Och igår hände något som inte hänt på år och dar. Jag MISSADE Melodifestivalen! Jag glömde helt bort att den var så jag var tvungen att se på reprisen idag. Okej, Sanna Nielsen var ju faktiskt bäst. helt klart. låten var jättebra. Carola och Johnson tycker jag bara är kul för att det är han.. och hon. Låten kunde varit bättre...men den är inte kass.
Sen... Why oh why sjunger folk på ryska i en svensk melodifestival? Jag vägrar tycka om det om de inte kan hålla sig till svenska eller engelska. Jag vägrar. Bara för det ska jag ställa upp och sjunga på... latin! Bara för att jag kan.(Nja...jag kan inte latin. Bara salmo salar. Det betyder lax.)

Fortfarande ingen bild. Jag vägrar som sagt visa mig utanför dörren. Jag kan ju knappt ge min sambo en puss då det gör så himla ont varje gång man rör läppen...åh varför skulle jag ramla!!?

Dagens mantra: "Varför skulle jag ramla, varför,varför? Varför skulle jag ramla, varför?"
Dagens sysselsättning: Sova, Spela Guitar Hero och se på will & grace.
Dagens klädsel: vita mysbyxor och svartgrårandig top.
Dagens mat: Tonfisksallad. Och en pomelo.

Jag ser ut som en nyopererad silikonläppsbrud...

Fakta 1: Jag ser ut som om jag just opererat in silikon i läpparna.
Fakta 2: Jag har röda skrapsår i halva ansiktet.
Fakta 3: Jag ser också rätt misshandlad ut...

Alltså, jag har världens största överläpp.

Så..hur hände detta? Ja, vi kan ta det såhär: Jag jobbade hela dagen på Cosmopol som praktikant i servisen. Sen fick jag gå hem en timme tidigare och åkte till Chalmers för Asppuben. Där gick jag till Risjerk och satte mig med gänget av grönklädda klantar på Kemi och drack öl. Sen fick jag punch, det var nog där det gick åt skogen tror jag. På såna här ställen ska jag inte dricka något som är starkare än öl.(eller möjligen en drink. En blå, ska jag nu säga varje gång jag går till gasquen från och med nu)
Ja, iallafall. Sen tog jag på mig ett par gröna korta hängelbyxor utan ben som jag tror att jag glömde min ögonbrynspenna i... hmm.. måste dubbelkolla det sen.
Sen var det asppub med tema barnkalas, Maria våfflade mitt hår och jag såg ut ungefär som Pippi långstrump. (kolla själva på facebook)I varje fall kallade alla mig det hela kvällen...så jag antar att det berodde på det, det kan ju liksom inte ha varit min enastående armstyrka direkt liksom (hah, jag får kramp vid fem kilos hantlar..eller kanske tio)
Ja okej, till saken. Jag pratade med Erika nånstans på kvällen, jag var rätt full redan där i telefonen om jag minns rätt. och sen har jag ett gäng obegripliga nummer i min mobil som jag INTE minns att jag ringt. ja, okej, Larsson, jag undrade var han var så jag fick numret av någon, kan det ha varit maria?
Ja okej, tillbaks i Risjerk...eller? nånting sånt. jag slutade nog dricka här kanske, minns inte riktigt... Men iallafall, vi ska hem, jag har glömt varför men det skulle vi, det var nog bra. och..till saken,

Vi går och köper Pommes i en gatukiosk vid centralen, någon kommer in och ropar att sjuttonbussen går om fyra minuter, vi blir lite stressade, och jag har bara ballerinaskor och lyckas på nåt vis snubbla och ramlar med ansiktet först på kullerstenen och tappar mina strips. Ja, och skrapar upp ansiktet och blöder näsblod som en idiot förståss.
Pierre kommer och hjälper mig och springer sen med blodiga händer och köper en ny stripstallrik med lök till mig och jag står med ansiktet i händerna, kollar på Pierres kavaj på gatan och gråter. Nu kommer förståss nån skum kille och frågar vad som hänt och när jag försöker säga att det är lugnt och att min pojkvän snart kommer tillbaka, säger han: "Oh no, what did he do to you?".
Till slut går han iallafall, jag står kvar, Pierre kommer med min stripstallrik och går till busshållplatsen...och jag grät och vägrar släppa händerna från ansiktet eftersom jag är övertygad om att jag ser hemsk ut.
Vilket jag gjorde, så...nu ser jag ut som en nyopererad, misshandladm, spräckt silikonöverläpp. Eller botox eller vad man nu brukar spruta in.

Ni får INTE se en bild, jag gömmer ansiktet i täcket tills detta läkt ihop och gått över.

Bruten lilltå? och på alla hjärtans dag till råga på allt...

Jag tror allvarligt att min lilltå är bruten!!

Ja, eller så är det en enorm spricka i den. Eller...så har jag en hjärtattack...(Ja...ska det inte göra ont i nån fot eller ben eller nåt...vänster arm kanske det var förresten)

fast. om det var något plötsligt så borde det ju vara över nu. jag har knappt kunnat ha skor på mig i en vecka nu.(Det är ju himla lyckat när man ska gå och gå och gå på sin praktikplats)

DEN GÖR SÅ ONT!

och jag har sagt till Pierre att om jag klagar för mycket så får han säga till..det är bara det att jag har en benägenhet att upprepa saker varje gång jag kommer att tänka på dem, därför...eftersom det gör ont, så tänker jag ju på min fot och min tå hela tiden. Då säger jag det HELA TIDEN. Stackars älskade Pierre.

Idag är det alla hjärtans dag och dagen till ära skulle Pierre fixa maten. Jag skulle efter många om och men komma hem vid sju men ringer halv fem och säger att jag slutat(Taskigt läge) Ja...jag får gå runt stan nån timme med min onda fot och gilla det taskiga läget.jaja. Det gick bra. På vägen hem sätter sig ett fyllo bredvid mig.

Fyllot:- Vet du var Studiegången ligger? (Tänk er nu detta med sluddrande fylloröst)

Jag:- Ja...det ligger på vägen. (Och mig med min röst helst.utan sluddrande)

- Jag är på rätt buss eller...?

- Ja, det är rätt buss.

- Åh tack! Vill du ha en blomma?

- Nej tack...det är nog bra så.

- Ja men...jag bor mitt emot studiegången. Jag ska hem till frun.

-Jaså ja...

- Men.... Ska du ha en blomma eller?

- Nej...tack. det är fortfarande bra.

- Men jag har ju orkidéer och...sånt. Eller är det en orkidé eller?

- Ja. Det ser ut som en orkidé.

Sen börjar han prata med folk runt omkring och jag skickar nödsms till Moa och Daniel om fyllot jag träffat. sen går han av på Härlanda. haha, det är hans problem att han inte hittade hem.

Den där tärningen gav jag till Pierre. Larvig liten löjlig kärlekstönterisak? Ja...kanske. Men lite söt är den väl? Jag gillar klyschor och traditioner på alla hjärtans dag. iallafall när jag är tillsammans med någon...annars är det ju lite jobbigt kanske... för mig. Det kan man se på rosen och vinet på andra bilden. Jag tjatade så på Pierre om att jag ville ha en ros. Och han sa nej om och om igen. Sen såg jag priserna på buketten(butik i nordstan) och tänkte..."oh my god, han får inte ha köpt en ros!" . Men det hade han, och inga tresiffriga summor som i nordstan tack och lov. Men en jättefin ros. Jag blev glad.

Och jag har inte tid...jag är så trött att jag får kämpa för att inte somna när jag kommer hem om kvällarna. Sen går det bra ett par timmar. Sen blir jag dödstrött igen. sen orkar jag inte röra mig. Då är det nästan försent. Nu har jag gått förbi alla stadierna, och dessutom tvättat ansiktet så nu är det bara att sova. godnatt!

Och hoppas ni haft en trevlig AHD (Alla Hjärtans Dag)

Jag hatar Titanic

Jag gillar den verkligen inte.
Man får dödsångest av den!
Detta är anledningen till varför jag inte ser på filmer där en massa folk dör hela tiden. Jag får ångest. jag vill inte dö.
Jag vill inte ens gå hela vägen själv till wieselgrensplatsen härifrån Moa och hoppa på min buss. Usch. nu dör fler människor...

Jag hatar detta....Nu blir jag ju återigen medveten om att folk dör varje dag.

Gud vad jobbigt.
Jobbigt jobbigt jobbigt.

Suck.
Jag klarar inte detta.
Dumma film.

Jag ska ALDRIG se den filmen igen.
Ja och förresten så är melodifestivalen en flopp. Hur svenska folket tänker vet inte jag. det är kört för oss. Och varför tävlar inte Magnus Carlsson? Han SKA så där på scenen så att jag har någon att rösta på...

Nu närmar sig filmen sitt slut. suck...igen.

Strejk

Jaha, så manusförfattarna till alla bra serier strejkar i USA.
Och jag såg just en film om strejk. (På tal om strejk alltså)

Ja, och om jag inte får mina csn-pengar snart så strejkar även jag!
Om de nu tänker ta bort mina serier som gör att det lättare går att leva utan pengar så är det inte kul längre.
Ge mig pengar!

och en sån där maskin som stryker allt urenkelt utan strykbord och strykjärn. Och en bas.
Sen är jag nöjd för himla lång tid.

Internet nere

Japp, så hände det för andra gången. trots att varken jag eller Pierre kan förklara det och trots att vi faktiskt sagt att "Nu är det typ omöjligt att vi går över gränsen" så har vi alltså fått internet avstängt. Tills ikväll vid tio i tio. "Yay...."tänker jag. Inte.

Så istället nu så stjäl jag några minuter under min fyrtiofem minuter långa lunchrast. Varav minst en kvart denna gång gick åt till att dra till korsvägen och köpa en macka. Och nu börjar jag om tio, har för länge sen ätit upp och ALLA har lämnat datarummet. Perfekt. jag gillar inte när nån okänd människa kollar över axeln vad jag gör.

Hursomhelst. tio i tio kommer internet tillbaka. alltså stängdes det också av då igår. Och jag fattar nada.
Jag har förresten kommit på en grej. Jag gillar inte att vänta. inte alls. Om det är mer än 6 minuter innan bussen kommer så går jag hellre. så långt man kan innan bussen hinner ifatt en.

Och nu kom ett gäng gymnasiebarn så nu GÅR jag. suck

Höjden av smarthet...

Höjden av smarthet var kanske inte heller att kasta i sig tre(eller fyra) pinnglassar innan jag ska iväg till skolan och äta trerätters middag...

För det första så fryser man himla mycket.

För det andra så blir man mätt snabbare och kommer må illa på middagen.

För det tredje så.... USCH VAD JAG FRYSER! Jag har glömt den tredje anledning. fy...vad kallt det blev plötsligt.

Fast jag var hungrig och såg en glasspinne i sopkorgen och tänkte "Åh vad gott det skulle vara med en glass."

Och försök inte, Daniel. Jag vet att du hade tänkt likadant.

Godnatt....

Idag må ni tro...är jag trött. Trött som en...ja...nåt. Jag är trött iallafall. Och mina fötter värker. Och jag kom just hem. Men... Jag hade kul. ändå. Ikväll fick jag stå i baren, dock utan att få göra några roliga saker. Kanske rätt skönt ändå. Jag kunde stå och se på de andra stackars servitörerna som fick det nervösare. Jag var inte nervös. Det enda jag hatade var när det stod still. (Jag hoppas väl att jag inte får äta upp det där senare.)
Men jag gillar faktiskt lite fart. När man står still känner man hur det värker ända nere i de där otroligt bekväma eccoskorna(Som jag totalt ogillar utseendet på och förmodligen aldrig kommer att använda till något annat än jobb eftersom de ser ut som mansskor men...de är sköna)

Och så till slut när allt är över så vill de andra i klassen gå ut? "GÅ UT?" Tänker jag. Är de galna? Jag vill bara hem och lägga mig i sängen och läsa på om whisky. Eller nån cocktail. Eller nåt. I don't know. Men gå ut, NU? Icke i denna dag. Okej... jag stör mig väl inte på de som går ut idag... eller tycker de är dumma...nejdå. Hoppas ni får kul faktiskt!

Så...jag kommer hem, Pierre kollar på "Mr and mrs Smith" och det är skjutvapen överallt(I filmen, inte i vårt hem) och så pratar han i bakgrunden när jag skriver och jag förstår inte om han menar mig eller filmen. (Jag har aldrig riktigt gillat denna film ändå. Faktiskt så gillar jag kanppt någon film där de skjuter och slåss hela tiden..)

Nej, nu ska jag lägga mig i våran sköna dubbelsäng och ropa på Pierre tills han inte orkar höra det längre och kommer och lägger sig hos mig. Upp halv sju imorgon.

Vi ses väl sen?

Nu är det kört

Nu är det kört, både för mig och för bussen som kör förbi i detta nu enligt tidtabellen...well...nice....

Jag trodde nog att jag skulle hamna nånstans här. Jag skulle ha lagt mig vid fyra som jag tänkte.Eller åtminstone sex.

Nåt hyperavancerat...skulle vara lättare

Ja...så låg jag där efter tre timmars sömn och upptäckte att det inte var så lätt som jag trodde. Jag orkade inte åka nånstans nu, jag var ju dödstrött!

01.03 går bussen till Chalmers och jag har just vaknat och fryser och gäspar och vill ingenstans. Samtidigt som jag vill.

Åh, detta är så problematiskt!

Äh, nu väntar jag helt enkelt på att Pierre ringer och övertalar mig. För jag orkar inte. jag har blivit en sämre människa helt enkelt. Jag visste väl att det skulle hända någon gång.

Okej. Förutom det så önskar jag att jag hade någon som helst kunskap om hyperavancerad futuristisk teknikbyggande...av nåt slag. Och om att bygga om typ en fax till en teleportör så att min egen flytt skulle kunna ske jättenkelt! Så att jag bara skulle kunna kliva in i den, klockan tre på natten eller nåt och sen vips! så står jag på chalmers, precis vid kemiingången och bara kliver in.

Ingen som helst ansträngning. Jag vill.

Och nu ringde Pierre och försökte övertala mig. fan. jag kan ju inte INTE åka. meeen...jag är en mes, jag vågar inte. vågar vågar vågar inte. 24 minuter kvar. jag är inte klar.

Japp...det är definitivt kört för mig. Och min dumma tro att detta skulle gå. Och min velighet, för det är den som är den värsta. Utan den skulle jag inte ha skuldkänslor eller rädsla. då skulle jag bara ta ett beslut och sen hålla mig till det.

Men...sånt funkar bara när man ska gå till hållplatsen på munkebäckstorget istället för att vänta på buss 17. Då är det bara att gå, det finns ingen tid att ångra sig.

Om man försover sig en halvtimme...

Scenario: I morse ringde klockan. 06.25 som vanligt. fem minuter senare ska den andra klockan ringa. Så... Jag tar upp den andra, och försöker ha koll på klockan. Lyset funkar inte. Nähe...okej, jaja, hon kan ju inte vara så mycket. En halvtimme senare vaknar jag till igen. FAN, sju är hon nu. Springer upp, gör mig iordning och märker att jag inte hinnar sova min vanliga halvtimme innan bussen går. Hittar inte mina nycklar. FÅR PANIK! Väcker Pierre och tänder överallt och springer runt i panik och överväger till slut att åka iväg ändå... Men... precis då hittar jag nyckeln på det otippade stället sminkväskan... Springer till busshållplatsen, kommer fram två minuter innan bussen ska gå. Men, istället står det att den går först om tio minuter...

Jag blir förbryllad.

Kommer på att jag glömt min matlåda, springer tillbaks. Går fram till dörren, sätter i nyckeln. DEN FUNKAR INTE! "Fan, tänker jag, vad är fel? Har Pierre redan hunnit låsa? Han sov ju... " Försöker om och om igen att låsa upp, utan att lyckas. Precis när jag tänker knacka kollar jag upp på dörrnumret...106... Jag har gått upp en våning för lite! Springer snabbt därifrån och upp en trappa till och ber en inre bön att de inte hörde eller att de inte var hemma..."åh vad pinsamt att gå fel...."
Okej, jag hämtar matlådan, byter skor(Eftersom jag insett att jag kommer att få springa lite nu) Går ner, nu står det att bussen kommer om elva minuter..."VA?" tänker jag och springer sen för fullt iväg till nästa hållplats för att få något att göra. Ringer Pierre och ber honom att ge mig min lärares nummer så att jag kan säga att jag kommer att bli sen. Men...precis när jag gått förbi Quidingsgatan...gissa vad som händer? Jo, givetvis kommer bussen. kanon... inte.
Så jag springer vidare, ner till 3:ans hållplats. nästan där ser jag hur den åker iväg... Japp...just min tur. Så...bara att vända om och gå till ettan istället. Den kommer om 6 minuter. klockan är 18 över åtta. Fint. Jag kommer helt klart bli sen.

Efter detta gick det dock okej...jag kom fram 20 i nio. Tio minuter sent. jaja...alltid nåt.

Nu börjar jag om fem igen. hejdå.

lök....

Årets smartaste idé kanske inte var att äta en fjärdedels rå lök innan jag precis ska iväg och servera på skolan... Hoppas att Listerinet och tandborstningen hjälper.

Bombhot i Göteborg

Jepp...min enda sovmorgon denna vecka och jag tänkt sova ut länge och ställer klockan på tio så ringer givetvis Mamma klockan åtta och frågar om jag hört något om bomberna och om jag blev evakuerad. Nu är det såhär. Jag bor inte där. Jag bor för långt bort helt enkelt. Jaja, de säger iallafall att spårvagnarna är försenade åt alla håll och kanter. Ingen resgaranti på en enda vagn eller buss i hela göteborg gäller. Alltså lär man bli försenad. Jaja, jag ska iallafall nu promenera iväg och hämta mina skor hos skomakaren en hållplats bort. Och jag tänker gå. som vanligt.

Och hårfärgningen gick för övrigt fint- Lite brunare, lite rödare och lite mörkare. kanon. Okej, nu ska jag gå.

Bilden är från igår när jag ville ha lite mysigt med tända ljus hemma i lägenheten. Och äta glass...dock sorbet eftersom jag tydligen är laktosintolerant. Dumma värld som bestämde det.

Ja just det, angående bombhotet. Vi får väl hoppas ingen bomb smäller. Det vore faktiskt rätt illa. Men...fortfarande, jag mår bra, nu ska jag ta en tidning och läsa om det. Ut ska jag. Just det, posten är försenad också på grund av detta. 600 000 brev och försändelser. Stackars Postanställda...ni kommer få en JOBBIG dag imorgon när det blir dubbelt så mycket.

Hårfärgning

Jag färgar håret. Nu är det dags. Hah. tror jag. Vi får väl se när det är klart. Om ett par minuter när jag ska skölja ur detta ur håret.
Ja....Det var allt. Jag ville bara upplysa alla om det.

Hejdå

Kaos på pr-kalas

Denna kväll fick jag vara Kaosare för en kväll. SUVERÄNT! I'm loving it! Dessutom var glassen himla god.

Snälla KAOS-Eva kom till min räddning när jag stod där och kände att jag var den enda som inte hade föreningskläder, och lånade mig ett par extrabyxor (som dock var lite små...men på gick de!) och en t-shirt.Ja utom asparna,men de hade ju asptröjorna och jag ville inte ta på mig den jag målat där jag skrivit ett stort BRITNEY SPEARS med ett hjärta runt. Tänkte att någon måste få gå runt med den. Dock så ville ingen ha den, tills jag lyckades övertala en liten Tove som drog på sig den över sin. Sen gav hon visst bort den till någon annan. Jag minns i varje fall att en britney spears sprang förbi mig nån gång på kvällen.

Sen minns jag inte mer. eller okej, det gör jag. Jag berättar sen. jag är glad men trött och börjar tidigt imorgon!

Hur blir man påkörd av ett rådjur?

Ja, säg mig nu alla. HUR går det till?
För det är något som jag har väldigt svårt att förstå.
Rådjur, eller några andra djur heller för den delen, har ju så vitt jag vet inte förarbevis för något fordon. (duh!)
För övrigt så kan man inte, om man sitter i en bil, ens bli påkörd av en cyklist, Eftersom störst på vägen har mest ansvar. Alltså.. Hur kan någon tycka att man har blivit påkörd? Jag begriper icke.
Ja, nu är denna historia faktiskt sanning. (Det påstås alltså ha hänt.... HUR i H...?)Det ska tillochmed dras till en åklagare. Så...ja, vill ni höra mer så får ni väl ringa mig. Eller, så ringer jag er. Vi får väl se.

Nu i varje fall, sitter jag i skolans s.k Studiotek där det finns fem datorer och som verkar stå rätt tomt. Ja, alla som går hit har väl dator hemma. Antar man nuförtiden. Det är bara jag som tänkte att just detta var för intressant för att inte skriva om.
så... Jag börjar igen om typ en kvart.

Vad mer kan jag berätta? Ja...Jag upptäckte just att jag inte behöver gå på "Arbetsmiljö och säkerhet" eftersom jag har mvg i kursen sen tidigare. Hihi. Perfekt, det betyder sovmorgnar för min del, så att jag äntligen kan fixa till mina sömnproblem och sova tillräckligt många timmar. 4 timmar är för lite för mig nämligen. Idag gick det dock bättre att kliva upp. MEN, jag stör mig fruktansvärt mycket på att kliva upp innan det ljusnar och komma hem efter att det mörknat. Det känns så onödigt att sitta inomhus alla dygnets ljusa timmar. Kunde jag inte fått nattlektioner istället? heh.