Livet kan vara bra

Alltså jag vet verkligen inte riktigt vad jag ska säga.

Jag vet inte. jag är inne i min lilla egna melankoli för tillfället. Samtidigt som jag i vissa fall är riktigt glad. Samtidigt som jag är extremt lättirriterad. Jag skyller på två mensperioder under en månads tid. (Yay.................)
Men det är okej.

Okej, livet är inte så hemskt. faktiskt inte alls. Men ja. vad kan jag säga. Det finns bara så mycket mer. På "seminariumet" vi skulle hålla idag för folk som eventuellt ville till musiklinjen frågade en tjej om man inte kände sig så långt ifrån allt i LILLA hemse. Jag sa att det var lugnt. att man inte tänkte så. Man är för inne i övandet för att tänka så. Varför? jadu. det vete...nån. Kanske bara för att jag trots allt tycker om linjen och vill att de får många sökande och ja... att den får leva vidare.
Mina egna känslor är ju inte linjens fel. Det är ju mitt eget problem. Och lärarna är underbara. och jättebra. Och klassen är bra, det stämmer faktiskt. Och imorgon skulle vi få tillbaka internet i villan fick jag just höra. Härligt:)

I fredags gick jag i visby och såg den här skylten. blev lite förvånad över den..liksom? Varför står den mitt inne i stan(Eller typ. På norr)

och idag sattes programmet för turnén. jo. jag hann knappt hem i tid, de var typ klara när jag kom tillbaka. gjorde mig lite arg. men men. what to do?
Jaja, iallafall,NU. Eftersom jag inte tog nån jacka när jag gick tidigare idag när solen sken kommer nu att frysa ihjäl av kylan som är ute nu när det mörknat. i tunn t-shirt och en sjal runt axlarna. jepp. jag kommer att frysa mig förkyld på den lilla vägen tillbaka.

Och ja, Älskling, tyck nu inte att jag börjar bli för negativ. Jag är faktiskt inte så EMO än. Jag är positiv.

Saknar dig.

Och jag älskar dig. (Och jag vet att jag är dålig på att säga det)