Före resan

Lördag
Lördag kväll var jättetrevlig. Really. Lite sent, men väldigt snyggt stylade(enligt mig) kom vi fram till Niklas och Kattis. Niklas hade berättat att de bodde mitt emot Seveneleven. Det gjorde de inte. I varje fall såg inte jag något sådant. En bål hade de också, den var grön. Så det drack jag sen bananlikörläckan upptäcktes. Ja, tydligen hade någon(kanske jag, men här behöver vi inte anklaga någon) glömt sätta på locket ordentligt så det hade lossnat på den fina bananlikörflaskan från teneriffa. Oh well. Så nu luktar min resväska(ginatricotväskan) bananlikör. Heh. Vid fyratiden gick jag hem, Elin och Emil stack tidigare så jag blev ackompanjerad av ett par stycken av Emils kompisar fram till dörren. De försökte övertala mig att åka till arvikafestivalen, annars skulle Ekot bli kort (?). Ingen fattade, men tror kanske inte riktigt att arvika är min stil. Jaja. Pierres telefon har stängt av sig när han sprungit runt full och glad i göteborg vid samma tid. Vilket innebar att mina smått töntiga sms som jag skickade under natten kommer fram alldeles för sent, när Pierre redan nyktrat till dagen efter. Attans, tänkte jag.
Söndag morgon.
3,5 timmar senare vaknar jag igen. FAN. Trött är jag också. Och vi måste åka till solvik och teaterkickoffen. Usch. Det orkar man inte nu. Men det gjorde vi ändå. Senare på dagen kommer tidningarna folket och kuriren. De vill ha bilder, förståss. Så vi får ställa oss och repa igenom en scen vi gjort tidigare under dagen. Jag trodde bilderna skulle bli jobbiga så jag bad Elin gömma dem så fort hon kom hem innan föräldrarna hann se det. Dum som jag var berättade jag för pierre senare vid tolvtiden på natten. Så nu kommer fler tänka på att det är jag. Attans igen alltså.
Med en Eniro-vägbeskrivning åker sen Elin och jag mot Wiks folkhögskola där min turné startar. (klassens turné, men det förstod man kanske) Elin vägrade använda den kartan och ringde Emil istället och gör mig urirriterad där jag satt vid ratten och höärde på deras halvgrälandes i telefonen(eller aningen surt var det i alla fall) Usch vad sur jag var. Till slut, efter mycket om och men hittar vi ett McDonald’s i Enköping och tänkte att nu tar vi mcdrive. Det har vi aldrig gjort förr. Det var klantigt. Jag beställde mycket tydligt en kycklingburgare, och när jag sen gick iväg för att köpa mcflurry kom de ut med maten till bilen. Elin frågade om det var kycklig. ”jadå, kyckling är det” svarar tjejen. Men vad tror du jag fick? KÖTT! Och bacon! (Som också är kött) Det var jätteäckligt och gick inte att äta, såsen var äcklig också. Usch. Jag slängde köttet och åt brödet. Nån borde kanske sagt till men då hade jag ju redan tagit en äcklig tugga. Så nu hatar vi McDonald’s i Enköping. Dumma stad. Så mycket att vi for till ICA och köper skrivblock för att kunna skriva ner hatet. Snygga skrivblock dessutom. Faktiskt. Så kommer vi fram till Wiks fhsk och träffar rektorn som släpper in oss i gymnastiksalen där vi ska sova. Elin och springer runt för att hitta den absolut bästa platsen att ställa Pierres underbara elektriska luftmadrass och hittar oss ett avskilt rum, med egen toalett bredvid scenen(Ja, en scen i en gympasal, det är sant)