Stilettklackar i 39 kvadrat

DET VAR INTE ALLS DET JAG SA!

ibland känns det verkligen som om du gör allt för att vända mina ord till det motsatta, och sen när jag vill förklara så blir jag nedtystad med att du ändå inte bryr dig, eller orkar höra.

i mina öron har mina närmaste vänner rätt om saker de säger till mig, om mig. det den som inte är lika nära säger kan jag så lätt, så lätt slå bort.
och därmed tror jag inte du fattar hur ledsen jag blir.

och plötsligt låter jag som min kära vän från rätt länge sen och nordligare delar av sverige som skriver om sina egna känslor genom att anklaga andra. Precis den personen jag ville bli(inte). Men gud, du måste ju fatta att jag blir sårad.


Och något säger mig rätt tydligt att jag borde spara detta som draft istället. japp, förmodligen borde jag det. men just nu orkar jag inte. och bryr mig inte, men om ett par timmar kommer jag absolut att bry mig. förmodligen raderar jag det så snart som möjligt efter det. men...det är väl värt ett försök.


Eller också inte.