Resan, så långt jag hunnit

Måndag
Dessvärre har madrassen ställt sig så att den kommer mot väggen och knarrar jobbigt varje gång någon rör sig. Och det ver ju jag att Daniel rör sig precis hela tiden. Gud vad jobbigt. Dessutom lyste en stark lampa in och det var svinkallt(kanske var det inte så smart att stänga av värmen i rummet dagen innan…) . Jaja, daniel och jag går och duschar innan resten av klassen riktigt vaknat. Då får man duschrummen för sig själva(ni vet, det är ju killars och tjejers omklädningsrum) Och dagen till ära har jag nu min nya svartvitrutiga kjol, en svart och vid tröja, och mina svarta sidenbandsstövlar. Ja, och just nu även Elins röda munkjacka och en röd sjal. Elin var snäll nog att låna ut den innan hon åkte i morse. Hon orkade inte vara kvar på konserten. Lite trist tycker jag nog att det är. Men men.
10.45
Insläpp och konserten börjar. Daniel är jättenervös. Jag också, men det säger jag inte högt utan börjar plocka ögonbrynen för att lugna mig lite.
11.17
Jag har precis kommit ner igen efter att ha sjungit ”monicas Vals ” och sen sångensemblens ”Raindrops” Heh. Valsen gick väl hyfsat i alla fall(ja, jag tycker inte alls det gick så dåligt, rösten ville inte helt, men det gick) , men sångensemblen gick nog rakt åt skogen. Attans för tredje gången. Vi borde ha brutit när det gick fel i början och börjat om. ”heh” som sagt. Ok, det går bättre imorgon.
15.14
Vi är på väg och jag lånar daniels dator som han tagit med sig till att skriva in mina betraktelser över de senaste dagarna. Jag har inte riktigt haft tid med bloggen de senaste dagarna, som kanske har märkts. Vi är nu på väg mot Sandviken. Jag ska på något sätt försöka ha koll på vart vi är så att jag kan ringa och berätta när vi kommer fram. Jag tror vi skulle åka den vackra gysingevägen- Tidernas väg. Nyss ropade Markus om att han såg ett lodjur på vägen. Jag såg inget, men…ja, nu har jag NÄSTAN sett ett lodjur på riktigt. Nästan. Det har jag aldrig gjort förut.

Tisdag 13.48
Nu skriver jag ner detta. Vi sitter nu på bussen på väg från sandviken, mot malung. Jag har visst glömt att skriva nånting under tiden i sandviken, men jag ska dra det hela i relativt korta drag. Okej, vi kommer fram till sandviken på måndagen vid 16-tiden, blir insläppta i musikalteatersalen där vi ska sova inatt. Där fortsätter jag och Daniel att skryta om våran underbara madrass. Heh. Duktigt
Först ska vi fixa mat för kvällen, alla får 50 spänn att handla för, det räcker till en pizza. Det var faktiskt riktigt kul att visa runt i den lilla staden där jag ändå spenderat ett gäng år av mitt liv. Jag får mig en pizza, ringer Sanna som tar sig in till sandviken, vi spelar Worms med nyskapade lagen Sannas ”lag sushi”, Jakobs ”jacko”, Thobias ”Maskfärs” och mina ”Fridas töntar” och ”Team Minimjölk” Thobias börjar spela på en nypåhittad låt där vi alla figurerar, den handlade om…eh.. typ Worms. However. Jag och Sanna går och träffar Jenny vid café fredos och går in. Jenny och jag tar en Irish coffee. Urstark! Hälften alkohol har man inte i en fyra. Men men. Sebbe och Camilla kommer dit också och dricker varsin välbehövd öl. När sanna sticker går sen Jenny och jag ut på en promenad runt stan i mörkret. Jag bestämmer mig för att sova hos Jenny över natten istället för musikalteatersalen, där går man kanske miste om det trevliga i rummet men får istället en trevlig dusch, en riktig säng och sen är ju faktiskt jenny trevlig också. Klockan tio över åtta är jag tillbaka på skolan dagen efter. Tisdagen alltså. Folk går upp och ner och köar på badrummet, (eller toaletten, vi hade ju ingen dusch) Ganska roligt att sitta och se folk vakna upp och klampa uppför trappan lite yrvakna och med håret åt alla håll. Själv sitter man där fräsch och tittar på. Hmm, lite elakt kanske. Jag säger ingenting om duschen.
Konserten börjar senare vid halv tolv. Vi upptäcker till förskräckelse att folk sitter och filmar från filmtvåan. ”HELVETE!” tänker jag. När allt är klart går Lasse H (musikläraren på skolan) upp och presenterar oss lite snabbt, och är då tvungen att nämna det roliga i att jag gick här för ett par år sen, jag som intill dess hade känt mig relativt lugn och sansad, känner helt plötsligt pulsen stiga till 300 slag i minuten och känner mig livrädd. Inte blir det bättre heller när jag där i min livrädsla sitter och försöker slå in texten som jag ska sjunga i huvudet(När jag blev nervös blev jag också övertygad om att jag skulle glömma den) och Gustav går upp och påminner alla igen om att det är jag som gick på sandvikenskolan förut. ”Nej!” tänker jag igen, men försöker göra det bästa i situationen, går upp och säger att alla gör mig nervös nu när de vet att det är jag, men att det nog ska gå bra ändå. Och ja, jag känner benen skaka litegrann men i övrigt känns det helt okej. Sebbe är alltid att lita på som en stadig klippa och rösten håller sig helt okej. Vad skönt.
Okej, konserten fortsätter, det går riktigt bra. För alla. Man kan känna sig nöjda. Tycker jag. Efter att allt är klart går jag fram till killarna med filmkameran och frågar om de möjligen kan fixa filmen de filmat till oss. Det kan de absolut verkar det som. Så jag ger min adress och drar efter massor med om och men iväg med klassen till matsalen. Den är lika god som jag minns den. Wonderful. Sen, snabbt iväg till bussen och snabbt iväg från sandviken, gud vad undan allt gick. Oh my. Nu är vi alltså på väg igen. Nyss såg jag en skylt mot rättvik, och allt går vägen, förhoppningsvis är vi framme i malung innan fem så att vi får mat. Jag känner mig riktigt nöjd. Jag har bestämt mig för att tycka om det jag gör nu, för att vara nöjdare med mig själv. Det hjälper. Igår ringde jag Pierre och berättade att jag inte kommer att kunna vara med på konserten i stockholm så han kan inte få se mig sjunga. Det känns däremot tråkigt att de kapade i vårat program. Men men. Det är väl inget att göra åt då.

Resten skrivs senare... typ när jag kommit hem. vilket jag gör imorgon. Idag är vi i sjövik, igår var det malung på kvällen. Jepp. okej, hejdåsista bilden? Jag, för typ fem minuter sen.