Kärlek

Det slog mig just att bussarna ser likadana ut här som i Sandviken. Plöstligt. Det kan ju ha att göra med att jag har en bild på mig från ett par år tillbaka där jag sitter i en buss och sätet ser faktiskt likadant ut. Ja insidan alltså. Vägen man åker ser ytterst jätteannorlunda ut. Jag var i Visby idag och skrev ner detta i mitt rosa anteckningsblock. Som jag brukar göra…ibland.
För övrigt har jag missat endel på folkan. Som i saker som händer. Det är precis därför jag aldrig skulle kunna bli skvaller skribent. Jag märker ju inte vad som händer! Min kära vän Moa frågade mig ”Så du har alltså inte förstått det?” Och jag tänkte tillbaka på en bussresa i England då jag var fullt upptagen med att sova och lyssna på winnerbäck i mp3:n för att höra eller se något alls.

En trevlig vän till mig vars förhållande plötsligt tog slut nyligen. Det var kanske inte så plötsligt, men jag var väl inte så jätteinsatt. Då skulle jag ju ha märkt det. Det kan i varje fall inte vara lätt. Jag borde inte skvallra om detta.

Någon väldigt viktig person för mig berättade om ett par vars förhållande troligen inte håller heller. Det handlade visst om prioriteringar och sånt. Jag skulle inte vilja lägga mig i. Och jag tänker inte, jag tänker vänta och se hur det går.

Igår pratade jag med Johan. Hans telefon har börjat fungera igen. Tur det, ett tag var jag lite orolig för honom. Att han var död eller något. Eller ja, kanske inte död, men att ha telefonen avstängd var liksom inte likt honom och jag blev lite rädd. Pierre sitter och skriver dagbok på helgon numera för fullt(Eller ja, för fullt är väl att överdriva) Han skrev om kärlek. Jag ska se hur jag kan säga min åsikt. Som egentligen inte skiljer sig och som inte förändrar någonting.

Någon väldigt viktig person för mig berättade om ett par jag tycker väldigt mycket om vars förhållande troligen inte håller heller. Det handlade visst om prioriteringar och sånt. Jag skulle inte vilja lägga mig i. Och jag tänker inte, jag tänker vänta och se hur det går.

Såhär tänker jag:

Jag har flera udnerbara vänner hemma som jag saknar mycket och önskar att jag kunde spendera mer tid med. Men jag har inte alltid dem i tanken, och det är inte så att jag tycker att den saknaden är jättejobbig. Men när det kommer till min käre pojkvän så kan jag sakna honom så mycket så att det gör ont.(Det kan faktiskt vara riktigt jobbigt såhär 12 timmars resväg bort) Så känner jag liksom inte för mina vänner. Och sen när jag är med Pierre så vill jag aldrig att han ska gå, jag vill aldrig att det får ta slut. Och alla måste väl medge att det finns gånger då man träffat vänner då man börjar fundera på när de ska gå, eller om man själv ska gå. Inte så överdrivet ofta, men ändå. Det där är någon anledning till varför jag ser det olika. Men samtidigt har han så rätt. Man kan älska många, men på olika sätt. (Men… ja, jag kanske inte skulle kunna säga att jag blir kär. Nej… inte jag)

Och min älskade vän som tror att det snart finns ett homosexuellt par på skolan. Jag är ledsen, Darling, men jag tror du har fel. Men jag antar att vi märker om din intuition är bättre än min.

Men samtidigt kanske det bara är jag som är som jag är. Jag har faktiskt rätt svårt att bli riktigt kär i någon. Och där tänker vi tillbaka på de där samtalen jag och Elin hade förra sommaren under en av våra ”hemliga” rökstunder på rinmansparkens lekplats sent på kvällen. (Jag kan säga sånt nu, det var länge sen) Att vara kär var bara en sån stor grej för mig, att jag inte kan associera med annat än någon speciell.

För övrigt lade vårat internet ner igår(Fredags) så jag laddar upp detta nu, på lördagen i flygelns datasal. Lika bra det. hmm...rätt länge sen jag satt vid ett riktigt tangentbord. För övrigt...vi ska snart iväg och ha ännu en konsert. Känns bra, ska bli kul att komma ut och spela. Eller ja, till Hablingbo, men ändå. Jag får köra bilen!

Och ja älskling...faktiskt så såg jag ditt sms i natt. jag vaknade till av sms-signalen vid fyratiden, men...jag var inte helt vid medvetande så jag somnade snabbt om utan att riktigt veta vad som stod. Jag saknar dig. jag måste hålla mig vaken längre.

Och tydligen hade husmor och rektorn ett möte med oss, de boende i rektorsvillan igår, bara att jag inte var där, med tanke på att jag var i Visby. Heh. Det slutade med att Nicklas fick en varning, inte för att det gör sådär jättemycket för honom nu, med tanke på att vi slutar om en månad.

knappt.

Bilderna: Daniel och jag köpte varsin glass på ICA. Jag var liksom tvungen att testa girlie-glassen. (Eller ja okej, Daniel typ tvingade mig) Daniel tog nån klantig blackberry-solero.