Ingen känsel i lilltån

Jag kunde visst inte känna det i lilltån. Hur dagen skulle bli alltså. För igår var en riktigt bra dag. På franskan gick det bra och jag kände mig duktig och mer omtyckt än vad jag brukar känna mig(ja, jag gör ju så himla mycket för att lära känna franskafolket menar jag. Haha. inte. Folket är mycket roligare på Chalmers)
Ja, och sen efter det så gick jag och Johan på stan innan han åkte hem och lämnade mig att åka till Chalmers medan han åkte hem för att hämta alkohol. (Sedan vad han gjorde är historia) Så jag for till chalmers på revypub och såg revyer och följde sen med underbara Maria och Jocce till V för att fortsätta festa. Jag hade så roligt! Oh, och idag fick jag faktiskt följa med.... Men, det kändes så fel i morse bara. Jättefel. Och jag trodde att jag skulle känna mig så utanför om jag åkte dit. kanske att jag inte hade gjort det, får jag höra, men jag vågade inte.
Och ja, jag vet, jag är feg ibland. Riktigt jättefeg, och jag tar det säkra före det osäkra. Men långt ifrån alltid. Alltså blev idag lite sämre än vad den hade kunnat bli. och jag är nu riktigt trött och tänkte faktiskt lämna Johan åt hans mirkande så att jag kan sova. Pierre tänkte komma hem inatt, men när vet jag inte än.
Okej, jag är egentligen för trött för att skriva(Jag såg just en film där jag höll på att somna flera gånger mitt i, sen blev det korta snuttar ur ett gäng åttiotalsfilmer(eller vad det nu var) och jag kände mig totalt supersömnig. Den första filmen var dock rätt bra. Så...jag ska sova. Eller se en serie. Fast diska först.)