Hemkommen till en soptipp

I går kväll när jag kom hem var allt mörkt och jag var trött och klockan närmade sig fyra på morgonen. Idag när jag klev upp runt elva var det dock lite annorlunda. Då såg man ALLT!
Pierre åkte så fort han kunde förståss iväg på ett möte så jag hann aldrig riktigt skälla ut honom. Men alltså: "HALLÅ?"
Jag har kommit hem till en soptipp. Och jag som just städade lägenheten hemma i Eskilstuna för att tänka att "Ja, nu har iallafall Pierre städat hemma så jag slipper göra det här igen". Det var iallafall vad han hade sagt till mig. ´
Och så ser jag det här.
Soffan är täckt med kläder, golvet är täckt med sopor och papper, skåpet under diskbänken är så fullt med colaflaskor och powerkingburkar att man knappt kan öppna det, blommorna är döda/halvdöda... Kylen också, den var full med möglig mat. Och diskhon full med disk... (Och nu har jag tårar i ögonen....)

Lyckat. vilken idé.

och nu har jag under dagen gått ut med sopor och tänkt över vilken replik som ska bli den första när han kommer innanför dörren igen.
Jag kom på nån riktigt bra förut, men tycks ha glömt den innan jag hann skriva ner den. Tusan... minns att den var riktigt klatchig.
(För övrigt så tyckte jag han sa att han tvättat, och tvätthögen i soffan tyder ju på det... Men vad gör då alla smutsiga underkläder i sovrummet?)

Oh my god vad ska jag göra nu? Mitt hem är INTE en ungkarlslägenhet! Och absolut ingen soptipp!

- "Nu är jag faktiskt arg..."