torsdag 17 december 2009

Bara snö och elände i Kalmar

Jag är inget stort fan av snö.
Dock fanns det en gång i tiden då jag faktiskt tyckte om snö, men det var skillnad, då kom snön i december och stannade till mars, och jag hade ett par nya fina skidor att åka ut med. Sen flyttade jag hemifrån och såg fram emot att bli insnöad i Sandviken, som de blev '99. Men blev jag det? NEJ! Det kom snö, till och med i April, men jag bodde i stan och hade inga skidor med mig så det var bara kallt och jobbigt med snö, och inte gick det att cykla heller. Men i Sandviken visste de åtminstone hur man skottar snö. Där kunde man ta sig fram.
Här i Kalmar kom snön i förrgår. Jag tittade ut och skrattade, precis som jag gjort i Göteborg flera gånger:
"Haha, den här snön kommer ju att ligga kvar som allra längst tills imorgon. Så är det här i söder."
Trodde jag, ja.
Östkusten är inte som västkusten, fick jag erfara i går när jag skulle ta mig till skolan. Att cykla var inte att tänka på, så jag fick gå de typ 752 meterna till Skogsråets vändplan. Det är inte så långt, och under normala förhållanden borde man väl gå det på fem minuter. Inte igår!
Fullt med snö överallt, det var enbart skottat på bilvägarna, allt annat var gömt under snötäcket, och jag, dum som jag var hade ju valt en skogsstig...
Det for omkring snö överallt och man såg inte ett dugg. Jag gick fem i halv, 20 i 10 lyckades jag stoppa bussen precis när den åker iväg(En enda bra sak med kalmar kollektivtrafik, de stannar faktiskt för sena människor)
Och sen skulle jag hem igen också, jag hoppade av vid Siriusplan för att slippa sitta på bussen en evighet, det är ändå typ lika långt att gå därifrån. Och vad märker jag nu när snön inte faller lika intensivt? Jo, att det inte finns några trottoarer!
Alls! Man får gå på bilvägen om man vill fram, den uppskottade snön har nämligen lägligt nog hamnat på trottoarerna. Vill de inte att folk ska gå när det är snö eller?

I Göteborg låg snön oftast bara någon vecka, sen försvann den. Det var bra.
Snälla Kalmar, du kan väl lova mig att när jag kommer tillbaka så är det här eländet borta? Okej? Det är inte kul att cykla på isbana med tjockt snölager ovanpå. Faktiskt.
Så när skolan börjar igen får det vara bra. Inget mer snö och is. då vill jag ha tillbaka den gråa trista barmarken. Jag gillar den.

Och imorgon blir det Göteborg, där är snön bara knappt en centimeter(enligt Daniel), jämfört med 10 här. Jag längtar, älskade gamla Göteborg vet hur man ska ta emot mig.
Jag har ju inte ens några skor som klarar det här vädret!!

Inga kommentarer: