Helt tom i huvudet

Åkandes på Kust-till-kusttåget brukar jag alltid fundera på en mängd saker, men idag är huvudet förvånansvärt tomt. Tåget närmar sig Göteborg, du vet ju att du i princip alltid ser i vilken stad jag befinner mig just nu genom att kolla på kartan här till vänster.

Jag vet, jag tar varje chans jag får att prisa dess existens.
Det händer så otroligt mycket just nu. Jag far bokstavligen som en vante tvärs över sverige och mina tre någorlunda fasta punkter som alla kräver något av mig.

I Göteborg bor Pierre hos Daniel och där har jag mina jobb.
I Kalmar bor syster Elin och Emil och där ligger min ena skola, den jag för det mesta föredrar.
I Hultsfred ligger min andra skola och där ska jag sköta mitt jobb inför Rookiefestivalen 2010 som äger rum om en månad. Hade det varit PU hade jag varit all over det där. Nu är det bara alldeles för mycket som kräver uppmärksamhet.
Överhuvudtaget har jag faktiskt försummat Hultsfred alldeles för mycket. För en stund sedan såg jag att det tydligen var en tenta om två veckor i kursen jag faktiskt inte ens dykt upp på en enda föreläsning av(Om man inte räknar introduktionen, men det vore ju dumt, med tanke på hur trött jag var den där dagen).

Fast jag hade hittat en kurs jag verkligen ville läsa. Tyvärr får man inte bli antagen till mer än 45hp per termin vilket sabbar för att läsa den. Läraren verkar inte direkt samarbetsvillig att skriva in mig på kursen ändå heller. Han vet väl inte hur man gör förstås. Det brukar faktiskt vara så.

Och nu har jag ett långt schema att se fram emot...
Fredag 24/9: Jobb(Om jag bara blir av med den här hemska hostan)
Lördag25/9: Jobb
Söndag26/9:Förmodligen resa till Kalmar på kvällen
måndag27/9: resa till hultsfred tidigt på morgonen. Möte med rookiegänget, föreläsning som ska berätta exakt hur efter jag är, sedan hoppa på det sista tåget till Kalmar och sova.
Tisdag28/9: Jobba med grupparbete i redovisningskursen
Onsdag29/9: -förhoppningvis hjälpa Elin med katterna som ska till veterinären, Sedan grupparbete och föreläsning i Redovisning(kanske, det står reservtid...)
Torsdag30/9: Grupparbete och föreläsning i redovisning. Sedan verkar det som en resa till Göteborg(biljetten är ju redan bokad...tyvärr)

Men jag planerar ett inköp också. Ett som jag verkligen ser fram emot. 

problem

Allt känns väldigt väldigt svårt just nu.

Jag kan bara hoppas att jag löser det. Jag vet dock inte riktigt hur.

Hon må se ut som en ängel....

...Men fy vad jobbigt det är att sova i samma rum som henne. Inatt höll katterna mig vaken genom att leka "Fridas säng är ett hinder i vår hinderbana! Upp och ner flest gånger så vinner man. Och det gör inget om man dunsar lite extra.She won't mind."

Tilläggas ska att min säng är en luftmadrass.

Och idag ligger hon i fönstret och slöar. Så att hon ska orka en natt till. Jag blir lite trött bara av att tänka på det. Imorgon hänger jag på Elin till ett katthem och sen är det dags att plugga/klaga på hemsidor.

Tillgänglig eller inte... det är frågan

Under de hittills två timmar och 25 minuterna som jag spenderat på det här tåget mot kalmar har jag funderat på det här med tillgänglighet och sociala mediers uppdatering av våra liv.

Vi blir alltmer tillgängliga idag, vi berättar utan att ens trycka på en knapp till omvärlden vad vi lyssnar på just nu via lastfm, vi berättar allt vi tänker på via facebook och twitter och berättar till och med var vi befinner oss just nu via foursquare, twitter, facebook(facebook places) eller som jag, via google latitude.

Den där kartan till vänster om texten uppdaterar nämligen i realtid vilken stad jag befinner mig i just nu. om man känner mig lite bättre kan man till och med hela tiden få veta vilken gatuadress jag befinner mig på.

Är det inte häftigt?

Dock är det inte så konstigt att man samtidigt oroar sig för om man genom det här uppmuntrar stalking och att det gör det lättare för våldsamma personer att planera något brott mot dig. Kanske det.

Folk förstår inte alltid varför jag och Pierre direkt delar vår position till varandra.

- "Tänk om han plötsligt är på något ställe där du inte vill att han ska vara?"

- "Men då stänger han väl av latitude?" säger jag.

- "Men tänker inte du då 'varför stänger han av? döljer han något?'?"

Nej. faktiskt inte.

Precis som han inte kräver att jag ska vara uppkopplad hela tiden.

Fast det är jag ju. För jag gillar tanken på att om jag skulle tappa bort min mobil kan jag hitta den igen. Eller... om jag råkar ut för en olycka så kan folk hitta mig.

Förresten undrar jag snarare hur folk INTE kan veta var jag är och varför när jag delar med mig av mitt liv så mycket som jag gör.

Fast jag vet ju, att folk dels inte alltid vet hur man gör och dels inte riktigt bryr sig så mycket. Det är väl bara jag. Nu är jag i Värnamo förresten. Det borde du kunna se på kartan bredvid. Om telefonen inte dött än. om en och en halv timme borde jag vara framme i Kalmar.

Men om du skulle bry dig så kan du läsa om en chokladkaka jag testade för en stund sedan på Twitter. Skoj?

mobila bekymmer

För ett tag sedan gick min mobil sönder. Det var "touchen" som man tydligen säger på teknikspråk som slutat fungera. Den blev dock lagad på knappt två veckor. Så nu har jag den igen. Men trist nog har andra saker istället hänt.

Du vet väl hur det är när alla ens kontakter plötsligt bara försvinner? allt från din mammas mobil till numret till den där killen du träffade för åratal sedan och som du tänker att du kanske skulle vilja ringa någon gång igen även om det var minst 2000 år sedan sist? (Inte för att jag har ett sådant nummer.) plötsligt försvinner allt. Hur känns det?

Det hände förresten inte mig. Mitt problem är en aning annorlunda. alla mina kontakter har nämligen blandat om sig själva. Plötsligt fick jag ett sms från ett företag jag sökte jobb på för ett par år sedan som frågade om jag hade vägarna förbi uppsala och kanske ville ses någon dag.

Och innan det fick jag ett meddelande från en gammal barndomsvän(Som jag faktiskt verkligen hade blivit glad av att höra ifrån) som berättade att jag hade två nya meddelanden i mobilsvar. Det var ungefär då jag förstod att något inte stod rätt till.

Idag ringde dessutom en klasskamrat som jag trodde var en annan klasskamrat. Men det gjorde väl kanske inte så mycket skada, förhoppningsvis.

Detta har hänt sedan min telefon kom tillbaka från elgigantens serviceverkstad. Frågan är bara om "byte av touch" kan resultera i blandade kontakter?

stackars fötter

Det här är mina fötter. De har fått genomlida mycket den här sommaren. Så mycket att de nu alltid får gå omplåstrade. Vi kan börja från början.

Mina jobbskor började bli lite slitna så jag tänkte köpa ett par nya. Det gjorde jag också.

Tyvärr var dessa skor lite smala, så en dag gjorde det så ont på jobbet att jag fick byta till mina gröna ballerinaskor(Opassande på en restaurang). Väl hemma upptäckte jag att ena lilltån var blå. Dagen efter visade det sig att även den andra lilltån blivit blå. Därför började jag måla naglarna i starka färger så att jag inte skulle sitta och peta på de där naglarna dagarna i ända. Det hjälpte.

Den här rosa färgen gillar jag dock inte, det är därför den börjat flagna. jag gillar inte att bättra på en ful färg liksom.

Sedan började blåsorna. först mellan lilltån och den bredvid. där sitter en filtring nu. Sedan en på lilltån. Den är inplåstrad. Sedan nästa lilltå. Också omplåstrad. Sen är jag förutseende för tån bredvid stortån. De är båda omplåstrade. ifall att liksom.

Jag som har så bra skor! (Men efter denna sommar åker de rakt i sophinken, för säkerhets skull) Fy vad jobbigt det här är.

Jag saknar min Nokia

I Fredags hände något hemskt. Det var nästan lika hemskt som dagen då min dell klappade ihop och jag började gråta hemma på studiegången. Men den här gången började jag inte gråta. Jag blev bara arg.

Vet du vad som hände?

Min älskade nokia 5800 xpressmusic bestämde sig för att delvis sluta fungera. Och precis som med min gamla Dell så var det skärmen som dog. Helt plötsligt, nästan helt utan förvarning slutade pekskärmen reagera normalt. Det enda som gick att öppna var plötsligt gravity. Dock trodde telefonen att jag ville starta ett foursquarekonto och försökte själv skriva in en e-mailadress som enbart bestod av bokstäver från siffran 7 (du vet: P, Q, R, och S). Att skriva ett @ var för länge sedan utom förhoppning ändå.

Så började det. Allt eftersom gick skärmen mot att inte funka alls. En hel dag gick jag då på jobbet med telefonen liggande inne vid stämpelklockan då det inte direkt gick att ställa den på "ljudlös".

Nog om alla problem med den nu.

Den är iallafall inlämnad på elgiganten nu, den kommer vara borta i två-tre veckor(!!) och när den är tillbaka kommer de intressant nog att skicka ett sms till mig(Hallå? tänk om jag inte haft någon annan telefon?) så att jag får hämta ut den. Tills dess lånar jag Daniels 5630 som inte har gps. Det är mitt största problem, jag vill ju kunna uppdatera min position på latitude.

Jag funderade några timmar på om det nu var dags att skaffa en ny telefon även om jag bara haft min nokia i fyra månader. Jag har ju faktiskt varit lite småavundsjuk på alla med androidtelefoner jag träffat på sistone. Men samtidigt, efter att ha tittat runt på mobiler en kvart på internet inser jag. Det finns INGEN telefon som är bättre än min nokia. Faktiskt. Ingen.

Så det kan inte bli en ny telefon.

En dag har gått och jag saknar min Nokia.

Re-cap

Idag är första dagen på strax över två veckor som jag vaknat upp utan några måsten eller tider att passa. Det känns skönt att ta det lite lugnt, så det har jag firat med att börja se andra säsongen av chuck, sova till 10 och storstäda köket. Dessutom har jag gjort ett försök med en sådan där jättegod islatte. Alltså en med krossad is och skummad mjölk. Det gick inget vidare, jag tror att jag ska ta mer is nästa gång. Eller mindre mjölk. Kanske mer kaffe, för den blev lite ljus.

Men framförallt blev den inte sådär tjock och isig som jag vill ha den. Du vet, som i en sådan där Frappe man kan köpa på Waynes? Fast utan glass.

Fast allt det där är bra problem, det jobbiga kommer när jag börjar inse hur bråttom det är att sätta igång med den där uppsatsen jag lovat lämna in till uppsamlingstiderna i slutet av augusti. Böckerna ligger där under Daniels gigantiska TV (Den är faktiskt bara 32 tum, men den är nog lika tjock som den är bred.) och stirrar på mig.

Jag ska ta tag i dem så fort ryckandet i mitt ögonlock har slutat(Det började i förrgår, Pierre säger att det kan vara stress, men borde det inte sluta snart?)

Nu tänkte jag åka ifrån min misslyckade islatte och möta Pierre på stan, han har nämligen upptäckt att han inte har någon vit skjorta. Aj då.

Två stopp vid gamlestadstorget

Ja, idag regnade det. Ibland sken solen, men mest regnade det hela tiden. Samtidigt hör jag om 31, 32 och 34 grader varmt på andra sidan Sverige. Bara tre eller fyra timmar bort finns solen och värmen.
Men istället för att hoppa på det där tåget, tog jag spårvagnen in till stan för att gå till biblioteket och se om de hade någon bok jag kunde läsa.
På vägen dit stannade jag vid Gamlestadstorget dels för att vinka av Pierre som skulle till jobbet, men främst för att titta lite på de söta små kaninungarna som bor där.
Har du sett dem? De finns allt som oftast att se vid buskarna där på sidan med vagnar som går mot bergsjön.
Första stoppet på väg till biblioteket var det inte mycket kaniner framme, så jag stannade på hemvägen också.Den minsta kaninungen var svår att fotografera, den höll sig mest nära sin mamma. Är den inte söt?Det var några spårvagnar jag lät åka förbi. Elvan går annars hela vägen ut till Galileis. Det här är en sådan mellanny vagn för övrigt. Daniel delar in vagnarna i tre kategorier, de urgamla, de rätt gamla och de nya. Det här är en rätt gammal vagn. Den har en mittenvagn med lågt golv. Det har inte de gamla. De nya är bara låggolv.När en galen cyklist for förbi blev kaninerna rädda. Då fick jag gå och titta lite på gamlestadsbron istället tills de ville komma fram igen.En lite suddig bild, men GAH vad söt. Jag saknar kaninerna Elin och jag hade förr ibland. Gamina såg ut ungefär såhär. Lite gråare bara.

Jag gillar iallafall värmen, så länge jag inte är på en spårvagn

Ute är det varmt, men i Daniels lägenhet ligger temperaturen statiskt på 22 grader, vilket känns som rena istiden i jämförelse med de över 30 grader som kan mätas upp utanför.(I Kalmar var det tydligen runt 35...)

Och med anledning av det här vädret så kom jag och Daniel överens om att det nog kunde vara värt att testa att ställa ut kaffeplantorna i det fina vädret. De ska ju tydligen gilla värme, så då borde de kanske trivas i vädret. Man måste ju testa sig fram.

Salladen trivs i varje fall inte i solen. Den blir sådär gummiaktig och sladdrig, inte trevligt alls. Den lådan med mest sallad fick därför flyttas ner till balkonggolvet istället.

annars då?

Jag verkar ha några lediga dagar här nu, vilket känns rätt OK även om jag börjar bli irriterad på att aldrig få ett schema i tid.

Och så måste jag hitta en badplats i Göteborg, med trevligt vatten och utan klippor. Sand ska det vara. Är Härlanda tjärn verkligen enda alternativet?

vem ser på fotbollsvm?

Så här sitter jag nu, bland några av de som är minst intresserade av fotboll jag vet, och ser på... Finalen i FotbollsVM.

Varför?
"Men finalen måste man ju se". Så försvarar de sin nyfunna fashination för sporten.
Jag då? Jag tröttnade direkt. Nu är vi i någon av de sista förlängningarna och än så länge har ingen gjort mål. Jag har kanske lärt mig vad offsideregeln är dock. Det var något om att man inte får passa till en spelare bakom backlinjen. Typ. För då är det offside. Och det får det inte vara.

Jag skriver för övrigt detta inlägg från spånkens HTC Hero. Det tar lång tid.

Och nu är det 15 minuter kvar till straffar, sa kommentatorn.
"Det blir nog straffar" säger min väldigt oproffessionella prognos baserad på de tidigare 110 minuterna av matchen.

Rörigt

Suck... Vi måste verkligen sortera tvätt och sånt nu. Det är bara så svårt när man jobbar varje dag.

Jag måste verkligen styra upp det här nu. Men imorgon blir det skönt med lite ledighet.

Då ska jag städa, ta hand om blommorna och gå ut i solen lite. Kanske springa en vända.

Hoppas på fint väder... runt 20 säger smhi. Och sol efter lunch.

Ljuset är fint, eller hur? Jag köpte det på Tuna park i Eskilstuna.

Kolla, det växer!

Min lilla salladsodling har växt till sig under veckan jag varit borta. Nu kan det väl inte dröja länge innan jag kan äta av salladen också?

Morötterna har också börjat titta fram, men om det klarar av att bli några morötter i min balkonglåda är tveksamt, i alla fall jag är skeptisk.

Myntan har också börjat växa så smått, och Pierre varnar mig för att de kan bli uppemot en meter höga... inte direkt var jag planerat för, men så går det när man inte läser instruktionerna. Vi får se hur det går.

Det blir en spännande fortsättning på Fridas balkongodling. En annan dag.

Nu tänkte jag sova. tvättid och jobb imorgon.

Publicerad i Chic

Jaha, så jag skriver artiklar till tidningen Chic? Inte direkt. Men vore det inte kul. Jag är iallafall publicerad för en liten fin mening som uttrycker min åsikt om köksrutigt på kläder. Egentligen är det såhär: Jag vet inte vad jag tycker om köksrutigt. Jag kan mycket väl köpa något. Men ändå är min åsikt "Nej!".

Jag var inte säker, men jag gillade liksom inte en del av de ljusa kläderna. Det var bara så.

Det mest intressanta förutom det faktum att jag faktiskt finns med på sidan 32 i Chic är ju att jag och Saga under mig inte verkar ha samma uppfattning om hur man anger sysselsättning när man pluggar.

Jag anser ju att jag är student eftersom jag har ett STUDENTkort, och åker som STUDENT på tåg. Hon verkar dock tro att det heter studerande. Men det kanske bara är för att hon är femton?

Den som kan förklara får gärna göra det.

En vecka på resande fot

Nu har en vecka som var tänkt som en liten semester tagit slut. Sedan hur mycket semester det egentligen blir kan diskuteras. Jag berättade om landet och midsommar hos Staffan i Gillberga förra veckan. Efter det träffade vi snabbt mina föräldrar i stan en kväll innan vi åkte ner till Kalmar för att under två dagar städa ur vår lägenhet.

Sedan är vi av med den för alltid.

I Kalmar träffade vi också Elin och Emils söta små katter Frida och Freja. De var lite skraja, förståss, men så jättesöta att man bara ville lyfta upp dem och krama dem. Det kunde man dock inte.
Katterna är fortfarande lite rädda, vilket är förståeligt. De kommer från Katthemmet Kompis utanför Nybro efter att ha räddats från kylan i vintras.

Det är lite småmörkt i syrrans lägenhet, dock. Iallafall enligt min kamera, vilket gjort att det inte varit så lätt att ta kort. Tyvärr, för de var verkligen jättesöta.

Den översta bilden föreställer Freja som leker med en pinne. Hon var lite försiktigare och tyckte inte om att bli överraskad. Blev hon det fräste hon lite tyst åt en. Sekunden senare kom hon ändå över den första skräcken och lät en klappa och klia henne under hakan.

Den andra bilden är Frida som ligger i Elin och Emils säng, hon ville helst inte bli störd över huvudtaget, försökte man klappa henne satte hon sig upp och tittade surt på en tills man slutade, då lade hon sig ner och sträckte ut sig över hela sängen igen. En aning självupptagen katt, kanske...

Elin skriver för övrigt rätt ofta om sina katter, så vill du höra mer om katterna, läs hennes blogg.

Flytten gick förvånansvärt snabbt och bra. Jag och Pierre har ju bantat ner våra tillhörigheter rätt mycket den senaste tiden och lyckades därför få plats med allt i en ganska liten skåpbil, även om det var på håret. Pierres snälla bror Andreas satte sig klockan fem på morgonen och åkte ner till Kalmar för att hjälpa oss med flytten.

Det var lite roligt, för med både Pierre och Andreas iklädda Elgigantenkläder och med en elgigantenbil såg det verkligen ut som om jag anlitat Elgiganten som flytthjälp.

Och så hann vi med ett snabbt besök på Ben and Jerry's som just öppnat café/glassbar i Kalmar av alla ställen. Det behövs verkligen, i Kalmar vet ju än så länge inte ett enda café hur man gör en cappucino. ett så här känt varumärke lär väl klara det?

Jag lovar att jag ska testa det i höst, än så länge fick det räcka med att smaka glassen i värmen.

Och med det säger jag hejdå till Trollbackevägen 14, jag kommer sakna den fina lägenheten som efter månader av tjat äntligen fick en köksdörr. Precis lagom till flytten.

Hur det ser ut i höst är fortfarande ganska öppet, just nu känner jag mig mest hemlös här i Daniels lägenhet som just nu ser lite annorlunda ut än innan. Jag återkommer med bilder när jag vågar visa det för Daniel.

Landet - hur känner du?

Då har det varit midsommar, och vi har alla firat att nu blir det bara värre och värre (Dvs mörkare och mörkare). Nu har vi alltså varit med om den fina perioden när det bara blir ljusare och varmare och bättre hela tiden, och nu är det kört för i år. Det blir bara mörkare och tristare från och med nu.

Varför firar vi det här?

Varför firar vi att det blir mörkare?

Iallafall, den diskussionen åsido, jag har i varje fall firat den. I torsdags kom jag och Pierre till Eskilstuna, åt hämtmat från Spicy hot och drack nespresso(jag drack nespresso, Pierre drack skummad varm choklad.)

Sedan åkte vi ut till landet, och där är vi kvar nu. Det är så intressant med landet, Pierre blir lugn och avslappnad när han kommer ut hit, jag känner mig rastlös.

Jag tänker på hur lång tid det tar att åka vart man än ska. Hur mycket planering det krävs bara för att åka och köpa ett paket mjölk. Eller som nu, när min kameras batterier har dött och jag bara behöver ett litet fyrpack dubbel-A. Men här kan man ju inte bara promenera ner till Willys eller Ica när som helst. närmaste affär är typ två mil bort.

Och en sak till... Alla dessa miljarders miljoner flugor och mygg som oavbrutet surrar och låter runt omkring mig. flyger förbi med jordens hastighet och låter mig få känna på den där fantastiska dopplereffekten som Pierre pratat så mycket om... Det här bidrar också till att jag blir nervös. grymt jobbigt är det.

Hur känner du?

Blir du stressad eller avslappnad på landet?

Skulle du kunna bo mitt ute i ingenstans eller är du en som bara trivs i stan?

När jag är i Kalmar är det likadant, jag finner ingen ro.

Det växer!

Nu på morgonen när jag tittade ut på min lilla odling såg jag något.

DET VÄXER!

Det växer faktiskt. Små salladsblad växer långsamt upp ur den första lådan. Tänk så roligt. Nu kanske det finns hopp för min myntaodling också.

Och nu åker jag till lilla bommen för att ta mig ut till jobbet.

Test av gröna fingrar

Idag har dagen äntligen kommit då jag kan börja testa mina "gröna" fingrar. Idag har jag nämligen börjat odla på Daniels balkong(lite sent, jag vet, men nu blev det såhär). Igår var Pierre snäll och köpte balkonglådor från Bolagret samt blomjord... även om jag vill minnas att jag bad om planteringsjord, men jord som jord, eller hur?

Men vad är det egentligen för skillnad på "planteringsjord" och "blomjord"? Kan man bara plantera blommor i blomjord? Växer grönsaker bättre i planteringsjord? Någon får förklara det där för mig. Hur som helst har jag använt blomjord nu eftersom det var det Pierre hade köpt.

Svart och fin är den iallafall.

Och så är det dags för plantering. Vad ska jag odla? Salladslöken ska tydligen planteras senast i maj, så den är väl ingen mening att försöka med. Då blir jag väl bara besviken. Det blir plocksallad och morötter, för det har jag hört ska vara enkelt och ge snabb utdelning. Dessutom ska sallad funka bra i balkonglådor.

Så här står det på baksidan av påsarna, men vad betyder det? Jag förstår inte. Först ska jag peta ner fröna ca. en centimeter i jorden. Så långt OK. Men sedan då? kryper plantorna ner 30 centimeter eller är det så att de behöver 30 centimeters djup? För i såna fall har jag misslyckats. de där lådorna kan inte vara djupare än 20. och ska man lägga de på 5 centimerers mellanrum?

Ok, så kanske det är.

Sedan ska de ha mycket sol... jaja, de får vad de får. Jag rår inte över vädret. Och så kan jag skörda någon gång mellan juli och oktober. hmm.. frågan är om jag är här då. Annars får jag flytta dem.

Okej, nu har jag planterat. Det ser ju fint ut. Hoppas jag gjort rätt nu bara. Jaja, vi märker hur det går.

Fortsättning på Fridas odlingsexperiment följer.

Andra blommor om: Odling, grönsaker, plocksallad, morötter, odla själv, plantering

Mitt eget Göteborg

Jag tänkte visst sätta mig ner en stund och skriva ner några rader om vad som händer.

Det har varit en stressig vår, verkligen, jag orkar fortfarande knappt ta tag i något alls, samtidigt som det känns konstigt och fel att sitta i Daniels soffa och titta på TV utan att få dåligt samvete. Men, just nu känns det faktiskt helt ok för mig, även om jag skulle behöva några dagar helt lediga och få lite lugn och ro.

Det är skönt att vara tillbaka i Göteborg, Det här är helt klart mitt hem, det är här jag ska bo. (Okej, kanske inte just här, men du fattar)

Så hur ser sommaren ut?

Daniel åker härifrån Bergsjön redan nu på Fredag, för sitt sommarjobb i Torshälla och en sommar med hundarna i Kogne. Och jag tänkte att jag skulle jobba hårt fram till midsommar (Det är ju typ nästa vecka) då jag och Pierre åker till Eskilstuna för firande hos Staffan. Sedan vill jag snabbt ner till Kalmar för att bli klar med lägenheten.

Nu ska den städas ur, packas ur och rengöras. Sen ska alla grejer delas upp i "Kalmar" och "Göteborg"-lådor. Och så vill jag hälsa på Elin och Emils katter! Och börja planera för hösten.

Jag känner lite grann att jag inte hunnit lägga tillräckligt mycket krut på lägenhetssökandet i Kalmar inför hösten, och har visst upptäckt att vi redan befintliga studenter inte ens får söka studentlägenheter längre. Så är jag är förpassad till den andra kön, eller blocket.

Efter midsommar ska jag sätta mig ner ordentligt och ta tag i det där. Jag ska promenera in på Kalmarhems kontor och se över mina möjligheter. Vi får se hur det går.

Och nu tänkte jag se om jag hinner läsa lite historia och kanske diska lite innan jag ska gå ner och ta elvan mot långedrag där jag blir upphämtad med en liten båt. Och så hoppas jag på en bra kväll ute på fästningen.

för övrigt, du följer väl mig på twitter?

För den som inte orkar göra kaffe om morgnarna

I morse hann jag inte göra kaffe på morgonen innan jag åkte iväg till jobbet vilket ledde till att jag kände mig trött som en sengångare hela dagen samt att min serveringskjorta blev täckt av fläckar som jag hade kunnat undvika om jag bara varit piggare.

Det här var väl roligt? Kaffe på pinne liksom, om man inte har tid med annat. Man bara stoppar ner den oh så stylish pinnen i en kopp med varmt vatten och så vips har man en kopp kaffe. Eller en cappucino, eller en mocha latte.

Kanske ett presentförslag till en viss D.Häggblom? Ja, vem vet? Undrar hur det smakar, förresten?

Här kan du se en förklarande video också. Trevligt va? Dock är den inte så informativ, bilden här bredvid är bättre.

andra om Coffee On a Stick., heo jeong