Min stackars dator...

Igår dog min dator. Skärmen slocknade. Ja, datorn levde fortfarande under skärmen så att man NÄSTAN kunde se bakom den. När det hände ringde jag först min pappa och sen min bror.Sen började jag gråta. Och då tänkte jag, att det är ju inte en normal reaktion. Faktiskt.
Och nu undrar man ju, när blev jag såhär materialistisk?

Det kan man undra.
Sen ringde jag Daniel, han trodde något hemskt hade hänt, så trots att han var upptagen så ringde han snart upp mig igen och sa att samma sak hände honom för några dagar sen. Han tyckte också det var skumt att jag grät, förstod jag. Hmm.. jag måste nog stenhårt jobba på mitt gråtande. Man ska ju inte gråta över döda ting. Även om de är viktiga för mig.
Min stackars älskade dator. Hur ska jag överleva?

Vi ringde iallafall till slut till Dell-supporten. Det kommer en tekniker imorgon och lagar den. Bra. Då har jag chansen att få tillbaka livet till min käre gamle vän igen. För övrigt är min dator en företagsdator. Haha. Det fick jag veta också. Just typiskt.
Jaja, jag orkar inte med att skriva då detta är Pierres dator. Dessutom är jag trött.
Och jag måste nog allvarligt jobba på att inte vara en sån Material Girl.