Vägra bry sig

Jag läste i Daniels blogg om var gränsen går för hur mycket man kan berätta på sin blogg och hur personlig man kan vara. Jag börjar väl känna mig lite väl personlig när det börjar handla om mensskydd och preventivmedel(Även om just preventivmedel är extremt intressant) Där ungefär brukar jag själv tycka att det går för långt. Själv bryr jag mig liksom inte överdrivet mycket om vad folk får reda på. Inte om någon okänd läser eller kanske någon som jag en gång känt. Nej, sånt bryr jag mig inte om. och precis som jag sa i tidningen (gotlands Allehanda januari 2007) så är det helt upp till andra om de känner för att läsa, jag bryr mig inte överdrivet.

Men som idag, när jag fått veta något om en kär vän, ja, eller två snarare. Så blir jag lite fundersam. Aldrig i livet att jag hänger ut dessa personer här. Aldrig i livet. Snarare ska jag se hur jag kan hjälpa. Bara så att du vet. jag finns här, ring. Eller så ringer jag, närhelst du har tid.

Idag skulle jag ha pluggat och sen gått ut på kvällen på en s.k Spritfest på chalmers. pluggandet blev inställd på grund av ett enormt paket levererat av dhl-killar klockan tio på morgonen. Paketet innehöll våran nya TV! hah, den kommer Pierre sitta och spela sina dataspel på många gånger då han egentligen borde plugga. I just know it. Men väggfästet vi köpte klarade vi hur som helst inte att få upp på väggen, så nu har vi fem jättelika hål i betongväggen som vi får spackla över förr eller senare. heh.

Men då inget pluggande blev gjort känns det korkat att åka på spritfesten så jag åker bara dit för att låna mikrofoner och sen be om ursäkt till Mia.(Jag undrar hur många gånger jag bangat ur nu....? Usch, jag måste sååå sluta med det..dum dum dum)

Ja, nu har jag faktiskt gjort en del av vad jag skulle göra. Jag har plockat ut ett gäng ljud på synten, jag har skaffat fram mikrofon och mixer, och jag har börjat på ett litet flöjttema(Inte för att det gick så bra, det var jobbigare än jag trodde)

Igår var det kaps förresten. Jag har nu två revanchmatcher förutbestämda.(Ni vågar aldrig möta en missiktande looser som mig igen, men ändå...) (Missiktande: Nån som inte kan sikta)

Såå...nu ska jag promenera tillbaka till soffan(Typ två steg) läsa lite i min franskabok och spela lite på min gitarr. Vi hörs en annan dag. Pierre sa att det skulle bli tidigt för honom ikväll. Jag gissar på att han ramlar in här om sisådär tre-fyra timmar. Men... ja, vad vet jag?

Kulturell? No way!

Idag har jag sett en riktigt usel film.
Verkligen riktigt usel. (Tyckte jag iallafall...för jag förstod NADA)Men jag satt där i filmsalen och försökte dels hålla mig vaken(Jag har ju som vana att somna mitt i filmer.) samtidigt som jag tänkte att detta måste jag ju klara, jag sitter ju här med ett gäng filmvetare för sjutton!
Då måste man dels vara vaken och helst tycka att det är bra också.
Jag somnade nånstans mitt i och vaknade sen igen lagom till en beskjutning på en oändlig trappa där folk sprang för fullt och ramlade och dog lite ibland. Synd bara att de rör sig så att man så tydligt ser att de lever. . Synd också att de stackars sjömännen som blev skjutna i början reste sig upp och inte alls dog.
Och sen frågar filmmusikläraren om vi tyckte det var bra!!?
Vad ska man svara?
"jo alltså...visst...fint...eh..." Medan man tänker "Vad sjutton handlade sen om? jag minns bara en stor båt och folk som springer nerför en trappa om och om igen."
Tydligen handlade den om ryssland.
Tydligen vann sjömännen på den ryska båten i slutet(Hur? Ingen aning. Vad de vann? Ingen aning.)
sen träffade jag Moa och beklagade mig över den usla filmen(En stumfilm för övrigt, med helt obegriplig musik) över en kopp kaffe och en glass på mcdonalds. Sen går jag till biblioteket och till en dator och får då höra en snubbe som kallar sig poet prata om att han "...är på gränsen till obeständighet och går runt runt runt...".

Jahapp... Fint för dig, grabben. låter ju verkligen som om detta är värt att lyssna på. Nej, nu ska jag ringa Pierre och sen ska jag direkt dra från this depressing foundation.

Tänk vad fint om jag vore lite kulturell jag också... Så att jag förstod det intressanta istället för att bara skratta dumt åt skräpet.

Saknad av fyrstämmiga satser..

ÅH gud vad jag saknar att skriva fyrstämmiga satser...
Musikteori come back to me!! LinjeledarMats, allt är förlåtet.

(Ja okej, inte för att jag hade många problem med LinjeledarMats. Men ändå)


Dagens fråga: Vad heter TonsättarPatrik i efternamn?

Att sjunga i regnet

När jag satt i den jättelika flyttbussen med flyttkillarna och vi närmade oss Göteborg så sa en av dem till mig att han hoppades att jag inte hade glömt mitt paraply då det regnar mycket i göteborg. Givetvis sade jag att jag förståss hade med mig mitt lilla söta lila paraply(Som jag nästan aldrig har med mig när det regnar ändå, men... jaja).
En dag när det började regna helt jätteplötsligt och jag absolut ville till musikbörsen tvingade jag stackars Pierre att springa i regnet utan paraply(Han är nämligen itne heller så jätteförutseende. Dessutom har han inget paraply utan använder nåt han råkar hitta på gatan.) Jag brukar liksom inte se ut genom fönstret på morgonen och tänka:

"Nej, usch, idag ser det ut att bli dåligt väder, bäst att ta med paraplyet."

Och OM jag av en händelse skulle tänka så och tar med paraplyet skulle jag ändå bara släpa på onödig last, för givetvis regnar det INTE just den dagen. Det är en naturlag och slår "Nästan" aldrig fel. Nästan. Det KAN givetvis hända. Som idag tillexempel. Paraplyet låg kvar i väskan sen för någon dag sen då jag trodde att det kanske skulle börja regna då det förståss var soligt hela dagen. Jag orkade inte ta ut det då väskan ändå var rätt tom just idag. Och när jag sitter inne i H322 på min grammatiklektion så ser jag att regnet börjar ösa ner och blir... Lycklig. skulle man faktiskt kunna säga.

"Äntligen får jag använda mitt dumma onödiga paraply!"

Så jag plockar glatt ihop mina saker och pikar(inte en elak pik, jag lovar) bänkgrannen för att han inte tagit med sig paraply. jag är ju likadan i vanliga fall. Sen promenerar jag iväg till universitetsbiblioteket och sen HIT till det vanliga biblioteket för att låna en bok och sätta mig vid en dator(som jag nu alltså gör) .
Dessutom kände jag mig lite speciell när jag möter en massa människor varav ALLA har svarta paraplyer(Man tycker ju att i en regnig stad som Göteborg borde folk vara LITE mer kreativa) där jag kommer med mitt lilla småfjolliga lila.

Och nej, jag sjöng inte i regnet. Jag gör det ibland. Men idag har jag fruktansvärt ont i halsen och håller helst tyst.
Och egentligen är jag bara kvar i stan ifall att någon från filmmusikkursen skulle ringa och vilja göra grupparbetet. Kanske jag borde ringa?
Och just nu tänker jag på hur fint det skulle vara om någon tog ett sånt där fint kort när jag gick med mitt paraply. Givetvis finns ingen sån människa eller ens min kamera i sikte.



Jag ska ringa dig, Sebbe darling. Jag har bara missat det...

Hajen

"Hajen" är INTE en film man ser själv. Inte ens på dagen. Inte ens mil från närmaste å. Man ser den inte ens med annat folk. Och man ser den absolut inte i en dum jävla hamnstad som Göteborg.
Lyckligtvis är det en film som jag snart kommer att ha glömt. Tack gode gud för det.

Däremot var ljudet i filmen rätt kul.
Nej, nu ska jayp g äta en passionsfrukt och kurera mig.
Och typ sluta äta fisk eller nåt annat överdrivet drastiskt.

(Oj, var det så uppenbart att jag just spenderat två och en halv timme med att se på hajen helt ensam i vårat lilla vardagsrum i hamnstaden Göteborg?)

Jag blir aldrig en bra sjöman. Och så är jag rädd för döden.
win/winsituation.

Sova

gå och lägga sig i all ära... Men det finns ju så himla mycket annat man kan göra med sin tid.
Fan att jag inte är en pluggis. Jag borde vara det.

Och snart kommer tv:n!
Idag har jag förresten köpt tre par skor. Bild kommer sen.

Nej, nu SKA jag gå och lägga mig. Och vänta ut Pierre som blivit spelnarkoman sen vi flyttade ihop. (Eller så har han alltid varit det...) Han sitter i vår soffa, dricker juice och spelar krigsspelsmatcher med sig själv.

Och nu blev han klar.

Gäsp

Franskastudier när de går som bäst...

Okej, jag medger med största vilja att jag faktiskt totalslösar bort min tid bara genom att göra detta dumma inlägg. Men det är för min egen tristess skull. Och för att jag faktiskt inte orkar mer. Eller okej, det gör jag väl nog...sen. Frida pluggar. för fullt. eller försöker. Jag börjar lite smått somna. Men det ska nog gå. Trötthet finns det ju alltid lösningar för.
Som tillexempel att koka kaffe. och dricka det. (Givetvis, vad är annars meningen med att koka kaffe? Just det, ingen) Så... jag dricker kaffe. försöker fortsätta.
Go-od, this is boring. Je suis...triste....Eller désolé...Eller nej, det är ledsen...Hur i helvete säger man uttråkad?
Jag kollar helt enkelt i min enorma jobbiga ordbok. som jag egentligen använder för att översätta ord jag inte förstår från min dumma franska läsebok om nån som heter Oscar. hursomhelst. Vara uttråkad: S'ennuyer... där ser man. Je m'ennuie... Det låter inte helt rätt. Eller? Helvete, jag är verkligen usel på franska.
Lugn. det finns datorer också. och internet. hah. "I'm bored" skrivs in i ett översättningsprogram och fram kommer "Je m'ennuie" Hah! det var rätt. fan att man inte kan lita på såna där program.
Okej, återgå till läseboken. Oscar är en dålig patient, ah, där ser man. visste väl det. "...ils se forcent à rire quand je sors une blague..." Himla jobbigt hörru. Synd att ingen gillar dina skämt.
Ord jag inte förstår...slå upp.... facon(c med en sån där jobbig grej under. en cedilj..) ah, sätt. ..jaha...hur får man in det då?
JAG ORKAR INTE!! dumma jävla bok. Måste man översätta varenda ord för att fatta något? hmm... jag måste SÅ läsa på min grammatik...men...neeeeeeej....
Dö Oscar, dö! Om jag har sönder boken kan jag inte läsa den. HAH, då måste väl franskaläraren tycka synd om mig och låta mig slippa.




Ja, riktigt såhär kanske det inte är... Och hade jag haft sönder boken så hade ju förmodligen franskaläraren bara bett mig köpa en ny. Så...100 spänn till jag måste lägga ut... yay. detta känns ju finfint. För övrigt så har Oscar cancer så han dör säkert i boken sen ändå. hoppas jag. Je ne demande pas mieux... Eller okej det gör jag. Jag önskar mycket hellre. Okej, nu ska jag sluta med detta meningslösa ting och läsa i den dumma boken eftersom jag faktiskt inte lyckades riva isär den...

Första gången

I ett nytt samboförhållande är det många saker som händer "första gången". Pierre och jag gillar att påpeka det. första gången vi handlar mat, första gången vi ser en film i vår nya lägenhet, första gången vi tvättar tillsammans i tvättstugan.

Igår åkte vi för första gången taxi sent på natten hem till VÅRAN lägenhet. Och för första gången i den här staden var jag alldeles för trött för att orka sminka av mig eller dricka vatten eller liknande, nej, jag var så trött och så full att jag var helt borta och bara slocknade i sängen.

Inom en inte alltför lång framtid borde "första gången vi dammsuger komma" (Nej, den har inte hänt än). Nån gång borde väl "första gången vi grälar" komma också. (för det har fortfarande inte hänt. märkligt kanske, men det har funkat för oss)

Ikväll såg vi filmen "Parfymen" på Pierres dator. Vi har fortfarande ingen tv då som uppfattat. Men det är inte direkt någon brådska. vi klarar oss nog ett tag till.

Jag måste säga att nu efter en och en halv veckas samboboende känner jag att vi har lyckats riktigt bra. Sure, vi kommer hela tiden på saker som vi skulle behöva och som vi har missat att köpa. Men vi har det viktigaste. Vi har en soffa, vi har våra datorer, vi har en säng(med väldigt snygga lakan) vi har lite dekorationer och ljus som lyser upp vardagsrummet och ger ett mysigt ljus på kvällen.

Visst, sovrumslampan har jag lyckats välta tvåtusen gånger så den fungerar inte längre.

Hmm.. vad kan jag berätta om gårdagen? Hmm.. det började med att jag hade filmmusikklass och sen for iväg till chalmers. Där träffade jag häksgänget som förberedde för moulinrougetemat på gasquesitsen där jag fick vara med!(Jag älskar när jag får vara med på sittningar, de är trevliga) Jag får sminka killarna så att de skulle bli fina och likna Harold Zidler(Ja, eller Peter jöback i Cabaret, som jag hade som plan med Pierre) Men jag tycker att pojkarna blev fina, jag gillar att sminka folk, hehe. Och sen får jag capsa(ett förrädiskt spel, man blir full på ett par sekunder.) Och lyckligtvis har jag lärt mig dricka öl. det är en bra egenskap. ibland.

Sedan går jag och byter om och beklagar mig ännu en gång för att jag inte tog med mig mina högklackade svarta snörsövlar. men sånt är väl livet.... Dags för sittning! fördrinkar och ytligt snack. Det funkar, jag gillar ytliga saker. Hum...vad hände sen? Vi försvann till EKAK. och spelade ännu ett drinkspel med tärningar. och jag börjar må illa. yay. gissa vad som hände sen?

Jag somnar givetvis på toaletten(eller tekniskt sett, utanför) och vaknar först när jag märker att någon fotograferar mig. Nu tänker jag: "Helvete" och börjar ropa på Pierre som ligger bredvid.(Han gör sånt, märker att jag mår dåligt och vill hjälpa mig. jag älskar det.)

Nu är det dags att ta sig hem. Därav taxiresan.

Hem, sova, vakna illamående men med turen att ha en sambo som ger mig frukost på sängen.
Är inte livet lite fantastiskt ibland?

Långsamt

Grejen är att jag inte riktigt har hunnit med. När mycket händer hinner jag inte tänka över vad som är viktigt och vad jag ska berätta om här.

Jag åt lunch med moa idag. och skippade grammatiken. Jag vågade inte gå dit utan att ha gjort läxan en gång till. Men tillbaka till lunchen: Det kom en tjej och frågade om vi hade gått på gotland.(helt out of the blue, vi kände inte igen henne) Hon var tydligen Jens sambo(Jens är en sorts hemsemusiklinjekändis som senast förra året var på besök och praktiserade som musiklärare hos oss) Men hon hade tydligen känt igen oss och bjöd in oss att komma och spela med studentspelmanslaget på GU som tydligen hade stark anknytning till hemselinjen. Åh denna nostalgi!

Och idag köpte jag två ljusstakar. De var så fina, och jag har gått och stirrat på dem i flera veckor. Jag var tvungen! här ser ni dem, mökret och min kamera är inte vänner så jag fick tända ljuset i lägenheten. men men, de är väl fina?

skolan gör mig lite smått tokig ibland. Mest för att jag går omkring med känslan av att jag inte passar in. Och kanske gör jag inte det. vi får se när den första inlämningsuppgiften kommer tillbaka. (jag fick 22 timmar på mig! hur skulle det ha gå för er?)

Och jag vet att du tycker det är synd att jag skriver så sällan, Daniel. Jag ska bättra mig. Och nu med min nya comviqmobil kan vi höra av varann oftare. I'll look forward to it.

Ja just det, jag har en ny comviqmobil(don't you worry, ni med halebop, ni ringer mig fortfarande gratis på mitt gamla nummer) jag fick bara ett erbjudande och ett gratis nytt kontantkort med nytt nummer,(mest för att hålla kontakten med dem som har comviq) så jag kände för att testa ett nytt nummer. Vill ni ha det så får ni ringa.

Dessvärre kan jag inte skicka sms på telefonen jag lånat av Pierre. mellanslagsknappen funkar inte. Men...det ska jag fixa. typ genom att byta telefon till min gamla sony ericsson...så fort jag kommer till älsklingstuna igen.

För övrigt anser jag fortfarande att facebook.com är the place to join. kom igen...?

Uschligt dåligt med uppdateringar

Ja ja, jag vet, jag vet.
Men nu är det såhär att vi är mitt i inflyttningen av en ny lägenhet och jag försöker på något sätt klara av att börja plugga till Franskalektionerna. För det gör jag inte. jag är SEEG.

Jag ska ta och fotografera den nya lägenheten så snart som vi kommit lite i ordning, idag, om ett par timmar ska vi först flytta över alla Pierres grejer, sen ska vi försöka bli av med "Kartongstan" som bildats här i vardagsrummet/köket.
Jag funderar på att gå ner och handla innan Pierre vaknar, dock så vet jag att klockan i sovrummet kommer börja tjuta klockan tio. Alltså om fyra minuter. Så då blir det bara för stackars sömnige Pierre att hitta avstängningsknappen. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att gå, kanske ska jag tillochmed ställa mig i dörröppningen och titta på (skadeglädjen, den enda sanna glädjen). Min nyblivne Sambo är nämligen väldigt morgontrött, det märker jag som inte är alls särskilt trött på morgonen utan snarare somnar på kvällen mitt i kollandet på en film och sen knappt orkar gå upp och borsta tänderna och lägga mig i sängen.
Men iallafall, morgontröttheten alltså, jag får klaga på honom sjutton gånger och inte ens då händer något alls. Sen säger jag att jag går upp och gör frukost, då ligger han kvar fast jag tror ändå att han kommer upp alldeles strax och hjälper till. Det gör han inte. Istället får jag gå tillbaka när jag är klar och väcka honom.

Nu ringer klockan. Pierre vet inte hur man stänger av den. Himla roligt.

Nu insåg han det nog, för ljudet slutade. (det kan hända att han bara snoozade, då startar det snart igen. )
Och som jag trodde så ligger han ännu kvar. Hmm.. ska kanske gå och ropa på honom. Trots att jag inte har några lektioner och han har möte först vid tolv. haha.
Nej, nu ska jag duscha och sen gå ner till Willys Hemma och köpa lite mat.
Och vårat internet har PRECIS idag börjat funka. jaja, det gick iallafall snabbare än det gör för Elin och Emil där borta i sundsvall. två veckors boende och ännu inget internet, vi har inte ens fått hit alla grejer än och har sovit här två nätter.

Tåget

När jag skriver detta sitter jag på tåget mot Göteborg. Klockan är 18.22 och vi är framme om en knapp timme. Det känns lite overkligt att åka tåg igen, det känns som så länge sen sist, liksom. Jag har ju knappt satt min fot på en tågstation sen jag kom hem från gotland, Och något tåg har inte varit på. Och det märks, min vanligen så välplanerade och kompakta packning har växt, (Mest för att jag kände att jag BEHÖVDE ha mer saker än vanligt, men ändå) Dessutom är den inte särskilt välplanerad då jag glömt hälften hemma. Till exempel:
1. Hörlurar (Hur kan man vara så dum? Nu måste jag KÖPA hörlurar om jag ska klara att åka tillbaka igen)
2. Hyreskontraktet(Korkat. Men det kan jag skicka efter)
3. Inbetalningskortet av hyran (Kan jag iförsig också skicka efter.)
4. Dessutom tog jag med mig autogiroblanketten som jag skulle ge till mamma, och eftersom jag inte har några frimärken så får jag köpa nya frimärken + kuvert och skicka hem den.(IDIOTISKT.)
5. Min gitarrstämmare.( FAN. Den ville jag ju använda, jag är usel på att stämma om gitarrer utan den.)

Men… snart är jag i alla fall i göteborg. Allt det där går kanske att lösa, men det är korkat. Jag hade också missat när tåget skulle gå och trodde det var runt halv fem och ställde in mig på det. Sen går jag in på Internet för att dubbelkolla tio i fyra och det visar sig att tåget går om tjugo minuter.

Japp… på en sommar har lilla tågexpertåkaren jag blivit total nybörjare igen.

Fast nu känns det lite hemvant igen. Förutom att jag är tvungen att ha datorn på ljudlöst och kan INTE se på tv-serier när jag inte har hörlurar. I hate it. Verkligen.

För övrigt är det faktiskt exakt samma tid som förra året när jag åkte ner. Möjligen lite tidigare på onsdagen den 23 augusti klev jag livrädd men förväntansfull på tåget från stockholm till Göteborg för att träffa den där killen som blev min pojkvän. (Han mobbar mig fortfarande ibland för när jag skrev i min blogg på den tiden och kallade honom yxmördare (eller något liknande)) Men det var ganska nervöst att kliva av tåget, för jag minns att för några minuter funderade jag på om jag verkligen kom ihåg hur han såg ut och panikade över allt möjligt som kunde hända. Men allt gick bra, :) och jag träffade någon alldeles underbar som nu varit min pojkvän i snart ett år.
Det slog mig faktiskt inte förräns nu att det är samma dag jag åker som förra året. Även om vi varit tillsammans i ett år på lördag. DÄR har vi något som verkligen känns overkligt. Men alldeles, alldeles underbart.

40 minuter till ankomst.

Videobloggen

Just ja, jag glömde nästan. jag har en liten videoblogg som än så länge har ett par gamla inspelningar, men snart så ska jag börja uppdatera med "PODCAST"(som jag vet bara är ljud, men ändå) och ...eh.. annat så snart jag får tid och lust.

http://fridasfilmer.blogspot.com

Var alltså adressen. Enjoy. (Där kanske finns något när jag sjunger... om ni är intresserade av sånt.)

Och för övrigt så uppmanar jag alla andra att göra detsamma och skaffa sig en videoblogg. det har til exempel Daniel redan gjort. även om han håller sig på sin vanliga blogg. men ändå. det är iallafall något. Det är bara jag som gillar att skriva.

skolorna

Sådärja, då har alla skolor börjat igen. Hemma på nygatan vaknar man praktiskt taget av dem om man inte redan klivit upp(Som givetvis jag inte har vid den tiden).

Dessutom, nu när jag sitter här på innergården hör jag rinmansskolan bredvid. Tänk, jag hade nästan glömt att skolor existerade, att det kunde vara annat än tyst på skolgården bredvid.

Men det var inte det jag var irriterad på när jag vaknade i morse. Nej, imorse var jag uschligt irriterad på att jag hade synlig bondbränna. inte överdrivet tydlig(Som Johan) men iallafall. jag som gjort mitt bästa för att undvika solen. fan, dumma t-shirtar. På torsdag är det introduktion, jag väljer därav att inte gå på det diagnostiska provet, jag vet ju redan att jag inte kan något. jag behöver inte få det bevisat för mig. Så jag åker ner på onsdag, längtar lite smått att få börja mitt liv igen.

Men iallafall, vi återgår till bondbrännan. På grund av den har jag nu satt mig här på innergården med datorn för att se om jag kan jämna ut den lite.. Egentligen borde jag linda in det redan bruna området men så jobbiga ska vi inte vara.
Lilla Annelie har börjat skolan nu. Hon har vuxit upp och börjat på kth. Och jag vet fortfarande inte vad jag ska jobba med, men iförsig, hon har alltid verkat så säker.

Igår natt låg jag vaken i många timmar och bara tänkte på hur framtiden ska gå till. Jag börjar undra lite smått om jag gör rätt... Och ja, jag börjar nog få lite kalla fötter, jag som aldrig klarat av att slå rot någonstans, ska jag nu lyckas stanna på ett ställe? Gud, det här är fånigt. jag måste lära mig att ta dagen som den kommer, jag måste sluta längta någonannanstans, jag vill verkligen inte göra det när jag väl kommer ner. Jag vill trivas som jag aldrig trivts förr. och gud vad jag hoppas att jag gör det.

Jepp. framtiden har alltid skrämt mig, ändå kan jag inte låta bli att planera den och leta något nytt någon annanstans.

Imorgon ska jag träffa Daniel, han ska till arbetsförmedlingen, dit ska jag också om några månader, i Göteborg. Har jag tänkt. Och jag tror inte att min plan att sluta med allt som har med musik att göra för ett tag är särskilt genomtänkt. det kan jag ju absolut inte göra.

Okej, då ska jag gå och packa lite till. och sluta oroa mig. jag ska ju bo med min älskling, allt kommer att bli bra så snart jag får se honom. Det tror jag.

Videoblog när Magnus sjunger

Magnus Carlsson sjunger Nationalsången!! Och för övrigt, jag blev tvungen att klippa då filen var för stor för youtube... Så sorry. Detta är bara andra versen. Men han ser rakt på mig, ser du? Oh, jag tycker om Magnus. Nu ska jag lyssna på hans skiva.

Och jag vet att kameramannen( Yours truly) är skakig på handen. det ska inte upprepas. hoppas jag. det är jobbigt med så mycket zoom. minsta lilla rörelse syns ju. Och Daniel, vill du ha första versen så skickar jag den till dig. Men kvaliteten är för hög för youtube och jag kunde inte minska den i datorn.

Det var alltså Daniel, jag och Elin som såg detta idag. tack vare det var vi fyra timmar sena till teatern. hoppsan. Men vi ville ändå hellre se Magnus. Jag har hans skiva. det står "Till Frida". Fler bilder kommer sen. Och kanske en riktig videoblog, med mig som pratar. (heh) Jag ska bara lära mig hur man minskar kvaliteten på min kamera...

Kyssar eller hångel?

Idag skulle jag kunna prata om hur detta var min sista dag på IP denna sommaren och att jag faktiskt trivs riktigt bra efter sex veckor där, eller att Elin och Emil flyttar alldeles snart iväg till Sundsvall, eller hur livrädd men samtidigt längtansfull jag är att få flytta ner till Göteborg. Ja, eller kanske om min nya kaffebryggare, eller att jag är pank och ändå ska lyckas ta mig neråt göteborg på onsdag. Kanske att jag inte börjat packa än, Eller kanske om regnet som gjorde att jag missade Martin Stenmark igår. Eller Idol-Dannys seriösa behov av stylister(Hans scenkläder klockan elva på kvällen var en stor munkjacka med huvan uppe, och så solglasögon på det.)Man såg inte ens ansiktet. Idiot. Och jag ville inte ens se hans dumma show.

MEN. Det ska jag inte. Idag ska samtalet vara kyssar, pussar och hångel. Anledningen till detta kommer av att jag igår nån gång på natten(Fem timmars sömn fick jag inatt.. wiee.) pratade med Pierre i telefon. Han var full, och ja, därav kommer detta lilla överläggande med mig själv. Jag är lite luddig på skillnaderna mellan kyssar och hångel. Pussar är lätt. Det är inget att bry sig om. Jag har faktiskt ingenting emot att Pierre pussar på sina vänner. Jag gör det ju, så varför ska inte han. Njae... det som störde mig var snarare att han hela tiden bytte mellan att säga "Hångla" och "pussas". Och däremellan är väl skillnaden lite större? Hursomhelst. på det stora hela gör det mig inte mycket. Det är väl bara det att jag kommer ihåg precis vilka jag kysst, tungkysst alltså(Jag ska försöka sluta använda ordet hångel innan jag rett ut definitionen.) under året jag och Pierre varit tillsammans. det är sju personer, en av de är Pierre. De flesta är tjejer, märkligt nog. Jag tycker jag är riktigt usel på att kyssa just tjejer, det känns liksom lite skumt och inte riktigt rätt för mig. Jag vet att många av mina tjejkompisars pojkvänner inte alls gillar att deras flickvänner pussar tjejer, men jag kan inte se varför, för det kan jag bara inte se som något annat än vänskap, så länge man inte har några känslor för dem. ehm...anledningen till att det är färre killar är att det liksom är killar jag blir kär i. även om jag inte varit kär eller haft några känslor för någon av de killarna jag kysst under tiden jag varit tillsammans med Pierre så är det konstigt för mig om inte han är där också. Jag har liksom en spärr för andra killar, och det är väl bara bra... antar jag.

Pussar är jag lite generösare med. Jag kommer inte ihåg dem ändå. Pussar behöver inte ens handla om kärleksfulla känslor för nån, nej, iförsig inte kyssar heller, men jag har faktiskt inte kysst någon under året när jag inte var full, ja utom Pierre förståss. och nån gång Annelie. Men var inte Pierre där då?

Så... därav har vi rett ut att pussar är rätt vanligt och oskyldigt vänner emellan. Jag skulle kunna pussa vem som helst av mina vänner, och har förmodligen pussat rätt många av dem. Daniel och jag har dock en överenskommelse. Vi pussar inte varann. En gång minns jag att vi gjort det, det var den där galna kvällen i Sandviken på nyåret 2005. Men då hände också allt, precis...allt. Men gud vad roligt vi hade den kvällen. (Okej, det var inte det detta skulle handla om.)

Okej, jag ska väl sammanfatta nu. Jag har absolut ingenting emot att Pierre pussar sina vänner, det vet han. det ska man kunna göra. Så länge ingen har herpes, för då vill inte jag pussa på honom. men annars, helt lugnt. Kyssar/hångel... njae... jag vet inte, jag är kluven. Dels för att jag fortfarande inte glömt bort en gång för nästan ett år sen då Pierre ringde mitt i natten och var så ledsen och ångerfull. Det hade han kanske inte varit om det inte betydde något. Därför, har jag lite svårt för det,men inte om det är en vän som man ändå inte är kär i. Men dessutom, så tycker jag liksom om att vara den sista han kysst, Jag vet att det låter lite dumt. Men annars så tycker jag faktiskt att man får kyssa sina vänner om man är full och har roligt, om inte annat bara för att testa. testa nåt annat nån gång liksom.

Men...Det enda jag egentligen störde mig på i samtalet igår var att han aldrig kunde bestämma sig för om han skulle säga "pussat" eller "hånglat".

Bilderna: En oskyldig puss mellan mig och Annelie en gång för många år sen, Annelie håller på att börja skratta, men det enda jag kan tänka på nu är att det andra av stjärnörhängena jag har på mig på bilden är borta. Fast jag vet var, och när det försvann. FAN.. stör mig fortfarande på just det ögonblicket.2. Och en av mina älskade pussbilder med honom som jag älskar mest. Och faktum är att jag just blev så lycklig av den där bilden, att jag inte kunde bry mig längre om allt som jag just skrev.

Och sa jag just att jag har en ny kaffebryggare?

Internet igen....

Det är nu som jag ska hoppa och skrika och vara lycklig över internet. Och yes.. det är jag, men jag hoppar och skriker inte. Jag skickar helt enkelt ett gäng mail till folk(Okej, Till Daniel. Och möjligen skriver jag det på msn) men inget mer.

Nu börjar det för övrigt lugna sig. Jag börjar staka ut min väg, iallafall för de närmaste veckorna. Förståss alltid med förhållningen att allt när som helst kan ändra sig. Jag försöker ha en plan B för händelser som jag tror möjligen kan hända. Till exempel om jag vantrivs så mycket på kurserna att jag måste hoppa av. Eller om franskan är för svår så jag måste hoppa av(Basically, det mesta handlar om ifall jag hoppar av). Eller om...Ja, vad händer om jag inte får några vänner och vill flytta hem? Det kommer jag ju inte direkt att göra. Flytta hem alltså. Jag kommer ändå ha någon. Jag kommer ha Moa, och Pierre förståss. Och Pierres vänner visar rätt gott löfte om att kunna passa med mig... Okej, detta är som ni förstår en liten rädsla för mig. Men jag ska lugna mig, det ordnar sig nog.

Mamma och Pappa är som vanligt borta i Kopparberg. Elin är som vanligt hos Emil. Och Daniel jobbar, fast bara tills imorgon. Sen ska jag träffa honom igen. Så här ser mina närmaste dagar ut.

Torsdag16/8: Jobb på IP, Sen gå till strömsholmen och kolla in glasstånden och Rixfmfestivalen.

Fredag17/8: Jobb på IP. Sista dagen. Kanske ut på kvällen med Göran och hans kompisar.

Lördag18/8: Extraföreställning av "En midsommarnattsdröm" i rothofsparken.

Söndag19/8: Packa så gott det går. Plocka fram lådorna iallafall och lägga saker i dem.

Måndag20/8: ev. till göteborg. annars: PACKA.

Tisdag21/8: Ev. diagnostiskt prov i göteborg. annars... boka biljett till göteborg

Onsdag22/8: Åka till Göteborg. nån gång på dagen.

Torsdag23/8: Franskaintroduktion.. Sen fixa kåravgift och registrering och grejer.

Fredag 24/8: Hem. Eller stanna och fråga om Moa vill ha hjälp att flytta in.

lördag 25/8: Årsdag för mig och Pierre. Är jag kvar ska den spenderas med honom.

And so on: Här vet jag inte. jag kan bli tvungen att åka tillbaka igen, ifall lektionerna börjat. Vi får se. Annars vore denna vecka finfin för att packa hemma och fixa inför flytten.

(Nu kom Elin för övrigt hem)

Där har ni det, mitt liv, i ungefärliga drag, för nästa vecka. Fast det kan som sagt ändras. som jag nämnde. I guess we'll see.

Nu ska jag sova. Bilden är från i måndags då jag var riktigt lycklig över att Pierre skulle tillbaka till Gothenburg(Ja, egentligen var jag inte glad alls... som kanske synes.)

Adjö då.

Tiden går, Internet fortfarande borta

Jag har inget internet. och jag börjar bli stressad. JAG HAR INGET BANK -ID på denna dator.
Jag är kvar på IP. Är inne på min sjätte jobbvecka. Eller är det sjunde?
Hursomhelst. JAg måste anmäla mig på diverse ställen, Göteborgs universitet till exempel. Jag behöver internet.

Pierre är nu tillbaka i Göteborg.
Imorse vid åttatiden kom han in på IP och gav mig en puss.
ÅH, vad jag kommer att sakna honom! Trots att jag varit ifrån honom längre förut. inte förrän den 1:a september föyttar jag till honom och våran nya lägenhet.
Han ska förresten åka och kolla på den imorgon. Jag är excited! det ska bli roligt att se bilderna som han inte FÅR glömma att ta.
(japp, jag påminner dig eftersom du kanske läser det här nu, du är ju tillbaka till internetvärlden igen)

Nu vankas hemgång från IP och ett gäng tomburkar ska jag ta med mig. Tydligen ska Mamma och Pappa vara tillbaka från sin kopparbergssommarstuga nu. Hörde det av Elin idag, har inte sett dem själv, men ja.. jag är ju på väg nu.
Huset är ju lite tomt när det bara är lilla jag som bor på 160 kvadrat helt själv.
Det kan bli lite småläskigt på kvällarna i ett gammalt kulturskyddat hus.

hejdå. vi kanske hörs nån gång igen snart. jag hatar att inte ha internet.

Inget nytt. eller också.

Fortfarande inget internet i huset. Men så länge man är villig att stanna efter arbetstid på IP så kan man gå in på internet där.
(fast då blir det inga bilder upplagda.)

Nu jobbar jag fyra timmar längre dagar,men det är lugnt ändå.
Det är roligare, mer uppdelade dagar med raster och fler arbetskamrater. Dock fortfarande ganska lugnt. Brorsan/favoritkusinen Göran jobbar nu också. Suveränt. äntligen nån att prata med.
Efter arbetstid läste vi just nya Moore för att han skulle testa sms-tekniken.

Så..riktigt roligt idag. nu ska jag hem och städa mitt dumma rum. och tvätta. och kanske ta ut de där störiga soppåsarna som stört mig i två veckor. eller tre. jag vet inte riktigt.
För övrigt tycker jag det är en ursmart idé att få moore till jobbet.

En gång i veckan

Ja..typ. Så länge vi inte har internet hinner jag knappt göra ett dugg.
på internet alltså.Eller något överhuvudtaget.
Det blir ju ganska mycket...Ja, först är det jobb. Såhär ser en vanlig dag för mig på IP jourveckor ut:
07.50: Klockan ringer. jag tittar trött på den och tänker att jag kan stanna i sängen till åtta.
08.04: Jag går upp. tar min rosa morgonrock och promenerar mot duschen.
08.30: brukar jag vara klar att gå ner och äta frukost.
08.45: Åker jag iväg på min cykel mot IP.
08.55: Pappa låser upp. kunder hänger oftast på dörren såhär dags.
09.15: Jag känner mig aningen sysslolös då de första kunderna gått, och jag startat upp alla datorer och praktiskt taget står och ser dum ut. Så jag skriver ut bankgiro från sussis dator.
09.30-11.40: Tappar jag kollen på tiden och tar hand om kunder, tar emot gods och svarar i telefon och allt annat som finns att göra.
11.40: kommer jag ihåg att det snart är lunch.
13.15: Äter lunch. under evigt ut och inspringande i lunchrummet för att ta hand om kunderna som droppar in. (vi har ingen särskild lunchtid. man äter när man hinner)
13.50: Tittar alltid på klockan. stängning strax. Ofta kommer dessutom ett godsbud i en röd bil alltid tio i två och förväntar sig att man ska ta emot hand gods(Jag har lärt mig känna igen alla klantar som kommer med gods. det är samma killar varje gång)
14.05: Hjälper de sista kunderna och hoppas att de inte ska ha evighetshjälp.
14.15: Går iväg och packar upp godset jag inte hunnit med under dagen, städar undan, släcker ner i godsrummet och cyklar hem. Oftast inte förrän tidigast 16.00 om dagarna. oftast senare. Fast nu den senaste veckan har det varit riktigt lugnt.


Och självfallet är detta ungefärliga tider. (utom 13.50. Då kollar jag ALLTID på klockan. det slår aldrid fel.) Idag är det för övrigt en riktigt lugn dag. jag har ett par paket kvar att packa. men jag blir nog hemma om fyrtiofem minuter. Skulle jag gissa på.

Och bordet är nästan klart. ni skulle se det om jag kunde lägga upp bilder. men se det går inte.
Tydligen har telia stängt ner vårt nät(Märkligt att det bara är VÅRT nät och ingen annans? Jag tror datasnubben ljuger.Hursomhelst får väl huset nytt internet snart. lika bra att detta hände. annars skulle ändå aldrig nåt vettigt bli av.)
Och Pierre tänkte komma in till stan. men först ska jag försöka hinna hem och måla.
Okej, nu hörde jag telefonen ge ifrån sig ett ljud som jag gissar är ett sms. så...jag kollar det, packar upp mina paket och åker hem.
bye.

en vecka senare

Så har det gått en vecka igen.
Hemma är internet nere så jag snabbkollar lite grann på internet här på min kära arbetsplats IP efter att butiken stängt.
Så snart jag skrivit detta lilla meddelande ska jag packa upp det gods som hittils stått och väntat.Sånt som jag skjuter upp i förhoppning om att någon annan ska ta det.
Sånt som gummiduk och enorma slangar.
Och pallar från hydroscand eller något annat extremt tråkigt(ja, jag tycker att alla hydraulgrejer är urtrista)

Få se sen om någon kommer och fixar vårat hemmainternet idag.I såna fall kan man få en uppdatering hur det går med målningen av bordet. (som jag iförsig säkert inte ens berättat om)
Igår slipade jag och Pierre bordet vi ska ha med till Göteborg. sen när han åkt började jag måla. Nu ska jag lägga ett lager färg till på benen. sen är det dags för bordsskivan.
Sen är det svart.
Det ser snyggt ut iallafall.

Okej, tillbaks till arbetet.(lyckligtvis har kunderna iallafall blivit utestängda nu)

Ah...i värsta fall hörs vi nästa torsdag nästa gång jag har tid...heh.


Jag som har ett helt gäng dumma lappar med uppdateringar som skulle in här