Hemmavid

Det känns INTE likadant. Inte någonstans.

Jag tar på mig mina gamla pyjamasbyxor(Som alltid av någon outgrundlig anledning varit nästan genomskinliga.) Och mina fårskinnstofflor(där det givetvis står "Fridas" med stora bokstäver på trampdynan), bäddar sängen med nya lakan och lägger min lilla resväska på golvet i hörnet där garderoben en gång stod. Datorn sätter jag i knät på en stor träskärbräda och skriver.

Var det verkligen här jag bodde förut?

Av någon anledning känns mitt gamla rum så tomt. Härinne finns faktiskt minst ett ton grejer som jag aldrig fick med mig. Endel har jag inte saknat en endaste gång.

Fast ändå när jag öppnar garderoben och ser på dem så tänker jag: "Nej....inte kan jag väl slänga bort sånt här?" Och tittar sorgset på min stackars panflöjt. (Okej, panflöjten är världens sämsta exempel, eftersom jag faktiskt tänkt på den ett STORT antal gånger under hösten)

Men alla dessa miljarder cd-fodral och skivor? Och kläder som...jag faktiskt bara har när jag är hemma...som mina pyjamasbyxor till exempel.

Och ett par gamla datahögtalare jag inte är säker på senast jag använde. De skulle ha tagits med till Luleå, då hade de varit bortsupna vid det här laget, lika bra det. Nu känner jag ju att de kan vara bra att ha.(Damnit Pierre, detta är ditt fel, jag ska tänka att allt ska gå att slängas!)

I morse åkte jag och Pierre från Göteborg. TIDIGT!

Det började redan vid åttatiden kvällen innan då Pierre ville se på Phantom of the Opera och äta tacos. Inte världens bästa idé - Vid Elva är filmen slut och vi har ännu inte packat eller städat. Så, här bestämmer sig Pierre för att vara vaken hela natten tills vi ska åka vid fem. Jag håller inte med och börjar städa och ber Pierre upprepade gånger att diska. Men han har ingen brådska.

Han ska ju ändå vara uppe HELA natten!

Kort sagt. Klockan tre gick jag och lade mig. Klockan sju minuter över fyra gick jag upp. Jag fick ingen sömn heller. Allt kom med, alla julklappar och alla väskor(Inte gitarren, som jag i sista sekund ändrade åsikt om och lade tillbaka på sängen) 05.23 gick bussen med förvånande mycket folk. 06.02 går tåget och vi ser på Aladdin och min nuvarande favoritserie : "How I met your mother"(Jag tror faktiskt att Pierre börjar älska den lika mycket som jag, han skrattar iallafall)

Och kortare sagt ändå: vi kom fram, Pierre åkte hem till sig efter ett par timmar och jag somnade på övervåningen och sysselsatte mig resten av kvällen med Sims 2 (som Moa lånat mig) och upprepade försök att ta mig in på det trådlösa nätverket. Till slut lyckades jag.

för övrigt öppnade jag fönstret då jag tyckte det var för kvavt. Hmm...här är iskylan alldeles tätt inpå en så det är inte världens bästa idé. Eskilstuna är en kall stad. Fast utan snö. Bara...frost.

Och jag som fortfarande inte har någon vinterjacka.