Par i kärlek och allrentdoftande badrum

Dagens ämne är PAR.

Det är nämligen väldigt vad det bildas par här på folkhögskolan. Var det såhär förra året? Tror inte det... Så vitt jag minns var det väl bara två förra året?

Nu är det..many many many.

Populärast är blandningen musik-musik, eller musik-allmänna. Vi har tre exempel på vardera av de två sammansättningarna i klassen. och så nån musik-foto också. (Ja, och musik-textil, men de var tillsammans redan innan vi började här allihop)

Och sen är det säkert mer, men jag har inte riktigt koll på fotoeleverna och vad de sysslar med om dagarna.Eller nätterna, för den delen.(sen vet jag inte heller om dessa fotografer är som de förra året som i princip aldrig lämnade annexet utan typ somnade i mörkrummet.Om de överhuvudtaget sov, vill säga)

Men för att återgå till ämnet. Det är bara en intressant händelseutveckling, för vad är det som får folk att bli kära på en folkhögskola? Är det mysfaktorn kanske? allt rödvin som dricks och den där stora känslan av att plötsligt få klara sig lite mer själv än vanligt(Ja, förutom att man fortfarande får mat fixad av nån annan än sig själv) Kanske det kanske.

Själv kan jag säga att jag inte riktigt upplever den känslan över att vara här. Kanske för att jag redan bott själv och fått klara mig själv. Tillsammans med min syster förståss då, men ändå. Vi var ändå bara två som fick sköta allt själva.

Sen är jag här för att jag ville läsa musik, jag hade ingen aning om själva den "speciella" grejen med att gå på folkhögskola. Jag tänkte att det var som att bo i studentkorridor, att man fortfarande hade sitt eget liv.

Det har man inte, riktigt. Eller man har två. Livet på folkan, och Livet utanför folkan. Själv väljer man hur stor plats varje del får ta. För de som parat ihop sig här är nog folkanlivet det viktigaste av allt.

för mig som har min underbara pojkvän sisådär 40-50 mil bort är tankarna alltför ofta borta i Göteborg. Trots att han inte är här. För att han är min, och alltför underbar för att inte tänka på. (Och snart firar vi ett halvår tillsammans!)

För övrigt, på tal om absolut ingenting. Jag städade huset igår. Eller plockade undan, för att jag alltför ofta är jätteirriterad på hur det ser ut. Nicklas (Fulla) glasspaket stående på vardagsrumsbordet och nån "milkshake" som också den såg äcklig ut stående på samma ställe höll på att göra mig tokig och jag ville bara hälla den över honom(Nu hann jag iförsig inte det, eftersom Nina hörde min klagan och slängde den åt honom.)

Och badrummet! jag städade badrummet och gick runt och pratade om det i evigheter efteråt. Men åh vad skönt det var med ett allrentdoftande badrum igen.

Några dagar av tystnad

Jag ljög nog lite i tidningen. Det är inte alls alltid lätt att skriva.

Inte när man vill skriva ner sitt allra innersta men inte törs och kan.

Och inte heller när man har så mycket underbart att berätta men inte vill skriva ner det för att det är för privat.

Eller när man är så ledsen och inte vill få ens vänner att bli oroliga över vad man skriver.

Då är det svårt.

För vem som helst kan väl berätta om sin dag. Det är ju inte det svåra här.

Så...jag skrev ett meddelande när jag satt på båten tillbaka till Gotland i måndags...Eller tisdags. det var ju över bägge dagarna. Och jag klippte lite i det, det var för mycket sentimentalt och jobbigt.

På väg hem… Eller hem. På väg till Gotland.
När jag först skulle boka tåg och båt för den här riktigt jobbiga resan var igår(eller i söndags. Beroende på när man läser detta). Då kändes allt så svårt och jobbigt och jag orkade bara inte sätta mig på en fjorton timmars lång resa. Då gick det iförsig inte att boka heller, eftersom SJ hade problem med paynova-systemet. Dagen efter, Idag,själva resdagen, kändes det lättare. Just för att det var morgon och jag kände mig pigg och glad och utan en enda tanke på att jag snart faktiskt var tvungen att åka. Så jag bokade förståss. (dum och tvungen som jag var)Och sen vid sextiden när Pierre följde mig till tåget ville jag bara gråta. Jag ville inte åka iväg. Och när jag satt där på min plats på tåget och såg på Pierre som stod utanför, samtidigt som han pratade med mig i telefonen, så kände jag hur tårarna rann och kände mig tvungen att be honom gå. Där och då var jag så beredd att kliva av tåget och springa efter.
Men jag vet att det känns bättre om några dagar. De första dagarna är värst. Sen blir det bättre. Och jag vet det. Men gud vad det är svårt just nu.

Och nu sitter jag här på båten. Jag är inte så trött än, har bara ont i ryggen och sneglar hela tiden bort mot kaffeautomaten och funderar på om jag måste gå till kassan eller om det bara är att lägga ner mynt i nån grej. Jag känner inte för att gå och be om kaffe. Salen är liten. Ingenting alls som den vanliga båten. Tydligen är vi framme klockan sex. Om tre och en halv timme. Det borde jag klara av. Sen väntar jag en timme på bussen. Det är nästan som om jag kan gå direkt upp till stationen. Det lockar inte ett dugg. Kallt lär det vara. Och halt. Och med mina klackar lär det bli halare. Dessutom är det uppförsbacke hela vägen. Och jag har aldrig nånsin blivit säker på vägen. Även om jag gjort såna här sena resor förut. Det går. Men det är jobbigt. Fast jag har gjort det förut, även om denna nog är i längsta laget.

För övrigt hittade jag inte utgången på tåget. Så när jag äntligen kom dit så var landgången redan indragen. De fick helt enkelt dra tillbaka den. Det var pinsamt. MYCKET pinsamt. Jag kände mig som en blåst blondin(jag vet, jag är brunhårig) Men men, alla gör fel. Speciellt om båten är full med branta trappor och inte en enda skylt som visar var utgången är.

Och för övrigt så stämde ryktet om min kära vän och den nya killen. Ikväll sover de i Smiss. Det gör mig riktigt glad. (att de fann varann, inte just att de ska vara i Smiss)Att det blev som det blev. Jag hoppas de är tillsammans.det är faktiskt en fråga jag inte ställt än. men jag tror det.. och förlåt om jag berättar för mycket.

Och idag har jag kommit på att jag är värdelös på det här. I varje fall den första tiden efter att jag varit borta. Jag är liksom inte här i huvudet än. jag är fortfarande kvar borta i Göteborg. Men snart är det lugnt. Nu är jag bara så trött. Och jag har hur mycket som helst att göra och ingen lust till någonting. igen. Imorgon ska jag prata med linjeledarMats igen. har jag bestämt. hoppas bara jag gör det också. Och jag ringde regissören Rolf Genner inför "En Midsommarnattsdröm" i sommar. han sa till mig att läsa på i boken jag hade och sen skulle han fixa ett repschema som möjligen skulle kunna passa mig.

Bild 1. En av Pierres bilder. Jag tycker den var så fin. från i höstas någon gång.

Bild 2. Jag på Festukalaset drickandes öl. det där var kanske en åtta drinkar senare.

Bild 3. Min älskling som kommendant för nån tysk militärflygstyrka. Det var nämligen så att han fick för sig att köpa en "Luftwaffe"-mössa...och ja...sen tog vi ett par bilder och...han ändrade på en och här är resultatet.

Dagens innegrej: (Eller snarare helgens) LUSTGAS! Det är vad vi ska göra när Johan och jag flyttar ihop med Pierre.

Sorg över en tv-serie(mest för nån annan)

Jaha, Så Daniel är ledsen över att Noah's Ark slutat. Och det blir tydligen inga fler säsonger.

Och Elin verkar rätt ledsen själv över det. Verkade det som på kommentarerna från Daniels blogg.

Själv är jag rätt glad. jag är ju i gothenburg och vem är väl ledsen där?

Pierre är lite sjuk. Jag tycker synd om honom. (Faktiskt, jag hatar att vara förkyld. det är värre än alla andra sjukdomar som är rätt vanliga)

Och idag var min intervju i tidningen. Fredags alltså.

Gå till www.gotlandsallehanda.se och sen klicka på fredag med artikeln "Det lätta sättet att nå ut" Där finns en intressant bild på mig där jag har platt hår(Trots att jag tvättade håret på morgonen. sjutton också) Och här är bilden! också.

Och för övrigt så hörde jag ett rykte om min väldigt goda vän som gissningsvis läser detta så det här ska jag väl hålla så diskret som möjligt. Men jag antar att det är sant. Min källa brukar inte ljuga. ja..vi kan väl säga att den nya killen är på G. I hope. det vore bra. Jag ska kolla allt när jag kommer hem.

Och nu ska vi sova.

Godnatt everyone

Tidig morgon

Läs jättetidig morgon.

Klockan är nämligen 04.34 på morgonen torsdagen den 25 januari. Hehe.
Om fyrtio minuter går den UBERtidiga bussen till Visby där jag får vänta...i typ en kvart innan nästa buss som tar mig till hamnen(varför får man aldrig kliva på den där anslutningsbussen? sitter chaufförerna och fikar eller?)

Det tar hur som helst tid.
Nu ska jag alltså ta mig hela vägen till Gothenburg. Om en sisådär 10 timmar är jag framme.(heh!) Men märkligt nog så brukar tiden gå fortare än man tror. Man vänjer sig vid allt, sörru. Och eh...har man pendlat tre timmar i veckan hela gymnasiet...då är det rätt lugnt. (eller lungan, som min kusin Göran skulle säga)

Men vad var det Gertrud sa...? "Om du åker så långt måste han vara värd det"
Jo...men just det. Och han är värd det!

Eh...ja. varför gick jag hit så tidigt? hmm... av ett par olika orsaker.

1. Jag ställer alltid klockan för tidigt och upptäcker alltid att jag gör mig iordning så väldigt mycket snabbare de här tidiga morgnarna än de vanliga morgnarna. Så vad gör man?
2. Jag hade ställt datorn här... Jag ville liksom se Prison break och one tree hill...so I had to!
3. Jag råkade också bara gå hit så tidigt att jag fick tid över att göra ingenting... och skriva.

Men nu ska jag dubbelkolla min packning..

Och hoppas på den trevliga busschauffören nu!

So long Gothland! för ett tag.

Förändringar..?

Hur kommer det sig att efter flera månader utan snö(Då de flesta förlikat sig med tanken på en snöfri vinter) så faller det plötsligt en dag i januari två decimeter på marken?

Och hur kommer det sig att en perfekt kjoltjej plötsligt byter till Jeans-typen?

Ja...omöjliga frågor som söker svar?

Eller...nåt.

Första frågan kom jag på när jag promenerade hem från banken och svor över att mitt bankkort blivit avmagnetiserat(Just nu liksom! När jag ska till göteborg imorgon!)

Andra kom jag plötsligt att tänka på när jag stod i körsalen med hela klassen runtomkring och funderade på alla människornas olika stilar. Och så kom jag att tänka på min egen stil förra året här... Det var liksom kjolar jämt. nästan. Kjol och stövlar. i brunt och svart iförsig, uppblandat med klara färger... Fast på den tiden var mitt hår svart. Helt svart eller med röda eller blå toppar. Då funkade svarta kläder så mycket bättre. (Eller nej...man såg fortfarande uberblek ut.)

Igår var tidningen här. GA alltså. Så på fredag kommer ja...intervjun med mig i tidningen. Då råder jag alla som läser detta att gå in på eh...nån hemsida. gissningsvis www.helagotland.se

Och därifrån ta sig till artikeln om mig!

Japp... Det var lite intressant, det är ju inte varje dag som en fotograf har ett jättelikt objektiv PRECIS vid ens ansikte. Det är lite läskigt. Man har ingen aning om hur man ska bete sig. sen är det lite läskigt. jag menar... ja...jag vet ju inte vem som läser. det har aldrig stört mig förut. Det blir nog mest intressant att se hur det här blir.

Och nu krånglade SJ igen. FINT: nu måste jag ringa dem, eftersom det uppenbarligen dragits pengar från mitt konto. Suveränt...... Inte förståss.

Och imorgon bär det av mot Göteborg!

BUSTED!

Det är en mer händelserik dag än jag trodde det skulle bli idag. Märkligt faktiskt.
Började helt vanligt med att jag som vanligt hade URont i foten och vaknade minst elva gånger i natt. (ja…eller det är det vanliga nu senaste veckan iallafall) Nu har jag dessutom ringt min kära Mamma hemma i Eskilstuna som jobbar som sjuksköterska. Hon sa till mig att linda foten. Det gjorde jag innan jag gick och lade mig, men…uppenbarligen för hårt eftersom jag mitt i natten vaknade till och var tvungen att linda av det. Är detta normalt?
Jag har nämligen ingen aning.
Jag kanske borde gå till en läkare. Kanske på onsdag.
Men det känns så larvigt. Jag var ju nyss där..kunde jag inte ha nämnt nånting om foten då? Eller…så ringer jag distriktssköterskan i Hemse…henne är det väl gratis att gå till?
Jag kliver upp på riktigt klockan halv tio. Hinner precis duscha, sminka mig, klä mig och äta en mango (ja,jag köpte en igår.) innan jag måste rusa iväg till klasstimmen som är första timmen på veckan.
Och åh, jag höll visst på att glömma nånting!
Tidningen GA(Gotlands Allehanda) ringer mig innan jag hunnit springa iväg och frågar om de får prata med mig om min blogg. Tydligen ska de börja med ungdomssidor och då är ju uppenbarligen bloggande rätt stort. Och eftersom jag är en tjej som bor på Gotland och bloggar rätt regelbundet så tyckte de det var en bra idé. Så läs tidningen, om man inte bor här på Gothland och prenumererar...så på internet.
Nu ska jag bara lite smått försöka ta reda på hur många som läser min blogg… Jag kan ju inte veta det? Det är väl olika från gång till gång. Tror jag.
Jag vet inte.

Och ja, efter klasstimmen så går jag och Erika hem. Moa gick till flygeln och Daniel skulle prata med LinjeledarMats om något.. Och där, när man som bäst sitter och redigerar bilder så kliver plötsligt VAKTMÄSTARNA in genom dörren. Helvete, städa undan all alkohol, tomflaskor och så vidare. Och viktigast, det som vi ALLTID ska göra. Hänga undan mysbelysningen. ALLTID.

Nu hann jag inte det, glömde bort det och plötsligt så är de inne i mitt och Daniels rum och kollar värmen... precis när de ska gå och jag precis tror att de missat mysbelysningen som hänger där i taket på helt fel plats så påpekas det. Förståss. Ta bort den, annars får vi inte bo kvar.

Japp, och nu skulle de tydligen prata med husmor också,Vi kan vara körda. Fast troligen är det lugnt, det brukar vara såhär. De brukar hota med rapportering. Jag menar, den där festen hos oss i höstas… Det hände ju ingenting! Det är lugnt.
Sen teorilektion, inget intressant, LinjeledarMats tänkte lära ut Finale. GÄSP tänkte jag som redan kan det sen tre år tillbaka. (Och jag fick sitta vid min egen dator) Eftersom vi är SJU i gruppen och det bara finns sex datorer. Där fick LinjeledarMats för att han flyttar över folk till gruppen så att det blir för många. Men men. Det funkar väl i vanliga fall.

Bild 1. Det är SNÖ ute! Massor. Fan. Och jag som trodde (Och hoppades!) att vi skulle få en gråbrun vinter. Och fortfarande har jag ingen Vinterjacka.

Bild 2: Daniel gjorde ett litet arrangemang med värmeljus på ett fat i vårat rum i går kväll. Han trodde jag skulle bli glad när jag såg det när jag promenerade hem från flygeln kvart i tolv i går kväll. Jag såg det inte. Men han formade ett F. Och ett D en annan gång. Men jag tror nog att man kan se D:et på Daniels blogg.

Bild3. Den efterlängtade Reinfeldtdörren. Det är iochförsig ÄNNU en bild där nu som jag plockade ur tidningen idag, men Whatever. Det här är ”Reinfeldt-badrumsdörren-minus-en”.

Helgtristessen

Och så var helgen slut igen. Daniel och jag gick till slut till festen här hemma i villan trots allt. Även om ingen av oss hade lust med det från början. Och det var kul. Kul att få prata lite extra med det nya folket som börjat på skolan(Det rätt roliga med det här stället är just att det börjar nytt folk även på våren, det är faktiskt rätt kul). Jonas tyckte att vi skulle ha karaoke…så..han hade med sig datorn med sitt karaokeprogram. Och nu är kalhuan som stod i Daniels garderob sen nån av festerna inför julen äntligen borta. (Ja, jag drack visst upp den igår, fast jag faktiskt försökte bjuda!)
Och idag har rummet blivit städat. Någorlunda. Jag är långsam när det kommer till dammsugning, jag tycker bara om att inte ha golvet fullt med grejer. Är det undanplockat på golvet så är jag nöjd, jag skiter i dammsugning.

Daniel är i kyrkan här i hemse nu. Lite folk i klassen ska sjunga där ikväll. Nästa gång kanske jag vill vara med…ja...om.
We’ll see.

Oh… Och bilden denna gången föreställer gårdagens fest. Nicklas och Jonas sa att de ville ha upp alla tjejer som bakgrundskör och ja… först gick jag upp dit och tänkte väl sjunga... men sen hämtade jag kameran. Det var för bra för att inte ta kort på. Sen… Har man kanske hört mer skönsjungande versioner av Bohemian Rhapsody.

För övrigt fick jag igår veta hur det gick för det där paret som inte riktigt kunde kommunicera med varann. De som jag berättade om för ett par meddelanden sen. Uppenbarligen har tjejen pojkvän. I ett annat land, men ändå. Jag tycker lite synd om min klasskamrat ändå. Han trodde han hade nåt på gång där.

Och ikväll är det OC-kväll hemma hos Sebbe och Camilla. För de som vill se på OC vill säga. Jag är ju som bekant inne på fjärde säsongen och då känns tredje som de nu ser på inte så lockande.(jag såg ju liksom den i somras)

Och sen tv-spelet kom till byn(Daniel tog med sig) så sitter Nicklas jämt framför tv:n och spelar. Även nu.

Och min fot värker som aldrig förr… Sedan förra helgen när jag stukade den på nåt sätt(ja,jag sprang ju runt full i högklackat i trappor) så gör den jätteont hela tiden utan att vilja ge med sig. Jag ringde nu äntligen Mamma som sa till mig att det gissningsvis var blod som tryckte undan nån vävnad och därför gör det ont. Okej… Jag ska linda den ett par dagar och sen gå till en läkare.(eller inte, nån gång lär det ju gå över.) Ok, jag ska i alla fall prata med husmor om en elastisk linda imorgon.

• Dagens musik: The enchanted O.C soundtrack (ja, jag hittade skivorna på datorn, tänkte jag kunde höra på dem.)


• Dagens huvudsyssla: städningen av huset. Och pantningen av burkar.


• Dagens irritationsmoment: Ja..förutom foten så är det väl att jag råkade ha sönder lampan hemma i daniels och min hall.
  
  Jag drog ner den för att byta glödlampa. (Den har nämligen aldrig funkat) Men det gör man tydligen inte på såna lampor. Så jag drog ner den så att det började skjuta gnistor runt omkring från lampan och jag tappade den i golvet och ja…den gick sönder. Även om den då aldrig funkat. Jag funderar på att be vaktmästarna om en ny, men då måste vi ju plocka ner mysbelysningen och affischerna…och jag satte ju upp affischerna så sent som förra veckan!

Det är inte rättvist!

Och nu sitter Viktor vid datorn bredvid och leker med olika ljud till sitt arrangemang. Jag har knappt bestämt mig för instrument än... fast det har jag. jag har bara inte skrivit in det.

Och varför verkar det som om det plötsligt bara är jag som inte
lyckats växa upp? Ja, förlåt, jag läser folks helgondagböcker och inser
att de plötsligt lever så HELT annorlunda liv än jag. Men ändå...jag vet inte om jag behöver klaga. Jag har ju mitt liv. Fullt med ovisshet och oro, depressioner och skit,men också med lycka och glädje. Höga berg och djupa dalar med andra ord.

Fast jag vet inte om jag nånsin skulle byta bort det. Inte människorna iallafall.

Åh, vad jag längtar till torsdag!

Reseplanering på en lördagseftermiddag

Då ska vi se. idag är det Lördag. Jag har jättetråkigt. Just nu. Jag vet att om jag går hem så måste jag städa rummet. Det är nämligen dags för det nu.

Tydligen tänker de ha fest i villan ikväll. Kan nog bli kul. I hope.

Men... just nu. Av bilden att döma. Jag har tråkigt.

Åh, by the way. Mitt msn började fungera idag.

IDAG!

Så nu har Daniel och jag testat webcamfunktionen så att vi kunnat sitta och webcamma innan middagen. Via msn. eh..ja, vi hade alltså lite småtrist då också. Daniel är inte tillbaka än, men när han är det ska vi se på Grey's anatomy, hoppas jag.

För övrigt börjar jag fundera över VAD jag ska göra när jag åker till gothenburg (Away from gothland...och hemse, som jag inte lämnat sen jag kom hit...)på torsdag. Under resan alltså. Och det är faktiskt verkligen värt att tänka ut eftersom det är en resa på !!10 timmar!! som gäller. Och då är det liksom trevligt om man har nåt att göra under tiden. Så...jag förbereder, tänkte försöka lyckas med att spara OC-avsnittet tills dess, eller också så inte, jag har vänner-avsnitt också att se. Vi får se. Nånting ska jag göra iallafall.

Och på min bildblogg lägger jag nu ut bilderna som blivit under tiden med Webcameran jag lånat av Daniel...intressant.... Mycket intressant.

Jag menar det verkligen...Inte!

Snön i stan

I morse när jag pratade med Mamma i telefon sa hon att det låg massor med snö på marken i Eskilstuna. Jag tänkte: "Ja, här är det iallafall ingen snö. det kan jag lova. Men NU, precis nu när jag börjar skriva såg jag ut genom fönstret och såg att det inte var regn...utan snö som föll från himlen.

Och nu när jag för en gångs skull har kameran med mig så tog jag faktiskt ett par kort. Det är faktiskt rätt ovanligt att kameran är med när jag går till flygeln.. Och tänk, för bara ett par år sen, var kameran med mig överallt. Tänk vad tiderna förändras.

Så...sen sist jag skrev har detta hänt:

• Jag har insjuknat i samma dumma förkylning som resten av huset hade förra veckan. Men, jag börjar bli bra nu. Jag kommer må fint om några dagar. hoppas jag.



• Daniel har skickat in en kontaktannons till DN. (för kul, inte för att svara på nånting. Jag funderar på att själv skicka in nånting riktigt oseriöst och se om de tar med den. Typ skriva nåt riktigt korkat. Eller så kan jag vara en "kvinna som söker en kvinna". Det är väldigt få såna i DN nuförtiden. Men... Sen vet vi alla att jag inte behöver hitta nån via en kontaktannons då jag har en alldeles underbar pojkvän nere i göteborg.(Saknar dig, älskling!)) Oh well. det ska bli kul att se hur det går för Daniel.



• FolkmusiksångMarie - en av lärarna på skolan är nu gravid så igår var hennes avtackning. Hon har slutat nu. Dessvärre missade både jag och Daniel den, jag spelade gitarr och Daniel...ja, vad gjorde han? spelade spel på datorn? (men min ursäkt är att jag inte har henne i ETT ENDA ämne.)


• Jag har löst sjutton korsord inom loppet av två dagar... När jag legat sjuk och haft sjukt tråkigt. Vem orkar se på tv-serier en hel dag? Eller två dagar?


• Ja...sen...iochmed att jag varit sjuk har visst ingenting mer hänt. Kim åker till göteborg i början av februari och frågade om jag ville följa med...fast troligen kan jag väl inte det. (Han kommer för övrigt inte hit i helgen, vi hade missuppfattat varann och han menade nästa helg, och då är ju liksom inte jag här.)

För övrigt pratade jag idag med en god vän i klassen vars flickvän flyttat bort från Gotland. Så nu har även han ett distansförhållande på...rätt lång bit. inte lika långt som jag, men ändå. Han verkar tycka det är jobbigt. Jag förstår honom. Det är det. Han skulle tydligen åka nu med fyra-båten.

Ja... Och idag börjar helgen. Mamma ringde ju som sagt i morse och jag fick uppdateringen hemifrån från henne. Det har tydligen blivit en liten gissningslek när min brors barn ska födas. Mamma hoppas mycket på 24 januari. onsdag alltså. Hmm...lycka till.

Och Elin har visst knappt varit hemma sen Emil flyttade in i sin lägenhet med Ken, inte heller det nån direkt överraskning, hon var ju liksom inte ens hemma när jag var hemma på lovet. Soo.... Ingen kommentar här inte.

Och Daniel sitter och fnissar bredvid mig åt en bild på en fet katt som han hittat just nånstans på internet. Ikväll är rollspelarna hos Tobbe och Isabel så Daniel och jag har planer på att ha helkväll med disneyfilmer och rubbet. Vi hoppas på att Duses fortfarande har öppet.(Det håller nämligen på att slå igen)


Och så avslutar vi med en bild på affischerna i mitt och Daniels rum. De sitter ovanför min säng och förestället "Edward" (Som man måste ropa på med ett "Oh, Edward!") Och så RENT-affischen som Daniel en gång för länge sen stal från en reklamposter.

Strippsamtal

Oh by the way. Vet ni vad som hände mig och Daniel idag?
nån människa som kallade sig för Anna Larson ringde mig på min mobil. ett samtal som gick ungefär såhär:

Jag: Hallå.. det är Frida
Nån: Hej, jag heter Anna Larson, jag hittade ditt nummer i en tidning. Det står att du gör strippshower?
Jag: Haha...nej, du har skrivit fel nummer. heh.
Nån: Det är så att vi undrar om du skulle kunna göra det till en fest?
Jag: Alltså...haha. Ni har fel nummer.
Nån: Alltså, du får betalt.
Jag: Ja, det får jag säkert men du har fortfarande fel nummer.
Nån: Okej, ja men då så. Tack och hejdå.
Jag: Ja..hejhej..
(Sen börjar jag skratta och växlar tillbaka till mitt samtal med Pierre igen som jag hade innan det ringde.För övrigt så märker jag att jag typ ALLTID lyckas få in hans namn i mina bloggmeddelanden. Det är sant. jag vet inte hur det går till. Oh, telefonen lade av..som du märkte älskling.)

OCH. Daniel fick exakt samma samtal. Förutom att när de frågade honom så sa han: "Alltså,jag pluggar musik på gotland..." Och hon sa:"Jaha, så du bor inte i eskilstuna?"
ALLTSÅ. Eskilstuna.
Nån har ringt från Eskilstuna.
Daniel och jag funderade lite över middagen om det kunde vara det där numret av Veckorevyn som låg på Waynes Coffee där vi skrev i våra nummer och en hälsning till heta bartendern. Vi tänkte ju liksom inte att nån skulle se det där. Dessutom tänkte vi att tidningen nog skulle slängas snart. Men... Vem ringde? Och varför? Och hur fick hon tag i två Eskilstuna-bor på gotland?

Mystiken tätnar

Eller inte. Men det var en kul grej.

Webkameran

Ja.... Daniel tog efter lovet med sig sin gamla Webkamera. (Han behöver inte den nu med tanke på att hans dator har inbyggd webcam.) Så nu ska vi sitta bredvid varann och prata i datorn utan att behöva vrida på huvudet och se varann.

Det låter löjligt. jag vet.

Men... vi har kul med det.

Och ja... vill ni se mig så har jag filmat en film med webkameran. Här i flygeln. Jag hade tråkigt. Som jag ser ut när jag skriver detta.

http://download.yousendit.com/E4D0ED865BF310A3

För övrigt. Jag hittade en sida med fina underkläder och FINA korsetter. Och här Elin, kan du hitta en sjuksköterskeuniform i lack som du var ute efter för ett tag sen. Inte i rött, men i rosa. Jaja, kul att se på iallafall. adressen är: http://www.evasunderklader.se

Bild: Ja... ett träd föll visst här på skolan igår när PER var ute på genomfart genom landet. Trist. Men lite kul

Fia....med hutt

Japp...när jag vaknade i morse önskade jag för en sekund att jag var död när jag såg mig runt i rummet och såg ett gäng shotsglas och tomma flaskor ligga/stå lite överallt. Sen står det en hink bredvid min säng och en äcklig handduk bredvid mig...woohoo...

Sen...mådde jag fint, såg att min dator var på, blev glad och slog på ett scrubs-avsnitt och låg och kollade på det ett tag. Tills Daniel kom in och frågade hur jag mådde. Och jag mådde ju fint så han blev lite irriterad och tyckte att det hade varit rätt åt mig om jag mått dåligt. Och...eh...det hade det väl.

När jag sitter och dricker shots så märker jag inte när det är för mycket. Aldrig. Och såna kvällar brukar sluta med att jag ligger/sitter och spyr nånstans.

Okej, idag vaknade jag alltså upp med:

• Ett jättelikt blåmärke på låret (Som jag inte vet varifrån det kommer)
• Ett blåmärke på vardera knä (Gissningsvis från alla gånger jag ska ha ramlat i trapporna runt om på skolan)
• En svullen fotled,vrist eller vad det nu heter(Som förmodligen är stukad. med tanke på att jag av nån anledning tog på mig högklackade stövlar att gå med. i trappor. när jag var lite väl för full)
• Utsmetat smink i ansiktet(Det är ju liksom inte som att jag kom ihåg att ta bort det)
• Ett rivsår på ryggen(VARIFRÅN? Jag fattar inte.)
• Ett par röda märken på rumpan(Från min rosa slev, alias porrsleven)
• Ännu ett blåmärke på ett finger..(Har jag slagit handen mot ett bord eller nåt?)
  
  Det var nog allt. Så det var min kväll. Som jag typ har glömt bort. Jag har minnesluckor. Moa och Erika har berättat för mig om det mesta...I hope.

Det börjar med att jag och Daniel kommer hem från flygeln efter att ha sett grey's anatomy i projektorn. Vi blev hemringda eftersom Henrik och Maria ville se på fäbodjäntan. DET fick de dessvärre inte göra hemma i villan eftersom Nicklas numera är besatt av att spela tv-spel. SUCK. Så de gick iväg till röda skolan(Hehe. det roliga med det var att förr eller senare skulle förmodligen Janne gå dit på sin runda och undra vad de gjorde. Nu hände tydligen inte det. men ändå) och tittade där. Jag sa att jag skulle följa efter, men sen orkade jag inte det och lekte med webkameran som jag äntligen fått att funka och gick sen och drack tequila rose med Moa och Erika. Så skickar Moa ett meddelande till Sebbe och undrar om de vill komma hem till oss. Det vill de och tar med sig en flaska smaksatt vodka... (och jag får kväljningar vid tanken). Så, trots att vi egentligen inte hade tänkt det från början så spelar vi fia med hutt och lyssnar på Rhapsody och Sonata Artica från min dator. Och Pierre kom fram till Göteborg och ringde nånstans mitt i allt det där. (Men han tröttnade nog på att jag av nån anledning pratar med alla andra också när jag är lite full och pratar i telefon.) Sen allt eftersom tiden gick så fick vi för oss att promenera runt skolan och se vad för folk som är vakna och knacka på ett gäng dörrar. tydligen gjorde vi det. Tydligen tog jag på mig klackar. Jag satt också och pratade med Camilla ute på gräset om..nånting. ingenting jag minns längre. Märkligt nog så frös vi inte. skumt. Och tydligen bankade vi på alla dörrar i hela smiss. varför vet jag inte. Varför skulle vi knacka på "ferdinands" dörr? (han heter alltså inte Ferdinand egentligen, det är bara Erika som kallar honom det av någon anledning) Mitt i natten är det väl liksom kanske inte många som vill öppna dörrar när folk bankar på dem. Jag hoppas bara att alla glömt det. Snart. Gud vad jag måste vara jobbig när jag är full. Jag ska sluta dricka. eller också inte. men jag ska dricka mindre. Och inte dricka shots. Och aldrig nånsin dricka absint.(jag tog bara väldigt lite, men ändå) Så... Från och med nu, bara drinkar och vin. Och cider. Kanske, eller också inte.

Vi får se hur länge det håller. Förmodligen inte alltför länge. We'll see. Jag gör åtminstone inget riktigt korkat. Jag bara pratar mycket...skit.

Första veckan

Då var alltså första veckan tillbaka på gothland avklarad.

- Så hur känns det nu?

Bra.. faktiskt.
Det går bra. Jag är faktiskt lite förvånad själv.

Sebbe och Camilla är underbara, lite väl frågandes om när Pierre kommer på besök(De vill nämligen ha en dubbeldejt, eller parmiddag), men verkar väldigt måna om att jag ska må bra. Igår kväll på Tobbes och Isabelles inflyttningsfest sa jag ändå till Sebbe att lugna ner sig, jag klarar mig. Och faktiskt så mår jag mycket bättre nu. Men han sa just det, att de är oroliga eftersom de vet att jag mått dåligt innan, och därför försöker ha bättre koll. Jag uppskattar det. faktiskt.

Ja, just det. inflyttningsfest igår alltså.
Kameran har legat på rummet typ hela tiden. Tyvärr. jag har inte tagit några kort än.
Men, vad ska jag säga, det var trevligt.
De har ett fint litet hus med två rum och kokvrå och en jättesöt liten katt som Daniel var livrädd för.

(Nej...ingen kan förstå hur man kan vara rädd för en liten kattunge...Det är ju inte som det är med spindlar, det finns ju liksom inte 100 000 giftiga kattraser i världen direkt)

Men men, jag vet. Jag är rädd för spindlar, Daniel är rädd för katter. Tydligen finns det en likhet.

Och... dagens skvaller. En viss klassmedlemberättade att han är lite förälskad i en ny tjej på skolan. Det som är grejen är bara att ingen av de kan särskilt bra svenska, och en kan ingen engelska. Så konversationer är lite svåra för dem. Hur gör man en kärleksförklaring till någon som inte förstår vad man säger?

So...Idag är det lördag. Jag sov fram till tolv. sen vägrade jag kliva upp förrän klockan ett. tjugo i två gick jag till frukosten. Japp...det går. alldeles utmärkt.
Och nu är klockan tjugo i fyra och det är snart middag. Jag lämnar nog datorn här och kommer tillbaka till den sen.
Och ikväll ska vi spela fia med hutt och andas i glas. (Sånt som vi gjorde flera gånger förra året)
Och efter inte alls så mycket övertalning ska jag få dragsminka Sebbe...hehe. Fast jag tvivlar på att han kommer att gå med på det när det väl är dags.
Och igår ringde Kim och berättade att han skulle kunna komma och hälsa på mig här på gotland om någon vecka. Nästa helg för att vara exakt. Det ska nog bli jättekul!
Om han kommer, vill säga. Det var något om repetioner som kunde komma i vägen, men annars så har vi Kim här för ett par dagar.
Det är lite trist att jag träffade honom och Jimmy så otroligt lite under lovet. Vi som brukade umgås jämt för inte alltför länge sen.

Och ikväll ska jag testa om rumsgrannarna mina kan tåla lite absint

Det ska bli roligt

Och nu efter middag kom Hemrik och frågade om vi kunde se på fäbodjäntan. vår nya klasskamrat Maria också för den delen... Kan det möjligen vara Nicklas "reklam"-tröja som fått alla på de tankarna?

Att Komma tillbaka

Att komma tillbaka kändes inte riktigt lika bra som det borde ha gjort.
Och inte lika självklart som jag hade tänkt.

Faktiskt så kändes det inte så bra som det gjorde förra veckan då jag bestämde mig. Jag kom att tänka på att nu skulle jag bli tvungen att umgås med de där människorna som jag inte står ut med, och jag måste hävda mig för att få göra saker igen, försöka visa mig bra och bäst och allt det där. Och om igen är allt för något som jag visserligen tycker om, men som jag inte kommer att fortsätta med. I varje fall inte än.

Hmm..förmodligen är jag bara velig. Och förmodligen så går det över när den värsta saknaden är borta. Men just nu är det jobbigt. Och den närmaste dagarna kommer att vara jobbiga. Men sen då? När de är förbi så borde väl allt gå lättare? Jag tror det. Och hoppas det.
I varje fall nu, efter en hel natts sömn så känns det bättre, speciellt nu när jag vaknade först tolv. I och för sig med femton uppvaknanden under morgonen, men det får jag stå ut med. I varje fall tills vi möblerat om. Jag kom på att det blir bättre så.

Och Pierre ringde igår från jobbet. Pratade om Turkiet nästa sommar. Jag hoppas det blir av, och inte bara som när jag och mina vänner brukar planera och prata om resor som inte blir av. Som frankrikeresan Elin, jag och Daniel pratat om i flera år. Heh... det var länge sen. Den blev aldrig av. Förmodligen för att ingen av oss riktigt brann för det, gissningsvis.

Och nu är det ihopparning av gitarrister och sångare, om en minut.

Eller nu.

My all

Jag lovade Daniel att nämna att alla som läser den här bloggen gärna ska gå in på en sida som heter www.mariahdaily.com och där nere på vänster sida rösta på nummer 2. Det vill säga Daniel med låten My All.

Det där är nämligen en liten tävling som Daniel gått med i som den "Mariah Carey-älskande" person han är. Om han går vidare från sitt heat kommer han nämligen till final och då kan han vinna nåt. Jag vet ej vad. Han vet inte vad. ingen vet vad.

Men ändå.

Rösta. Snabbt. heatet är visst slut den 6 januari...

Ages of Empire

Japp...
Just nu har jag förlorat ett multiplayer-spel på Ages of Empires(Johan och Pierre gaddade ihop sig och tog sig in från två ställen.)
Det gick alltså inte så bra.
Vi kan ju säga som så att jag inte är direkt bra på såna här spel eftersom jag inte gillar att kriga, jag bygger hellre samtidigt som jag smider ränker i hemlighet som jag ändå trots allt aldrig hinner sätta i verket. Dessutom lyckas jag aldrig bygga stora arméer. Jag är helt enkelt för långsam.
Och hur kan man tro att jag som i vanliga fall förlorar easy-spelen mot datorn ska vinna mot riktiga människor? Jag ska spela mot Elin, då kanske JAG vinner. heh. Eller mot Daniel.

Okej...nu förlorade tydligen Pierre mot Johan. Klantigt hörru:)
Han glömde bort sin kung.

Och nu måste man tydligen analysera spelet man just tagit sig igenom. trevligt. Jag har aldrig fattat hur man gör sånt. Oh, tydligen hade jag mycket soldater i början. Sen går det bara rakt åt fanders.
Jaja. Livet går vidare.

2006 "==& has left the building

Okej, då kommer man till den där gången då man ska utvärdera ett år. Endel gör det innan året är slut, andra gör det efter. Sen finns de som inte gör det också. Men.. jag är då ett ganska klart fall av de som gör det efteråt. Med tanke på att det idag är den 2 januari.

2006 började på en helt okej nyårsfest hos Niklas i Nyfors. Dåförtiden bodde inte han och Kattis ihop, som de gör nu, jag hade nog knappt ens träffat de där så mycket. Jenny gjorde ett överraskningsförsök när hon var där utan att vi hade nån koll på det. Vid tolvslaget gick vi ner på Torget och träffade Jimmy och Kim, det var den där kvällen då Annelie träffade Ken, men ändå hade tid att tjata på Elin och Jimmy om det där vi trodde vi hade en aning om.

Och så for jag tillbaka till Gotland, utan att riktigt vetat om jag ville stanna i världen av folkmusik. trots att jag inte tog bort lektionerna så var det tydligen ändå klart. Jag minns det allra tydligast när en lärare inför englandsresan sa "De som åker är ju egentligen bara folkmusikdelen av klassen, du är ju enda undantaget" Det var ju roligt...tänkte jag. (Inte)
Men bra saker från terminen minns jag ändå..som till exempel:

• Våra små fester i Moas rum, där det dracks cider och likör, där vi lekte anden i glaset och spelade fia med hutt.
• Sebbes och mina sena kvällar i datasalen där vi kunde sitta till tidigt på morgonen och bara spela spel. Han sitt Wow och jag betapet och lyssnade på Winnerbäck.
• Lika sena filmkvällar uppe i Smiss, då Erika ibland blev tvungen att stanna kvar på skolan trots att hon var den enda som inte bodde där.
• Tv-serier i Bopparves dagrum då ALLA stickade nånting(jag gjorde en röd halsduk)

Och musiken, förståss...men med all min prestationsångest och ambition så blev nog inget nånsin så bra jag ville ha det, min nervositet känns bättre numera när jag lyckats lugna ner mig. Det var ändå något jag lärde mig.

Skolan tog slut, och Daniel sökte till gotland. Vi bestämde oss för att nästa termin ska vi alla bo i rektorsvillan(utom Sebbe, som bangade när han kom på att Bopparve var trevligare) Jag kände en glädje över att äntligen komma hem, men ändå lite ångest och det var förståss med gråt jag sa hejdå. De jag klarade att säga hejdå till. Jag har alltid haft nära till gråten(alldeles för nära...) Och kunde inte se på folk utan att tårarna rann.

Sommaren kom, Vi inledde med en fest i rothofsparken. Som en försenad födelsedagsfest med bols blue-drinkar och gitarrspel. Och vår underbara Sanna kom på besök för festen, det var en jätterolig kväll. Annelie och jag fortsatte vår mission som vi påbörjat på nyår, Daniel och Sanna sprang runt och var så rädda för polisen att de hällde ut varenda drink de kunde hitta. Elin var försvunnen på "nån lekpark" och Kattis och Sissela med sina pojkvänner försvann alldeles för fort. Men nu i efterhand minns jag ändå "den där killen" som satte sig med min gitarr och försökte spela "Över Gränsen".

"Några dagar senare satte sig jag, Elin och Daniel i rinmansparken och var rätt säkra på att detta skulle bli en lång sommar."

På midsommarfesten träffade Elin kärleken, i form av en Frisken som var utannonserad och rekommenderad av Sissela och Friman. Jag och Daniel börjar förbereda oss för flytten, och sitter återigen där i rinmansparken, äter thaimat och pratar om livet. Elin och jag köper vårt första cigarettpaket en kväll och sätter oss och röker några kvällar i lekparken vid rinman. Bara tur att föräldrarna var borta på nån resa nånstans. Men jag tror ändå att det där cigarettpaketet fortfarande ligger där jag gömde det nånstans i somras. På nån kväll försäger jag mig om något till Elin som pratar med Kim och sen rullar allt bara på. Plötsligt är tanken att vi ska återskapa festen i Rothofsparken igen, och ja... det blev ju bra, med klädpoker och allt... Den kvällen då jag bangade på ett å-bad för att åka till västerås med Kim och Ken för att sen promenera runt hela stan med en underbar kille. Inte förrän vid sextiden somnade jag den morgonen. Och jag är så glad att jag lämnade de andra i rothofs...för tänk om jag inte åkt med till Västerås den kvällen?

Sommaren närmar sig sitt slut, Winnerbäcks konsert, fester och krogkvällar varenda helg. Vi blir väl stammisar på Rolling nånstans där... Badande i ån(blev det till slut, trots några protester om hur äckligt vattnet var). Och åkte vi inte vidare till Vilsta också, i Johans bil, trots att han själv protesterade och vägrade följa med. Och så sms:et från Linda som jag aldrig förstod hur hon kunde veta...(Note to self...ring henne i veckan)

Och precis i slutet av sommaren, precis innan det var dags att sätta sig på båten med en fullpackad bil och resa över havet till Gotland... Reste jag efter ett snabbt besök i Stockholm till Göteborg för att hälsa på Pierre... utan att egentligen riktigt veta vad jag gjorde. En annan sak jag är glad över. Men vad kan jag säga, jag har berättat om det tidigare. Det var bara jätteroligt, alldeles perfekt.

Tillbaks till skolan, Daniel och jag inreder vårt rum med affisher på RENT och Edward. och mysbelysning, Som vi bara kunde hänga upp om vi tog ner brandalarmet...så vad gör man? larmet fick sitta vid gardinerna istället. våran mysbelysning var viktigare. Och första kvällen, då Sebastian och Daniel och jag anser det vara en JÄTTEBRA idé att ha filmkväll och se på Fäbodjäntan. Då var det tänkt som en grej för oss tre, men hela klassen hamnar i rektorsvillan, folk börjar gå därifrån(de trodde nog inte riktigt att det verkligen skulle bli av) och Daniel och jag är säkra på att vi numera har ryktet som "Porrnördarna som blir kåta av att kapa nätverk". Great... Men det blir bra. Allting verkar så enkelt ett tag...men... snart blir avstånden jobbiga. För mig. Jag känner mig fast, börjar undra vad jag gör på ön och...längtar bara bort. Strax innan lucia pratar jag med LinjeledarMats och förbereder honom på att jag kanske måste ge upp. Att jag inte vet om jag orkar. Allt avbryts av familjens teneriffa-resa, fint med värme men ändå... kanske lite.. jag vet inte. Det är visst ännu nånting jag borde berätta om sen. Jag saknar Pierre och längtar tillbaka till Sverige, i varje fall ibland.

Men jag kommer hem till ett halvljummet sverige som aldrig ville nå under minustrecket. Inte för att det gör mig nåt. Jag har fortfarande ingen vinterjacka.

Och nyår kommer, på Besök kommer Sanna ifrån Gävle, men jag åker ändå iväg bort till Karlstad och firar nyår. Jag ångrar det inte. inte alls. Trots att det var första gången jag firar nyår utan min syster. Och första gången jag är på en plats utan anknytning till. Det var jätteroligt. och jag är glad för det. Därför kan jag inte ångra mig.

Och nu är allt över. Andra januari 2007 har blivit tredje nu eftersom klockan är halv ett. Och jag ska gå och lägga mig. Om några timmar hämtar Pierre upp mig efter hans nattjobb. Så jag ska sova lite innan dess.

Och vad händer i år? Ja...vi får se.

Beslutet är iallafall taget. det kom till mig helt plötsligt...utan att jag hann tänka på det. Som det brukar göra. men det tar tid. Jag tror jag gör rätt. jag hoppas jag gör rätt.

Gott nytt år

Det är snart nyår nu och jag önskar jag hade tid att göra det här. Det har jag absolut inte.
Jag måste packa.
Jag åker alldeles strax iväg till Karlstad och tyckte just mig höra Pierres bil borta vid parkeringen. Alltså måste jag verkligen börja.
Jag ska.
Jag är ändå rätt snabb.

Jag känner mig lite sentimentalt lagd för tillfället, läste just igenom Annelies dagbok om viktiga människor i livet och Daniels blogg om hans gångna år och funderade på vad som egentligen hänt mig under året.

Och om igen minns jag när Elin, jag och Daniel satt i rinmansparken någon gång i juni och såg på varandra och sa "Detta kommer att bli en lång sommar, det känner jag i lilltån".

Det blev en lång sommar, och det blev en lång höst.
Och våren har jag redan glömt bort för länge sen.

Men trots allt så lärde jag mig nog något ändå.
Och jag kan inte ångra något som jag lärt mig av.

Och längst in i magen känns det bra nu, allt tvivel om framtiden lugnade ner sig och alla funderingar om vad jag skulle göra, om avhoppet och ...ja, allt.
Känns så mycket bättre, det känns lättare att vakna, och lättare att tänka på tillbakaresan.
Att tänka på alla resor jag kommer att göra nästa år.
Det är ändå livet jag har valt, och ibland ska man leva med de valen, eller hoppa av. Men jag är inte redo för det än. Jag måste ge det en chans till.
Och iochmed det ska jag ordna det hela bättre för mig.

Jag är glad att ni finns, ni som gjorde året det det var för mig.
Och nu är Pierre här. så jag slutar med detta.

gott nytt år!

Så...vad har hänt sen sist jag skrev?

Ja, med tanke på att jag vid sista meddelandet var kvar på teneriffa vid en dataskärm som av någon outgrundlig anledning var rosafärgad.
Varför liksom?
Okej, och just nu är det två dagar innan nyårsafton och jag sitter hos Johan vid hans dator. Och Sanna är i stan!!

okej...mer värt att uppdatera?
säkert. men inget jag orkar för tillfället. det var inget.

Min största fundering är alltså just nu varför skärmen var rosa.
Och nu när Johan sa det så undrar jag när Pierre kommer hit.
(Johan undrade alltså nyss när Pierre skulle komma hit. nu undrar jag det också.)

okej.


hejdå.

tenerifa del 3

Kvar.
Pa tenerifaon.
Det borjar irritera mig att det inte funkar att skriva prickbokstaver.
Eller, ja... det gick ju, det var bara svàrt.

Traffade Jenny pa msn nu. Det var lange sen.
Daniel den javeln behagade dock inte logga in trots att jag vill veta vad han pratade om for paket. jaja. Han ar val for upptagen med att krama sina hundar nu nar han kommit hem.
Pierre sitter val pa tàget hem fran goteborg nu.
Och nu ar det bara 2 och en halv minut kvar.
Imorgon ar det julafton.
Det ar ingenting som man behñver tanka pa ´har. om man missar alla uppblasbara tomtar som klattrar pa husvaggarna vill saga.

Och det kanns inte som jul.
Men det ar lugnt.

Okej, hejdà igen. jag maste avsluta. dumma tid som rinner for fort.

Tenerife del 2

Fjarde dagen pa teneriffa och allt ar val...helt OK.
annu inte sa mycket till solbadande, men det ar val lika bra, jag ska vara blek och sa ar det bara. Idag blev det mest bilakande i en liten bla fiat(tror jag) runt HELA on.
Vi var pa samma stalle dar vi en gang varit(dvs. sju ar tidigare) och gick runt. Lilla Masca som varit isolerat fran resten av varlden fram till och med 70-talet. Nu ar massor med folk dar...

Sag just pa helgon dar Sissela lagt upp en tecknad bild pa folk hon kanner. Dar da jag ar med. Vad fint av henne! Det var snyggt, ska halsa henne det sa snart jag ar tillbaka i Sverige.
Och visa Pierre. for han finns ocksa dar som tecknad figur.

Okej, ska snabbt logga ut nu, nar dessa tio minuter som jag fatt typ gatt.

Teneriffa

Framme pa teneriffa ar jag nu. det gar typ inte att skriva med svenska bokstaver. ni vet de dar speciella med prickar over.

Jag pratar med Pierre pa msn dar han lyckligtvis var inne nu nar jag under tio minuter ska gora nat vettigt pa denna dator.
Det ar lite svart. tiden gar valdigt fort... men...men.
jaja.

okej...
Sa nu kom pappa och sa att han kunde offra en Euro pa Pierre sa att jag kunde prata ens tund till. snallt av honom.
Jag ska halsa honom det sen sa fort jag kommer upp till rummen. vi har namligen tva rum med varsitt eget kok, vagg i vagg med varann.
Ska kanske ta lite bilder under veckan...eller jag maste val ta bilder antar jag.
Jag har en kamera och sammanlagt....512 plus 128 plus 32 mb.

sa jag har bilder.
snart. inte an.

Okej, saknar dig Älskling, trots att jag pratar med dig nu.

Lucia

Så lucia är över till slut. Efter ett antal dagar. ...eller ja, sen i söndags.
FINALLY
säger jag.
Men... Apropå inget. Det är i varje fall över nu.
Sista konserten var idag klockan 19.15 på nån restaurang eller "Ludrets"(deras S ser ut som L, är det mitt fel?) a.ka Sudrets konferens...lokaler? ja, tror det.

För övrigt. förra året vi gjorde detta var jag lucia istället för tärna. Hittade en gammal bild i mitt gamla arkiv(som iförsig bara är typ tre år gammalt men som innehåller runt 3500 bilder som jag oftast tagit med min kamera...eller fått av nån.)

Så...bättre som tärna eller som lucia?

För det första måste jag själv säga att mitt hår är snyggare nu (eller hur? jag satt och krusade det med en plattång i en timme innan vi åkte iväg. dessvärre glömde jag spreja det så det försvann ganska fort. )Men men...det var ändå helt okej. Dessutom harjag snyggare lucialinne det här året. Förra året var jag lite sen att välja.dessutom ville ALLA hjälpa mig så att jag skulle få rätt och tjatade och tjatade så att jag blev trött och bara tog ett som var lagom långt. Det jag hade nu var ju åtminstone rätt snyggt.(jag valde själv denna gång. och vägrade lyssna på dem som sa "Men Frida,det där är väl okej?")

Inte för att det var viktigt.

Idag var uppspelet inför julkonserten nästa vecka. Jag ska ju bortåt tenerifa så jag är ju inte här då. Men av nån anledning får jag en känsla av uselhet om jag inte är med på en så viktig konsert. Man ska vara med på julkonserten om man är på plats. annars är man dålig(Och nu hoppas jag att det inte är nån som inte är med på julkonserten som jag missat som läser detta)

Därför iallafall... var jag tvungen att säga till alla att jag faktiskt skulle bort. och passade samtidigt på att säga god jul och gott nytt år och allt det där.

Jag pratade med Sebbe idag. Om det där. Jag visste att han skulle försöka övertala mig att stanna kvar.jag visste att han skulle ha bra argument och dessutom vilja hjälpa mig. Jag vet också att han mycket väl har rätt i många saker.

Men... Nu är det som sagt jag som ska hem på lovet och tänka. och till tenerifa. och tänka. Jag borde lägga mig nu. Bussen mot visby går klockan 05.15.Och jag har inte packat klart än.

Men jag har inget behov av att sova än. sova kan jag göra på bussen, eller båten, eller i bilen på vägen hem. eller kanske inte i bilen förresten.

Och Daniel var så fin också. Heh. alla såg iförsig ut som sektmedlemmar i långa vita klänningar. speciellt killarna som varken har band eller lingonkrans.

Hur han såg ut kan man se på hans blogg:http://elizabethgeorge.blogspot.com/

(Eller här. det är ju faktiskt jag som tagit bilden)

Konstiga människor skriver till mig på QX om absolut ingenting vettigt. Varför? ser jag ut som nån som känner för att snacka med 44-åringar på internet? Okej, jag vet, jag är en dömande människa. Det är lite synd om folk för mina fördomar. Men... njae...alltså, jag är bara sur över folk som försöker ragga på mig på en gaysajt som QX när jag specifikt sagt att jag inte vill det. Om man är straight ska man inte ragga på en gaysajt. Det kan man göra var som helst annars om man tycker det är kul, men gaysajter är till för gayfolk att ragga på. Tycker jag. Tyck du som du vill.

Okej, där hade ni dagens lektion i folkvett....

Och Daniel sitter och stönar över produkterfrån teknikmagasinet. Jag vet däremot inte vad. ska fråga sen när vi går härifrån.

snart

troligen.

Så...bättre som lucia eller tärna? (jag vet, av nån anledning måste jag fråga, jag vet precis vilket svar jag vill ha, dock. det har jag hintat om hela tiden)

Öka kontrasten...

Sådärja. Då var det gjort.

Nu var det bara upp till en själv då.

Nu är det bara jag som bestämmer.

Men tänk, ibland önskar jag att allt gick i svartvitt istället för alla dessa gråtoner.

Och så sa de att det var okej om jag inte orkade gå till teorin. Jag tog det som ett tecken.

En mycket märklig vinter

Tro mig, om allt verkligen vore i Svart och Vitt skulle ingen nånsin ha det här problemet.
Igår var Lucia i Kattlunds och i Hablingbo.
Och glögg och pepparkakor hos FolkmusikMarkus och Marie.
Och så jag med ett par bilnycklar i handen som efter en timme helst ville tillbaka och göra klart inför imorgon.
Alltså idag.
Idag är dagen D. Idag är dagen då jag ska prata med LinjeledarMats och förhoppningsvis få något vettigt sagt om min framtid här.
Nu klockan nio ska sångprofilen öva inför julkonserten nästa vecka. Jag slipper, för jag är ändå inte här den 20:e december.
Men när jag lämnade villan klockan 20 över åtta i morse hade varken Daniel eller Moa klivit upp än. Jag försökte berätta det för Daniel, men han verkade inte höra. Jag antar att han har sin anledning.

Mitt högra pekfinger värker sen jag brände mig på plattången då jag försökte göra lockar igår. Jag gav alltså upp. Mitt vänstra värker sen jag råkade få en sticka ungefär en halv centimeter in i fingret igår när jag satt längst bak i kyrkan efter "ej upplysta gårdar" och väntade på att konserten skulle ta slut.

I morse tänkte jag gå upp redan klockan 7 men valde att vänta och tog mig upp 20 minuter senare. Tvättar håret, sätter mig framför tv:n och kollar på nåt dumt tecknat barnprogram och gör mig klar för att springa iväg.
Just, jag tänkte springa i morse, det gjorde jag också. En liten runda, eftersom det blåste alldeles för mycket för en lång, och jag hade inga vantar på mig så det... var kallt.

Fortfarande ingen snö, men gräset är så grönt att det inte gör mig så mycket.
Hade det varit snö hade det varit så mycket kallare. Men troligen rätt mycket ljusare.

Bild blir nästa gång...när jag laddat upp bilderna från lucia.
(ja, och bilden på mig från Jespers bröllop.)

Blåsiga December

Ön har kommit in i sin blåsigaste tid.
6:e december,
ingen snö och oktoberkylan ligger överallt, trots decemberdagen.
Det är kallt, fast aldrig under minusstrecket.
Igår var den efterlängtade Winedownprocessen. Med bara ”familjen”. Det vill säga de boende i rektorsvillan. Det var nu jag ville berätta för dem om mina funderingar och tankar om ett avhopp. Jag tyckte att de förtjänade att veta om hur det är.
Det var skönt att dricka vin och höra ”familjen” predika om sina planer och insikter. Nicklas ställde mig frågan:

”Men Frida, just nu. Tänk inte på imorgon, eller igår eller allt runtomkring. Om det bara var nu och här. Vi fem här i villan, drickandes vin tillsammans. Hur mår du just nu?”

Det var skönt att liksom känna sig fri en stund. Fri att vara som man ville. Och att få höra att andra känt så ibland. Och att vi inte är så olika ändå. Vi ogillar samma människor. Stör oss på folk som inte verkar kunna förstå. Folk som man stör sig på att vara i närheten av. Som jag gör. Trots att jag önskar jag kunde ignorera. Men… äh.

Idag var väl stora kördagen. Bara kör hela dagen, jag höll verkligen på att bli knäpp. Tokig över att sjunga om sångerna gång på gång och känna hur rösten blir hesare för varje sång. Kanske mycket beroende på vinet dagen innan. Och det går ju inte att skylla på.
Men jag var fortfarande så glad över gårdagen att jag inte kunde bry mig mindre.

Daniel har gett mig och de andra i huset varsin chokladkalender, En som man ska öppna till julkalendern varje morgon. Sen att jag bara varit med en enda gång de där morgnarna… Eller en halv gång. Jag kan inte ens handlingen i programmet. Så jag tar min choklad senare… kanske runt tio när jag klivit upp och just kommit på att jag har den.
Grejen med mig är att jag dessutom har tvångstankar så att jag inte KAN äta upp all choklad på en gång. Det är inte tänkt så…alltså kan jag inte göra det. Tvångstankar. Jag borde bryta det. Kanske gör det nån gång. Däremot är det okej att missa en dag och ta två nästa gång. Det är lugnt. Men inte i förväg. Förbjudet. Tvångstankar.

Jag tog faktiskt ett gäng bilder idag. Precis innan kören började under mitt tema ”uttråkning”. Ja, lite uttråkad av att jag var aningen trött efter en sen natt, och tagit en rosenrottablett för att få lite motivation. Men mest över att jag inte kände för att repa med kören denna förmiddag. Visst, lucia på söndag. Men jag orkar inte. Vill inte ens.

Och sen är jag så jäkligt irriterad på människor som inte bara kan koncentrera sig på att sjunga utan måste prata med mig och andra. Jag går under mottot att om man måste göra något, och bara vill bli av med det så fort som möjligt, då är man tyst och koncentrerad så går allt fortare. Men alla tycker väl inte samma sak. Äh, det stör mig fortfarande.

Dessutom är rummet nästan oförklarligt stökigt. Saker överallt, obäddade sängar och papper och sladdar över hela golvet. Och under sängarna ligger kartongerna från när vi först flyttade in. Men… det är mitt rum. Mitt och Daniels. Och jag tycker om det.
Men jag ska ta det där snacket med LinjeledarMats på måndag. Och säga allt vad jag kan om mina jobbiga problem, berätta allt jag tycker att de ”in charge” borde veta. Vem vet. Kanske kan de hjälpa mig. Kanske inte.
Det är väl det jag får se.

Torsdag
Idag ja.. mer körträning. Inför Lucia på söndag. I en svinkall kyrka i Hablingbo. Jag trodde jag skulle frysa ihjäl och satt och hällde i mig te. Men jag fick köra volvon. Det var trevligt. Tills jag trodde att jag tappat bort mig och åkt fel väg hem. Men men. Det var ju rätt…så det är väl lugnt.
Och Pierre har pub ikväll i skolan. Det ringde han och berättade. Kanske skulle Johan komma förbi också. Jag stör mig fortfarande på att hans skola är sponsrad av Pripps medan min har totalt alkoholförbud!
Tydligen är det fest i Visby i morgon. Det hade jag nästan glömt. Vi ringde upp tonsättarPatrik senast för ett par timmar sen och kollade läget. Och middag. Först. Trevligt.


Och den här gången hade jag faktiskt bilder. Datorskrället vill bara inte lägga upp dem. Så...Jag får väl vänta. Det är väl nån som använder upp all bandbredd. Vi är faktiskt rätt många i datasalen. attans.

Fototorka

Plötsligt känns det som om bilderna tog slut.
Jag måste ut och fotografera igen snart. Snarast.

Gud. 3000 bilder på datorn och inte en enda jag vill använda. Suck.

- Och imorgon är det körrep utantill och jag kan inte en enda av låtarna.
- Och idag gjorde jag bort mig på gitarrlektionen.
- Jag bara hoppas på en winedown process ikväll.

Bröllop och sista bussen hem

Detta skriver jag nu på bussen på väg mot Hemse klockan 23.49. Jag har just klivit av båten(Eller okej, för typ en halvtimme sen) och sitter då alltså uppenbarligen på bussen mot Hemse. Nummer 10 för att vara exakt. Bussnummer alltså. Den som går via Klintehamn och kusten.

Nån kille före mig i kön försöker säga till busschauffören att han ska åka gratis. Eller… Rättare sagt, ska betala när han kommer fram till Klintehamn. Jo tjena, det tror jag också han kommer göra. Tydligen, enligt vad han sa till chauffören skulle han när vi kom fram till Klinte gå och ta ut pengar. Okej… säger jag. Det skulle inte jag göra om jag kunde, jag skulle försöka få busschauffören att glömma bort det och springa allt vad jag hade.
Det är kanske så man plankar här på ön? Ja, istället för som i Göteborg, där man helt enkelt struntar i att betala och hoppas att ingen kontrollant går på spårvagnen. Eller som i Stockholm, där man antingen gör som min kära vän Kim och går och pratar för sig själv om att han SKA dra kortet, och bara råkade gå fel väg förbi spärren. Eller så hoppar man över spärrgrejen och hoppas att ingen kontrollant kommer. Tydligen var det någon som jagade Kim på ett tåg för inte alls länge sen. Det här är alltså gotlands sätt?
Jag ska se sen när vi kommer fram till klintehamn vad killarna gör. Fast de hade ju en väska, så det är kanske svårare att bara springa då.
För övrigt är den chauffören som kör nu han som är min favorit, Den ARGA busschauffören, som skriker åt folk så fort han stör sig på nåt. Nyss ropade han från högtalarna(Han gör alltså det mycket) ”Du med gitarren, ner med fötterna på golvet”
För övrigt hittade jag Philips nätverk vid hamnen. Men här hade han visst valt att skydda sitt nätverk. Philip som räddade mig och Daniel en gång för länge sen när vi hade tråkigt och datorn med vid en busshållplats i Torshälla. (Jag har skrivit om detta förut. I know)
Detta läste ju förståss Pierre som tyckte att det var väldigt jättekul att jag skrivit ”Tack Philip” då Philips nätverk tydligen inte är en person, utan ett namn på en router… lite spänningsdödande för oss… då Vi liksom satt där och väntade på att Philip skulle komma ut och skrika på oss som kapade hans nätverk.
Men icke. Det gjorde han inte.
Så kanske har Pierre rätt. Eller kanske fanns en Philip där vid gökstensskolan som tyckte det var kul att kalla sitt nätverk just ”philips”. Kanske.
I morse åkte vi hem igen efter bröllopet (bröllopet mellan min bror Jeppe och Frida var i Vingåker i lördags kväll) Natten var vi alla på Katrineholms statshotell och lämnade det runt lunch. Vid ett träffade jag Annelie, vi går runt hela staden, och bara går runt, kollar julmarknaden, ser i affärer, bara går runt stan, med en takeawaylatte från Waynes i händerna. Det var underbart att träffa henne igen, Som sagt, allt är så långt bort.
Senare, när vi kommit tillbaka hem till mig, (Eftersom jag måste packa) ringer Kim och säger att han, Johan och Jimmy tänkte åka in till stan och fika, och därmed träffa mig. Klart jag följer med, Annelie däremot åker hem(inte riktigt direkt. Förlåt honey, det var inte meningen. Hoppas det var trevligt med Elin ändå. Jag är ledsen att jag försvann!)
Så…vi går och fikar, på Java, det gamla stammisfiket, Innan Waynes kom till staden.

Träffar där på den där vännen till det allmänt kända fyllot. Han som vi nämner ibland, när vi är på humör.

Johan och jag pratar om att flytta till göteborg,… ja, kanske, kanske inte. Det vore förståss inte helt fel. Som jag sagt tidigare lockar fastlandet långt mycket mer än Gotland gör just nu(även om jag är just där). Jag har nog tröttnat nu. Motivationen är inte riktigt där längre bara. Jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Vilket för mig tillbaka till mitt förra inlägg här… Ibland glömmer jag att fler än jag läser min blogg. Jag glömmer att resten av världen skulle kunna läsa om de ville(Om de kan svenska, förståss). Jag glömmer vad jag skriver, men ioch med det där… Det var egentligen inget ledsamt meddelande, jag har gråtit när jag skrivit ledsamma meddelanden, på grund av meningen i det jag säger. Det var bara insikten. Jag hade äntligen förstått vad som var fel. Och plötsligt kändes allt så mycket enklare. Jag är en rastlös person, svårt att hitta fotfäste på platser. Aldrig hemma någonstans. Men samtidigt har jag den där längtan att hitta en plats där jag kan stanna. Det är dit jag tror mig vilja åka. Någonstans som jag ännu inte vet var det finns.. Det var det allt handlade om. Allt blev plötsligt så mycket enklare för mig. När jag insåg...

(oh, snubben går faktiskt och tar ut pengar här i klintehamn. Ja…iförsig, den arga busschauffören är väl inte den som låter folk gå. Hmm.. okej okej, alltså inte gotlands sätt att planka biljetten)

I alla fall, så mycket enklare när jag förstod hur allt var. För mig. Men det är ändå som jag sa, jag ska ge det här en sista chans. Jag ska prata med linjeledarMats och berätta hur jag känner om skolan och allt. Och berätta för honom om möjligheten att jag kanske inte klarar mer. Det enda jag är rädd för är att jag kanske stannar och han då vet att jag funderat på att hoppa av och därmed tror att jag inte egentligen vill vara kvar. DET är min rädsla. Jag vill liksom inte… att folk ska ha koll på det. Nu gör jag det igen, förresten, skriver utan att tänka på vem som läser. Och jag berättar inte vad det beror på, jag gör ingenting, jag bara gör folk oroliga. Inte meningen, Jag lovar!

Tillbaka till min dag? Kanske det. Mamma kör mig till båten precis när jag kommer hem från Java, lyckligtvis har jag redan packat klart nu. Kanon. Eller snarare är det jag som kör mig själv. Mamma sitter bredvid och ska köra hem bilen.
På båten(när jag promenerar mot aktersalongen där jag ska spendera resan) ser jag plötsligt nån jag känner igen. TonsättarPatrik! (Eller ”han med håret”, det funkar tydligen(inte) lika bra.) Tydligen har tonsättarskolan varit ute och rest till fastlandet över helgen och är nu på väg tillbaka till gotland igen. Så jag stannar helt enkelt där, och kommer aldrig fram till aktersalongen. (oh so what, vi vet ju alla att jag trivs bättre i ekonomiavdelningen där det finns eluttag i alla fall) Jag får höra om tågplankningar i England, (av nån annan tonsättare…Olle?Björn-Olle? Just ja, han med det härliga namnet) Och om japanska tv-serier(Patrik gillar Japan. Och ordvitsar. ”Zoooliskt, inget med djur att göra” SÅÅ ologiskt. Någon som fattade den?) Och om rätt trevlig musik, som nu en del även finns på min dator.
Klockan är nu 00.32. en kvart kvar, sen är jag framme i Hemse. Bra. Laddningen på datorn håller inte så mycket längre nämligen. Den varnade mig just för att det endast var 10 % kvar.

Detta var uppdateringen från en tidig måndagmorgon.(läs VÄLDIGT tidig) Snart godnatt.

Och så blev det dagen efter. Måndag..
Fas ett är klart.

• Jag har pratat med linjeledarMats om att jag behöver ledigt sista veckan. Troligen har sånglärarGertrud redan pratat med honom. Det lät så.
• Jag bestämde möte med honom nästa måndag. Jag behöver förbereda mig, Mentalt, och skriva ner allt.

Imorgon ska jag prata med Husmor. Jag måste åtminstone veta vad jag gör.

Och på söndag är det luciakonsert? Det vet vi va?Jag hittade en gammal bild jag tog i Sandviken för ett par år sen. Tänk vad
mycket snö det var. USch...Jag minns ALLA de där sena kvällarna i yrsnö och 10
minusgrader. nu är det fortfarande grönt på marken och inte en enda minusgrad.
Det är lite läskigt vilken skillnad. Även om det för min del är rätt okej utan snö. Jag har ändå aldrig varit en vintermänniska.

För övrigt... Jag vet, vi väntar på en bild på mig med mörkt hår. Snart så. Jag ska bara tvätta håret först. hmm..