Kyssar eller hångel?

Idag skulle jag kunna prata om hur detta var min sista dag på IP denna sommaren och att jag faktiskt trivs riktigt bra efter sex veckor där, eller att Elin och Emil flyttar alldeles snart iväg till Sundsvall, eller hur livrädd men samtidigt längtansfull jag är att få flytta ner till Göteborg. Ja, eller kanske om min nya kaffebryggare, eller att jag är pank och ändå ska lyckas ta mig neråt göteborg på onsdag. Kanske att jag inte börjat packa än, Eller kanske om regnet som gjorde att jag missade Martin Stenmark igår. Eller Idol-Dannys seriösa behov av stylister(Hans scenkläder klockan elva på kvällen var en stor munkjacka med huvan uppe, och så solglasögon på det.)Man såg inte ens ansiktet. Idiot. Och jag ville inte ens se hans dumma show.

MEN. Det ska jag inte. Idag ska samtalet vara kyssar, pussar och hångel. Anledningen till detta kommer av att jag igår nån gång på natten(Fem timmars sömn fick jag inatt.. wiee.) pratade med Pierre i telefon. Han var full, och ja, därav kommer detta lilla överläggande med mig själv. Jag är lite luddig på skillnaderna mellan kyssar och hångel. Pussar är lätt. Det är inget att bry sig om. Jag har faktiskt ingenting emot att Pierre pussar på sina vänner. Jag gör det ju, så varför ska inte han. Njae... det som störde mig var snarare att han hela tiden bytte mellan att säga "Hångla" och "pussas". Och däremellan är väl skillnaden lite större? Hursomhelst. på det stora hela gör det mig inte mycket. Det är väl bara det att jag kommer ihåg precis vilka jag kysst, tungkysst alltså(Jag ska försöka sluta använda ordet hångel innan jag rett ut definitionen.) under året jag och Pierre varit tillsammans. det är sju personer, en av de är Pierre. De flesta är tjejer, märkligt nog. Jag tycker jag är riktigt usel på att kyssa just tjejer, det känns liksom lite skumt och inte riktigt rätt för mig. Jag vet att många av mina tjejkompisars pojkvänner inte alls gillar att deras flickvänner pussar tjejer, men jag kan inte se varför, för det kan jag bara inte se som något annat än vänskap, så länge man inte har några känslor för dem. ehm...anledningen till att det är färre killar är att det liksom är killar jag blir kär i. även om jag inte varit kär eller haft några känslor för någon av de killarna jag kysst under tiden jag varit tillsammans med Pierre så är det konstigt för mig om inte han är där också. Jag har liksom en spärr för andra killar, och det är väl bara bra... antar jag.

Pussar är jag lite generösare med. Jag kommer inte ihåg dem ändå. Pussar behöver inte ens handla om kärleksfulla känslor för nån, nej, iförsig inte kyssar heller, men jag har faktiskt inte kysst någon under året när jag inte var full, ja utom Pierre förståss. och nån gång Annelie. Men var inte Pierre där då?

Så... därav har vi rett ut att pussar är rätt vanligt och oskyldigt vänner emellan. Jag skulle kunna pussa vem som helst av mina vänner, och har förmodligen pussat rätt många av dem. Daniel och jag har dock en överenskommelse. Vi pussar inte varann. En gång minns jag att vi gjort det, det var den där galna kvällen i Sandviken på nyåret 2005. Men då hände också allt, precis...allt. Men gud vad roligt vi hade den kvällen. (Okej, det var inte det detta skulle handla om.)

Okej, jag ska väl sammanfatta nu. Jag har absolut ingenting emot att Pierre pussar sina vänner, det vet han. det ska man kunna göra. Så länge ingen har herpes, för då vill inte jag pussa på honom. men annars, helt lugnt. Kyssar/hångel... njae... jag vet inte, jag är kluven. Dels för att jag fortfarande inte glömt bort en gång för nästan ett år sen då Pierre ringde mitt i natten och var så ledsen och ångerfull. Det hade han kanske inte varit om det inte betydde något. Därför, har jag lite svårt för det,men inte om det är en vän som man ändå inte är kär i. Men dessutom, så tycker jag liksom om att vara den sista han kysst, Jag vet att det låter lite dumt. Men annars så tycker jag faktiskt att man får kyssa sina vänner om man är full och har roligt, om inte annat bara för att testa. testa nåt annat nån gång liksom.

Men...Det enda jag egentligen störde mig på i samtalet igår var att han aldrig kunde bestämma sig för om han skulle säga "pussat" eller "hånglat".

Bilderna: En oskyldig puss mellan mig och Annelie en gång för många år sen, Annelie håller på att börja skratta, men det enda jag kan tänka på nu är att det andra av stjärnörhängena jag har på mig på bilden är borta. Fast jag vet var, och när det försvann. FAN.. stör mig fortfarande på just det ögonblicket.2. Och en av mina älskade pussbilder med honom som jag älskar mest. Och faktum är att jag just blev så lycklig av den där bilden, att jag inte kunde bry mig längre om allt som jag just skrev.

Och sa jag just att jag har en ny kaffebryggare?

Internet igen....

Det är nu som jag ska hoppa och skrika och vara lycklig över internet. Och yes.. det är jag, men jag hoppar och skriker inte. Jag skickar helt enkelt ett gäng mail till folk(Okej, Till Daniel. Och möjligen skriver jag det på msn) men inget mer.

Nu börjar det för övrigt lugna sig. Jag börjar staka ut min väg, iallafall för de närmaste veckorna. Förståss alltid med förhållningen att allt när som helst kan ändra sig. Jag försöker ha en plan B för händelser som jag tror möjligen kan hända. Till exempel om jag vantrivs så mycket på kurserna att jag måste hoppa av. Eller om franskan är för svår så jag måste hoppa av(Basically, det mesta handlar om ifall jag hoppar av). Eller om...Ja, vad händer om jag inte får några vänner och vill flytta hem? Det kommer jag ju inte direkt att göra. Flytta hem alltså. Jag kommer ändå ha någon. Jag kommer ha Moa, och Pierre förståss. Och Pierres vänner visar rätt gott löfte om att kunna passa med mig... Okej, detta är som ni förstår en liten rädsla för mig. Men jag ska lugna mig, det ordnar sig nog.

Mamma och Pappa är som vanligt borta i Kopparberg. Elin är som vanligt hos Emil. Och Daniel jobbar, fast bara tills imorgon. Sen ska jag träffa honom igen. Så här ser mina närmaste dagar ut.

Torsdag16/8: Jobb på IP, Sen gå till strömsholmen och kolla in glasstånden och Rixfmfestivalen.

Fredag17/8: Jobb på IP. Sista dagen. Kanske ut på kvällen med Göran och hans kompisar.

Lördag18/8: Extraföreställning av "En midsommarnattsdröm" i rothofsparken.

Söndag19/8: Packa så gott det går. Plocka fram lådorna iallafall och lägga saker i dem.

Måndag20/8: ev. till göteborg. annars: PACKA.

Tisdag21/8: Ev. diagnostiskt prov i göteborg. annars... boka biljett till göteborg

Onsdag22/8: Åka till Göteborg. nån gång på dagen.

Torsdag23/8: Franskaintroduktion.. Sen fixa kåravgift och registrering och grejer.

Fredag 24/8: Hem. Eller stanna och fråga om Moa vill ha hjälp att flytta in.

lördag 25/8: Årsdag för mig och Pierre. Är jag kvar ska den spenderas med honom.

And so on: Här vet jag inte. jag kan bli tvungen att åka tillbaka igen, ifall lektionerna börjat. Vi får se. Annars vore denna vecka finfin för att packa hemma och fixa inför flytten.

(Nu kom Elin för övrigt hem)

Där har ni det, mitt liv, i ungefärliga drag, för nästa vecka. Fast det kan som sagt ändras. som jag nämnde. I guess we'll see.

Nu ska jag sova. Bilden är från i måndags då jag var riktigt lycklig över att Pierre skulle tillbaka till Gothenburg(Ja, egentligen var jag inte glad alls... som kanske synes.)

Adjö då.

Tiden går, Internet fortfarande borta

Jag har inget internet. och jag börjar bli stressad. JAG HAR INGET BANK -ID på denna dator.
Jag är kvar på IP. Är inne på min sjätte jobbvecka. Eller är det sjunde?
Hursomhelst. JAg måste anmäla mig på diverse ställen, Göteborgs universitet till exempel. Jag behöver internet.

Pierre är nu tillbaka i Göteborg.
Imorse vid åttatiden kom han in på IP och gav mig en puss.
ÅH, vad jag kommer att sakna honom! Trots att jag varit ifrån honom längre förut. inte förrän den 1:a september föyttar jag till honom och våran nya lägenhet.
Han ska förresten åka och kolla på den imorgon. Jag är excited! det ska bli roligt att se bilderna som han inte FÅR glömma att ta.
(japp, jag påminner dig eftersom du kanske läser det här nu, du är ju tillbaka till internetvärlden igen)

Nu vankas hemgång från IP och ett gäng tomburkar ska jag ta med mig. Tydligen ska Mamma och Pappa vara tillbaka från sin kopparbergssommarstuga nu. Hörde det av Elin idag, har inte sett dem själv, men ja.. jag är ju på väg nu.
Huset är ju lite tomt när det bara är lilla jag som bor på 160 kvadrat helt själv.
Det kan bli lite småläskigt på kvällarna i ett gammalt kulturskyddat hus.

hejdå. vi kanske hörs nån gång igen snart. jag hatar att inte ha internet.

Inget nytt. eller också.

Fortfarande inget internet i huset. Men så länge man är villig att stanna efter arbetstid på IP så kan man gå in på internet där.
(fast då blir det inga bilder upplagda.)

Nu jobbar jag fyra timmar längre dagar,men det är lugnt ändå.
Det är roligare, mer uppdelade dagar med raster och fler arbetskamrater. Dock fortfarande ganska lugnt. Brorsan/favoritkusinen Göran jobbar nu också. Suveränt. äntligen nån att prata med.
Efter arbetstid läste vi just nya Moore för att han skulle testa sms-tekniken.

Så..riktigt roligt idag. nu ska jag hem och städa mitt dumma rum. och tvätta. och kanske ta ut de där störiga soppåsarna som stört mig i två veckor. eller tre. jag vet inte riktigt.
För övrigt tycker jag det är en ursmart idé att få moore till jobbet.

En gång i veckan

Ja..typ. Så länge vi inte har internet hinner jag knappt göra ett dugg.
på internet alltså.Eller något överhuvudtaget.
Det blir ju ganska mycket...Ja, först är det jobb. Såhär ser en vanlig dag för mig på IP jourveckor ut:
07.50: Klockan ringer. jag tittar trött på den och tänker att jag kan stanna i sängen till åtta.
08.04: Jag går upp. tar min rosa morgonrock och promenerar mot duschen.
08.30: brukar jag vara klar att gå ner och äta frukost.
08.45: Åker jag iväg på min cykel mot IP.
08.55: Pappa låser upp. kunder hänger oftast på dörren såhär dags.
09.15: Jag känner mig aningen sysslolös då de första kunderna gått, och jag startat upp alla datorer och praktiskt taget står och ser dum ut. Så jag skriver ut bankgiro från sussis dator.
09.30-11.40: Tappar jag kollen på tiden och tar hand om kunder, tar emot gods och svarar i telefon och allt annat som finns att göra.
11.40: kommer jag ihåg att det snart är lunch.
13.15: Äter lunch. under evigt ut och inspringande i lunchrummet för att ta hand om kunderna som droppar in. (vi har ingen särskild lunchtid. man äter när man hinner)
13.50: Tittar alltid på klockan. stängning strax. Ofta kommer dessutom ett godsbud i en röd bil alltid tio i två och förväntar sig att man ska ta emot hand gods(Jag har lärt mig känna igen alla klantar som kommer med gods. det är samma killar varje gång)
14.05: Hjälper de sista kunderna och hoppas att de inte ska ha evighetshjälp.
14.15: Går iväg och packar upp godset jag inte hunnit med under dagen, städar undan, släcker ner i godsrummet och cyklar hem. Oftast inte förrän tidigast 16.00 om dagarna. oftast senare. Fast nu den senaste veckan har det varit riktigt lugnt.


Och självfallet är detta ungefärliga tider. (utom 13.50. Då kollar jag ALLTID på klockan. det slår aldrid fel.) Idag är det för övrigt en riktigt lugn dag. jag har ett par paket kvar att packa. men jag blir nog hemma om fyrtiofem minuter. Skulle jag gissa på.

Och bordet är nästan klart. ni skulle se det om jag kunde lägga upp bilder. men se det går inte.
Tydligen har telia stängt ner vårt nät(Märkligt att det bara är VÅRT nät och ingen annans? Jag tror datasnubben ljuger.Hursomhelst får väl huset nytt internet snart. lika bra att detta hände. annars skulle ändå aldrig nåt vettigt bli av.)
Och Pierre tänkte komma in till stan. men först ska jag försöka hinna hem och måla.
Okej, nu hörde jag telefonen ge ifrån sig ett ljud som jag gissar är ett sms. så...jag kollar det, packar upp mina paket och åker hem.
bye.

en vecka senare

Så har det gått en vecka igen.
Hemma är internet nere så jag snabbkollar lite grann på internet här på min kära arbetsplats IP efter att butiken stängt.
Så snart jag skrivit detta lilla meddelande ska jag packa upp det gods som hittils stått och väntat.Sånt som jag skjuter upp i förhoppning om att någon annan ska ta det.
Sånt som gummiduk och enorma slangar.
Och pallar från hydroscand eller något annat extremt tråkigt(ja, jag tycker att alla hydraulgrejer är urtrista)

Få se sen om någon kommer och fixar vårat hemmainternet idag.I såna fall kan man få en uppdatering hur det går med målningen av bordet. (som jag iförsig säkert inte ens berättat om)
Igår slipade jag och Pierre bordet vi ska ha med till Göteborg. sen när han åkt började jag måla. Nu ska jag lägga ett lager färg till på benen. sen är det dags för bordsskivan.
Sen är det svart.
Det ser snyggt ut iallafall.

Okej, tillbaks till arbetet.(lyckligtvis har kunderna iallafall blivit utestängda nu)

Ah...i värsta fall hörs vi nästa torsdag nästa gång jag har tid...heh.


Jag som har ett helt gäng dumma lappar med uppdateringar som skulle in här

Onsdag natt kvart i två

Då kom jag iväg till volvo. Det kan verka skumt men faktiskt så kändes det skönt. Jag har aldrig gjort något sånt här förut. Liksom åkt iväg med en väska mat kl två på natten. det är inte min grej riktigt. (Eller egentligen är det ju det. Jag har ju hur många gånger som helst åkt iväg på natten för att lämna någon eller hämta någon eller så... men då hade jag inte mat med mig!)
Nu regnar det. Och fönstret är nerdraget bara för att. Min dygnsrytm är för övrigt totalt körd in i väggen. Bilens klocka slog just två. Min är bara fem i. Pierre är inte här än. Jag var iförsig tidig. Men jag känner att jag börjar bli trött. Bra. kanske skulle jag bättra på dygnsrytmen en aning och gå och lägga mig tidigt och upp tidigt. Istället för tvärt om.
Men de senaste dagarna när Pierre kommit hem till mig halv sju på morgonen och somnat har jag tyckt om.. Även om jag just då halvsover så vaknar jag sen några timmar senare och känner ett litet lyckorus av att se honom ligga bredvid.
Oh, det var så mysigt att sitta i bilen och äta avokado och prata med Pierre(Som jag lagat makaroner med morotsbiff till.) medan regnet föll utanför. Och klockan var två och kolsvart utanför. nu börjar det redan ljusna.

tjugo i tre.tillbaks igen. Går en promenad med mitt lila paraply och sjunger för mig själv om att i ett regn blir gatorna som silver. Inte singing in the rain.
Fem i tre. Hemma. skriver detta.

Idag kom Staffan och Johan över då vi skulle gå på Bio och se på Transformers som hade premiär. Nördfilm säger jag. absolut. historien om en kille som får en bil som visar sig vara en robot som försvarar världen med hjälp av sina andra robotvänner. Och sen blir den stackars bilen tillfångatagen av människorna och riktigt sorgsen musik spelas och bilden byts från den skärckslagna och uppgivna bilroboten till den överdrivet oroliga pojken som ropar om att de inte får skada hans bil. heh. hehe. Oh gud vad roligt. Den scenen skrattade jag mig igenom och såg mig omkring efter andra som skrattar eller åtminstone tycker det är lite kul. Jag ser ingen. fan.
Bilfån.
Hursomhelst räddar de världen(No shit sherlock, väntade inte du dig det också?) och så när de andra bilrobotarna vill hem till sin planet(som iförsig inte finns längre) så ber den lilla bilen om att få stanna hos killen. sagt och gjort. För övrigt stannar allihop. På jorden. och stirrar ut i rymden. Bilarna alltså.
Gillar du bilar? Se den du.
Gillar du inte bilar? Se den ändå. Skratta.

Men glöm ej. Detta är en bland de mest förutsägbara filmerna som finns.

Ursäkta spoilern för övrigt. Men den är förutsägbar ändå, så du kommer ändå att veta att allt detta kommer att hända efter en halvtimme in i filmen. så det är lugnt.

Tjugo över tre. Jag lägger ner mitt skrivande och går och lägger mig. Godnatt.

Imorgon borde jag ringa Kim. Han ska visst komma hem. Jag undrar vad som hänt.

Och du min vän, vi hörs väl?

Jag vet var du bor.

Bild 1: Imorgon är det teater igen. Bild från den 28/6 när jag fortfarande var mörkhårig.

Bild 2: Det kunde vara en transformer. men det är det inte. det är bara Morgans bil. Den första prylen jag tog kort på när jag fått min nya kamera.

Livet jag lever del 1

Jag känner mig fräsch.

Ja, ungefär sådär fräsch som Daniel kände sig nyår 2005 då alla var bakfulla och småäckliga medans han var nyduschad och ren, dock lite bakfull. Heh.
Ja, nu är ju inte folk runtomkring mig ofräscha eller så. Njae, Jag känner mig bara glad, fräsch och snygg..

Jag har nyfärgat hår(Ja, sen någon dag i alla fall) och har äntligen lyckats få till precis den där nyansen jag velat ha hela tiden.:)Minns hur sur jag var när jag ville ha ljusbrunt sist och fick svart. Nu tog jag inga chanser, jag blekte håret två gånger(för att bli av med det svarta) och sen lade jag i en ljusbrun färg som bara satt i halva tiden. Det blev bra.

Jag har lite nya kläder från ett nytt och fräscht ställe. (Dvs Newyorker.) Ett vitt lackskärp, en underbar jeansaktig, grå kavaj, en rödprickig skjorta, en svart/vit skjorta och ett par svartvitrutiga ballerinaskor. Man känner sig fin i dem.

Min hud funkar bra, jag har äntligen köpt ny fräsch rengöringskräm(Det var på tiden), dessutom passade jag på och köpte en blå fräsch kroppspeeling. (jag gillar peelingar, de är trevliga)

Och jag försöker numera hålla mina tablettider så att jag verkligen tar vitaminer och p-piller och vad det nu kan vara. Då håller man sig frisk. och fräsch

Jag har en ny kamera som jag kan promenera omkring med i fina kläder och känna mig snygg, fräsch, och duktig när jag tar kort(Ego och fåfängt jag vet. Men…det känns roligt)

Jag gillar mina ben. Jag kom att tänka på det idag. Fräscht.

Mindre bra saker dock:

Pierre är borta på finlandskryssning, det är säkert jätteroligt och trevligt för honom. Och klart jag unnar honom den. Jag saknar honom bara lagom mycket, jag vet ju hur snart jag får se honom och jag vande mig nog mycket under distansen... Däremot blir jag jätteglad när han är här igen och jag får höra om kryssningen och vad som hände. det hade varit så roligt att följa med.
Teatern funkar ju. Inga problem egentligen. Idag blev den inställd, men det gjorde mig inget som ändå hellre ville hem och ta kort med min nya kamera. Så det är inte ett dugg ofräscht. Fast teatern i sig kan kännas lite ofräsch. speciellt skorna. (Nej, inte de på bilden. de är urfräscha och nya)

Övervåningen känns tom. Tom tom tom. Jäkligt vad fort jag ändrar mig på dom punkterna. Jaja, det är väl för att jag sovit ensam i detta hus flera nätter nu, då blir det lite tomt. Fast jag ändrar mig nog snart igen. Jag gör sånt.

Mitt rum är stökigt. Ofräscht.Och det ligger högar av tvätt utanför badrummet. Jag hatar när man inte kommer fram till köket på grund av det. Usch!

Jag har mens. Aningen ofräscht.

Och jag är paranoid. Varför stod i förra bloggmeddelandet. som skrevs efter detta. duktigt.

Fräscht/Ofräscht

Som du säkert förstår så överansträngde jag mig för att få in ordet "fräsch" överallt. Stavas det ens så? Hur stavas deT? Fräsh? Fresh? Nej, det är engelska. Eh..tips någon?

Paranoia

Bland det värsta jag vet är när jag inte har tamponger när jag plötsligt får mens. Eller plötsligt och plötsligt. Jag vet ju på ett ungefär tack vare p-pillrena. Det är snarare önsketänkande och lathet som gör att jag så himla ofta upptäcker det. Här hemma är det oftast inget problem. Sen jag upptäckte att man kan hitta någon nödtampong nere i föräldrarnas badrum har paniken lugnat sig något. På gotland var det så mycket värre. Långt till affären och lektioner hela tiden. Omöjligt att känna sig lugn.
För övrigt är den ändå snart borta. Tack och lov. Nu kan jag äntligen fixa min paranoia över graviditet. Man KAN ha mens när man är gravid. Man KAN. Speciellt om den plötsligt minskar eller så. Endel stackare märker ingenting och sen plötsligt tror de att de är magsjuka och åker in till akuten med magsmärtor och kommer hem med en unge. Utan en aning. (Gud, det där får inte vara jag. Dock behöver jag inte märka ett dugg när jag väl VILL vara gravid. när nu det händer)Därav är jag livrädd och har varit det de senaste veckorna men istället för att köpa själv försöker jag tänka ut om jag ska be min mamma som är sjuksköterska om hjälp eller inte. Nu var jag tre dagar sen så jag tog mod till mig och frågade. Samma eftermiddag kom mensen. YAY. Inte.
Så, nu har hon tagit hem ett par Gravtest till mig, så nu ska jag testa mig. Ja, inte nu, men sen. Om några dagar eller så. Trots att risken är jätteliten.
Men ändå. Jag är rädd. Och paranoid. Och jag är inte ensam, det vet jag.

Jag borde jobba. Och jag borde definitivt inte skriva ut om privata saker på bloggen. Men vadå, den är ju min. MIN sida som jag gör vad jag vill med. Jaja, jag ska väl skärpa mig. Och skriva vettiga saker om nu detta är så ointressant. Men det är viktigt. Faktiskt. Är inte du någonsin livrädd för att vara gravid? P-piller är bara effektivt till 99,7% eller nåt sånt. 99,9% kanske.

Hmm...hur gick detta från tamponger till gravtest? Jag upphör aldrig att förvåna.

Karaoke

Så var det dags igen.
Som att slungas tillbaka till 2004 då jag fyllde arton och hängde på blå ängeln där man kunde sjunga karaoke varje helg.


Och idag åkte Pierre och gänget på finlandskryssning.
För ett par timmar sen fick jag ett sms där det stod att han inte hånglat med någon än. Jag sa att om han var tvungen så vet han ju var Johan finns.
Heh.

Jag sa faktiskt till Pierre innan att om han ville hångla med någon så var det okej. Mest som ett skämt. Nu blev inte riktigt den saken som jag tänkt. Jag ville mest se hur han skulle reagera. Typ säga något i stil med "Nej, det behöver jag inte, jag älskar ju dig". Eller... "okej, då gör jag det" (Och sen direkt säga att han skämtade efteråt. Annars hade jag gjort det.)
Men.... Jag hoppas faktiskt att han inte trodde jag menade allvar.

Okej, så idag ska vi diskutera trohet/svartsjuka. Eller jag ska. Med mig själv.

Idag så sa en motspelare att han aldrig skulle släppa iväg sin flickvän på en kryssning utan att han var med. Okej, men för mig så litar jag så på min pojkvän att jag inte har de problemen. och hoppas att jag aldrig får det. Svartsjuka är inte min grej. Och jag litar på att han inte gör något dumt. som sagt. Jag litar på att han är trogen mot mig. Enligt mig handlar liksom svartsjuka om att man inte kan lita på varandra. Senast jag var i Gillberga såg jag och Pierre i en bok om stjärntecken, där stod att både han(Som är skorpion) och jag (Som är oxe) ska ha som största fel att de kan bli sjukligt svartsjuka. Oxens svartsjuka är tydligen som ett sjukligt ägandebeteende av en person. Skorpionen är mest bara grymt svartsjuk och vill typ inte att ens älskade ska prata med någon annan. Sjukt alltså. Och ingen av oss är speciellt svartsjuk alls. Och tur är väl det. För då skulle min världsbild förändras. Jag frågade mina vänner som är svartsjuka om de litade på sin pojkvän/flickvän. alla sa att det gjorde de absolut. de litade absolut på varann... suck. Men om man litar på att den andra är trogen...varför då överhuvudtaget vara svartsjuk? gah. sånt snack gör mig knäpp. heh. eller... inte knäpp, men, jag fattar det inte.

De enkla reglerna för otrohet är dessa(Enligt mig alltså):

Kyssar: Njae. Inte egentligen, men om det är en vän så bryr jag mig inte.
Pussar: Så jätteokej. Speciellt om det är vänner

Sex: Hahaha. Inte okej, det fattar man väl själv. är man så dum får man skylla sig själv.
Resten: Vadå? som smssex? jag vet knappt vad det är, så...eh... njae på den då. telefon. INTE RIKTIGT. gah. välj själva vad det spelar för roll, men jag tycker väl att alla ord som följs av sex är att vara otrogen.

De enkla reglerna för trohet. Kanske, ja och nej. KANSKE, JA, NEJ. (och välj själv)

Enkelt.

JAG ÄR BLOND!!

Och jag har ingen kamera att ta kort på det med...

FAN.

Jaja, nu ska jag färga över detta och bli brunhårig. En vettig brunhårig färg, ingen som blir svart denna gång. hoppas jag.

Nu har jag i varje fall funnit en blondering som ger ett någorlunda vettigt resultat.

Schwarzkopf poly blond - L2 Medium.

Och jag som alla dessa år tagit intensivblekningar som ska bleka 6 nyanser och sen har jag ändå varit där med nästan lika svart hår ändå. Denna gjorde håret riktigt snabbt ljusbrunrött.(Visserligen fick jag bättra på det med ännu en blekning och nu är det guldrödblont. Inte en så snygg färg. MEN. What the hell. Jag ska inte behålla den.

MEN, den fungerade, så vill jag bli av med svart hår ska jag använda den.

Fan, varför lånade jag ut kameran?

Helvete.

Vänta!

Jag har en mobilkamera!! Hehe, så här lätt fixar man fram sanningen.

Okej, nu ska jag färga över detta. Goodbye.

(Helt ofixade bilder. Dock gör skuggor och sol att det blir lite olika ljust och ser mörkare ut på den första bilden. Den andra bilden visar färgen bättre.Men nu ska den bort!)

Och daniel är i Örebro. Hoppas du hälsar kära Antonia från mig. Men jag har för mycket teater för att orka med besök nånstans. Just ja, det påminner mig, jag skulle hälsa på Kim idag. Måste ringa och avboka... Jag orkar väl inte till stockholm idag heller.

Det fanns en tid

Det fanns en tid då jag faktiskt tyckte att detta var riktigt roligt.

Men ingenting är bra i all evighet I guess.

Jag är ledsen att jag behöver ta upp detta. Egentligen behöver jag väl inte det...MEN.

Faktum som fortfarande kvarstår. Jag blir tokig av att behöva umgås med delar av ensemblen. Det är inte jobbigt med alla, långt ifrån med alla.

Det är bara vissa delar (Oh vi vet alla vilken del)men det gör mig knäpp. Jag orkar inte. Jag vill inte.

Jag fattar inte varför jag spelar, för spelglädjen finns knappt där längre. Usch.

Och jag medger, det är urjobbigt.

Kanske kan jag få åka till Stockholm i helgen, och festa med min gamle vän Kim.

Men gissningsvis inte, jag kommer nog vara för trött och störd på alla föreställningar.

Men jag hoppas ändå att jag ska orka med det.

Det är för övrigt skönt att få vara ensam nu denna dag. Jag tror inte att de förstår att de faktiskt blir för mycket efter ett par dagar.

Så idag är huset tomt.

Lunchväntan (nu har jag uppdaterat bilddagboken!)

Just nu sitter jag här och väntar på att Pierre ska komma hit så att vi kan gå och äta lunch. Han borde ha slutat typ nu.
Så....Han borde vara här inom en kvart. om han inte ska duscha och allt annat.. Vi säger typ halv tre. Och jag som börjar bli hungrig. njae. inte särskilt kanske.
Jag fick meddelandet från Ljudteknikutbildningen. Inte antagen på grund av platsbrist. kul.
Inte... så jag är lite deppig. eller ganska mycket faktiskt. Det får väl ordna sig. Fast nu känner jag mig mest ledsen över det och funderar på vad jag ska göra härnäst. Jag ska ta och ringa Daniel ikväll tror jag.


I fredags var det grillfest/poolparty hos Staffan i regnet. (Fast mest var det nog mulet.) Det var trevligt. Självklart badade vi. utom Elin som fegade ur då hon tyckte det var för kallt i vattnet och för kallt i luften. Jag tyckte det var en principsak och hoppade i ändå. (Efter lite uppmaningar av Pierre förståss)


Och sen fanns det förståss ett "No pants corner". Det är en nystartad tradition av Staffan, Johan och Pierre. Den enda liknelsen jag har är hundtricket-filmen alltså.... Men jag tvivlar på att de har tagit sin inspiration från en chickflick. Så förmodligen finns det fler filmer de har fått detta ifrån. Man får dock ha kjol. Jag tror det är för att de också kommit på att de vill skaffa varsin kilt. hmm...


Antar att Pierre vet att han inte följer med på någon av min familjs tillställningar som dop och sånt iklädd en kilt. NO WAY.

Och i lördags fyllde daniel år. Dock var inte jag med. Vi var för upptagna av genrepet och var dödströtta och iskalla efter en kväll med 15 grader och regn. Blöta skor....är ingen höjdare. Speciellt inte när det låter klafsande ljud när du går.

Kvart över är klockan. Förhoppningsvis är min älskling här inom en kvart. jag vill gå ner och köpa folket också.



Bild 1: "No pants corner"
Bild 2: Kurirens bild i dagens tidning. De har skrivit fel. (Eller snarare fick de fel info. Det står redan fel namn i programmet.) Jag spelar Hermia. inte Elin. Hon spelar Helena. Alltså är det jag på bilden.

Inte tid.

Det är klart att jag saknar en dag som förut.

Men som man vet med mina depressioner, när de är nere är det djupt och jobbigt, men när det är uppe så mår jag så bra och tänker inte så...längre.

Jag borde börja springa mer

Och jag borde diska. Uppe eller nere. Bara att välja.

Och jag borde ringa Johan och säga att jag inte har tid att gå på stan. Jag måste sy också. Det är genrep om två dagar, jag behöver få manteln klar idag. Fan.

Jag hinner inte mer. Hejdå.

Första bilden på länge. Tagen nyss här i soffan där jag sitter.

Premiär på söndag kära vänner!

Sen fortsätter det.

Premiär Söndag 24/6. Sen 25-26/6 och 28/6-3/7 och 5-8/7. Dvs. Varje dag fram till den 8 juli. Utom just onsdagar. Alla andra dagar är det föreställningar, vid sex. Och ringer ni mig kan ni få gratisbiljetter till genrepet. Som är på lördag den 23/6.

Daniels födelsedag.

Tvätta håret

Jag har stora sömnproblem.
Inatt gick jag och lade mig klockan tre på natten. Tre och en halv timme senare gick jag upp med planen att jag skulle jobba på IP. Och de senaste dagarna har det varit likadant. Utom när jag har Pierre liggande bredvid, då sover jag faktiskt längre, och bättre. Jag har aldrig varit morgontrött utan anledning. Och han är en anledning.
Jag åkte till IP. dock fick jag vända hem igen då det inte fanns något för mig där. De stackars sommarjobbande pojkarna satt mest och rullade tummarna. Oetikerna jag väntar på har ännu inte kommit. Man börjar ju undra om de ens blivit beställda.

Men iallafall, jag mår riktigt bra.
Förra veckan kände jag mig dålig, ledsen och gnällig. Nu är jag lugn och glad och allt det där. Skönt.

Jag hade tänkt diska, ska kanske fixa det nu när jag skrivit klart. Mamma och pappa är nämligen på sturkö och eftersom Elin och jag inte fixar mycket händer ingenting här hemma, bara disk.Jag har inte lust eller tid när jag väl är hemma och Elin är här mindre än jag.

Mitt rum borde jag göra något åt, glaset borde så fan plockas upp från golvet, det har legat där i två veckor nu. Snart kommer Pierre att tro att jag alltid gör såhär. Det bådar inte så gott om man vill bo ihop i framtiden, man måste ju kunna städa! Ja, jag medger att jag själv oroar mig för sånt hela tiden, jag vill inte att bo där det är alltför stökigt, att jag klarar det här hemma nu är för att det ser bra ut i större delen av huset, det är bara övervåningen som är hemsk. Då är det bara att inte vara där. (smart)

Och nu ringde Mamma för att påminna om blommorna som ska vattnas. Tydligen hade hon ringt Elin först(Hah, borde väl hon ha vetat att Elin inte var hemma). Okej, jag överdriver, och faktiskt gör det mig ingenting, jag tycker oftast om när det är tomt i huset. Det är lugnt och man kan bara skylla på sig själv om man missar något. Jag tycker om ensamheten, iallafall när jag mår bra.

Jag hade egentligen ett ämne att diskutera med mig själv på bloggen idag, dock glömde jag det innan jag började skriva. Så..tyvärr, inget intressant att fundera över idag. Utom möjligen om jag får för lite sömn och om det möjligen kan vara farligt i framtiden. Fast jag lider ju inte nu. Jag ser säkert bara för mycket på House.

Okej, nu ska jag gå och tvätta håret. Jag hatar när det känns äckligt.



Jag måste för övrigt börja ta fler bilder nu när kameran är tillbaka.

En historia förvillande likt Grease

Igår fann jag Danne och Sandra-filmen!
Eller tekniskt sett fann Elin den. Den låg nämligen i "Joseph and the amasing technicolour Dreamcoat" fodralet. Den tvingade vi Pierre att se igår kväll. Heh. Fast han tyckte visst att den var trevlig. Bra, det trodde jag aldrig. Men en bra sak med honom. Han letar efter musik som inte låter som all annan, Så gör jag också. Så det tycker jag är bra, Pierre brukar ha musik jag gillar. Dock är det mer sällan jag har musik han gillar. Tror jag. Jag är faktiskt inte säker. Jag har ju faktiskt gett honom musik som Damien Rice och mer Winnerbäck(Han hade ju bara typ två låtar innan mig) Så musikalmusik KAN faktiskt vara intressant. Sen att jag gillar musikaler också är en annan grej. Jag gillar musiken! Jag tycker att den är intressant. Jag gillar körstämmor och arrangemang! okej? okej, nu behöver jag inte berätta mer om mina högstadieår och min musikalobsession, no idea.
NU iallafall, ser jag på Danne och Sandra som vi spelade in i tvåan på gymnasiet. Varje gång jag ser den tänker jag på hur fint mitt hår var på den tiden. Extremt snyggt. Så borde jag se ut jämt. Eller kanske. Så snart jag fått pengar ska jag nog bleka mitt hår för att bli av med denna extremmörka färg. Det är lite mörkt.

Men för att återgå till Igår.

Igår, den 17:e juni, var det ett år sen jag träffade Pierre första gången. Att jag kommer ihåg detta... Ja, jag räknade ut det en gång när jag skulle göra en graverad korthållare till Pierre och skrev in det datumet. När jag berättar historien brukar den låta ungefär såhär:
"Jag var iväg nånstans och pratade, förmodligen med Annelie och kom tillbaka till stället där filtarna och min gitarr var med ett gäng folk. Så ser jag en ny kille med min gitarr. Han försöker spela "Över gränsen". En sång som jag JUST lärt mig spela. Och han spelar den fel. Eller, ja.. Inte som jag har lärt mig den. Och jag hade lärt mig den rätt, som winnerbäck spelar. Och eftersom jag är full så går jag förståss dit och säger det till honom(Duktigt Frida)."

Sen efter det säger jag förståss till folk att "Vem var den där söta killen som satt med min gitarr?" Pierre hette han. Där ser man. Ja vad hände sen, jag sa det till Elin, Elin sa det till Kim. Kim sa det till Johan, och Pierre. Sen plötsligt två månader senare åkte jag i en bil med Kim och Ken till Västerrås för att hämta två fulla killar som då alltså var Pierre och Johan. Johan skjutsas hem, och sen vet jag inte hur det gick till och hur det blev, men jag och Pierre promenerade runt stan i flera timmar och pratade. Sen överraskade han mig med en kyss, satte sig i taxin och åkte hem. Så började det alltså. Tänk att jag minns allt. Eller det mesta.
Och nu älskar jag honom.

Ute i köket bakas det chokladbollar av Elin och Emil. Jag försöker undvika att hjälpa till, men jag kommer helt klart äta sen. Ber de mig så kommer jag väl dit.

Jag borde sy sen. Men vi får se. Jag är lite trött i huvudet. Av teatern. Kolla i tidningen imorgon, jag är säkert på bild. Folket och Eskilstuna kuriren. Promise.


Och nu är min kära kamera tillbaka, så snart är även bilderna tillbaka. Vänta er det. Det är nog på tiden. Jag ska bara ladda batterierna först.

"...stanna hos mig en stund så är jag lycklig"

Alla hamnar väl i svackor, det känns bara som att mina kommer så mycket oftare och är djupare än andra människors. Är det sant?
Jag känner mig bara gnällig och jobbig och påfrestande. Jag vill inte vara sån. Jag vill bara vara mig själv. Jag är ju glad! Egentligen! eller hur?

och samtalsmänniskan har rätt, jag använder tårar ofrivilligt för att få folk att märka mig. Jag vill egentligen inte alls gråta men jag tror inte min kropp eller undermedvetna vet något annat sätt än huvudvärk och tårar.

Det är enda sättet jag kan.

Jag känner mig gnällig! är jag det?

Tydligt annalkande halsont

Lördag: Studentfirande
Söndag: Dop
Måndag: Jobb och badande i borsöknasjön. (ett annalkande halsont stör mig)

Jag stör mig på något som jag inte riktigt har koll på vad det är.
Nu behöver jag få ta det lugnt ett par dagar, Jag vill inte tänka, jag vill bara att saker ska hända. Och tar om hand av andra människor än jag.
Och jag vill väl inte riktigt vara ensam den sista stunden på kvällen, men jag vill heller inte vara omringad av folk. Inte just nu. Egentligen vill jag skippa teatern imorgon.

Lördag: Studentfirande för Annelie och Sissela. På dagen sprang Elin, jag och Kattis runt på skolorna för att få gratulera våra kära vänner och ge dem presenterna vi varit ute och köpt dagen innan.
Senare på kvällen blev det fest hemma hos oss. Det var riktigt kul, tyckte jag! Daniel gick runt och tyckte att mina bröst var GIGANTISKA och jag sa att det var de inte alls och påminde honom då om en gammal klasskamrat till honom och mig, då var han tyst i ungefär fem minuter. inte längre. Dessutom tyckte han att det stank testosteron om mina kära små aningen överdrivna vänner som startade ett "nopantscorner" i våran blå soffa. duktigt.
Vi fortsätter ut till rinmansparken med min gitarr, Daniel och Emma försvinner, sen tröttnar Studenterna Annelie och Malin och drar hemåt med Ken. Vi andra möter Sissela och tar med henne till Rothofs. Dessvärre är hon lite trött. Jag minns inte vad som hände, plötsligt är det bara jag, Pierre, Staffan och Johan kvar. Vi går hem efter att Staffan och Johan tjatat om ting som de inte fick och jag låter dem dela min lilla nittiosäng i mitt kvava rum medan jag och Pierre tar nedervåningen. Det var inte alltför populärt men de klagar inte alltför mycket(Jag tror att jag var lite irriterad där på slutet och tror att de insåg det och lät mig vara ifred då.)

Söndag: På morgonen vaknar jag vid åtta trots att klockan är ställd på nio. Vid elva ska vi åka till dopet. Jag försöker somna om men lyckas bara halvsova lite halvdant innan jag tvingar mig upp någon kvart innan klockan ringer och går upp för att banka på dörren till lägenheten som Elin och Emil låst. De vaknar och säger att jag gärna får duscha före dem om jag hämtar Pierre. Pierre är jätteseg och ber om fem minuter som blir en kvart. Elin och Emil tar duschen och jag blir lite stressad. Vi hinner, men in i det sista minns jag att jag tjatade på Staffan att klä på sig och sluta spela något dumt spel med Johan och Pierre så att vi andra kunde åka i tid utan att behöva lämna kvar dem i huset. Jag är stressad. Vi kommer iväg tillslut och åker mot kyrkan i Essinge, vi har inte ätit frukost och stannar vid pressbyrån. Jag är förväntansfull. Jag har aldrig varit på dop förr. Väl framme vid parkeringen byter Emil och Pierre om, de åkte i tshirt för att slippa klä sig för varmt på bilturen. smart. I guess.
Det är jättevarmt!
Trevlig ceremoni, Alice Sigrid Skorpan Thornberg får sitt namn och vi går till salongen för att äta. Det är trevligt. Allt är trevligt. Presenterna öppnas inte. fan. Jag som ville se min och Pierres fina present igen, jag tyckte så mycket om den att jag gärna skulle haft den själv.(Inte för att jag vet vad jag skulle haft den till) Ja... vi åker hem i bilen och väl hemma somnar Elin och Emil på övervåningen. Jag och Pierre somnar inte:)

Måndag: Inget vettigt. Henningsen är tillbaka på IP för sommarjobb, vi badade i borsökna och jag upptäckte att det störiga spelet killarna spelade i går morse var riktigt roligt.

Men just nu känner jag mig bara trött och lite nedstämd.
Och jag vet ju att det är så lite tid för sådant just nu.

Tristess och telefontider

Jag har tråkigt.
och vill ha något att göra, trots att klockan är så pass mycket så att jag absolut skulle kunna lägga mig och sova nu på en gång.

Idag träffade jag Sissela för första gången på rätt länge. Hon, jag och Annelie satte oss på Waynes med varsin Smoothie och pratade om... sex.
- "Jag har ju förstått att du alltid vill prata om sex när vi fikar så nu tänkte jag vara lite förberedd" Säger Sissela till Annelie som faktiskt inte blir förnärmad eller ens rodnar. Iförsig handlar ju detta om nära vänner som känner varann rätt bra så..Jag tror aldrig det varit en issue. Man kan prata om allt. Det var länge sen nu, men vi har haft tjejsnackkvällar och uppdaterat varann. Jag för min del tycker nu för tillfället att det är himla intressant att prata om p-piller och dess biverkningar. Jag vet inte varför...men jag tycker det är intressant.
Eller, om killgrejer och tjejgrejer. Shopping och hud/hårvård är också jätteintressant. Jag skulle nog kunna bo på en frisörsalong och kolla hur folk får sitt hår klippt. eller, ja kanske inte bo.

Idag följde jag med Pierre till frisören,(Eller snarare, jag kom en kvart efter att han kommit dit. ) Och satte mig med en Hairtidning från 2006(Det är möjligt att jag inte letade så noga efter nya nummer). Efter en stund ropar Pierre och frisören Claes på mig och ber mig om smakråd. Är han inte söt? Jag som älskar hans hår, hur det än ser ut(Eller...kanske inte HURSOMHELST...Inte om han rakade bort det t.e.x) Men... jag tycker om hans lugg. Den tycker jag är jättesnygg så han behöver inte alls klippa bort den. Och jag är glad att frisören håller med. hah.

För övrigt borde jag ringa Kim. Det har jag lovat ett par dagar. Igår pratade vi lite snabbt och jag sa att jag skulle ringa honom senare på kvällen. fan. jag tänkte ju på det ett tag men då tyckte jag det var för tidigt och sen glömde jag bort det och sen var det för sent. Min radie för när man kan ringa folk passande tider är rätt begränsad har jag märkt, medan Pierre plockar fram telefonen halv ett och ringer Johan skulle jag inte ens kunna ringa Daniel vid den tiden, om jag inte visste helt säkert att han var vaken. Jag skulle skicka ett sms och fråga om jag verkligen behövde prata med honom.
Okej, men nu är klockan halv ett. kanske skulle jag lägga mig tidigt ikväll då?

För övrigt Daniel, nya OTH har kommit. nr 20.

Låtkännedom

Jag gjorde ännu ett dumt test som jag GIVETVIS tagit från någon annan. Jag gör sånt. Skillnaden är att jag lägger till mina egna kommentarer om min kära låtlista som jag faktiskt har en tanke med. Alltihop. Hoppas jag. Men, jag höll mig faktiskt från att göra detta väldigt länge. Typ två månader sen jag hittade den. Andra gången. Så... Egentligen är jag rätt stark, inte svag.

1. Sätt din musik på blanda.

2. Klicka på nästa knappen efter varje fråga.

3. Använd sångtiteln som svar på frågan.

4. Fuska inte.

1. Hur mår du idag? Stackars (Ja, det är rätt synd om mig idag. Tycker jag. Jag kom hem och kände mig obeskrivligt ensam och ringde ett gäng vänner. Tre för att vara exakt. Och så ringde en mig. Och trots det känner jag mig lite ensam. Och rätt jättevarm… jag borde öppna ett fönster)

2. Kommer du komma långt i livet? Silver Tounge (Vad betyder det? Min första tanke var min sångröst. Jag sjunger ju liksom. Sen kändes det lite ego, intressant, med tanke på att detta är ett test om mig själv. Jaja, antingen att min röst tar mig framåt. Kanske, eller inte. För övrigt så öppnade jag fönstret, så nu är det nästan lite kallt.)

3.Hur ser dina vänner på dig? Vad tänker hon på? (Är jag alltså en stängd bok? Hmm.. jag som tycker jag berättar allt. Ja, utom när jag ska komma hem, då säger jag inte ett ljud av någon outgrundlig anledning.)

4. Kommer du gifta dig? Goodnight and go (Dum fråga får dumt svar. Som jag inte förstår. Jag borde väl vilja gifta mig någon gång. Även om det känns så långt in i framtiden att jag faktiskt inte kunde bry mig mindre om det just nu.)

5. Vad är ditt livs themesång?Le Temps de Cathèdrales (Tack då. Betyder det att jag borde plugga franska? Eller vad har katedralernas tid med mig att göra? Jag tänker inte bli kantor. Eller överhuvudtaget något när man måste jobba i en kyrka jämt. Hade jag tänkt i alla fall. Äh… jag fattar inte)

6. Vad är ditt livs historia?Under Månen (Ja, jag befinner mig ju under månen så att säga. Det gör vi alla. Sen då? Intressant att detta är låten jag började spela på gitarren igår kväll)

7. Hur är skolan för dig?Sommarmedley (Skolan är slut för mig. Nu är det sommaren som gäller. Med jobb och teater och… annat. Och detta året i skolan har jag längtat och inte längtat till sommaren om vartannat. Längtat för att jag ville att den jobbiga perioden med distansen mellan mig och Pierre skulle ta slut, inte längtat för att jag faktiskt tyckte så mycket om allt. Men försiktigt för mig själv, och med rejäla svängningar om jag trivdes eller inte)
8. Hur kan du komma framåt i livet?Into The Airwaves (Ännu något jag inte fattar. Ska jag flyga för att komma framåt? Okej….?)
9. Hur kommer imorgon vara? Häxan (Halvkass alltså? I see. En låt jag själv sjöng på gotland. Den som gick…halvbra.)
10. Vad är det bästa med dina vänner?Friends Will be Friends (Äntligen ett vettigt svar. Wonderful. Ja, här behöver man ju inte säga mer)
11. Vad finns i lager för nästa vecka?Fenomena (Oh,händer det alltså något fenomenalt nästa vecka? Bra, det behöver jag. Ni vet att jag kommer kolla detta nu va?)
12. Vilken sång beskriver dig bäst?Tempest (Stormen? Tack då. Visserligen har jag lite omväxlande humör och hatar och älskar om vartannat. Ena dagen är jag så lycklig, andra dagen känner jag mig ensam och olycklig. Och ibland är jag bara… som vanligt)
13. Hur är det med ditt liv? Söndermarken (Japp, jag lever i ruiner av dåtiden. Framförallt så är jag i det gamla här. Det jag och Daniel pratade om förra veckan, vi vill inte att allt ska gå tillbaka till som förut, som om gotland aldrig hänt. För det har det, och vi är båda förändrade människor sen dess. Att flytta hem och försöka stå ut med allt som man ville bort från känns inte bra. Men förhoppningsvis blir det så mycket bättre, jag har mer nu, och bara jag försöker blir det inte som tidigare)
14. Vilken låt ska spelas på din begravning?The Ruins Of my Life (Jepp, jag ska ha en riktigt upplyftande sång på min begravning. Det hör man ju direkt på titeln. )
15. Hur ser världen på dig?Intro (Prelude For Reckoning) (Va? Är jag ett intro för något annat? Jag fattar fortfarande inte)
16. Kommer du ha att ha ett lyckligt liv?Du får mig (Du får mig, för då tror jag på lyckan. Och det är sant.)
17. Vad tycker dina vänner om dig?Let’s hear it for the boy (Jag tycker om den, den är liksom ”trevlig”.Ni borde höra den. Förresten… De tycker alltså om mig? Mina vänner alltså. Mycket om man ska tro låten. Trevligt. Jag hoppas och tror på det. Annars vore de väl inte mina vänner? Om de inte tyckte om mig?)
18. Har du en djup och mörk hemlighet?Tell me It’s not True (Jag vet inte… Kanske jag har. Men uppenbarligen tänker jag inte säga det och förnekar det. Kan nog stämma. faktiskt. nu när jag tänker efter.)
19. Brukar folk i hemlighet fantisera om dig?I Väntan på (I väntan på vadå?)
20. Hur kan du göra dig själv glad?Another One Bites The dust (Skadeglädje är den enda sanna glädjen.hmm..)
21. Kommer du någonsin ha barn?Balladen (VADÅ balladen? Det är ju inte ens ett låtnamn, det var bara jag som skrev det namnet eftersom jag inte kom på något annat. Tror jag. Det är en låt som börjar på kurdiska och blir en gammal norsk ballad, några i min klass sjöng den. Den var… LÅNG. Men fin. Betyder det att det går långsamt tills jag får barn, men det är fint? Eh… Jag som inte ens vill ha barn)
22. Vilken låt beskriver den du är attraherad av?Tiden Står Still (Så känns det ibland. Både som låtnamnet att tiden ibland känns som om det står still när jag är med Pierre. Eller som det låten handlar om, att tiden faktiskt aldrig står still, för samtidigt går tiden så VÄLDIGT fort med honom. Jag älskar honom. Och det ska han veta vid det här laget. Den här låten skrev jag under gymnasiet, intressant att den kom fram nu)
23. Vad skulle du vilja säga till nästa generation?Imagine (Tänk själva. Det funkar bäst. Eller också inte. Otur för dig)
24. Några tips till dig?Li’l Darling (Jag fattar verkligen inte. Vadå Li’l darling?)

25. Hur kommer du att bli igenkänd? Dark Reign of Fire (Oh, Coolt. Det later som om jag är en diktator som leder med järnhand. Hmm.. ungefär det de kallade mig i miljögruppen i nian. Jag styrde kanske lite….mycket.)

Låt mig vara patetisk med mina dumma tester. Men för tillfället har jag
lite tråkigt. och borde sova. Men så smart har jag aldrig varit.