Äntligen! Makronerna blev lyckade!

Det visade sig vara tredje gången gillt för mig och mina macarons(makroner). Jätteglad var jag när de äntligen kom ut ur ugnen ospruckna och fint blå. 

Det var fem(Egentligen fler, det var ju faktiskt ett helt nytt recept) saker som jag gjorde annorlunda den här gången:

1. Jag använde receptet från den här sidan, som utgår från italiensk maräng. Kanon.
2. Jag hoppade den flytande karamellfärgen och hade köpt gelfärg istället
3. Jag dubbelkollade ugnens temperatur(Mätte temperaturen när den sa sig vara uppe i 160. Det var den inte)
4. Jag ökade på mängden florsocker bara en aning.
5. Jag använde ett särskilt bakplåtspapper vilket gav rundare och jämnare makroner.

Så är det. Den blå gelfärgen finns att köpa på Kakburken.se, Min har jag dock köpt på tradera, eftersom frakten är rätt saftig på kakburken om man bara ska ha en enda grej...

Här har vi fler.

Det är tre olika smaker på fyllning den här gången. Den blå och den röda är precis samma smak, hallon. Den röda var bara över sedan sist så det fick bli några lite märkligt färgade. Den lila har smak av vanilj och den som ser ut som ansiktsmask-lera är choklad. Faktiskt  så är det Marabous nya "mangosmak" eftersom Pierre missförstod mig när jag beställde (And I quote):

-"Mintkrokant, Polka, eller om det inte finns, så funkar i princip vilken som helst, utom de med stora nötter. Till och med den där nya med mango är OK."

Jag menade ju förstås att det var mint eller polka som gällde, och bara om inget annat fanns dög det andra. Pierre fattade inte detta, och väl inne i butiken upptäckte han att allt fanns, vilket ledde till att han bara kom ihåg det senaste jag sagt. Killar alltså...

Daniel dök upp lite trött igår, men ställde upp på en liten makronbild. Sedan var det melodifestival och tacokväll som gällde, tillsammans med Moa och Christoffer, och så Pierre, jag och Daniel förstås.

Rätt låt vidare? Både ja och nej. Men mest nej.

Tapeter, tapeter, tapeter

Egentligen borde jag kanske sluta köpa tulpaner, men de ser så himla trevliga ut när de står där på tv-bänken. Just de här köpte jag på Lidl, som hade ett extra lågt pris på tulpaner. gissningsvis eftersom de inte direkt var knoppar längre. 

Idag var jag och Pierre nere bostadskontoret för att kolla upp om huruvida den väggen på bilden ska tapetseras eller inte. Vår bovärd hade nämligen sagt något om att den väggen ALLTID ska vara vit, vilket vi ju förstås ser att den inte är.

Så, vi gick ner och frågade om han kanske tänkte på garderoberna, och inte väggen, för det är ju klart att de ska vara vita. Hur som, det gjorde han inte. Han menar den tydligt orangea väggen ovanför. Den ska alltid vara vit. Vi kanske får påminna målaren, men den SKA vara vit. 

Dock får vi måla den i en annan färg, så länge vi målar tillbaka när vi flyttar. 

Själv börjar jag så smått vänja mig vid den orangea väggen. Den är inte så snygg, visst - Men jag börjar bli van vid att se den. och den ser trevlig ut på bild. Som på bilden på min gitarr. Dock så skär den sig med mina rosa kuddar, men det har jag bestämt mig för att inte se.

Jakten på de perfekta macaronsen fortsätter

Det här har du missat:
Jag bakade macarons. Det gick åt skogen.


Det här ska jag berätta om i det här inlägget:
Jag har bakat macarons igen. Det gick nästan lika illa den här gången.



Okej, då vet du hela förhistorien. Kan någon nu berätta om vilket recept jag ska använda? I mitt tredje och förmodligen sista försök tänkte jag använda det här receptet från Hello sugar. Jag försöker ignorera att hela sidan verkar vara tillägnad cupcakes och inte macarons. Men de kakorna på bilderna ser ju iallafall inte lika rinniga ut som mina. Och jag har ju mandelmjöl kvar.. Dock så behöver jag köpa en stektermometer. Vilket jag tänkt göra iallafall.

Och förresten, alla ni LCFH-fans i Göteborg som letar desperat efter mandelmjöl. I Bergsjön, på Lidl fanns hur mycket som helst sist jag var ute(Dvs i lördags) Gå dit så slipper du beställa från dyra specialbutiker (Eller så har du kanske redan hittat någon bra indisk butik i Haga eller något. berätta var den finns för mig i sådana fall).

Nu går vi vidare till den här omgångens misslyckade macaronbilder.

Allt började bra, smeten var någorlunda tjock och jag hade fått till riktigt fluffig marängsmet innan jag började hälla i den där malda lidlmandeln. Sedan blev det såhär och det rann ut. Det kanske är därför de spricker? För att smeten är för tunn. Min vän Sophie verkade vara inne på att jag skulle ha mer florsocker. I såna fall skulle väl iallafall smeten bli tjockare antar jag.

 Sedan blev de såhär. Fortfarande spruckna, men inte alls lika fula som sist. Dock tror jag att färgen gör sitt för att få de att se lite söta ut ändå. Nu ser de ju ut ungefär som trasiga ballerina-kex i söta färger, så det är iallafall ett steg framåt.

Men det där receptet som beskrivs i Hello Sugar är ganska olikt från både Leilas och Mia Öhrns som jag testat. Det ni ser här är Leilas recept och det från tidigare är Mia Öhrns. båda gick åt skogen, men de är ju rätt lika. Eller ska jag göra som Sophie säger och testa Mia Öhrns med mer florsocker?

Forsättning följer....

Macarons - More like SMASHarons!

Behold!

De fulaste macarons du sett i hela ditt liv!

- Macarons? More like ...Smasharons? för att de spruckit och är typ fula och trasiga och "smashed"....

Men innan du dömer mig som den som bakat de fulaste mandel-macaronkakorna i världen så kan vi väl bara klargöra ett par saker:

1. Jag har aldrig förr misslyckats med ett enda bakverk.(Förutom något bröd som inte ville jäsa)
2. Det här är första gången jag försöker mig på att göra macarons.
3. Jag har aldrig ens gjort maränger.

Så... Alla andra här SÄKERT också fått sådana här fula kakor någon gång. De har bara inte lagt upp bilder på dem. Det tror jag. Och jag säger också detta, jag kommer göra nya. En annan dag(typ imorgon eller något).


- "...Och de ska vara så himla snygga!"

De ska se ut precis så här som på Melody bakery eller som här på Le pain francais men utan smörkräm på toppen och midnre. Jag måste bara köpa fler mandlar. Och lära mig läsa hela receptet och därmed inte missa "sikta mandelmjölet genom en sikt." 


Oh fy vad jag skäms. Varför lägger jag upp de här bilderna?
Okej, en till:

Jag ska också lära mig att lägga i rätt mängd smörkräm... Fast helt ärligt så gav jag upp i samma stund som jag misslyckades med att göra runda kakor på bakplåtspappret... Då är det inte direkt som att man anstränger sig att få smörkrämen snyggt.


DE SER JU UT SOM ROSA HAMBURGARE!

Jag gillar tulpaner!

Tulpaner är verkligen fint. Så fint. Och tänk att jag egentligen bara köpte dem eftersom jag ville att det skulle se mer hemtrevligt ut när Mamma skulle komma och hälsa på i måndags. Nu blev det ju inte så, eftersom det krockade med andra saker, men tulpanerna står där ändå. Idag är de lite vissna, men eftersom bilden är från i förrgår så är det ingen som kan ana det.

Den här bilden är från igår, här var de på väg att vissna. En vecka höll de sig alltså, men de var riktigt fina så länge det varade. 

Äntligen en matta

Äntligen finns det en matta i vardagsrummet. Efter det senaste misslyckandet med Jotex är jag verkligen glad att det gick så lätt att fixa. Tänk vad mycket Rusta har, egentligen. 

Vi borde ha åkt dit från början. 

Och nu kan jag ännu mer se fram emot de nya tapeterna som ska upp härinne så fort hyresvärden kommer hit och fixar. Jag ser fram emot hur ljust och fint det kommer att bli då.

Nu ska jag läsa mer Nationalekonomi och dra på mig en filt och dricka lite te så att min förkylning går över till imorgon när jag ska jobba. Dock så känns det faktiskt värre nu. Aj aj i min hals.

En liten fotnot: Ta en titt på den här bilden som jag twittrade idag. En grön macaron från le pain francais. Tänk vad god den varit om det inte varit pistasch-smak. Kom ihåg det. "Allt grönt är inte mint, det är troligen pistasch". - Det har jag lärt mig nu.

Kämpa för potatisen!

Min sambo är en väldigt kräsen man, iallafall när det kommer till mat (När det kommer till med flickvänner däremot...) Om han fick välja tror jag att han skulle gå omkring i mysbyxor hela dagen och enbart äta mackor och dricka juice. Och någon gång om han är i lagartagen kanske han kan slänga ihop lite makaroner med cevapcici, givetvis färdiglagade och frysta från Lidl.

Han gillar inte broccoli, blomkål, brysselkål, lök, potatis eller kokta/stekta morötter. Överhuvudtaget är varma grönsaker inte hans grej.
Det här är ett problem, eftersom jag älskar lök och stekta grönsaker. Jag vill kunna göra potatismos och steka morötter. Jag vill kunna ha lök i min currygryta.

Så, för rätt länge sedan började jag göra revolt och struntade fullständigt i vad han ville äta och inte.
-" Jag lägger lök i ALLT, han ska banne mig lära sig," tänkte jag.

Det här har dock pågått ett tag, och för några dagar sedan trodde jag att det gått in när jag föreslog en potatiskaka som tillbehör och han lät positiv. Idag ville jag köpa mer potatis och frågade om lite potatismos kanske skulle passa istället för pasta. Det var inte populärt.

- "Nej, jag gillar inte potatis". säger han.
- "Suck...."

Så tillbaka på ruta ett. Jag köpte givetvis potatis ändå, och någon dag ska jag laga potatismos eller potatisgratäng eller något. Eller kanske bara koka potatis? Det vore något. Det har jag inte gjort sedan vi flyttade ihop för fyra år sedan, bortsett från några gånger när jag lagat mat till mig själv.

Löken kommer jag nog aldrig få igenom, jag har jobbat på den så himla länge nu och haft den i princip allt och än så länge fungerar det ju inte. Jag vet, potatis ska bli mitt nya projekt.

Nu ska jag göra allt man kan med potatis, potatisplättar, potatismos, riven potatis, potatiskaka, kokt potatis, potatistoppar i ugn, potatisklyftor,  You name it!

Nu ska jag kämpa för potatisen!
(Och bränna mysbyxorna!  jag ska bara köpa mig en grill först... Eller så gömmer jag dem bara.Jag har inte bestämt mig än.)

Planer och tankar för lägenheten.

Efter påtryckningar från min sambo så lägger jag ut lite fler bilder på hur vår nya lägenhet ser ut. Nu är det dock såhär, att lägenheten är inte klar än. Vi har fortfarande inga mattor på golvet, så det ser lite tomt ut. Idag dök det faktiskt upp en matta som jag beställt från jotex, dock så kände jag direkt när jag rullade ut den att det funkade inte. Den var gles och tunn och kändes inte alls som en trevlig ryamatta, så den fick åka tillbaka. Det är tyvärr risken man får ta med onlineshopping, speciellt med mattor som man inte fått känna på innan.

Okej, då startar vi en liten rundtur. Jag tänker anta att du sett den här bilden på den jättesnygga bokhyllan från Chilli som jag faktiskt satte ihop helt själv(nästan, Pierre hjälpte till på slutet) 

Zoomar vi ut en aning ser det istället ut såhär, vi ser lite av soffbordet, vilket känns ovanligt stort. Det är faktiskt ett helt vanligt lackbord från Ikea, men ett extrastort eftersom vi ville ha mycket utrymme ifall vi ville ha spelkväll eller något. 

Ursäkta kaffekoppen, den kommer tyvärr dyka upp på några bilder, jag skulle precis till att dricka kaffe när jag började fotografera. 

Bakom soffan är en av våra två franska balkonger, vi har faktiskt fönster i tre riktningar i den här lägenheten, vilket känns lite roligt. 

Vi har dock inga gardiner härinne än, vilket mest beror på att vi ska tapetsera om till en vit tapet, och just nu passar i princip inget. 

Färgen härinne är verkligen ingen favorit.

Då snurrar vi ett halvt varv åt höger, och ser gången ut i hallen och köket, samt tv-bänken och tv:n(som plötsligt ser så himla liten ut på den gigantiska bänken) 

Tulpanerna köpte jag när jag trodde att Mamma skulle komma och hälsa på. De har dock fått mig att inse att tulpaner gör att det ser mer ombonat och hemtrevligt ut.

Och angående ljusstaken, jag vet att det inte är jul längre, men jag tycker den är så fin, och så länge som det är mörkt om kvällarna finns det faktiskt en anledning att ha den. Den var en present från Pierres föräldrar och 

eftersom vi inte kunde ställa upp den förrän nu så måste den ju ändå få vara framme en stund.

Ännu ett halvt varv åt höger och vi ser valvet in till sovrummet, samt en balkong som tydligen är ny sedan ett par år tillbaka. Den är inte inredd överhuvudtaget, eftersom ingen säljer balkongmöbler på vintern. Det blir ett senare projekt, men jag och Pierre har planer på ett litet bord med ett par stolar som vi kan äta frukost vid på sommaren. Sedan ska vi ha ett par enkla och billiga solstolar, eftersom vi faktiskt bor högst upp. 

(Kanske blir jag brun i sommar?)

Mina misslyckade blomlådor från Daniel ska också hit och när vädret tillåter ska jag ge min balkongodling från förra året en ny chans.

Sovrummet. Ett helt blått rum som vi tycker är jättesnyggt. Väggarna ska tapetseras om, men enbart för att få bort lite fläckar sedan tidigare. Tapeten som ska upp är i princip likadan..

Pierre är jätteglad över att vi äntligen får sova på vår stora säng igen. Under tiden hos Daniel har bara en säng stått framme medan den andra fick vara upptryckt mot väggen. Efter att ha delat på en 90-säng så länge känns det verkligen lyxigt med 180 cm.

Det sista rummet jag tänkte visa idag är badrummet, helt i blått, men en inkaklad spegel till vänster. Själva duschen är jättestor och golvet är ju jättefint (Det tycker i alla fall jag).

Och vad kan jag berätta om köket? Tja... det är blå köksluckor, ceriserosa gardiner och vita väggar. Vid kylskåpet sitter Pierre och hans dator. Jag får återkomma med bilder därifrån någon dag.

Ett paket...

Hmm... Vem ska få det här egentligen ganska fult och tråkigt inslagna paketet? 

Mitt försvar är att de bara hade vitt inslagspapper. (Det är ju faktiskt inte mitt fel, de hade iallafall inslagspapper.)

Jo du, Elin, det är ditt paket. Jag slog in det så att det skulle bli roligare. Med lite tur har du glömt vad som är i det innan du kommer hit.

Men jag måste verkligen lära mig slå in paket...

Sneak Peek av Greggan

Nu är det den tredje februari, för två dagar sedan flyttade vi in i vår nya lägenhet i Kortedala. Det är inte färdigt på långa vägar än, men nu börjar det iallafall se ut som ett hem på riktigt. Ignorera alla lådor när du är här bara. Annars är det lugnt. Och nu har jag också beställt vår jättematta som ska pryda i princip hela golvet, så om 5-6 dagar är den här. en stor 3,68 kvadrat cremefärgad ryamatta. (Jag räknade ut det)
Men, jag ville bara visa den fantastiskt snygga bokhyllan som jag byggde ihop igår (Med lite hjälp av Pierre på slutet. Du kan fråga honom om du vill, men jag gjorde faktiskt det mesta själv.)

Och här har vi mig när jag skruvar ihop den fina möbeln. Just igår var en sådan dag då jag kände att det spelade ingen roll hur mycket jag sminkade mig, duschade eller plattade håret, jag såg ut som sju svåra år ändå.

Titta så fint. Bild tagen från soffan, noggrant planerat så att berget med lådor som står bredvid inte ska synas.

Nu är det bara den fula väggen som måste fixas och byta färg. Men det verkar vara lätt ordnat, om man ska tro fastighetsvärden.

Ett långt brev om... Göteborgshjulet!

Gårdagens strapatser fick delas upp i två delar. Efter att vi fikat på Melody bakery tog vi nämligen spårvagnen till göteborgshjulet!

Jag har länge velat åka med det där hjulet, det började i somras när jag var dag såg den stå där när båten kom in från fästningen. Jag tyckte det var så fint. Och jag skulle absolut åka. Någon gång. Och den gången var alltså idag.

Vi och Daniel står i kö för hjulet.

Inne i vagn nummer 2, som kvinnan sade när hon släppte på oss. Det blev tyvärr inte den svarta VIP-vagnen, men man kan inte få allt.

Det här är helt klart min favoritbild av de bilder jag tog under turen. Det var skymning, det är det som skapar den fina färgen på himlen. Och lyckligtvis åkte just precis då en spårvagn från Hisingen över göta älvsbron, vilket kompletterar bilden. dock så är glaset genom vagnarna inte helt klart, vilket förstör lite av skärpan. Men men, jag är nöjd.

Här ser man tydligare att ljuset stör sig på glaset. Jaja, jag gillar min bild ändå. Skymningsljuset är fint.

Jag, glad över att bli fotograferad. Dock störde ljuset som vanligt, jag sminkar mig nämligen inte helt vit ovanför ögonen med flit.

Efter sisådär fyra varv började Daniel bli orolig över om vi någonsin skulle bli avsläppta. På Liseberg får man ju bara åka två varv, fast samtidigt, för 85 kr måste man ju ändå få lite valuta för pengarna. hela sex (6!) varv fick vi åka.

Här ser vi hållplatsen Lilla bommen och så är det förstås en bild av avenyn. Högt, högt upp. Coolt.

Och idag har vi packat färdigt. Några lådor står här inne i Daniels lägenhet, men de flesta finns i förrådet. Imorgon bär det av till Kortedala(sjukt långt från Bergsjön. Not really.) , det jag mest av allt ser fram emot är att äntligen få sova på en 180-säng och därmed och slippa dela 90 cm med Pierre. Det jag minst av allt ser fram emot, och det jag helst skulle slippa, är att behöva bära en massa lådor(och soffor) uppför tre trappor utan hiss. Det ser jag inte fram emot. 

Inte ett dugg.

Macarons på Melody Bakery

Inatt kom jag hem sent efter en kväll med jobb söder om Göteborg, och Pierre hade varit ute på finohmsitts med Häks, och Daniel hade jobbat sent han också i hemtjänsten. 

Idag var alltså en perfekt dag att komma ut och gå till ett café och eftersom jag flera gånger åkt förbi Melody Bakery med blå express på väg till och från jobbet och liksom blivit kär i namnet var det väl självklart att det var dags att gå dit. Jag har ju faktiskt twittrat om det i flera veckor nu.

Där köpte jag en macaron(som jag faktiskt aldrig ätit.) och en croissant. Fy vad goda Macaroner är, jag msåte verkligen SÅ baka egna. Vad behöver jag? en våg, en kitchen aid/pojkvän som håller i vispen och ingredienser. Jag har dock hört att det ska vara svårt. Vi får väl se. 

Men det tar vi efter flytten.

Daniel åt en blåbär/hallonkaka med vaniljsås som fortfarande var varm och Pierre kör på det gamla väl beprövade foccacia med parmaskinka och mozzarella, samt en cola. Det är väl tur att cola finns överallt...

Jag älskade verkligen väggen. Mjukt och skönt, men frågan är ju om man skulle vilja ha det hemma? bakom soffan kanske...

Jag har alltid tyckt att Linné är fint, så färggrannt liksom. och fullt med mysiga caféer. Nu for vi till Elgiganten för att köpa en vattenkokare.

så vad tycker jag om Melody bakery? Jättegoda macarons, en aning seg croissant...den var inte direkt nybakad. De andra bakverken i fönstret såg däremot jättegoda ut. Jag kanske får sluta köpa croissanter?

Deras hemsida är värdelös, det står fortfarande att de öppnar den 8 december, det känns ju lite efter. Borde inte öppettiderna finnas där? och bilder på bakverk!

Caffe Latten kunde varit bättre - det var verkligen inget skum what so ever i den.

Mer eller mindre välformulerade funderingar om facebookvänner

Ibland sitter man där och slösurfar på facebook och ser sidoikonen blinka till om att "en massa folk har hittat vänner via vänsökaren, kanske borde du också?"


Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska med fler facebookvänner till, jag kommer ihåg den gamla goda tiden då jag kunde köra ett sådant där "friend test" och svara på frågor som "vem av dina vänner har jobbat i Thailand?" och direkt veta vem det var. Hur ska jag kunna veta om någon av mina 252 vänner har gjort det nu? ska jag söka runt hela sidan efter Thailand? Känns komplicerat, eller hur?


Jag blir alltid lika förvånad över hur otroligt LÅNG listan är. Vissa namn känner jag ju igen, men ibland blir jag alldeles förvånad när någon jag aldrig överhuvudtaget sett kan ha 35 gemensamma vänner med mig. Då undrar man ju vad som hänt där.


Och så ibland så upptäcker jag att någon som jag trodde att jag faktiskt redan "ansökt om vänskap med" finns på listan. Det här är ju alltid lite läskigt, det kan ju faktiskt hända att personen aktivt valt att ta bort dig från sin vänlista. Fast, då kommer det upp när man frågar igen, har jag hört.
Idag upptäckte jag att en gammal klasskamrat från gymnasiet som tydligen alla andra i klassen var vän med, men inte jag. "Vad hände där?", tänkte jag och skickade iväg ett meddelande.
 Sidan sa i alla fall inget om att hon tagit bort mig vid ett tidigare tillfälle, så kanske har det bara inte blivit av. Det finns ju faktiskt folk som inte  har facebook, precis som det finns folk som inte har TV (än). Och de kanske skaffar det och glömmer av att gå igenom alla.




Precis.
Vi får väl vänta och se vad det blir för svar.

Jag besökte Chalmers idag

Idag satt jag i Byssjan på Chalmers kårhus och studerade hur en lastbil utanför byggde upp en hög med snö inför Chalmers big jump open. I böjrjan var det ganska lugnt och tomt, men ju närmare lunchtid desto mer liv och folk kom in. Jag satt och funderade på hur jag gjorde förr i tiden, då jag satt i PU och bara kunde springa ner på föreningsrummet, brygga en kopp kaffe och sedan bara sitta där och läsa.

Nu fungerade det sällan så att man bara kunde sitta där i lugn och ro i all evighet. Oftast dök det upp någon inom loppet av några minuter. Någon som bara ville hälsa på, någon annan i föreningen som också råkade vara lite ledig just då, eller någon som ville fråga något. Men samtidigt, PU-rummet var alltid en plats där folk faktiskt kom och pratade med en, idag hade jag gärna sett att någon kommit och satt sig bredvid och pratat lite en stund.

Nu låter det som om jag inte riktigt klarat av att släppa PU och som om jag faktiskt skulle vilja sitta i en förening igen. Ja, helt osant är ju inte det. Jag älskade att sitta i PU, men så här i efterhand sitter jag väldigt ofta och romantiserar och glömmer bort de gånger jag faktiskt inte hade lust att sitta på rummet eller sälja biobiljetter, hålla i möten och boka artister. Och det är ju sådär, att man får ta det dåliga med det som är bra, även nu.

Jag kanske inte får gå ner och sätta mig i rummet närhelst jag känner för det längre, men jag slipper också allt det där jobbiga. Och blir det inte mer speciellt när man inte måste vara på plats jämt? När det är konserter kan jag komma om jag vill, jag får faktiskt bygga om jag har lust. Och jag kan faktiskt promenera ner och se om det kanske sitter någon därnere, och vara en av de där som bara ville komma och hälsa på när det var jag som satt där.  Och låter inte det ungefär lika trevligt? Fast idag tänker jag sitta här i Byssjan och titta ut på lastbilen och den där tjejen längst uppe på byggställningarna som inte riktigt passar ihop med de andra som jobbar. 

- "Vad gör hon där? Är hon byggjobbare? Varför har hon inte självlysande gula arbetskläder på sig?"

Jag får ta reda på det en annan gång.

Vi möttes på ett café...

Ganska nyligen tillbaka i Göteborg börjar det ändå kännas som om saker och ting börjar falla på plats. Iallafall i nuet. Framtiden är lite sisådär och med hälsan är det väl egentligen rätt dåligt. Jag har sedan jag kommit hit dragits med en ytterst envis hosta. Efter ett par dagar blev det så jobbigt att jag gick för att hämta ut Coccilana Etyfin som jag lyckligtvis fick utskrivet vid en annan förkylning i höstas. Då hämtade jag aldrig ut den eftersom jag inte trodde att det skulle hjälpa. Dock hjälper det inte.

Jag måste vara den enda på jorden som coccilana etyfin inte biter på. Jag hostar hela natten oavsett hur många milliliter jag häller i mig. Alla pratar alltid om hur himla bra just coccilana är mot hosta. Varför hjälper det inte mig? Dyrt är det också.

Men som sagt: Förutom hälsan, framtiden och ekonomi så känns det faktiskt som om saker och ting börjar falla på plats. Snart flyttar vi in i den nya lägenheten, jag har kommit in på de kurser jag ville läsa i år, och jag har fått tag i de flesta böckerna. Jag har träffat vänner och varit ute. vi har börjat se över packlådorna, letat möbler och faktiskt hittat en del som vi ska köpa. Snart har vi troligen fixat flyttbil också.

Ett moln på himlen är att jag ska jobba imorgon. Jag vill jättegärna, men jag är lite osäker eftersom jag ligger vaken halva nätterna och hostar. Jag är inte helt säker på var gränsen går för sjukdom på jobbet. Kan man gå med slemmig hosta framför gästerna och servera mat? Är jag ett dåligt exempel om jag åker dit? Smittar jag fortfarande efter en vecka?

Tidigare i veckan träffade vi Spånken på Café Husaren i Haga. Jag tänkte dela med mig av några bilder, bara för sakens skull. Och sen är det ju trevligt med bilder, eller hur?

Pierre sitter mitt emot. Den där yllekoftan tycker jag är härlig. Tänk om han kunde använda den lite oftare?

Spånken, Eller Magnus som han egentligen heter.

Kolla in den gigantiska bullen! Jag glömmer alltid av hur stora bullarna på Café Husaren är. De är ju gigantiska! 35 kr kostar de och är nästan för mycket för tre personer att dela på. Det är en bra deal!

Gymbekännelser

Ibland tittar jag på de där tidningarna jag har liggande lite här och var. Jag köper dem då och då, och varje gång funderar jag på om de verkligen ger mig något.

Sedan när var det viktigaste i livet saker som att se snygg ut, festa och ha ett bra kärleksliv?
"Sen alltid?" - Säger du och tittar frågande på mig.

Jag köpte Cosmopolitan Zest när jag satte mig på tåget för att åka till Göteborg häromdagen. "snyggast på passet - 76 heta modeköp" står det på framsidan.
Varför ska jag vara snyggast på gymmet? Daniel kommenterade det där igår, att "man går väl till gymmet för att man vill bli bättre?" Alltså borde inte ens utseende när man väl är där spela någon roll.

Och ändå kommer jag väl ihåg när jag skaffade mitt gymkort här i Göteborg för två år sedan och gick till gymmet i ett par bylsiga, vita träningsbyxor. Jag kunde lika gärna haft en rosa fluffklänning med paljetter, så annorlunda och uttittad kände jag mig. På ett gym vill man ju inte direkt känna sig uttittad, man vill bara gå dit och träna i lugn och ro. Man vill faktiskt smälta in.

Runt omkring mig hade alla tjejer tajta svarta "jazz-byxor", de bylsiga kläderna var för killar. INTE för tjejer. Sedan såg jag iförsig ingen som hade neongult eller rosa på sig direkt heller (Du vet de där kläderna som man gör reklam för i träningsbilagorna i modemagasinen.Neongult gör dig snyggast på passet, gärna matchat med orange eller grönt). 

Som tjej ska man ha tighta kläder på gymmet, det har jag lärt mig. De ska gå gråsvart färgskala eller eventuellt en mörkröd topp, om man vill vara lite modig.

Det är iallafall mina erfarenheter.  Och ändå tänkte jag skaffa mig ett gymkort igen om ett par dagar.

Tebekymmer

Sådärja, då var jag i Kalmar igen. Elin och jag anlände redan i lördags eftermiddag till småstaden, för att gå i skolan. Jag skulle ta tag i det allra sista, och sen skulle Pierre komma hit och hjälpa mig packa ihop så mycket grejer som möjligt, och sedan skulle vi sätta oss på tåget tillbaka till Göteborg och fortsätta livet där.

Idag åkte Elin till Eskilstuna, så nu sitter jag här själv i deras lägenhet. Det är läskigt. Alldeles bredvid går massor med människor jättenära fönstret och stirrar in. De bor på bottenplan, det är otrevligt. Och det är lyhört också, går grannen in i sin lägenhet får jag panik och tror att han är på väg in hit. Jag har aldrig varit själv här förut(På natten)

Imorgon kväll kommer Pierre. Med lite tur har vi fått klar opponeringen vi ska göra på en annan grupps uppsats då, så att han kan hänga med mig till Rusta och kolla på resväskor (egentligen singular). 

Men jag har en fråga.

Jag är inte så bra på det här med te. Elin är jättehaj på allt. Hennes hem är i princip en te-shop, hon har ALLT, verkligen. Massor med olika sorters lösteer och sånt där finte som hette typ kushmi... eller nåt. Hon har hur mycket som helst, men det enda jag dricker är liptons forest fruit i påse. 

Men nu sa Elin att jag kunde ta ingefära i te, och eftersom jag börjar bli hes och förkyld så tänkte jag att det kan ju vara en idé - Men så åkte Elin, och då slår det mig att jag vet ju inte hur man gör när man har ingefära i te!

Hur gör man?

• Vitlökspressar den ner i teet?
• finhackar?
• grovhackar?
• Låter vattnet och den koka upp tillsammans?
• ska skalet bort?

Finns det några särskilda regler eller får alla göra som de vill? Jag tog en sked honung, och skar några bitar skalad ingefära och lade i. 

Sedan hällde jag i vattnet.

Jag märkte ingen skillnad.. kände inte ens smaken av ingefära. Betyder det att jag hade för lite ingefära eller att jag gjorde fel? Ska skalet vara med?

Kattbloggen

Pierre är Allergisk mot de flesta pälsdjur(Eller några husdjur. han har inga problem med många hundar, tydligen) Därför får inte Elin och Emils katter promenera in i det rum vi sover i här i Eskilstuna. Därför ska man hålla dörren stängd. men vem orkar göra det hela tiden? Vet du hur varmt och kvavt och instängt det blir härinne?

 Så jag lämnar dörren helst bara igendragen, så att det är lätt att öppna och så hör man lite av världen utanför också.

Men då går lilla Tussekatten Frida omkring i trappan och ser plötsligt något som verkar vara en dörr. 

Katter gillar inte stängda dörrar. De är för nyfikna, eller något. Så därför måste de helt enkelt ta sig in om de ser en stängd dörr. Det här gäller även Frida(katten. Inte jag) Hon ser en dörr, och ska ta sig in. Hon har till och med sin egen teknik, hon skjuter in en tass och sedan börjar hon dra tills dörren åker upp tillräckligt mycket.

Hon sitter alltså där och drar i dörren med tassen tills den öppnar sig tillräckligt mycket. Efter tio försök är jag beredd med kameran. Det måste man vara. Hon är snabb.

Ursnabb. Kameran hinner inte ens med, trots att jag var beredd med ljussättning och allt.Fort så att dörren inte hinner gå igen och så att hon hinner kolla allt. Trots att hon gjort detta tusen gånger så att jag får krypa under sängen för att få ut henne.

-"Vadå? Vadå ditt rum? Det här är mitt rum! Varför tittar du sådär på mig för? Jag är ju världens snällaste katt. Det ser du väl?"

Fy vad oförskämt söt hon är. Jag vill också ha en jobbig katt.

Nästa år....

Idag sitter alla bloggare och skriver krönikor om hur året som gått har varit, och här sitter jag och försöker komma på vad som ens hänt i år. Mitt 2010 var ganska tumultartat, fysisk men framförallt psykiskt påfrestande. Jag har rest land och rike runt varje vecka och blivit silvermedlem på SJ Prio. Om jag tänkte fortsätta nästa år hade jag förmodligen blivit guldmedlem. Det är inte alls långt dit.

Jag har redan glömt Januari, vad hände egentligen? Jag bodde i Kalmar, vi hade ganska nyligen flyttat in på Trollbackevägen, det var satans kallt ute men i vår lägenhet var det alltid tropisk värme trots att vi aldrig slagit på värmen.Jag begravde mig mest i köksdetaljer och kände hur svårt och jobbigt det var att orka cykla in de fyra kilometerna till centralen klockan fem på morgonen för att komma till Hultsfred.

I februari... Ja, jag skaffade en ny telefon och väntade på våren som aldrig kom.Förutom i Mars, för då började snön smälta. I April fyllde jag år. I maj skrev jag en uppsats om Eurovision song contest och i Juni åkte jag snabbare än ögat till göteborg och sommaren.

I juli och augusti jobbade jag, i september krockade jobbet och skolan och satte mig i den sämsta sitsen ever. Allt gick åt skogen och det betalar jag fortfarande för. Oktober var det fortfarande bra att bo inneboende. i november blev det jobbigt och jag började resa runt som en dåre, uppfatta mig inte fel... Det var snällt att jag fick bo där med min syster och hennes pojkvän Emil men det kan nog de också hålla med om att det blev lite jobbigt efter ett tag. Eskilstuna, Göteborg- kalmar, göteborg-Hultsfred-Eskilstuna-Kalmar-Göteborg-Kalmar Eskilstuna....osv. Samtidigt började uppsatsarbetet och tentor och omtentor hopade sig.
I december fick jag dock träffa Christer Björkman, det var stort! Tyckte iallafall jag.

den 18 december skrev jag den sista tentan efter veckor med slit och sedan dess har jag krånglat med nästa års studier.

Men nog om det.
2011 BLIR bättre.
Då får vi vår egen lägenhet igen.
vi flyttar tillbaka till Göteborg.
Jag tänker ta examen. Och fixa allt strul med skolan som jag sabbat för mig i år.
Och så ska jag fika mer, och by extension träna mer.

Nästa år ska allt bli bra. Det har jag bestämt mig för.