Folk från Eskilstuna i den här branschen faschinerar mig. Överhuvudtaget älskar jag att träffa folk som kommer från Eskilstuna på en annan plats än just Eskilstuna.
Det händer faktiskt inte så ofta. Eskilstuna är liksom ett ställe man stannar på, verkar det som. Folk trivs där och vill vara kvar, åtminstone något år till. Många av de jag gick i grundskolan med bor kvar.
Därför blir man lite förvånad. Som den där gången jag sprang på en gammal skolkamrat från Gökstensskolan på spårvagnen i Göteborg. Jag trodde inte det var sant, även om jag tyckte jag kände igen henne så antog jag liksom bara att det var någon annan. För vad är oddsen?
Så känner man faktiskt: Vad är oddsen att träffa någon från Eskilstuna(Eller torshälla för den delen) någon annanstans än i Eskilstuna? ¨
De är högre än vad man tror. Men man kan inte alltid veta varifrån folk är och får faktiskt inte veta det så ofta heller. Jag frågar alltid varifrån folk är. Det är intressant, dels för att ens identitet faktiskt har skapats på stället där man växte upp.
Det finns en kille i min klass som är från Eskilstuna, jag har dock aldrig pratat med honom. Varför? Jo, jag är faktiskt lite orolig för att han inte alls ska tycka det är lika roligt att vi är från samma ställe som jag. Att han inte ska tycka det är lika roligt att prata om RAW eller branden på Statt. Han kanske inte ens ätit på Ming Palace.
Jag fick lite hemlängtan av att prata med den här gästföreläsaren från Eskilstuna. Själva grejen med folk från samma stad som en själv är ju att man har samma referensram. Man vet när hemvändarkvällen är. Man har ätit den där äckliga maten på rekarne, och vet precis vad en ”eskilit” eller en ”rinmanist” är.
Man vet precis vad det är för sorts människor som kommer från mälarbaden(jo, ryktet lever kvar trots att många av oss faktiskt inte kommer från lyxfamiljer)
Och ändå är det så svårt ibland. Tycker andra att det är lika intressant som jag?
1 kommentar:
Super fin blogg! allt bra?
Skicka en kommentar