Jag är inte så tillgänglig som jag tror

Jag är alldeles för bekymrad över att alltid vara tillgänglig. När jag ligger med min kursbok i sängen och pluggar inför tentan har jag alltid datorn susandes bredvid mig, med Gmail öppet för att inte missa några eventuella nya mail.

Är det så det ska vara?

Nej, egentligen inte. Därför stänger jag ibland bara ner datorn, bara för att ett par minuter senare upptäcka att jag behöver datorn för att översätta ett ord jag inte förstår. Och susandet är tillbaka.

Men egentligen vill jag inte vara så tillgänglig....

• Jag är alltid, och då menar jag verkligen alltid, inloggad som offline på msn
• Skypeikonen lyser evigt gul och berättar att jag är upptagen
• Om jag får något superviktigt mail som kräver snabbsvar kan jag ibland bara stänga det och låtsas som om jag fått det lite senare. - Och det brukar ofta leda till att jag glömmer bort det.
• Jag är livrädd för att öppna ytterdörren när folk som inte anmält sig ringer på.
• Jag svarar inte på okända nummer som ringer mig

Det är hemskt. Jag måste ändra på det här!

Från och med nu ska jag alltid svara i telefonen. Så länge det inte är ett 096-nummer. Det blir det enda undantaget. Och jag ska inte vara inloggad på gmail hela tiden. jag ska kolla den ibland och svara på en gång istället.

Igår köptes en ny grön planta in till lägenheten, då orkidén som jag började misstänka var gjord av plast nu äntligen börjar vissna. Jag undrar om en orkidé kan hämta sig och blomma igen?