Konstig dröm

Jag hade en konstig dröm inatt. Jag drömde att jag åkte och hälsade på på Gotland, sen plötsligt gick jag på Gotlands musiklinje igen och var riktigt olycklig, pratade med LinjeledarMats och hoppade av klassen. Sen hann jag bara tillbaka till Eskilstuna innan jag ångrade allt. Speciellt minns jag att det hade gått så fort att jag inte ens hunnit säga till Daniel att jag hade hoppat av. Hmm. Men jag visste inte hur jag skulle kunna ångra mig och prata med linjeledarMats igen och säga att jag ville tillbaka. Jag vågade inte minns jag.
Sen vaknade jag, märkligt nog så mindes jag detta. Hmm.. inte direkt vad jag brukar göra .

Och idag på spårvagnen mot Korsvägen såg jag någon som påminde så extremt mycket om min gamla vän Linda att jag var tvungen att se mig om ett par extra gånger och se att det inte var hon. Jag tror inte det var hon nu iallafall(Såvida hon inte åkt till Göteborg över veckan och åker 6:ans spårvagn klockan tio i tolv.), håret såg precis likadant ut, men ansiktet skiljde sig lite. Eller mycket kanske.
Nej, nu ska jag gå till min franskalektion så att jag inte börjar denna textkurs med för mycket frånvaro från början. Det är väl inte värt det I guess.

Vi ses väl.

Franska tv-serier

Min totala ovilja att plugga inför morgondagens tenta tar nya tag. Detta har ju iförsig alltid varit ett lost cause men... why?

För sen när kollar jag på franska tv-serier?
Jo, sen ikväll. Dessutom är den rätt rolig. Ja, Ungefär så rolig att jag sitter och skriker åt huvudpersonerna: "Vad är felet med dig?" och "Varför är ni ihop?" upprepade gånger. Ni som känner mig vet ungefär när det brukar hända. (Den som säger "hela tiden" får en smäll.) Det gör jag bara när jag tycker det är tillräckligt intressant för att störa mig på det. (okej, hela tiden är väl inte HELT fel.) Det är iallafall en fransk serie som heter "Un gars, une fille" som i all enkelhet blir översatt till "En kille, en tjej" och handlar om det vardagliga (Vadå vardagliga, VEM beter sig sådär?) livet för ett par enligt fransmännen.

"la vie quotidienne d'un couple" som fransmännen säger... Sen att jag inte fattar varför de är tillsammans när tjejen (som för övrigt heter Alexandra) endast snackar med folk om andra killar och killen(Som heter Jean) stöter på allt han ser. Alltså vad är detta? Och varför dricker han så fjolliga drinkar men blir ändå rädd när ett gäng gaykillar kommer fram(och givetvis stöter de uppenbart på honom medan han står och snackar sport) till honom när han håller i sin tjejs handväska? Alltså gah, han måste väl ha träffat på dessa gaykillar tidigare då han typ dricker melondrinkar med sockerlag på glaset? Alltså oh my god vad han stör mig!

Okej, den är rätt rolig också...
NU ska jag plugga franska. och se om jag har någon chans att klara provet imorgon eller om jag helt enkelt ger upp nu.

Jag har inte bestämt mig än.

Här har vi en gammal bild(från gymnasiet när jag skrev nån dum uppsats om konsumentköplagen. Jag minns det så väl), men...den visar hur jag känner mig när jag bara inte orkar pluggandet...

Vacker

Så himla vackert. Lyssna speciellt på sista sångaren Patrick Fiori. De andra två är Garou och Daniel Lavoie. JAg blir alldeles lycklig av att höra på detta.

YES!

Jag klarade tentan!
YES! Jag klarade tentan!
HAH!

(Eller inte "hah!" egentligen för jag var faktiskt livrädd när jag satt där och väntade på att få tentan. Det borde min bänkgranne kunna bekräfta, jag satt ju och sa det sjutton gånger till den stackarn)

Men åh vad skönt, nu slipper jag göra omtenta....
Och fortsätter mitt obefläckade förflutna utan ett enda ig-prov nånsin.
(Men...imorgon tar det slut på det. Eller så gör jag den inte alls. Då räknas det inte.

Nu ska jag se ett avsnitt av heroes och plugga till morgondagens tenta som jag redan har ställt in mig på att det är ett lost cause.

Tappandet av en sko

Lektionen var ju flyttad.
Så...i morse klockan halv nio kollar jag på klockan och flyger upp. "NEJ! Inte nu igen!"Sen springer jag in i duschen och Pierre somnar om. (Som han vid detta laget lärt sig göra, jag springer upp före honom i princip varje morgon.)
Sen hände en massa ointressant. Ja, okej jag var sen som sjutton och väl framme vid skolan 10.13 springer jag uppför första bästa trappa eftersom det enda jag vet om den nya lektionssalen är att den ligger på övre våningen. Då kommer ett par av mina klasskamrater och jag blir lite lugnare. Jag är i varje fall inte själv om att vara sen.

Men det där är ointressant.

Det är farligt att åka spårvagn i Göteborg. För övrigt är det farligt att bo i en storstad fick jag läsa i dagens gratistidning från Punkt SE. uppenbarligen har det detta år hittils varit 187 attacker mot spårvagnar. (förra året var det 189 på hela året)Och... Hur många dagar har gått på det här året hittills? ja okej 287 enligt min uträkning. Dvs. fortfarandde 78 kvar.
Få se om jag hinner få vara med om nån innan dess. Vi kan ju hoppas på inte.
Efter lektionen springer jag till biblioteket på jakt efter en fransk bok. (Eller universitetsbiblioteket och söker på datorn, jag orkade inte gå till vanliga biblioteket) Hittade inte nåt vettigt så det slutade med att jag beställde hem en klantig bok från internet. (Jag måste ju dessvärre läsa nåt och den verkade inte HELT värdelös) Snart åker jag hemåt. Mest för att jag är trött på dagen. Och hela vägen till redbergsplatsen kommer jag. Sen tar det stopp ett tag. buss nr 17 är försenad i tio minuter. Så... När jag anser att det är onödigt att vänta längre på den går jag till trean som kommer åkande och tar mig nästan hela vägen fram. När jag är där ser jag 17 komma och jag springer tillbaka. Och vad händer då?JO, Jag tappar min SKO! Vem gör sånt? Först blir jag helt handfallen och står och stirrar dumt på min sko och funderar på vad jag ska göra?

1. Jag kan ju inte fortsätta med bara en sko.
2. Jag kan ju inte gå tillbaka och hämta den, då blir ju mitt misstag mer uppenbart!

Fast iförsig... en ensam sko på gatan tre meter bakom mig och jag barfota på höger fot. jepp... jag hämtar den alltså och springer sen(lite mer försiktigt) till buss nr 17. På bussen finns inte så många platser så jag sätter mig vid en sån där barnsvagnsplats som är reserverade för folk med barnvagnar. Vid nästa hållplats kommer en kvinna med en barnvagn och ett barn(som iförsig går själv bredvid barnvagnen) Och då gör ju jag som vilken människa som helst med lite medkänsla och reser mig upp precis när kvinnan och barnen kommer dit. Men, då kränger bussen till(Dumma busschaufför, vill du ta livet av mig?) och jag snubblar till och råkar sparka till ungen på benet. Jag tänker:

"fint, jag har sparkat ett barn. Nu hamnar jag i helvetet"

Och ber om ursäkt till kvinnan. Barnet börjar beklaga sig över sitt ben och jag står och skäms och undrar hur många som såg det där.. Sen framme på studiegången springer jag av fortast möjligt och aktar mig jävligt noga från att råka sparka till ungen igen.

Dagens örhängen: Spikklubban jag fick av Johan(eller Pierre, beroende på hur man ser det) och diverse småörhängen för utfyllnad.
Dagens kläder: Ljusa jeans, vit t-shirt med guldtryck, guldskärp. Ovanpå det min kavajjacka och en röd sjal. Dagens skor: Silverballerinaskor(de taskiga som jag tappade)

koncentration vs. Svavelsyra

Jag kan omöjligen koncentrera mig på att plugga idag. Nu börjar lektionen om en kvart óch under nästan tre timmar har jag inte fått något alls gjort. Utom möjligen att jag lyckats skava av allt nagellack frå naglarna(Utom en nagel, den har fortfarande hälften kvar)
Tankarna vandrar iväg på annat och stannar där. Åh jag önskar verkligen att jag bara kunde tänka på något annat.
Jag måste lära mig att släppa saker. Detta är ju inte klokt.
Och nu är det fastetsat, helt omöjligt att få bort utan kemiska substanser typ svavelsyra som jag hört ska fräta bort precis allt. Men hur häller jag det på mitt huvud utan att bli av med något annat? Och när vi ändå håller på kan ju någon hjälpa mig att bli smartare. Eller i allafall mer lättlärd. Som hon i Heroes som kom ihåg allt hon läst och förstod precis allt också.Så vill jag vara. precis så. förutom att jag inte vill bli mördad av nån idiot som vill ha min förmåga. I såna fall kan jag använda den där burken med svavelsyra innan han hinner hit.

Egentligen skulle väl lite koncentration hjälpa bättre. Fast förmågan att minnas allt man läst vore faktiskt urbra att ha.

Som om inte detta skulle vara nog har jag glömt min grammatikbok också,nånstans i morgonstressen missade jag väl den och kom att tänka på det först nu. Och givetvis är alla bibliotekets kopior utlånade.

Jag som läste på www.ditthoroskop.nu att jag skulle ha tur idag.

Problemet med för mycket wasabi...

Så.... vilken dag detta verkar bli.
Halv elva är klockan och jag fick just veta att lektionen är inställd. Den första alltså. Så...ja, jag är sur för att jag åkte hit. Och försöker jag säga något mer gissar jag på att någon kommer att säga "Kolla på kursportalen varje morgon innan du åker" Jaha...men.... Hur ska jag kunna göra det när min inloggning inte fungerar längre än ett par dagar åt gången?"
Säg mig det först.
Nu är det väl bara att vänta på att klockan ska bli ett så att min nästa lektion börjar.
Jag saknar Firstclass på Gotland. DET var ett vettigt och fungerande program.
Ah... Ska jag fortsätta om min dag som knappt börjat?
Jo, jag har sushi i min väska. Jag upptäckte just att wasabin har smetat ut sig över speciellt en sushibit. med lite otur är det snart över dem alla. Det blir väl intressant att äta sen, eller hur?

Mina arbetstider skickade jag i varje fall iväg till IP i morse så att jag får någon lön nu i oktober. Det tror jag är behövligt. Eller kommer att vara behövligt iallafall. Speciellt om Pierre och jag får igenom vår idé och åker till Sundsvall helgen vecka 43. hmm.. kanske ska jag ta en titt på tågpriser på Sj....

För övrigt börjar jag fundera på att göra bloggen mer anonym. Ta bort alla "Hej jag heter Frida..." och annat avslöjande. Jag vet inte, jag kom att tänka på detta när Pierre igår sa "Det är därför jag inte har en blogg på internet". Damnit, hur ska jag nu kunna ha en blogg på internet och samtidigt kunna vara så uppenbar om den?
Jag borde bli mer anonym.

För övrigt tror jag att tentan på torsdag är ett lost cause för mig. Chansen att jag klarar den är ungefär samma som att jag skulle äta den där sushibiten som är insmetat med wasabi utan att först torka bort överflödig smet. (Jag kommer ju äta den, men jag kommer försöka smeta bort det. )Och ja...även om jag itne får bort allt. Jag får väl typ svimma av pepparn och ja... hoppas att nån återuppväcker mig ifall jag får hjärtstillestånd och andnöd.

Nu... ska jag plugga inför texttentan. även om det är ytterst osannolikt att jag ska kunna läsa alla texter och minnas dem så pass att jag kan svara på ett antal slumpmässigt utvalda frågor om slumpvis utvalda texter utifrån ett urval av ungefär trettio texter. Nej, det är... inte så troligt va?
Fast först ska jag kolla förbi facebook. Och sen ska jag fundera på om jag vågar äta de där sushibitarna innan wasabismaken hunnit sätta sig för mycket.- Jag tror nästan det.

Dagens örhängen: Ett "NO!" örhänge, ett svartvitt längre och två svartvita kortare.köpta i England. Jag undrar lite var mitt "YES" örhänge är dock. Har du sett det?
Dagens kläder: min svarta "The lips Musik"-tröja, med sned knäppning och luva(tiden för långärmat börjar väl nu) och Mina ljusa wranglerjeans. Och ett guldbälte.
Dagens skor: Svart/guldfärgade sneakers.


Och problemet med för mycket wasabi är att det blir så starkt att du förmodligen inte klarar att svälja det. Ungefär som texttentan i franska alltså...

Puff

Igår kväll(Lördag) såg jag att det var omöjligt att komma till Stockholm utan att behöva betala en förmögenhet. Så jag gav upp, ringde min bror och berättade att jag inte kunde komma till Stockholm och fira hans födelsedag. Okej, jag skämdes lite. rätt mycket faktiskt.

Men istället åkte jag in till Chalmers för att puffa på slagsmålsklubbens konsert. Jag frågade också Moa som följde med och hade jättekul. Pierre också, fast han var redan tillfrågad från början, det var väl så jag var med denna gången. Det är en grej med mig. Vetskapen om att jag inte är ensam gör att jag får mycket roligare och blir mycket mer social. Ja, det är faktiskt så. Jag behövde inte ens umgås med Moa och Pierre som bägge två blivit ställda i släppet(hah, jepp, de hamnar i insläppet och jag hamnar på rullande schema, oh well, det var trevligt det också och man slapp ju frysa HELA tiden.Bara en gång faktiskt) Garderoben tyckte jag för övrigt om, det var himla roligt att springa bland folks jackor fram och tillbaka.

Okej, kvällen blev bra, och fortsatte sen med betald efterfest nere på gamla föreningstorget där vi möter Mia. Och öl och cider. (men jepp..nu har päroncidern blivit för söt för mig också)

Ja, och killen Per som papperstejpade mig i garderoben ger mig en xcider. Jag vet inte varifrån den kom eller hur han fick tag i den, men jag FICK den. Wiee. jag blev jätteglad. Xcider är fortfarande himla god.


Men...slagsmålsklubben...inte alltför bra band.(för mig, ni får gilla dem hur mycket ni vill.) Och...why oh why höll de på och lekte disco på sin loge med epilepsiljus? Idioter som inte kan bara sitta still och vänta. Jag fick minsann aldrig epilepsiljus eller porrbelysning när jag hade konserter.

Och idag fyllde bror min år. Som jag sa.
Note to self. Jag MÅSTE åka dit snart.


Och hemmagjord sushi är gott. Testa det.

Att skriva en tenta på skrivsalen, Viktoriagatan 30....

Idag skrev jag en tenta.
Det var min första någonsin. (ja, som man kan räkna som tenta. jag har alltid kallat det rätt och slätt för "Prov" och det har alltid funkat.)
Hursomhelst, såhär såg dagen ut. eller nej vi börjar igår förresten.

ca. 23.40 kommer hem till lägenheten efter tjat på Pierre om att jag vill hem så att jag är pigg till min tenta. Han ger sig och stänger ner karaokepuben(Eller om den var på väg att stängas ändå, verkar det som) För övrigt var karaokepuben himla rolig tycker jag.
Fredag 08.15. Kliver jag upp efter att klockan ringt för en kvart sen. Duschar och gör mig klar under ett avsnitt av heroes(Min "inte så viktiga" serie som jag egentligen inte följer.) Sen börjar jag plugga och letar efter hur sjutton jag ska ta mig till tentasalen som jag inte har en aning om vart den ligger.

11.20 Pierre åker för att lämna mixerbord och grejer till LOB. Jag sitter kvar, fortsätter läsa på om verbkonstruktioner som jag fortfarande inte begriper alls.

12.07 Börjar jag komma på att jag måste byta om och sticka om jag ska hinna med bussen halv ett. Så jag börjar byta om, Tänker noga igenom vad och överväger vilka färger man ska ha för att få tur(Jag blir vidskeplig vid såna här tillfällen) Vill mig minnas att gult är bra och rött dåligt så jag tar en gul tshirt och INTE röda skor. tar på mig högklackade skor så att hälen skaver(fel alltså) och springer iväg.
12.29 Framme på busshållplatsen. Fyra minuter kvar? Vad är detta? Varför är bussjäveln alltid sen när jag är tidig och har bråttom?
12.40 ringer Pierre och säger att han är på väg hem och att han fått en väska och en flaska vin från en kvinna vars son hade tappat sin telefon. Pierre hittade nämligen denna och lämnade tillbaka den så hon blev så glad att hon gav Pierre en flaska vin.
12.47 kliver jag av bussen på centralstationen,ser Pierre på stationen mitt emot , vinkar lite men springer till min egen hållplats. jag ska jag vidare och VET INTE var skrivsalen ligger. Tentan börjar för övrigt 13.30.
13.01 Är jag framme på spårvagnshållplatsen Vasa Viktoriagatan. Så...jag promenerar uppåt och och tänker leta lite.
Det behöver jag inte.

Det är nämligen URLÄTT. gå uppför viktoriagatan så ser du snart den extremt tydliga skrivsalen. Det står verkligen "Göteborgs universitet. Skrivsal viktoriagatan 30."
Gud vad onödigt tidig jag är... det tog ju typ fem minuter att gå. Nu kan jag ju nästan åka hem igen och tillbaka.
13.11. FY VAD KALLT DET ÄR. Jag håller på att förfrysa av frostskador och går ner igen till skrivsalen och in. Så...jaja, nu öppnar de iallafall dörrarna så det blir ledigt på sittplatser i väntsalen. wiie.
13.15 Jag går in i den stora öppna salen men vänder i dörren. WHAT THE HELL?
Salen är ju två gympasalar stor. (Minst) är detta verkligen rätt? Det måste väl finnas fler?
Men det finns det inte...så jag går in och sätter mig med min väska vid en rosa lapp(F ranskan hade tydligen rosa lappar) och börjar plocka fram saker. Alla andra har visst mat och dricka med sig. Mina två stiftpennor ser extremt ensamma ut på bordet.
13.21 Säger nån till om att vi ska lämna väskor, jag går motvilligt iväg med min väska där alla svaren(dvs boken) ligger. Sen säger denne någon också till oss att lämna fram studentleg. Jag blir livrädd. "FAN, jag har glömt mitt kvitto!"
Ja, nu är det bara att hoppas på att det duger med mecenatkort och vanligt leg. (Tänk om jag glömt det också? det hade jag mycket väl kunnat gjort...)
13.30 (Eller nåt) delas proven ut. Jag börjar skriva.

himla snabbt är jag klar och ser mig omkring, ingen annan verkar klar. Bäst att sitta här ett tag till. Jag kollar om igen igenom mitt prov och ringar in det jag tror är fel.(Som jag gjort i alla tider) Sen ändrar jag det jag kan och suddar ut lite ringar så att det inte ska se för uppenbart ut. Sen suddar jag ut alla anteckningar jag gjort. (Typ Changer de qch...changer qn?)
Sen sitter jag och fånstirrar ett tag till. Man FÅR ju faktiskt sitta ända till halv fem om man vill.

15....nånting, går jag.
Nu orkar jag inte mer.

så dags igen

Har precis suttit i fem timmar och skrivit en bokrecension på franska på två sidor. Woh...jag är trött. Och jag sitter på biblioteket och hänger. Jag ska nog åka hem nu. och plugga vidare. wo...
För övrigt har jag en idé om hur jag ska kunna ta mig till stockholm iallafall.

Keep yourself updated.

Gud vad jag är trött. men jag måste väl fortsätta plugga ändå. kanske ska skicka ett sms till Pierre och se om han slutat träna än så att jag kan åka hem med honom.

Äh, han har slagit av telefonen. kul.
Nu ska jag ändå packa ner detta och dra hemåt.

Trött

Jag är så trött och vill helst somna. jag pluggar och låg förut och läste men vaknade plötsligt och märkte att jag somnat. Det var intressant. Tråkig jävla bok. Nu ska jag gå och dricka ett glas tranbärsjuice och lida lite. (dessutom har jag urinvägsinfektion som gör mig miserabel. Fast iförsig börjar den kännas bättre nu) Så...jag ska lida vidare. Eller kanske se det nya desperate houseviwes avsnittet och sen somna medan jag väntar på att även Pierre ska komma och lägga sig. Men just nu ser han hellre på krigsfilm med Johan(eller vad det nu är). Och det kan han väl få. Johan är ju inte här så länge till. Synd bara att jag får sån ångest varje gång jag börjar umgås för att jag inte hinner plugga. Det måste vara mig det är fel på? Pluggar de andra jämt eller?

oh hjälp hjälp mig.
Och så måste jag slå på comviqtelefonen och ringa och prata av mig med daniel imorgon.jag tror att den är av.

Plugg........

Jag mår fint men är under tentaångest. Men detta ska vi väl lösa va?
EN VECKA kvar. hah. Om jag kuggar blir det det första provet någonsin som jag inte får godkänt på. Gud vad intressant.
Eller inte. OH MY GOD VAD HEMSKT.


Nu kommer jag att åka till en skola för utvecklingsstörda ig-barn.
(Ursäkta....jag är bara rädd.)

Vi var för övrigt just ute på en promenad. bilder finns i bilddagboken. Dock är de inte så roliga. Oh well. Och ja, jag ska kanske plugga nu då.

Ingen känsel i lilltån

Jag kunde visst inte känna det i lilltån. Hur dagen skulle bli alltså. För igår var en riktigt bra dag. På franskan gick det bra och jag kände mig duktig och mer omtyckt än vad jag brukar känna mig(ja, jag gör ju så himla mycket för att lära känna franskafolket menar jag. Haha. inte. Folket är mycket roligare på Chalmers)
Ja, och sen efter det så gick jag och Johan på stan innan han åkte hem och lämnade mig att åka till Chalmers medan han åkte hem för att hämta alkohol. (Sedan vad han gjorde är historia) Så jag for till chalmers på revypub och såg revyer och följde sen med underbara Maria och Jocce till V för att fortsätta festa. Jag hade så roligt! Oh, och idag fick jag faktiskt följa med.... Men, det kändes så fel i morse bara. Jättefel. Och jag trodde att jag skulle känna mig så utanför om jag åkte dit. kanske att jag inte hade gjort det, får jag höra, men jag vågade inte.
Och ja, jag vet, jag är feg ibland. Riktigt jättefeg, och jag tar det säkra före det osäkra. Men långt ifrån alltid. Alltså blev idag lite sämre än vad den hade kunnat bli. och jag är nu riktigt trött och tänkte faktiskt lämna Johan åt hans mirkande så att jag kan sova. Pierre tänkte komma hem inatt, men när vet jag inte än.
Okej, jag är egentligen för trött för att skriva(Jag såg just en film där jag höll på att somna flera gånger mitt i, sen blev det korta snuttar ur ett gäng åttiotalsfilmer(eller vad det nu var) och jag kände mig totalt supersömnig. Den första filmen var dock rätt bra. Så...jag ska sova. Eller se en serie. Fast diska först.)

Frida är på dåligt humör.

Jag börjar min dag med att kliva upp precis i tid för att ringa till tandvården när de öppnar. O7.45. det gick fint och nu har jag en ny tid till om en månad. SOM jag iförsig lär skjuta upp igen då jag egentligen absolut inte har råd med att åka hem mer. Resorna mellan göteborg och Eskilstuna är svindyra. Jag måste prata med mamma om det, jag var så otroligt arg igår. Jag är för övrigt det fortfarande men försöker att ta det lugnt. Min lektion börjar ju om en halvtimme liksom.
Ja, sen så går jag ner till bussen vid nio för att åka in tidigare, och vad händer då? Ju bussen åker precis när jag kommer gående på vägen. Eftersom den redan åkt ser jag ingen anledning att börja springa för att stoppa den och fortsätter surt gå till en annan hållplats istället. På quidingsgatan stannar jag, bussen är sen.Flera minuter. Nu är jag sur igen. Men till slut kommer en överfull buss som kör mig till redbergsplatsen där jag får kliva på en lika full spårvagn som tar mig till korsvägen där jag ensam får gå till skolan (I vanliga fall är det en drös med människor som går exakt samma väg som jag uppför kullen.) . Väl här går jag till mitt favoritställe, Universitetsbiblioteket. Här kan man i lugn och ro sitta i en bekväm stol och läsa. Jag har aldrig gått in på datorerna förut, idag tänkte jag bara att trots att det står "Biblioteketes datorer är ej avsedda för privat bruk" så måste man väl kunna sätta sig och skriva. För övrigt såg jag en tjej som var inne på Facebook. Så HAH! In your face, universitetsbibliotekspapper!

Usch, denna dagen bådar inte gott. Jag kan känna det i lilltån.


Och klockan är inte ens tio än.

Vem fan är Sara Wehn?!!?

Ja, nu har Johan kommit till den stora staden Göteborg. Och gitarrerna är uppe på väggen. Och lakanen är bytta och sladdar är dolda. Den nya tv:n är uppe på väggen och den stora luftmadrassen ligger på golvet åt Johan.
Och idag har jag läst min oscar-bok. Nu är jag på sidan 56. Japp...bara 44 kvar. tjoho. Jaja, man får skylla sig själv.
Idag kom Lars Winnerbäcks nya skiva Daugava hem i brevlådan. Den är mycket vacker, och ja, ännu ingen favoritlåt, men snart så. Jag har ju ingen favorit bland någon av Lasses gamla skivor heller. Jag gillar liksom alla.

DOCK så undrar jag, liksom alla andra som hört skivan förståss vem i helvete denna Sara Wehn som nämns på skivan är.

Uppenbarligen finns det bara en i Johanneshov som heter så. Hon fyller 39 år om en dryg månad säger de på Birthday.se. Jag får en exakt adress om jag blir medlem. HAH, jag är medlem, men orkar inte logga in. Oh yes vad Jag älskar dagens mediasamhälle, man kan få reda på typ allt. Typ. Dock inte varför han skriver om henne på sin skiva. Vart ligger johanneshov? Finns hon på Facebook? God I love this samhälle.

Tillbaks till idag.
Som vanligt när Johan och Pierre umgås så går snacket mot en massa teknik och datorer blandat med öl/ciderdrickande.(För Johan då) Men skillnaden med att sitta hemma hos Johan och kolla på skräp på hans dator så kollar de på Pierres dator på tv:n och jag KAN gå och gömma mig precis när jag vill.

Och franskan kommer att ta död på mig. VERKLIGEN!!! Jag klarar aldrig tentan om en vecka. Detta är tentaångest. Den kommer att ta död på mig.
Okej, låt mig nu återgå till att höra på datasnacket eller möjligen gå tillbaka och läsa lite grammatik så jag förstår när man använder "D'eux" i meningar.

I just don't.

Och vem i helvete orkar skaffa sig en klantig dator när man har en suverän bärbar(Som dock börjar bli aningen trött. den ska så ominstalleras!)

Vägra bry sig

Jag läste i Daniels blogg om var gränsen går för hur mycket man kan berätta på sin blogg och hur personlig man kan vara. Jag börjar väl känna mig lite väl personlig när det börjar handla om mensskydd och preventivmedel(Även om just preventivmedel är extremt intressant) Där ungefär brukar jag själv tycka att det går för långt. Själv bryr jag mig liksom inte överdrivet mycket om vad folk får reda på. Inte om någon okänd läser eller kanske någon som jag en gång känt. Nej, sånt bryr jag mig inte om. och precis som jag sa i tidningen (gotlands Allehanda januari 2007) så är det helt upp till andra om de känner för att läsa, jag bryr mig inte överdrivet.

Men som idag, när jag fått veta något om en kär vän, ja, eller två snarare. Så blir jag lite fundersam. Aldrig i livet att jag hänger ut dessa personer här. Aldrig i livet. Snarare ska jag se hur jag kan hjälpa. Bara så att du vet. jag finns här, ring. Eller så ringer jag, närhelst du har tid.

Idag skulle jag ha pluggat och sen gått ut på kvällen på en s.k Spritfest på chalmers. pluggandet blev inställd på grund av ett enormt paket levererat av dhl-killar klockan tio på morgonen. Paketet innehöll våran nya TV! hah, den kommer Pierre sitta och spela sina dataspel på många gånger då han egentligen borde plugga. I just know it. Men väggfästet vi köpte klarade vi hur som helst inte att få upp på väggen, så nu har vi fem jättelika hål i betongväggen som vi får spackla över förr eller senare. heh.

Men då inget pluggande blev gjort känns det korkat att åka på spritfesten så jag åker bara dit för att låna mikrofoner och sen be om ursäkt till Mia.(Jag undrar hur många gånger jag bangat ur nu....? Usch, jag måste sååå sluta med det..dum dum dum)

Ja, nu har jag faktiskt gjort en del av vad jag skulle göra. Jag har plockat ut ett gäng ljud på synten, jag har skaffat fram mikrofon och mixer, och jag har börjat på ett litet flöjttema(Inte för att det gick så bra, det var jobbigare än jag trodde)

Igår var det kaps förresten. Jag har nu två revanchmatcher förutbestämda.(Ni vågar aldrig möta en missiktande looser som mig igen, men ändå...) (Missiktande: Nån som inte kan sikta)

Såå...nu ska jag promenera tillbaka till soffan(Typ två steg) läsa lite i min franskabok och spela lite på min gitarr. Vi hörs en annan dag. Pierre sa att det skulle bli tidigt för honom ikväll. Jag gissar på att han ramlar in här om sisådär tre-fyra timmar. Men... ja, vad vet jag?

Kulturell? No way!

Idag har jag sett en riktigt usel film.
Verkligen riktigt usel. (Tyckte jag iallafall...för jag förstod NADA)Men jag satt där i filmsalen och försökte dels hålla mig vaken(Jag har ju som vana att somna mitt i filmer.) samtidigt som jag tänkte att detta måste jag ju klara, jag sitter ju här med ett gäng filmvetare för sjutton!
Då måste man dels vara vaken och helst tycka att det är bra också.
Jag somnade nånstans mitt i och vaknade sen igen lagom till en beskjutning på en oändlig trappa där folk sprang för fullt och ramlade och dog lite ibland. Synd bara att de rör sig så att man så tydligt ser att de lever. . Synd också att de stackars sjömännen som blev skjutna i början reste sig upp och inte alls dog.
Och sen frågar filmmusikläraren om vi tyckte det var bra!!?
Vad ska man svara?
"jo alltså...visst...fint...eh..." Medan man tänker "Vad sjutton handlade sen om? jag minns bara en stor båt och folk som springer nerför en trappa om och om igen."
Tydligen handlade den om ryssland.
Tydligen vann sjömännen på den ryska båten i slutet(Hur? Ingen aning. Vad de vann? Ingen aning.)
sen träffade jag Moa och beklagade mig över den usla filmen(En stumfilm för övrigt, med helt obegriplig musik) över en kopp kaffe och en glass på mcdonalds. Sen går jag till biblioteket och till en dator och får då höra en snubbe som kallar sig poet prata om att han "...är på gränsen till obeständighet och går runt runt runt...".

Jahapp... Fint för dig, grabben. låter ju verkligen som om detta är värt att lyssna på. Nej, nu ska jag ringa Pierre och sen ska jag direkt dra från this depressing foundation.

Tänk vad fint om jag vore lite kulturell jag också... Så att jag förstod det intressanta istället för att bara skratta dumt åt skräpet.

Saknad av fyrstämmiga satser..

ÅH gud vad jag saknar att skriva fyrstämmiga satser...
Musikteori come back to me!! LinjeledarMats, allt är förlåtet.

(Ja okej, inte för att jag hade många problem med LinjeledarMats. Men ändå)


Dagens fråga: Vad heter TonsättarPatrik i efternamn?

Att sjunga i regnet

När jag satt i den jättelika flyttbussen med flyttkillarna och vi närmade oss Göteborg så sa en av dem till mig att han hoppades att jag inte hade glömt mitt paraply då det regnar mycket i göteborg. Givetvis sade jag att jag förståss hade med mig mitt lilla söta lila paraply(Som jag nästan aldrig har med mig när det regnar ändå, men... jaja).
En dag när det började regna helt jätteplötsligt och jag absolut ville till musikbörsen tvingade jag stackars Pierre att springa i regnet utan paraply(Han är nämligen itne heller så jätteförutseende. Dessutom har han inget paraply utan använder nåt han råkar hitta på gatan.) Jag brukar liksom inte se ut genom fönstret på morgonen och tänka:

"Nej, usch, idag ser det ut att bli dåligt väder, bäst att ta med paraplyet."

Och OM jag av en händelse skulle tänka så och tar med paraplyet skulle jag ändå bara släpa på onödig last, för givetvis regnar det INTE just den dagen. Det är en naturlag och slår "Nästan" aldrig fel. Nästan. Det KAN givetvis hända. Som idag tillexempel. Paraplyet låg kvar i väskan sen för någon dag sen då jag trodde att det kanske skulle börja regna då det förståss var soligt hela dagen. Jag orkade inte ta ut det då väskan ändå var rätt tom just idag. Och när jag sitter inne i H322 på min grammatiklektion så ser jag att regnet börjar ösa ner och blir... Lycklig. skulle man faktiskt kunna säga.

"Äntligen får jag använda mitt dumma onödiga paraply!"

Så jag plockar glatt ihop mina saker och pikar(inte en elak pik, jag lovar) bänkgrannen för att han inte tagit med sig paraply. jag är ju likadan i vanliga fall. Sen promenerar jag iväg till universitetsbiblioteket och sen HIT till det vanliga biblioteket för att låna en bok och sätta mig vid en dator(som jag nu alltså gör) .
Dessutom kände jag mig lite speciell när jag möter en massa människor varav ALLA har svarta paraplyer(Man tycker ju att i en regnig stad som Göteborg borde folk vara LITE mer kreativa) där jag kommer med mitt lilla småfjolliga lila.

Och nej, jag sjöng inte i regnet. Jag gör det ibland. Men idag har jag fruktansvärt ont i halsen och håller helst tyst.
Och egentligen är jag bara kvar i stan ifall att någon från filmmusikkursen skulle ringa och vilja göra grupparbetet. Kanske jag borde ringa?
Och just nu tänker jag på hur fint det skulle vara om någon tog ett sånt där fint kort när jag gick med mitt paraply. Givetvis finns ingen sån människa eller ens min kamera i sikte.



Jag ska ringa dig, Sebbe darling. Jag har bara missat det...

Hajen

"Hajen" är INTE en film man ser själv. Inte ens på dagen. Inte ens mil från närmaste å. Man ser den inte ens med annat folk. Och man ser den absolut inte i en dum jävla hamnstad som Göteborg.
Lyckligtvis är det en film som jag snart kommer att ha glömt. Tack gode gud för det.

Däremot var ljudet i filmen rätt kul.
Nej, nu ska jayp g äta en passionsfrukt och kurera mig.
Och typ sluta äta fisk eller nåt annat överdrivet drastiskt.

(Oj, var det så uppenbart att jag just spenderat två och en halv timme med att se på hajen helt ensam i vårat lilla vardagsrum i hamnstaden Göteborg?)

Jag blir aldrig en bra sjöman. Och så är jag rädd för döden.
win/winsituation.

Sova

gå och lägga sig i all ära... Men det finns ju så himla mycket annat man kan göra med sin tid.
Fan att jag inte är en pluggis. Jag borde vara det.

Och snart kommer tv:n!
Idag har jag förresten köpt tre par skor. Bild kommer sen.

Nej, nu SKA jag gå och lägga mig. Och vänta ut Pierre som blivit spelnarkoman sen vi flyttade ihop. (Eller så har han alltid varit det...) Han sitter i vår soffa, dricker juice och spelar krigsspelsmatcher med sig själv.

Och nu blev han klar.

Gäsp

Franskastudier när de går som bäst...

Okej, jag medger med största vilja att jag faktiskt totalslösar bort min tid bara genom att göra detta dumma inlägg. Men det är för min egen tristess skull. Och för att jag faktiskt inte orkar mer. Eller okej, det gör jag väl nog...sen. Frida pluggar. för fullt. eller försöker. Jag börjar lite smått somna. Men det ska nog gå. Trötthet finns det ju alltid lösningar för.
Som tillexempel att koka kaffe. och dricka det. (Givetvis, vad är annars meningen med att koka kaffe? Just det, ingen) Så... jag dricker kaffe. försöker fortsätta.
Go-od, this is boring. Je suis...triste....Eller désolé...Eller nej, det är ledsen...Hur i helvete säger man uttråkad?
Jag kollar helt enkelt i min enorma jobbiga ordbok. som jag egentligen använder för att översätta ord jag inte förstår från min dumma franska läsebok om nån som heter Oscar. hursomhelst. Vara uttråkad: S'ennuyer... där ser man. Je m'ennuie... Det låter inte helt rätt. Eller? Helvete, jag är verkligen usel på franska.
Lugn. det finns datorer också. och internet. hah. "I'm bored" skrivs in i ett översättningsprogram och fram kommer "Je m'ennuie" Hah! det var rätt. fan att man inte kan lita på såna där program.
Okej, återgå till läseboken. Oscar är en dålig patient, ah, där ser man. visste väl det. "...ils se forcent à rire quand je sors une blague..." Himla jobbigt hörru. Synd att ingen gillar dina skämt.
Ord jag inte förstår...slå upp.... facon(c med en sån där jobbig grej under. en cedilj..) ah, sätt. ..jaha...hur får man in det då?
JAG ORKAR INTE!! dumma jävla bok. Måste man översätta varenda ord för att fatta något? hmm... jag måste SÅ läsa på min grammatik...men...neeeeeeej....
Dö Oscar, dö! Om jag har sönder boken kan jag inte läsa den. HAH, då måste väl franskaläraren tycka synd om mig och låta mig slippa.




Ja, riktigt såhär kanske det inte är... Och hade jag haft sönder boken så hade ju förmodligen franskaläraren bara bett mig köpa en ny. Så...100 spänn till jag måste lägga ut... yay. detta känns ju finfint. För övrigt så har Oscar cancer så han dör säkert i boken sen ändå. hoppas jag. Je ne demande pas mieux... Eller okej det gör jag. Jag önskar mycket hellre. Okej, nu ska jag sluta med detta meningslösa ting och läsa i den dumma boken eftersom jag faktiskt inte lyckades riva isär den...

Första gången

I ett nytt samboförhållande är det många saker som händer "första gången". Pierre och jag gillar att påpeka det. första gången vi handlar mat, första gången vi ser en film i vår nya lägenhet, första gången vi tvättar tillsammans i tvättstugan.

Igår åkte vi för första gången taxi sent på natten hem till VÅRAN lägenhet. Och för första gången i den här staden var jag alldeles för trött för att orka sminka av mig eller dricka vatten eller liknande, nej, jag var så trött och så full att jag var helt borta och bara slocknade i sängen.

Inom en inte alltför lång framtid borde "första gången vi dammsuger komma" (Nej, den har inte hänt än). Nån gång borde väl "första gången vi grälar" komma också. (för det har fortfarande inte hänt. märkligt kanske, men det har funkat för oss)

Ikväll såg vi filmen "Parfymen" på Pierres dator. Vi har fortfarande ingen tv då som uppfattat. Men det är inte direkt någon brådska. vi klarar oss nog ett tag till.

Jag måste säga att nu efter en och en halv veckas samboboende känner jag att vi har lyckats riktigt bra. Sure, vi kommer hela tiden på saker som vi skulle behöva och som vi har missat att köpa. Men vi har det viktigaste. Vi har en soffa, vi har våra datorer, vi har en säng(med väldigt snygga lakan) vi har lite dekorationer och ljus som lyser upp vardagsrummet och ger ett mysigt ljus på kvällen.

Visst, sovrumslampan har jag lyckats välta tvåtusen gånger så den fungerar inte längre.

Hmm.. vad kan jag berätta om gårdagen? Hmm.. det började med att jag hade filmmusikklass och sen for iväg till chalmers. Där träffade jag häksgänget som förberedde för moulinrougetemat på gasquesitsen där jag fick vara med!(Jag älskar när jag får vara med på sittningar, de är trevliga) Jag får sminka killarna så att de skulle bli fina och likna Harold Zidler(Ja, eller Peter jöback i Cabaret, som jag hade som plan med Pierre) Men jag tycker att pojkarna blev fina, jag gillar att sminka folk, hehe. Och sen får jag capsa(ett förrädiskt spel, man blir full på ett par sekunder.) Och lyckligtvis har jag lärt mig dricka öl. det är en bra egenskap. ibland.

Sedan går jag och byter om och beklagar mig ännu en gång för att jag inte tog med mig mina högklackade svarta snörsövlar. men sånt är väl livet.... Dags för sittning! fördrinkar och ytligt snack. Det funkar, jag gillar ytliga saker. Hum...vad hände sen? Vi försvann till EKAK. och spelade ännu ett drinkspel med tärningar. och jag börjar må illa. yay. gissa vad som hände sen?

Jag somnar givetvis på toaletten(eller tekniskt sett, utanför) och vaknar först när jag märker att någon fotograferar mig. Nu tänker jag: "Helvete" och börjar ropa på Pierre som ligger bredvid.(Han gör sånt, märker att jag mår dåligt och vill hjälpa mig. jag älskar det.)

Nu är det dags att ta sig hem. Därav taxiresan.

Hem, sova, vakna illamående men med turen att ha en sambo som ger mig frukost på sängen.
Är inte livet lite fantastiskt ibland?

Långsamt

Grejen är att jag inte riktigt har hunnit med. När mycket händer hinner jag inte tänka över vad som är viktigt och vad jag ska berätta om här.

Jag åt lunch med moa idag. och skippade grammatiken. Jag vågade inte gå dit utan att ha gjort läxan en gång till. Men tillbaka till lunchen: Det kom en tjej och frågade om vi hade gått på gotland.(helt out of the blue, vi kände inte igen henne) Hon var tydligen Jens sambo(Jens är en sorts hemsemusiklinjekändis som senast förra året var på besök och praktiserade som musiklärare hos oss) Men hon hade tydligen känt igen oss och bjöd in oss att komma och spela med studentspelmanslaget på GU som tydligen hade stark anknytning till hemselinjen. Åh denna nostalgi!

Och idag köpte jag två ljusstakar. De var så fina, och jag har gått och stirrat på dem i flera veckor. Jag var tvungen! här ser ni dem, mökret och min kamera är inte vänner så jag fick tända ljuset i lägenheten. men men, de är väl fina?

skolan gör mig lite smått tokig ibland. Mest för att jag går omkring med känslan av att jag inte passar in. Och kanske gör jag inte det. vi får se när den första inlämningsuppgiften kommer tillbaka. (jag fick 22 timmar på mig! hur skulle det ha gå för er?)

Och jag vet att du tycker det är synd att jag skriver så sällan, Daniel. Jag ska bättra mig. Och nu med min nya comviqmobil kan vi höra av varann oftare. I'll look forward to it.

Ja just det, jag har en ny comviqmobil(don't you worry, ni med halebop, ni ringer mig fortfarande gratis på mitt gamla nummer) jag fick bara ett erbjudande och ett gratis nytt kontantkort med nytt nummer,(mest för att hålla kontakten med dem som har comviq) så jag kände för att testa ett nytt nummer. Vill ni ha det så får ni ringa.

Dessvärre kan jag inte skicka sms på telefonen jag lånat av Pierre. mellanslagsknappen funkar inte. Men...det ska jag fixa. typ genom att byta telefon till min gamla sony ericsson...så fort jag kommer till älsklingstuna igen.

För övrigt anser jag fortfarande att facebook.com är the place to join. kom igen...?

Uschligt dåligt med uppdateringar

Ja ja, jag vet, jag vet.
Men nu är det såhär att vi är mitt i inflyttningen av en ny lägenhet och jag försöker på något sätt klara av att börja plugga till Franskalektionerna. För det gör jag inte. jag är SEEG.

Jag ska ta och fotografera den nya lägenheten så snart som vi kommit lite i ordning, idag, om ett par timmar ska vi först flytta över alla Pierres grejer, sen ska vi försöka bli av med "Kartongstan" som bildats här i vardagsrummet/köket.
Jag funderar på att gå ner och handla innan Pierre vaknar, dock så vet jag att klockan i sovrummet kommer börja tjuta klockan tio. Alltså om fyra minuter. Så då blir det bara för stackars sömnige Pierre att hitta avstängningsknappen. Jag är väldigt nyfiken på hur det kommer att gå, kanske ska jag tillochmed ställa mig i dörröppningen och titta på (skadeglädjen, den enda sanna glädjen). Min nyblivne Sambo är nämligen väldigt morgontrött, det märker jag som inte är alls särskilt trött på morgonen utan snarare somnar på kvällen mitt i kollandet på en film och sen knappt orkar gå upp och borsta tänderna och lägga mig i sängen.
Men iallafall, morgontröttheten alltså, jag får klaga på honom sjutton gånger och inte ens då händer något alls. Sen säger jag att jag går upp och gör frukost, då ligger han kvar fast jag tror ändå att han kommer upp alldeles strax och hjälper till. Det gör han inte. Istället får jag gå tillbaka när jag är klar och väcka honom.

Nu ringer klockan. Pierre vet inte hur man stänger av den. Himla roligt.

Nu insåg han det nog, för ljudet slutade. (det kan hända att han bara snoozade, då startar det snart igen. )
Och som jag trodde så ligger han ännu kvar. Hmm.. ska kanske gå och ropa på honom. Trots att jag inte har några lektioner och han har möte först vid tolv. haha.
Nej, nu ska jag duscha och sen gå ner till Willys Hemma och köpa lite mat.
Och vårat internet har PRECIS idag börjat funka. jaja, det gick iallafall snabbare än det gör för Elin och Emil där borta i sundsvall. två veckors boende och ännu inget internet, vi har inte ens fått hit alla grejer än och har sovit här två nätter.

Tåget

När jag skriver detta sitter jag på tåget mot Göteborg. Klockan är 18.22 och vi är framme om en knapp timme. Det känns lite overkligt att åka tåg igen, det känns som så länge sen sist, liksom. Jag har ju knappt satt min fot på en tågstation sen jag kom hem från gotland, Och något tåg har inte varit på. Och det märks, min vanligen så välplanerade och kompakta packning har växt, (Mest för att jag kände att jag BEHÖVDE ha mer saker än vanligt, men ändå) Dessutom är den inte särskilt välplanerad då jag glömt hälften hemma. Till exempel:
1. Hörlurar (Hur kan man vara så dum? Nu måste jag KÖPA hörlurar om jag ska klara att åka tillbaka igen)
2. Hyreskontraktet(Korkat. Men det kan jag skicka efter)
3. Inbetalningskortet av hyran (Kan jag iförsig också skicka efter.)
4. Dessutom tog jag med mig autogiroblanketten som jag skulle ge till mamma, och eftersom jag inte har några frimärken så får jag köpa nya frimärken + kuvert och skicka hem den.(IDIOTISKT.)
5. Min gitarrstämmare.( FAN. Den ville jag ju använda, jag är usel på att stämma om gitarrer utan den.)

Men… snart är jag i alla fall i göteborg. Allt det där går kanske att lösa, men det är korkat. Jag hade också missat när tåget skulle gå och trodde det var runt halv fem och ställde in mig på det. Sen går jag in på Internet för att dubbelkolla tio i fyra och det visar sig att tåget går om tjugo minuter.

Japp… på en sommar har lilla tågexpertåkaren jag blivit total nybörjare igen.

Fast nu känns det lite hemvant igen. Förutom att jag är tvungen att ha datorn på ljudlöst och kan INTE se på tv-serier när jag inte har hörlurar. I hate it. Verkligen.

För övrigt är det faktiskt exakt samma tid som förra året när jag åkte ner. Möjligen lite tidigare på onsdagen den 23 augusti klev jag livrädd men förväntansfull på tåget från stockholm till Göteborg för att träffa den där killen som blev min pojkvän. (Han mobbar mig fortfarande ibland för när jag skrev i min blogg på den tiden och kallade honom yxmördare (eller något liknande)) Men det var ganska nervöst att kliva av tåget, för jag minns att för några minuter funderade jag på om jag verkligen kom ihåg hur han såg ut och panikade över allt möjligt som kunde hända. Men allt gick bra, :) och jag träffade någon alldeles underbar som nu varit min pojkvän i snart ett år.
Det slog mig faktiskt inte förräns nu att det är samma dag jag åker som förra året. Även om vi varit tillsammans i ett år på lördag. DÄR har vi något som verkligen känns overkligt. Men alldeles, alldeles underbart.

40 minuter till ankomst.

Videobloggen

Just ja, jag glömde nästan. jag har en liten videoblogg som än så länge har ett par gamla inspelningar, men snart så ska jag börja uppdatera med "PODCAST"(som jag vet bara är ljud, men ändå) och ...eh.. annat så snart jag får tid och lust.

http://fridasfilmer.blogspot.com

Var alltså adressen. Enjoy. (Där kanske finns något när jag sjunger... om ni är intresserade av sånt.)

Och för övrigt så uppmanar jag alla andra att göra detsamma och skaffa sig en videoblogg. det har til exempel Daniel redan gjort. även om han håller sig på sin vanliga blogg. men ändå. det är iallafall något. Det är bara jag som gillar att skriva.

skolorna

Sådärja, då har alla skolor börjat igen. Hemma på nygatan vaknar man praktiskt taget av dem om man inte redan klivit upp(Som givetvis jag inte har vid den tiden).

Dessutom, nu när jag sitter här på innergården hör jag rinmansskolan bredvid. Tänk, jag hade nästan glömt att skolor existerade, att det kunde vara annat än tyst på skolgården bredvid.

Men det var inte det jag var irriterad på när jag vaknade i morse. Nej, imorse var jag uschligt irriterad på att jag hade synlig bondbränna. inte överdrivet tydlig(Som Johan) men iallafall. jag som gjort mitt bästa för att undvika solen. fan, dumma t-shirtar. På torsdag är det introduktion, jag väljer därav att inte gå på det diagnostiska provet, jag vet ju redan att jag inte kan något. jag behöver inte få det bevisat för mig. Så jag åker ner på onsdag, längtar lite smått att få börja mitt liv igen.

Men iallafall, vi återgår till bondbrännan. På grund av den har jag nu satt mig här på innergården med datorn för att se om jag kan jämna ut den lite.. Egentligen borde jag linda in det redan bruna området men så jobbiga ska vi inte vara.
Lilla Annelie har börjat skolan nu. Hon har vuxit upp och börjat på kth. Och jag vet fortfarande inte vad jag ska jobba med, men iförsig, hon har alltid verkat så säker.

Igår natt låg jag vaken i många timmar och bara tänkte på hur framtiden ska gå till. Jag börjar undra lite smått om jag gör rätt... Och ja, jag börjar nog få lite kalla fötter, jag som aldrig klarat av att slå rot någonstans, ska jag nu lyckas stanna på ett ställe? Gud, det här är fånigt. jag måste lära mig att ta dagen som den kommer, jag måste sluta längta någonannanstans, jag vill verkligen inte göra det när jag väl kommer ner. Jag vill trivas som jag aldrig trivts förr. och gud vad jag hoppas att jag gör det.

Jepp. framtiden har alltid skrämt mig, ändå kan jag inte låta bli att planera den och leta något nytt någon annanstans.

Imorgon ska jag träffa Daniel, han ska till arbetsförmedlingen, dit ska jag också om några månader, i Göteborg. Har jag tänkt. Och jag tror inte att min plan att sluta med allt som har med musik att göra för ett tag är särskilt genomtänkt. det kan jag ju absolut inte göra.

Okej, då ska jag gå och packa lite till. och sluta oroa mig. jag ska ju bo med min älskling, allt kommer att bli bra så snart jag får se honom. Det tror jag.

Videoblog när Magnus sjunger

Magnus Carlsson sjunger Nationalsången!! Och för övrigt, jag blev tvungen att klippa då filen var för stor för youtube... Så sorry. Detta är bara andra versen. Men han ser rakt på mig, ser du? Oh, jag tycker om Magnus. Nu ska jag lyssna på hans skiva.

Och jag vet att kameramannen( Yours truly) är skakig på handen. det ska inte upprepas. hoppas jag. det är jobbigt med så mycket zoom. minsta lilla rörelse syns ju. Och Daniel, vill du ha första versen så skickar jag den till dig. Men kvaliteten är för hög för youtube och jag kunde inte minska den i datorn.

Det var alltså Daniel, jag och Elin som såg detta idag. tack vare det var vi fyra timmar sena till teatern. hoppsan. Men vi ville ändå hellre se Magnus. Jag har hans skiva. det står "Till Frida". Fler bilder kommer sen. Och kanske en riktig videoblog, med mig som pratar. (heh) Jag ska bara lära mig hur man minskar kvaliteten på min kamera...

Kyssar eller hångel?

Idag skulle jag kunna prata om hur detta var min sista dag på IP denna sommaren och att jag faktiskt trivs riktigt bra efter sex veckor där, eller att Elin och Emil flyttar alldeles snart iväg till Sundsvall, eller hur livrädd men samtidigt längtansfull jag är att få flytta ner till Göteborg. Ja, eller kanske om min nya kaffebryggare, eller att jag är pank och ändå ska lyckas ta mig neråt göteborg på onsdag. Kanske att jag inte börjat packa än, Eller kanske om regnet som gjorde att jag missade Martin Stenmark igår. Eller Idol-Dannys seriösa behov av stylister(Hans scenkläder klockan elva på kvällen var en stor munkjacka med huvan uppe, och så solglasögon på det.)Man såg inte ens ansiktet. Idiot. Och jag ville inte ens se hans dumma show.

MEN. Det ska jag inte. Idag ska samtalet vara kyssar, pussar och hångel. Anledningen till detta kommer av att jag igår nån gång på natten(Fem timmars sömn fick jag inatt.. wiee.) pratade med Pierre i telefon. Han var full, och ja, därav kommer detta lilla överläggande med mig själv. Jag är lite luddig på skillnaderna mellan kyssar och hångel. Pussar är lätt. Det är inget att bry sig om. Jag har faktiskt ingenting emot att Pierre pussar på sina vänner. Jag gör det ju, så varför ska inte han. Njae... det som störde mig var snarare att han hela tiden bytte mellan att säga "Hångla" och "pussas". Och däremellan är väl skillnaden lite större? Hursomhelst. på det stora hela gör det mig inte mycket. Det är väl bara det att jag kommer ihåg precis vilka jag kysst, tungkysst alltså(Jag ska försöka sluta använda ordet hångel innan jag rett ut definitionen.) under året jag och Pierre varit tillsammans. det är sju personer, en av de är Pierre. De flesta är tjejer, märkligt nog. Jag tycker jag är riktigt usel på att kyssa just tjejer, det känns liksom lite skumt och inte riktigt rätt för mig. Jag vet att många av mina tjejkompisars pojkvänner inte alls gillar att deras flickvänner pussar tjejer, men jag kan inte se varför, för det kan jag bara inte se som något annat än vänskap, så länge man inte har några känslor för dem. ehm...anledningen till att det är färre killar är att det liksom är killar jag blir kär i. även om jag inte varit kär eller haft några känslor för någon av de killarna jag kysst under tiden jag varit tillsammans med Pierre så är det konstigt för mig om inte han är där också. Jag har liksom en spärr för andra killar, och det är väl bara bra... antar jag.

Pussar är jag lite generösare med. Jag kommer inte ihåg dem ändå. Pussar behöver inte ens handla om kärleksfulla känslor för nån, nej, iförsig inte kyssar heller, men jag har faktiskt inte kysst någon under året när jag inte var full, ja utom Pierre förståss. och nån gång Annelie. Men var inte Pierre där då?

Så... därav har vi rett ut att pussar är rätt vanligt och oskyldigt vänner emellan. Jag skulle kunna pussa vem som helst av mina vänner, och har förmodligen pussat rätt många av dem. Daniel och jag har dock en överenskommelse. Vi pussar inte varann. En gång minns jag att vi gjort det, det var den där galna kvällen i Sandviken på nyåret 2005. Men då hände också allt, precis...allt. Men gud vad roligt vi hade den kvällen. (Okej, det var inte det detta skulle handla om.)

Okej, jag ska väl sammanfatta nu. Jag har absolut ingenting emot att Pierre pussar sina vänner, det vet han. det ska man kunna göra. Så länge ingen har herpes, för då vill inte jag pussa på honom. men annars, helt lugnt. Kyssar/hångel... njae... jag vet inte, jag är kluven. Dels för att jag fortfarande inte glömt bort en gång för nästan ett år sen då Pierre ringde mitt i natten och var så ledsen och ångerfull. Det hade han kanske inte varit om det inte betydde något. Därför, har jag lite svårt för det,men inte om det är en vän som man ändå inte är kär i. Men dessutom, så tycker jag liksom om att vara den sista han kysst, Jag vet att det låter lite dumt. Men annars så tycker jag faktiskt att man får kyssa sina vänner om man är full och har roligt, om inte annat bara för att testa. testa nåt annat nån gång liksom.

Men...Det enda jag egentligen störde mig på i samtalet igår var att han aldrig kunde bestämma sig för om han skulle säga "pussat" eller "hånglat".

Bilderna: En oskyldig puss mellan mig och Annelie en gång för många år sen, Annelie håller på att börja skratta, men det enda jag kan tänka på nu är att det andra av stjärnörhängena jag har på mig på bilden är borta. Fast jag vet var, och när det försvann. FAN.. stör mig fortfarande på just det ögonblicket.2. Och en av mina älskade pussbilder med honom som jag älskar mest. Och faktum är att jag just blev så lycklig av den där bilden, att jag inte kunde bry mig längre om allt som jag just skrev.

Och sa jag just att jag har en ny kaffebryggare?

Internet igen....

Det är nu som jag ska hoppa och skrika och vara lycklig över internet. Och yes.. det är jag, men jag hoppar och skriker inte. Jag skickar helt enkelt ett gäng mail till folk(Okej, Till Daniel. Och möjligen skriver jag det på msn) men inget mer.

Nu börjar det för övrigt lugna sig. Jag börjar staka ut min väg, iallafall för de närmaste veckorna. Förståss alltid med förhållningen att allt när som helst kan ändra sig. Jag försöker ha en plan B för händelser som jag tror möjligen kan hända. Till exempel om jag vantrivs så mycket på kurserna att jag måste hoppa av. Eller om franskan är för svår så jag måste hoppa av(Basically, det mesta handlar om ifall jag hoppar av). Eller om...Ja, vad händer om jag inte får några vänner och vill flytta hem? Det kommer jag ju inte direkt att göra. Flytta hem alltså. Jag kommer ändå ha någon. Jag kommer ha Moa, och Pierre förståss. Och Pierres vänner visar rätt gott löfte om att kunna passa med mig... Okej, detta är som ni förstår en liten rädsla för mig. Men jag ska lugna mig, det ordnar sig nog.

Mamma och Pappa är som vanligt borta i Kopparberg. Elin är som vanligt hos Emil. Och Daniel jobbar, fast bara tills imorgon. Sen ska jag träffa honom igen. Så här ser mina närmaste dagar ut.

Torsdag16/8: Jobb på IP, Sen gå till strömsholmen och kolla in glasstånden och Rixfmfestivalen.

Fredag17/8: Jobb på IP. Sista dagen. Kanske ut på kvällen med Göran och hans kompisar.

Lördag18/8: Extraföreställning av "En midsommarnattsdröm" i rothofsparken.

Söndag19/8: Packa så gott det går. Plocka fram lådorna iallafall och lägga saker i dem.

Måndag20/8: ev. till göteborg. annars: PACKA.

Tisdag21/8: Ev. diagnostiskt prov i göteborg. annars... boka biljett till göteborg

Onsdag22/8: Åka till Göteborg. nån gång på dagen.

Torsdag23/8: Franskaintroduktion.. Sen fixa kåravgift och registrering och grejer.

Fredag 24/8: Hem. Eller stanna och fråga om Moa vill ha hjälp att flytta in.

lördag 25/8: Årsdag för mig och Pierre. Är jag kvar ska den spenderas med honom.

And so on: Här vet jag inte. jag kan bli tvungen att åka tillbaka igen, ifall lektionerna börjat. Vi får se. Annars vore denna vecka finfin för att packa hemma och fixa inför flytten.

(Nu kom Elin för övrigt hem)

Där har ni det, mitt liv, i ungefärliga drag, för nästa vecka. Fast det kan som sagt ändras. som jag nämnde. I guess we'll see.

Nu ska jag sova. Bilden är från i måndags då jag var riktigt lycklig över att Pierre skulle tillbaka till Gothenburg(Ja, egentligen var jag inte glad alls... som kanske synes.)

Adjö då.

Tiden går, Internet fortfarande borta

Jag har inget internet. och jag börjar bli stressad. JAG HAR INGET BANK -ID på denna dator.
Jag är kvar på IP. Är inne på min sjätte jobbvecka. Eller är det sjunde?
Hursomhelst. JAg måste anmäla mig på diverse ställen, Göteborgs universitet till exempel. Jag behöver internet.

Pierre är nu tillbaka i Göteborg.
Imorse vid åttatiden kom han in på IP och gav mig en puss.
ÅH, vad jag kommer att sakna honom! Trots att jag varit ifrån honom längre förut. inte förrän den 1:a september föyttar jag till honom och våran nya lägenhet.
Han ska förresten åka och kolla på den imorgon. Jag är excited! det ska bli roligt att se bilderna som han inte FÅR glömma att ta.
(japp, jag påminner dig eftersom du kanske läser det här nu, du är ju tillbaka till internetvärlden igen)

Nu vankas hemgång från IP och ett gäng tomburkar ska jag ta med mig. Tydligen ska Mamma och Pappa vara tillbaka från sin kopparbergssommarstuga nu. Hörde det av Elin idag, har inte sett dem själv, men ja.. jag är ju på väg nu.
Huset är ju lite tomt när det bara är lilla jag som bor på 160 kvadrat helt själv.
Det kan bli lite småläskigt på kvällarna i ett gammalt kulturskyddat hus.

hejdå. vi kanske hörs nån gång igen snart. jag hatar att inte ha internet.

Inget nytt. eller också.

Fortfarande inget internet i huset. Men så länge man är villig att stanna efter arbetstid på IP så kan man gå in på internet där.
(fast då blir det inga bilder upplagda.)

Nu jobbar jag fyra timmar längre dagar,men det är lugnt ändå.
Det är roligare, mer uppdelade dagar med raster och fler arbetskamrater. Dock fortfarande ganska lugnt. Brorsan/favoritkusinen Göran jobbar nu också. Suveränt. äntligen nån att prata med.
Efter arbetstid läste vi just nya Moore för att han skulle testa sms-tekniken.

Så..riktigt roligt idag. nu ska jag hem och städa mitt dumma rum. och tvätta. och kanske ta ut de där störiga soppåsarna som stört mig i två veckor. eller tre. jag vet inte riktigt.
För övrigt tycker jag det är en ursmart idé att få moore till jobbet.

En gång i veckan

Ja..typ. Så länge vi inte har internet hinner jag knappt göra ett dugg.
på internet alltså.Eller något överhuvudtaget.
Det blir ju ganska mycket...Ja, först är det jobb. Såhär ser en vanlig dag för mig på IP jourveckor ut:
07.50: Klockan ringer. jag tittar trött på den och tänker att jag kan stanna i sängen till åtta.
08.04: Jag går upp. tar min rosa morgonrock och promenerar mot duschen.
08.30: brukar jag vara klar att gå ner och äta frukost.
08.45: Åker jag iväg på min cykel mot IP.
08.55: Pappa låser upp. kunder hänger oftast på dörren såhär dags.
09.15: Jag känner mig aningen sysslolös då de första kunderna gått, och jag startat upp alla datorer och praktiskt taget står och ser dum ut. Så jag skriver ut bankgiro från sussis dator.
09.30-11.40: Tappar jag kollen på tiden och tar hand om kunder, tar emot gods och svarar i telefon och allt annat som finns att göra.
11.40: kommer jag ihåg att det snart är lunch.
13.15: Äter lunch. under evigt ut och inspringande i lunchrummet för att ta hand om kunderna som droppar in. (vi har ingen särskild lunchtid. man äter när man hinner)
13.50: Tittar alltid på klockan. stängning strax. Ofta kommer dessutom ett godsbud i en röd bil alltid tio i två och förväntar sig att man ska ta emot hand gods(Jag har lärt mig känna igen alla klantar som kommer med gods. det är samma killar varje gång)
14.05: Hjälper de sista kunderna och hoppas att de inte ska ha evighetshjälp.
14.15: Går iväg och packar upp godset jag inte hunnit med under dagen, städar undan, släcker ner i godsrummet och cyklar hem. Oftast inte förrän tidigast 16.00 om dagarna. oftast senare. Fast nu den senaste veckan har det varit riktigt lugnt.


Och självfallet är detta ungefärliga tider. (utom 13.50. Då kollar jag ALLTID på klockan. det slår aldrid fel.) Idag är det för övrigt en riktigt lugn dag. jag har ett par paket kvar att packa. men jag blir nog hemma om fyrtiofem minuter. Skulle jag gissa på.

Och bordet är nästan klart. ni skulle se det om jag kunde lägga upp bilder. men se det går inte.
Tydligen har telia stängt ner vårt nät(Märkligt att det bara är VÅRT nät och ingen annans? Jag tror datasnubben ljuger.Hursomhelst får väl huset nytt internet snart. lika bra att detta hände. annars skulle ändå aldrig nåt vettigt bli av.)
Och Pierre tänkte komma in till stan. men först ska jag försöka hinna hem och måla.
Okej, nu hörde jag telefonen ge ifrån sig ett ljud som jag gissar är ett sms. så...jag kollar det, packar upp mina paket och åker hem.
bye.

en vecka senare

Så har det gått en vecka igen.
Hemma är internet nere så jag snabbkollar lite grann på internet här på min kära arbetsplats IP efter att butiken stängt.
Så snart jag skrivit detta lilla meddelande ska jag packa upp det gods som hittils stått och väntat.Sånt som jag skjuter upp i förhoppning om att någon annan ska ta det.
Sånt som gummiduk och enorma slangar.
Och pallar från hydroscand eller något annat extremt tråkigt(ja, jag tycker att alla hydraulgrejer är urtrista)

Få se sen om någon kommer och fixar vårat hemmainternet idag.I såna fall kan man få en uppdatering hur det går med målningen av bordet. (som jag iförsig säkert inte ens berättat om)
Igår slipade jag och Pierre bordet vi ska ha med till Göteborg. sen när han åkt började jag måla. Nu ska jag lägga ett lager färg till på benen. sen är det dags för bordsskivan.
Sen är det svart.
Det ser snyggt ut iallafall.

Okej, tillbaks till arbetet.(lyckligtvis har kunderna iallafall blivit utestängda nu)

Ah...i värsta fall hörs vi nästa torsdag nästa gång jag har tid...heh.


Jag som har ett helt gäng dumma lappar med uppdateringar som skulle in här

Onsdag natt kvart i två

Då kom jag iväg till volvo. Det kan verka skumt men faktiskt så kändes det skönt. Jag har aldrig gjort något sånt här förut. Liksom åkt iväg med en väska mat kl två på natten. det är inte min grej riktigt. (Eller egentligen är det ju det. Jag har ju hur många gånger som helst åkt iväg på natten för att lämna någon eller hämta någon eller så... men då hade jag inte mat med mig!)
Nu regnar det. Och fönstret är nerdraget bara för att. Min dygnsrytm är för övrigt totalt körd in i väggen. Bilens klocka slog just två. Min är bara fem i. Pierre är inte här än. Jag var iförsig tidig. Men jag känner att jag börjar bli trött. Bra. kanske skulle jag bättra på dygnsrytmen en aning och gå och lägga mig tidigt och upp tidigt. Istället för tvärt om.
Men de senaste dagarna när Pierre kommit hem till mig halv sju på morgonen och somnat har jag tyckt om.. Även om jag just då halvsover så vaknar jag sen några timmar senare och känner ett litet lyckorus av att se honom ligga bredvid.
Oh, det var så mysigt att sitta i bilen och äta avokado och prata med Pierre(Som jag lagat makaroner med morotsbiff till.) medan regnet föll utanför. Och klockan var två och kolsvart utanför. nu börjar det redan ljusna.

tjugo i tre.tillbaks igen. Går en promenad med mitt lila paraply och sjunger för mig själv om att i ett regn blir gatorna som silver. Inte singing in the rain.
Fem i tre. Hemma. skriver detta.

Idag kom Staffan och Johan över då vi skulle gå på Bio och se på Transformers som hade premiär. Nördfilm säger jag. absolut. historien om en kille som får en bil som visar sig vara en robot som försvarar världen med hjälp av sina andra robotvänner. Och sen blir den stackars bilen tillfångatagen av människorna och riktigt sorgsen musik spelas och bilden byts från den skärckslagna och uppgivna bilroboten till den överdrivet oroliga pojken som ropar om att de inte får skada hans bil. heh. hehe. Oh gud vad roligt. Den scenen skrattade jag mig igenom och såg mig omkring efter andra som skrattar eller åtminstone tycker det är lite kul. Jag ser ingen. fan.
Bilfån.
Hursomhelst räddar de världen(No shit sherlock, väntade inte du dig det också?) och så när de andra bilrobotarna vill hem till sin planet(som iförsig inte finns längre) så ber den lilla bilen om att få stanna hos killen. sagt och gjort. För övrigt stannar allihop. På jorden. och stirrar ut i rymden. Bilarna alltså.
Gillar du bilar? Se den du.
Gillar du inte bilar? Se den ändå. Skratta.

Men glöm ej. Detta är en bland de mest förutsägbara filmerna som finns.

Ursäkta spoilern för övrigt. Men den är förutsägbar ändå, så du kommer ändå att veta att allt detta kommer att hända efter en halvtimme in i filmen. så det är lugnt.

Tjugo över tre. Jag lägger ner mitt skrivande och går och lägger mig. Godnatt.

Imorgon borde jag ringa Kim. Han ska visst komma hem. Jag undrar vad som hänt.

Och du min vän, vi hörs väl?

Jag vet var du bor.

Bild 1: Imorgon är det teater igen. Bild från den 28/6 när jag fortfarande var mörkhårig.

Bild 2: Det kunde vara en transformer. men det är det inte. det är bara Morgans bil. Den första prylen jag tog kort på när jag fått min nya kamera.

Livet jag lever del 1

Jag känner mig fräsch.

Ja, ungefär sådär fräsch som Daniel kände sig nyår 2005 då alla var bakfulla och småäckliga medans han var nyduschad och ren, dock lite bakfull. Heh.
Ja, nu är ju inte folk runtomkring mig ofräscha eller så. Njae, Jag känner mig bara glad, fräsch och snygg..

Jag har nyfärgat hår(Ja, sen någon dag i alla fall) och har äntligen lyckats få till precis den där nyansen jag velat ha hela tiden.:)Minns hur sur jag var när jag ville ha ljusbrunt sist och fick svart. Nu tog jag inga chanser, jag blekte håret två gånger(för att bli av med det svarta) och sen lade jag i en ljusbrun färg som bara satt i halva tiden. Det blev bra.

Jag har lite nya kläder från ett nytt och fräscht ställe. (Dvs Newyorker.) Ett vitt lackskärp, en underbar jeansaktig, grå kavaj, en rödprickig skjorta, en svart/vit skjorta och ett par svartvitrutiga ballerinaskor. Man känner sig fin i dem.

Min hud funkar bra, jag har äntligen köpt ny fräsch rengöringskräm(Det var på tiden), dessutom passade jag på och köpte en blå fräsch kroppspeeling. (jag gillar peelingar, de är trevliga)

Och jag försöker numera hålla mina tablettider så att jag verkligen tar vitaminer och p-piller och vad det nu kan vara. Då håller man sig frisk. och fräsch

Jag har en ny kamera som jag kan promenera omkring med i fina kläder och känna mig snygg, fräsch, och duktig när jag tar kort(Ego och fåfängt jag vet. Men…det känns roligt)

Jag gillar mina ben. Jag kom att tänka på det idag. Fräscht.

Mindre bra saker dock:

Pierre är borta på finlandskryssning, det är säkert jätteroligt och trevligt för honom. Och klart jag unnar honom den. Jag saknar honom bara lagom mycket, jag vet ju hur snart jag får se honom och jag vande mig nog mycket under distansen... Däremot blir jag jätteglad när han är här igen och jag får höra om kryssningen och vad som hände. det hade varit så roligt att följa med.
Teatern funkar ju. Inga problem egentligen. Idag blev den inställd, men det gjorde mig inget som ändå hellre ville hem och ta kort med min nya kamera. Så det är inte ett dugg ofräscht. Fast teatern i sig kan kännas lite ofräsch. speciellt skorna. (Nej, inte de på bilden. de är urfräscha och nya)

Övervåningen känns tom. Tom tom tom. Jäkligt vad fort jag ändrar mig på dom punkterna. Jaja, det är väl för att jag sovit ensam i detta hus flera nätter nu, då blir det lite tomt. Fast jag ändrar mig nog snart igen. Jag gör sånt.

Mitt rum är stökigt. Ofräscht.Och det ligger högar av tvätt utanför badrummet. Jag hatar när man inte kommer fram till köket på grund av det. Usch!

Jag har mens. Aningen ofräscht.

Och jag är paranoid. Varför stod i förra bloggmeddelandet. som skrevs efter detta. duktigt.

Fräscht/Ofräscht

Som du säkert förstår så överansträngde jag mig för att få in ordet "fräsch" överallt. Stavas det ens så? Hur stavas deT? Fräsh? Fresh? Nej, det är engelska. Eh..tips någon?

Paranoia

Bland det värsta jag vet är när jag inte har tamponger när jag plötsligt får mens. Eller plötsligt och plötsligt. Jag vet ju på ett ungefär tack vare p-pillrena. Det är snarare önsketänkande och lathet som gör att jag så himla ofta upptäcker det. Här hemma är det oftast inget problem. Sen jag upptäckte att man kan hitta någon nödtampong nere i föräldrarnas badrum har paniken lugnat sig något. På gotland var det så mycket värre. Långt till affären och lektioner hela tiden. Omöjligt att känna sig lugn.
För övrigt är den ändå snart borta. Tack och lov. Nu kan jag äntligen fixa min paranoia över graviditet. Man KAN ha mens när man är gravid. Man KAN. Speciellt om den plötsligt minskar eller så. Endel stackare märker ingenting och sen plötsligt tror de att de är magsjuka och åker in till akuten med magsmärtor och kommer hem med en unge. Utan en aning. (Gud, det där får inte vara jag. Dock behöver jag inte märka ett dugg när jag väl VILL vara gravid. när nu det händer)Därav är jag livrädd och har varit det de senaste veckorna men istället för att köpa själv försöker jag tänka ut om jag ska be min mamma som är sjuksköterska om hjälp eller inte. Nu var jag tre dagar sen så jag tog mod till mig och frågade. Samma eftermiddag kom mensen. YAY. Inte.
Så, nu har hon tagit hem ett par Gravtest till mig, så nu ska jag testa mig. Ja, inte nu, men sen. Om några dagar eller så. Trots att risken är jätteliten.
Men ändå. Jag är rädd. Och paranoid. Och jag är inte ensam, det vet jag.

Jag borde jobba. Och jag borde definitivt inte skriva ut om privata saker på bloggen. Men vadå, den är ju min. MIN sida som jag gör vad jag vill med. Jaja, jag ska väl skärpa mig. Och skriva vettiga saker om nu detta är så ointressant. Men det är viktigt. Faktiskt. Är inte du någonsin livrädd för att vara gravid? P-piller är bara effektivt till 99,7% eller nåt sånt. 99,9% kanske.

Hmm...hur gick detta från tamponger till gravtest? Jag upphör aldrig att förvåna.