En gammal upphittad pinsam video

Egentligen skulle jag gjort något annat ikväll när jag kom hem. Jag skulle ha satt mig och pluggat ännu hårdare på tentan som jag för övrigt inte är anmäld till. Jag mailade en person på skolan som svarade att nej, jag är inte anmäld, och ingen kan göra något åt det. Och tydligen är det många som går kursen som inte lyckats anmäla sig så... "Lycka till att få skriva din tenta!" säger jag till mig själv.
Det här var ju inte alls optimalt! Inte alls.
Så i min sorg över detta satt jag med min gamla dator (eftersom min nya dator strular) och den externa hårddisken och kollar runt lite vad det finns för crap.
Och här har vi ett sådant där pinsamt klipp att det absolut inte ska upp på youtube, men blogger Video är väl ganska harmlöst?
Det här är historien.

Året var 2006, Daniel hade fått en ny dator med webkamera och gav därför sin gamla externa webcam till mig som satt med min gamla skrothög utan kamera(Den här, alltså). Kameran gav VÄLDIGT usel bild, men vi hade hittat ett program så att det åtminstone gick att spela in små filmer. Och just den här veckan ägnade jag mig nästan bara åt det.(Det finns alltså fler pinsamma videor, men den här Delar jag pinsamheten) Vi har alltid varit faschinerade av teknik, och uppenbarligen av att se oss själva i ett fönster på datorn.
En annan fruktansvärd rolig grej man kan göra är att se på filminspelningar när man själv(Eller andra) sjunger och dubblera tempot.

Nothing suits me like a suit

Jätteroligt!


Barneys sång i "How I met your mother". Girls vs. suits.

Studentens problem...

Några dagar innan tentamen i Organisation och jag börjar flippa ur. Antingen så fattar jag ingenting av den nya hemsidan för tentamensanmälan, eller så har jag bara inbillat mig att jag har anmält mig till tentan. Jag VET inte!
Jag blir knäpp! På riktigt alltså, jag förstår ingenting... Jag har väl aldrig inbillat mig att jag är anmäld till en tenta förr?
Hur som helst kom jag att tänka på att jag vid kursstart inte var behörig till kursen, och därför registrerades jag inte. Men någon vecka senare fixade jag ju till det där, så att jag blev behörig. Då fixade väl de till registrering? Eller? Jag tycker det iallafall.

Hur gör man annars i Kalmar, om man inte är anmäld till en tenta? Går det bara att gå dit och hoppas på att någon annan kanske dyker upp?
Jag har ingen aning.

HAVE I GONE MAD!?!?!

För övrigt är jag fortfarande i Göteborg, imorgon är det tänkt att vi ska komma hem till Kalmar, men just nu ser det glest ut på tågfronten. Idag hyrde Daniel en bil så att vi skulle kunna åka ut till Ikea och köpa saker till Daniels också rätt glest möblerade lägenhet.
Så medan jag sitter här och flippar ut över tentamensanmälningar håller Pierre och Daniel på att packa upp bord och stolar och grejer... Och äntligen har nu Daniel en helfigursspegel. Jag förstår inte hur han klarat sig så länge utan en sådan.(Hur länge har han bott här i Göteborg... 2 år?)

Bilden är från bilresan hem från Ikea. E6:an gick långsamt framåt. 50 minuter tog resan från Ikea Bäckebol till Mountainlake, dock med ett 2 minuters stopp på Chalmers för att hämta den där kavajen Pierre tappade bort under nyårsnatten.

Déco' Spirale in action

Titta! Se så fint det blev. Och enkelt var det också.
Jag visste väl att den där Déco Spirale var ett bra köp. När jag sen kommer hem ska jag göra massor med morötter som spiraler och sitta och äta dem med dip eller något. Perfekt.
Och ikväll blir det alltså "ugnsrostad vitlökskyckling". Den ligger därinne i ugnen nu tillsammans med alla bitarna som blev av spiralen. Om just de blir klara återstår att se, de är ju lite tjockare än skivorna.
Och nu kom Pierre tillbaka. Han har en tenta avklarad. One to go.

Shopping och nya skor

Mina skor har kommit! Mina fina rosa skor som jag beställde på Tradera för ett par veckor sedan.
I LOVE them!
De är rosa, höga och har inbyggd platå. fast varför ska jag beskriva dem, jag tog ju en bild när jag tog på mig dem för ett par timmar sedan. Och gissa vad, jag har dem på mig än(Man ska gå in skor). Lite roligt är att färgen stämmer väldigt bra överens med mina rosa strumpbyxor som jag haft på mig hela dagen av temperaturskäl.
Jag var lite orolig först, om de skulle passa eller inte, man ska vara försiktig med kläder och skor, och trots att jag har skickat mina mått till försäljaren så är man ändå aldrig helt säker. Men de är jättebra, 11 cm klack och allt.

Och idag gjorde vi också det där besöket på Bagaren och kocken i Härlanda. Härifrån kom jag med en magnetsked, en "Déco Spirale" och en rosa slickepott.

Här hemma hos Daniel i Mountainlake ska det nu lagas hel ugnsbakad kyckling ikväll. Jag ska då förståss testa min Déco Spirale och göra en potatisspiral. Hihi. Det är ju jätteroligt!
I Spotify spelas Lady Gaga och jag ska nu äntligen ta av mina nya skor. De har kanske suttit på lite väl länge nu, jag är ju faktiskt inomhus. Fast just nu stämmer ju hälften av min banner iallafall. "Stilettklackar i" alltså. Fast frågan är om det här räknas som stilett. Måste inte klacken vara av metall? Jag är osäker, och Wikipedia klarar bara av att hänvisa till vapnet stilett och det hjälper ju inte mycket...

Resan till supervintern

Sådärja, då är vi tillbaka i Göteborg, efter en jobbig resa med en dum unge som berättade om sina drömmar lite väl högljutt. Detta resande fram och tillbaka börjar redan göra mig trött, visst är det då kul att tänka att det bara är början, och att resandet kommer fortsätta hela våren med resor till Hultsfred, Göteborg och säkert en och annan sväng till Eskilstuna(Bara en bestämd än så länge). Fast mest till Hultsfred. Och så tillbaka till Kalmar.

Det är som om jag går in för att komma upp i 25000 sj-priopoäng och få svart medlemsnivå. Eller åtminstone grå. Det gör jag(Grå alltså) dock går det inte så bra, och helt seriöst är väl heller inte min strävan. Jag har bara 1000 poäng det här medlemsåret. Fast...har medlemsåret just börjat? I så fall är det bra. Har de en annan räkning på Sj är det väl lite sämre. oh well.

Pierre har kommenterat bilden på det förra inlägget. "Två olika stora Frida". Ja, jo jag vet, men jag jobbade i photoshop under TIME CRUNCH! en kvart är inte mycket när man samtidigt packar. så det så. Dessutom skulle jag ju ta bilden.

I övrigt tänkte jag fundera över det där nätshoppandet.. jag hade tänkt att beställa ett par grejer på bagaren och kocken häromdan, men eftersom jag hatar fraktavgifter kollade jag var butiken låg, och SE, det är ju den där lilla butiken i Härlanda som jag faktiskt besökt med Daniel någon gång för ett år sedan. Det känns ju som att den är värd ett nytt besök. Jag måste ju göra grönsaksspiraler. Och så vill jag ha en rosa slickepott.

I Göteborg är kylan som bäst just nu. Vi missade med ett par dagar supervintern med -15. Tack och lov. nu är det "bara" typ -7.

Hårfärgningen

Jag berättade ju att jag lagt in slingor, eller hur?
Ja, Pierre hjälpte mig hur som helst med det igår, och här är bildresultatet. Ja, nu råkar ju "före"-bilden vara tagen i mörker medan efter bilden är tagen i ljus. Och sen syns ju inte slingorna så mycket.
Men ändå, det känns lite ljusare. Och det tycker jag är skönt. Jag trivs inte riktigt med det där jättemörka längre.(För övrigt fattar jag fortfarande inte varför ingen märkte skillnad sist när det blev sådär jättemörkt.)Och förresten, vet ni vad? Det DROPPAR utanför fönstret. Är inte det ett tecken på tö så säg?

Om ett par timmar går tåget mot Göteborg, och jag har fortfarande inte kommit underfund med vad jag ska ha för skor på mig. Jag vill ju ha ett par snygga skor(Helst de röda högklackade mockastövletterna) Men jag VET ju att det är jättekallt i Göteborg, plus att jag fortfarande är sjuk och mår ganska dåligt och egentligen inte borde åka.
Jag vill ju liksom inte bli sämre bara på grund av ett par skor. Så kanske blir det gore-texkängorna ändå. Jag ska bara dubbelkolla minusgraderna först.

Hur ska det gå?

Hälsostatus: Fortfarande lite sjuk, men bättre än igår. Jag kunde ju till och med vara ute.
Problem 1: Jag glömde köpa C-vitamin! Och det kom jag på NU, när butiken varit stängd de närmaste timmarna.
Problem 2: Sj har inte visat några "Sista minuten-biljetter för imorgon på hela dagen. Varför, undrar jag? Vill de inte att vi ska komma iväg eller?
Ny lärdom för dagen: Potatis tar längre än 10 minuter att koka.

Jag har förresten med Pierres hjälp blekt slingor i mitt hår idag. Före/efter-bild kommer en annan gång. Just inatt känner jag mig inte jättepigg på att bli fotograferad.
Hur får man förresten pizzerior att bli medlemmar i Pizza.nu? I dumma Kalmar går det nämligen inte att beställa pizza på internet. WHY?Och så avslutar vi dagen med att visa en av dagens bilder(några andra kan du se i inlägget under), det är cykelställningen där inga cyklar blir stulna.

Ps. Problem 2 är löst nu. Vi åker mot Göteborg imorgon vid fyra. Framme vid åtta. Ds.

Min stund i en övergiven lekpark- fototriss

17/1 Om ni råkat hamna här när ni försökte hitta dagens fototriss ber jag om ursäkt. Länken fanns kvar sedan förra veckan i länkfönstret och jag klantade till det när jag skulle kopiera in den nya. Gå tillbaka till fototriss och tryck på "RÄTT! stilettklackar i 39 kvadrat" eller klicka HÄR så kommer du till rätt sida med fototriss Randigt.

Idag besökte jag en lekpark som låg strax runt hörnet från mig hemma i Berga. Inga barn fanns att se i den, och ingen verkar ha varit där sedan snön föll.
Längre bort var dock ett helt gäng i en backe där de åkte pulka, det är väl det man ska göra. Lekparker kan man ju gå till året om.
Vi i Kalmar är ju tack och lov åtminstone lite mer skonade från iskylan med -20 och liknande frysgrader... Ett tag hann jag vara ute innan kameran började reagera på hur kallt det var. Elektronik fungerar verkligen sämre när det är kallt!1. På väg mot lekparken.
2. Bara ett staket mellan mig och gungställningen
3. Väl inne i lekparken satte jag mig för att ta ett grodperspektiv på en sån där...vad heter det nu igen?

Så här såg det ut där jag var idag!

Mina bilder är tagna i Kalmar, Småland. Vill ni se mer bilder på det här temat kan ni gå in här.

Snö överallt och jag nätshoppar!

Jag har egentligen inte så mycket att berätta om idag... Allt är i princip likadant som för några dagar sen när jag kom hit...

• Jag är fortfarande sjuk. Det har dock övergått från blixthuvudvärk till massor med snor.
• Jag har haft en blåsa i munnen som vägrar försvinna sen flera dagar. Trots aftex varje kväll och borstning 4 gånger om dagen med Zendium.
• Jag spenderar mina dagar med att fönsternätshoppa, leta e-böcker, plugga Organisation och vänta på att Pierre ska komma hem.

Vädret är fortfarande värdelöst, så jag har praktiskt taget inte gått utanför dörren sen jag kom hem, utan sitter mest här i Pierres jättesköna och varma kofta. Bilden är från igår, när snön öste ner utan slut. Idag har det varit soligt, men det har vädergudarna tagit igen genom att istället göra det svinkallt. Imorgon är det dock nollgradigt. Om jag mår bättre då ska jag till och med gå utomhus för en gångs skull.

Det har handlat mycket om vädret i den här bloggen på sistone. Och för att det inte ska bli en ren väderblogg så ska jag visa vad jag handlade på Nellys rea idag i min uttråkade, förkylda värld.
Är den inte fin?
Jag är lite efter när det kommer till nätshopping för kläder. I övrigt är jag med. Jag har 57 omdömen på tradera(Dock är många av dem som säljare) och köpte så sent som i veckan lite kurslitteratur till en av kurserna i vår. Dessutom ligger ett gäng böcker som jag tröttnat på
(läs: "som jag egentligen aldrig ville ha men var tvungen att köpa för skolan") till försäljning på bokbörsen.
Jag är bara lite försiktig med kläder från butiker på internet. Tänk om det är fel storlek etc etc...?

Jag älskar alltså nätshopping. dock ogillar jag fraktavgifter. Men den får jag väl lära mig att leva med, antar jag.

Jag och rosa saker

Mitt rosa kök är på väg att hända!
När jag såg den här fina rosa stekpannan på Chilli i Göteborg för 99kr var jag verkligen tvungen att köpa den. Annars hade jag väl aldrig förlåtit mig själv...Med på bilden är också min lite äldre rosa stekspade. Vill man läsa mer om den kan man göra det här. Och andra rosa saker som finns eller funnits i mitt liv finns det här (En liten rosa termos)och här(En ful 70-tals väckarklocka. Jag gav den till en festu.) och här(Min gamla rosa/oranga mobil. Den var inte så snygg.).

Stekpannan finns förresten i guld, brunt och turkost också.

Sverigevädret...

Fan Kalmar, vi hade ju en deal!
Vi sa ju att det skulle bli plusgrader och tö nu när jag kommit hem igen.
Det såg så lovande ut igår när vi kom hit, men nu har det snöat hela dagen och vad läser jag, jo, att "ryska isvindar" drar in över landet igen och Smhi säger att det ska bli ännu kallare.

Det här är inte roligt längre!

Men man ska ju se det från den ljusa sidan, så lyckligtvis har västra götaland någorlunda uthärdliga temperaturer(0-5 minus) nästa vecka, när jag ska vara där. (Det är ju alltid något)

Jag äger inte ens någon täckjacka... Och extremkyla låter ju inte alltför härligt.

Kalmarplantornas tillstånd efter 13 dagar i ensamhet

Hur kunde jag glömma?
Det är ju det alla har gått och undrat över = Hur det har gått för mina blommor under de 13 dagar jag varit borta från dem. Min oro har jag ju berättat om både här och här.
Det var inte så illa som jag trodde, visst, kaffeplantan var lite hängig, men det är den varje gång den inte får vatten på ett par dagar. Efter 20 minuter har den rest sig igen. Orkidén däremot verkade inte ens ha märkt att jag var borta, jag börjar misstänka att den egentligen är gjord av plast.

Pierres fula bambu står ju i vatten, så den hade väl druckit en halvliter, men den verkar också ha växt så pass att det är dags för en ny vas till den. Jag har förresten inte vattnat den än(Så går det.) så det kanske är dags nu. Den har förresten flyttats från sin vanliga plats i köksfönstret sen den växt sig för stor och står nu bredvid den franska balkongen.

Min andra gröna planta som jag inte vet namnet på hade tappat ett av sina gigantiska blad, utöver det såg den ut som vanligt.
Och garderobsblomman hade några bruna blad, det har den fortfarande, men... Är det inte en knopp som börjar titta fram där det förut varit en stubbe? Fortsättning om garderobsblommans knopp följer...

om en månad eller så.

En del av vårt hem

Någon gång skulle det ju vara trevligt att lägga upp en bild på hur vårt hem faktiskt ser ut...(Till skillnad från den förra och den förrförra lägenheten)
Så, igår kväll trotsade jag mina förmodligen inbillade sjukdomar(som idag utvecklat sig till väldigt verkliga sjukdomar) och fotograferat lite i lägenheten. Och man måste ju börja någonstans, så... eftersom hallen fortfarande ser förjävlig ut(Vi lyckades aldrig fixa till den när vi flyttade in, då jag hade fullt med tentor och Pierre fullt med sitt) och eftersom köket just nu har lite lådor i sig och vi fortfarande inte är helt nöjda med det, så visar jag bilder på det största rummet: vardags/arbetsrummet/sovrummet!

Att jag säger så: "Vardags/arbets/sovrum" är förståss att lägenheten, eftersom det är en etta, bara har ett riktigt s.k rum. Men det är ett stort rum, och vi har delat av det i tre delar.
Först: Vardagsrummet
Vår fina soffa har minskat från en tresitssoffa med schäslong till en tvåsitssoffa utan. Men det var det värt. Schäslongdelen ska flytta ner till källaren.Mitt emot soffan står rumsavdelaren. Jag inser nu att jag kanske borde ha städat mer i hyllan. Böckerna och pärmarna står ju inte helt klokt.

Sedan: Sovrummet
Vänder man sig 120 grader åt höger från den tidigare bilden ser man sängen och sovrumsdelen. Dessvärre står också en lysande snögubbe där(Jag borde ha släckt den). Han har hängt med i alla tider, och fick givetvis stanna. Vi funderar också lite på att hänga för där med draperier, så som vi hade på Viktor Rydberg när vi bodde där.

Sist: ArbetsrummetDet blev tyvärr inte så städet här som det borde ha blivit, men, om man går tre steg framåt från den plats man var förut och vänder sig 90 grader åt vänster. Då ser man det här.
Här, på andra sidan rumsavdelaren, har Pierre sitt skrivbord med tillhörande dator. Jag har min sekretär och som du ser, en liten dator ovanpå en stor dator. Ibland är det så. Oftast är den lilla datorn någon annanstans.
I högra hörnet av bilden skymtar också synthen.


En annan gång blir det köket som fotograferas. Det är dock mindre, och behöver gissningsvis färre bilder än det här.

Lite barmark, tack!

Okej, Kalmar.. Det här var ju inte riktigt vad vi kommit överens om.

För det första är inte snön borta. För det andra är det fortfarande kallt.
Men.... Trots att snön fortfarande ligger djup härute i Berga, så börjar det bli barmark bara ett par hundra meter bort. I varje fall på bilvägarna.
Och det ska visst bli plusgrader(Ok, nollgradigt) imorgon. Visst känns det lite varmare i luften redan nu?
Och jag såg att ån som var helt frusen när vi åkte börjar tina upp en aning. Det är ju i alla fall på rätt väg.Jaja, jag förstår, kära Kalmar, du kanske inte hann fixa till allt på de 13 dagar jag var borta, men nu hoppas jag att temperaturen sänks.
Jag väntar mig plusgrader och tö nu. Sedan barmark. Inte mer snö. Inte. Mer. Snö.
Kom ihåg det. Okej?

Efterlyses: En försvunnen kavaj

Då är det snart dags då, imorgon vid nio-tiden sätter vi oss på ett tåg till Kalmar och lämnar Göteborg för några dagar, jag börjar nämligen bli alldeles för orolig över mina stackars blommor som står där och väntar på vatten.
De här stackars blommorna är nog något jag oroat mig över sen vi åkte strax innan jul.... men de har ju snart varit ensamma i... 18 december-19-20-21... 13 dagar!
Nästan två veckor. stackars stackars blommor.
Jag försökte be min syster att åka dit, men jag fick inget svar på sms:et. Hon hade väl ingen lust och visste inte vad hon skulle svara antar jag. Jaja, imorgon kommer jag i varje fall hem till mina stackars små förmodligen halvdöda blommor.

Och sen åker vi tillbaka till Göteborg igen på söndag, om precis en vecka.

Pierre tappade förresten bort sin nyinköpta kavaj under nyårskvällen. Hur det gick till är fortfarande höljt i mysterium. Hur vi än försökte lyckades vi inte gå tillbaka och komma på var han kunde ha lämnat dem. Och efter ett noggrant genomsökande av PU-rummet förstod vi att den nog troligen var helt försvunnen.

Det här är vad jag minns:

Jag satt med Daniel, Sebastian och Spanky och pratade i ett hörn på föreningstorget, Pierre kom dit,med kavajen på, och pratade en lång stund om någonting och gick sen. Ett tag senare kom han tillbaka, denna gången utan kavaj. Sen märkte vi att det var dags att åka hem. Men kavajen fanns ingenstans att hitta.

Men så idag skickade snälla Larsson ett sms där han berättade att LOB hade hittat kavajen i sitt förråd. Hur Pierre någonsin lyckades få in den där är alltså mysteriet allt handlar om.

En helt annan sak är amerikaniseringen av Sverige. Ja, du känner väl till att man i USA sitter med stora "Buckets" fyllda med friterad kyckling? Nu har nordstan öppnat en motsvarighet: "Nordstan fried chicken". Vi var förstås tvungna att testa, men det blir max en gång per år man kan äta där. transfetterna rann så mycket att de var tvungna att dela ut våtservetter. Ett sånt här "meal" kallas "medium" och är enligt mig omöjligt att klara själv. Vi delade.Ps. Det finns "LARGE" också. Gissa hur mycket kyckling man får då?

Den där krönikan...

Jag sa ju att jag skulle göra det idag... Men det blev nästan imorgon. Klockan är ju faktiskt lite över tolv.
Hursomhelst, vad hände iår?
Nyårsafton minns jag, Den firades på 17-bussen på jakt efter fyrverkerier. Och det verkar ju faktiskt som om hela året har präglats av att spendera tolvslaget på resande fot. Vi har under det här året bott på fyra olika ställen, och flyttat tre gånger. Jag har varit på jakt efter något bättre tror jag, så därför sökte jag till Music & event management i Kalmar, men vågade inte säga ett ord förrän jag var säker på att jag kommit in. Men vi kanske ska börja från början.....

I Januari vad det dags att hitta något vettigt att göra, så jag började plugga företagsekonomi på Handels i Göteborg, dock så räckte det inte, så jag sökte även upp min gamla musikvetenskaplärare och kollade om jag kanske kunde få läsa b-kursen i musik samtidigt, det skulle gå bra så jag testade det där med 200% studietakt.
Smart, va? Och så köpte jag ett par nya stövlar som jag väntat på i evigheter.(Wedins lade ju ner vid den här tiden, som ni kanske minns, så deras skor gick ständigt ner i pris) De var efter två månader av tittande på dem nedsatta från 1200 till 300. Jag var så glad. De har jag förresten med mig nu också.
Samtidigt var Programkommittén PU ett ständigt pågående projekt som tog upp mest tid, men jag ångrar det inte för en sekund, PU gjorde vårterminen värd att göra, även om det var oändligt jobbigt ibland.

Februari och Mars har jag nästan glömt bort, de gick in i den där dimman som allt blev när man har lite för mycket att göra. Jag fick hoppa av musikvetenskapen, då företagsekonomin inte funkade som den skulle(Jag kuggade marknadsföringen... Men det är lugnt, jag klarade den sen). Vi skulle fått Markus Krunegård till en spelning på Chalmers i mitten av februari, men något gick snett och han var tvungen att byta både dag och plats.
April hade vi i PU bokat vår mycket problematiska Tiger Lou-Konsert. Allt gick snett innan, och på något sätt hade restaurangen inte förstått att vi ens skulle ha konsert den kvällen. Det var deppigt, stressigt och jobbigt och hade vi kunnat boka av den hade vi nog gjort den den gången. Men det fick ordna sig, som det alltid gör. Men nog hade de där veckorna kunnat bli lugnare.
Mitt i alltihop flyttade vi också från vårt älskade studiegången på 39 kvadrat till 41 kvadrat på Viktor Rydbergsgatan. Ett beslut som jag idag inte riktigt förstår.
Och så fyllde jag 23. Det var också något värt att nämna.

Och sen kom Maj, men vad hände? Jo, vi nominerade nya människor till PU. Jag var ledsen och kände att det var jobbigt att mitt jobbiga men älskade PU-år närmade sig sitt slut. Samtidigt som det var fruktansvärt jobbigt så var det verkligen fantastiskt kul. Så det var här jag sökte till Music & Event management i Kalmar, det kändes som världens mest bästa beslut just då.
Juni och juli var sommarmånader, jag jobbade på Säröhus och extra ute på Älvsborgs fästning, medan Pierre jugglade sina två jobb på färgaffären och Elgiganten. Vi gick ofta om varandra i tider, men det var fortfarande många fina varma sommardagar och jag har fortfarande lite solbränna kvar. Och jag köpte äntligen en ny dator! , och Pierre också. Han vill dock redan ha en ny.(Okej, det vill jag också, en Macbook vore perfekt) Och vi åkte några veckor till Sturkö och upptäckte den lilla ön därborta där en gammal släktgård ligger.

Augusti var mest packande. Vi skulle flytta till Kalmar och Pierre började bli osäker. Här hade vi nog vår mest allvarligaste diskussion under all tid vi varit tillsammans. Jag kommer alltid vara tacksam för att han följde med mig, och hoppas att han känner att han gjorde rätt val. Dock hade vi ingen lägenhet än, den fixades inte förrän veckan innan vi flyttade. Läskigt var det och om jag skulle göra om det hade jag tagit lägenheten kalmarhem först gav oss. Läckeby var inte ett bra val.
September och Oktober då... Där var det jobbsökande som gällde för Pierre, evigt pluggande för mig, samtidigt som vi klämde in så många Göteborgsresor vi hann. Jag upptäckte att studerandet i Kalmar var långt värre än i Göteborg. Dessutom var pendlandet mördande. Både mellan Kalmar och Läckeby och det mellan Läckeby-Kalmar-Hultsfred. pluggandet var också jobbigt, egentligen var allt jobbigt, Jag ville bara flytta långt bort och gräva ner mig i ett stort hål.
I November började det kännas bättre ett tag, mest för att det äntligen började närma sig över. Vi for till Tunisen en vecka med familjen(14 personer), det var riktigt roligt och skönt för mig och Pierre att få lite lugn och ro. Dessutom fick vi tag i en lägenhet strax innan vi for iväg, vilket gjorde det ännu lugnare för oss. Saker började lägga sig på plats igen.

I December flyttade vi från Läckeby, Elin och Emil gick åt sitt håll(Oj, jag glömde skriva att vi bodde tillsammans alla fyra i Läckeby) och skaffade sig en lägenhet i centrala Kalmar, Jag och Pierre hamnade i Norra kalmar, i vackra Berga där allt var perfekt tills snön föll. Typ. Tentorna gick fortfarande inget vidare, och sista veckan valde jag att inte göra det sista grupparbetet. All ork var borta, och pendlandet till Hultsfred gjorde ingenting bättre. Inför sista tentan i Hultsfred den 18:e gick det mesta fel. Tåget ställdes in och vi kom in en kvart sent efter hjälp av en klasskamrats snälla pappa som körde de elva milen från kalmar till hultsfred i blixthalka och 8 minusgrader.
Nu väntar jag bara på tentaresultatet. Jag hoppas på ett vg(men läraren hotar med G, då han tydligen är "snål" med Vg:n).

Sen kom jul, då Mamma och Pappa bestämt sig för att jul hemma i Eskilstuna inte blir av nästa år(2010), det blir trettondagsafton året efter(2011) istället. Jag förstår anledningen, men jag trodde inte riktigt att det skulle hända redan nu. Jag tyckte ju så synd om de där människorna som inte firade jul när jag var femton, eftersom de inte hade någonstans att vara. Och nu är jag själv en av dem. En som måste hitta en egen tradition utan familj. Jag vill ju inte vara en av de där som sitter på Harrys på julafton.Och nyår, Jag och Pierre åkte hem till Daniel i Göteborg för att fira med Spanky i hans nya lägenhet på Olofshöjd. Sebastian från min tid på Gotland kom också dit och firade med oss, han behövde nog komma bort hemifrån, och jag hoppas vi var till hjälp.

Just nu läste jag vad jag skrev att jag ville att nyår i år skulle bli efter förra nyåret. Det var inte så det blev, men det blev en opretentiös fest med vänner som slutade på föreningstorget och Pu-rummet. Men kanske hade jag en idé där. Kanske är det så nästa nyår blir. Eller kanske inte. Man vet inte vad man vill förrän dagen kommer. Det är bäst att följa känslan.
Och faktiskt, det var perfekt i år. Eller kanske inte perfekt, men det är det sällan. Men mycket var fantastiskt bra. Jag är glad att jag var med vänner som jag ville fira med. Synd att inte alla fick plats i bilden. Jag får lägga upp fler på Facebook.

Det blev ett långt inlägg. Och klockan är redan efter ett. Det är dags att sova i Daniels nyinköpta luftmadrass nu. Det är ju faktiskt en dag i morgon också.

Pizzadinner

Pizzorna som vi beställt kommer ringer på, Pierre öppnar och vill visa leg då vi betalt i förväg med kort.

Pierre - "Då behöver du leg, va?"
Pizzakillen - "Nej, det är lugnt. Jag känner dig"


Vi bor ju inte ens här!!! Det står Häggblom på dörren!

"Sibiriska isvindar..." nu får ni ge er!

Jag visste inte vad jag skulle skriva som rubrik idag, typ 96% använder väl "nyår!" eller "nyårsafton" som rubrik just nu i sina blogginlägg. Så vad ska jag skriva? Nyårsaftonskväll...?
Oh my god no. Det gör jag imorgon. Då kan bidraget heta : "Nyårsdagen och ett nytt år har börjat"
Och kallt ska det bli ikväll också, som jag sagt för ett par dagar sen. och som Aftonbladet skriver idag som framsidenyhet. Så nu vet vi. De pratar om "Sibiriska isvindar" och "Rekordkyla". Det låter ju som något min mamma skulle säga. Eller Daniel.

Och tydligen kan vi inte klä oss ordentligt heller, som det står här: "Överdelen ska till nordpolen och underdelen till Hawaii".... Precis så hade jag faktiskt tänkt klä mig ikväll. Rosa strumpbyxor och svart klänning med en massa koftor och jackor över. Strumpbyxorna får räcka. Man kan ju inte gå med jeans under en klänning, det kan väl även en väderexpert som helst förstå!

Sebastian är på besök, förresten. Han ska fira nyår med oss här i Göteborg, och om några timmar åker vi över till Spanky och Edward i deras nya lägenhet i OH(Chalmersslang för Olofshöjd).
Och något annat jag gjort idag är att skicka in ett bidrag från föreningstorget till Argalappen.se. Du får helt enkelt hålla utkik efter när det kommer upp där. Det blir roligt.
Här är den förresten, om någon undrade. Kompis B är en diskmojänggrej som jag aldrig lärt mig. Jag läste beskrivningen om och om igen men fattar fortfarande inte hur man diskar. Det finns tre kompisar, så långt har jag förstått(Jag diskade för hand)

Hela dagen har förresten funderat på om jag ska försöka få till någon nyårskrönika med vad som hänt under året. Jag brukar ju göra sånt... Men.... vad hände egentligen under året? Det känns ju mest som om det bara flutit på.
Tre flyttar har vi hunnit med, så långt är säkert. Vem hinner egentligen så mycket mer?
Jaja, hursomhelst tänkte jag berätta om det imorgon istället. Som en början. Idag får det räcka med att känna till de "sibiriska isvindarna" och de 10 minusgrader vi ska stå ut med här i Göteborg inatt.


(Förra året firade jag tolvslaget på bussen. Det tyckte jag var lite kul.)

Kallt och is i Mountainlake...

Just uppkliven ur ett superhett bad, så varmt att jag var helt yr när jag klev upp läser jag om snökaoset i Norrland. En halvmeter snö på ett dygn! Det är ju inte klokt!
Och om igen tänker jag på när jag fick höra om snökaoset i Gävletrakten 1998, då snön låg upp till hustaken. Under mina tre år i Sandviken hoppades jag att det skulle hända igen när jag bodde där också. Det gjorde det inte.
Det är numera bara ett minne i rekordboken. 140 cm snö.

Mycket snö ÄR roligt. Lite snö (1-2 dm) är INTE roligt, om jag inte råkar vara hemma i Eskilstuna, och det samtidigt är ca 1-2 minusgrader ute. Då kan man åka skidor(Jag har inga skidor här..) jättelite snö(ett par centimeter) är bara onödigt. Det blev dock inget skidåkande i år. Tiden räckte inte till(Och den enda chansen jag hade slösades bort med att vänta på att Pierre skulle orka sig in till stan och åka med mig, men jag är inte bitter)

Och på nyår ska det visst bli "Svinkallt" enligt aftonbladet. Skoj, jag planerar ju att ha klänning och strumpbyxor och pumps på fötterna. Jag kommer ju att dö! och halka runt här i "mountainlake" innan jag ens hunnit ta mig ner till Spårvagnen. kan inte isen bara töa bort innan nyår? Snälla?
Undrar förresten hur det ser ut i Kalmar nu? Och hur mina blommor mår?
Daniel och Pierre spelar för övrigt fortfarande Dreamcast.

På mellandagsrea i Göteborg

I Eskilstuna fick jag till en del shopping, som den rosa koftan jag har på mig just nu(den är underbar, jag borde köpa fler) och ett par mörkturkosa(petrol....?) handdukar från hemtex som var utgående. Och i göteborg fanns fler handdukar, fast i andra storlekar. YES! Äntligen har vi handdukar i riktigt bra kvalitet!
Och idag, när vi kom fram med tåget klockan tolv tog vi oss direkt ut på mellandagsrean här i Göteborg, det skulle vi inte ha gjort.
Först fanns det ingenstans att äta(ALLT var fullt klockan två) så vi fick vandra runt hela stan innan vi var tillbaka där vi började vid domkyrkans sushirestaurang.

Och inte blir det bättre med folkmängden, ju senare det blir desto mer folk. Men då borde det ju betyda att ju tidigare man börjar desto mindre folk? Så... Är vi inne klockan tio imorgon när affärerna öppnar så måste ju det betyda att det är lite folk i nordstan då? Eller? Jobbar folk nu i mellandagarna?
Och här har vi Daniel och Pierre ståendes i spårvagnen. Det var fullt på varje vagn vi klev på, och nya vagnar verkar de ha slutat med helt ut till norrområdena.

Och angående min snödiskussion från tidigare... Här är det is. Överallt i hela Mountainlake(Bergsjön), som Daniel brukar säga. så att man får glida nerför trapporna hållandes i räcket med ett stenhårt grepp, hela tiden rädd för sitt liv(Eller möjligen försöka sätta klackarna i först och halvspringa bredvid i skaren.) Lite grann ångrar jag att jag inte tog med kängorna jag fick av Pierres mamma till Göteborg istället för att skicka dem direkt till Kalmar. Men jag trodde inte jag skulle behöva dem lika mycket här. Och jag kan ju inte ta med mig hur många skor som helst. Men ändå. *Ånger*.....

Nej, nu ska jag bada bubbelbad i Daniels badkar, medan Daniel och Pierre ska spela Dreamcast.

Manligt och kvinnligt på HM

Jag spinner vidare på den där diskussionen om "Bra och dåligt" (Och med tanke på den kan jag säga att det är varmare på övervåningen nu sen jag höjde värmen, tack och lov) med en liknande diskussion om manligt och kvinnligt. Det här har tagits upp flitigt på den kurs jag läste i nu i höstas. Kvinnor lyssnar till exempel känslosamt på musik, skaffar sig relationer med den och sånt, medan män lyssnar mer tekniskt på gitarrsolon osv.
Frågan är om det bara är antaganden, eller om det faktiskt har någon vetenskaplig grund.(Jag brukar alltid bli så irriterad när föreläsare säger "Såhär ÄR kvinnor." Alla behöver ju inte vara på ett särskilt sätt, liksom)Men saker som är säkra är hur saker faktiskt görs annorlunda. Någon som tänkt på att kvinnors och mäns skjortor knäpps olika. Män har sina knappar åt höger och kvinnor åt vänster.
Och idag på HM handlade både jag och Pierre, jag fick en rosa påse och Pierre en brun. Varför?

Det kan ju förstås bara vara så att de lite mindre påsarna råkar vara rosa och de större är bruna Det KAN ju faktiskt vara så. Men det betvivlar jag. Jag såg inte en enda kille med en rosa kasse. Sen är ju killars kläder större, så de kanske helt enkelt alltid får de stora kassarna (För ni ser ju att Pierres påse är större. Det ligger nämligen en kavaj i den).Eller så har de även bruna småkassar.

Hur som helst, intressant gjort att skilja på folk istället för att ha samma påse till alla.
Nu är det dags att sova, tåget går tidigt imorgon.

Är det här mer OK?

Jag är ledsen, men det är fruktansvärt intressant.
apropå det här och det här.

Bra eller dåligt?

Jag vet att långt ifrån alla jag känner är inbitna Magnus Carlsson-fans, men att lyssna på något såhär mysigt får även mig, som alltid blir lite irriterad när jag kommer hem till föräldrarna på jul att känna julkänslorna komma.(typ.. heter det så?)
Det kan förståss bero på att jag fryser så jättemycket också. Först trodde jag att jag skulle vänja mig, men när det inte gick kollade jag upp elementen. De var ju inte PÅ! Så mycket stiger faktiskt inte värmen...

I övrigt har jag rätt tråkigt och fryser här på övervåningen i huset. Pierre har åkt hem och jag känner inte för att trängas i köket så jag ligger här och letar böcker till nästa termin. I nästan lite för god tid.
På tal om Magnus, så tänkte jag på det där om musik och vad som är bra och dåligt. Jag skrev det här en gång i tiden.

Ny hårfärg?(om det är någon som är intresserad)

Storstaden äger när det är kallt. Varför? Jo, därför att det inne centrum inte ens märks att det är snö överallt annars. Där är det ingen snö. (Eller så är det bara Göteborg som är så. Fantastiska Göteborg, kom hit! Eller så kommer jag dit.)
Jag gick inne i kalmar stad idag, och störde mig mest på hur jag halkade runt på den isiga gångvägen. Måste man ha fotbollskor med dubbar för att överleva här?
Förlåt, men såhär i vintertid längtar jag verkligen hem till Göteborg..

Förresten färgade jag håret idag, mitt i allt tentapluggande. Men det var ett måste, jag såg mig själv i spegeln igår kväll och kände att det funkar inte längre, nu ser jag ju utväxten på långt håll. Så det var bara att bege sig till affären, och eftersom det var tidsbrist(inte för att jag bryr mig var jag handlar hårfärg) fick det bli coops hårfärg, där man fick välja på hela åtta nyanser(...)

Jag tycker ändå att det blev stor skillnad. Trevligt med lite ny färg.(lite blek är jag dock)
Men ja, Elin och Emil har inte märkt något än, och här har jag varit i tre timmar, så det är kanske ingen större skillnad. De kanske inte kunde bry sig mindre om min hårfärg, vad vet jag? Eller kanske har de bara inte brytt sig om att titta efter.

Vill man ens att folk ska lägga märke till om man har färgat håret?


Okej, åter till pluggandet. Vad är egentligen det kulturella fältet? vilka intresseorganisationer jobbar med upphovsrätt? Vilka funktioner finns i musikbranschen? Vad betyder deterritorialization? älska öronproppar och den konstlade tystnaden. Det blir urbra att kliva upp klockan fem imorgon bitti.

Bara snö och elände i Kalmar

Jag är inget stort fan av snö.
Dock fanns det en gång i tiden då jag faktiskt tyckte om snö, men det var skillnad, då kom snön i december och stannade till mars, och jag hade ett par nya fina skidor att åka ut med. Sen flyttade jag hemifrån och såg fram emot att bli insnöad i Sandviken, som de blev '99. Men blev jag det? NEJ! Det kom snö, till och med i April, men jag bodde i stan och hade inga skidor med mig så det var bara kallt och jobbigt med snö, och inte gick det att cykla heller. Men i Sandviken visste de åtminstone hur man skottar snö. Där kunde man ta sig fram.
Här i Kalmar kom snön i förrgår. Jag tittade ut och skrattade, precis som jag gjort i Göteborg flera gånger:

"Haha, den här snön kommer ju att ligga kvar som allra längst tills imorgon. Så är det här i söder."

Trodde jag, ja.
Östkusten är inte som västkusten, fick jag erfara i går när jag skulle ta mig till skolan. Att cykla var inte att tänka på, så jag fick gå de typ 752 meterna till Skogsråets vändplan. Det är inte så långt, och under normala förhållanden borde man väl gå det på fem minuter. Inte igår!
Fullt med snö överallt, det var enbart skottat på bilvägarna, allt annat var gömt under snötäcket, och jag, dum som jag var hade ju valt en skogsstig...
Det for omkring snö överallt och man såg inte ett dugg. Jag gick fem i halv, 20 i 10 lyckades jag stoppa bussen precis när den åker iväg(En enda bra sak med kalmar kollektivtrafik, de stannar faktiskt för sena människor)
Och sen skulle jag hem igen också, jag hoppade av vid Siriusplan för att slippa sitta på bussen en evighet, det är ändå typ lika långt att gå därifrån. Och vad märker jag nu när snön inte faller lika intensivt? Jo, att det inte finns några trottoarer!
Alls! Man får gå på bilvägen om man vill fram, den uppskottade snön har nämligen lägligt nog hamnat på trottoarerna. Vill de inte att folk ska gå när det är snö eller?

I Göteborg låg snön oftast bara någon vecka, sen försvann den. Det var bra.

Snälla Kalmar, du kan väl lova mig att när jag kommer tillbaka så är det här eländet borta? Okej? Det är inte kul att cykla på isbana med tjockt snölager ovanpå. Faktiskt.

Så när skolan börjar igen får det vara bra. Inget mer snö och is. då vill jag ha tillbaka den gråa trista barmarken. Jag gillar den.

Och imorgon blir det Göteborg, där är snön bara knappt en centimeter(enligt Daniel), jämfört med 10 här. Jag längtar, älskade gamla Göteborg vet hur man ska ta emot mig.
Jag har ju inte ens några skor som klarar det här vädret!!

Ingen idoljury direkt...

Jag råkade fastna framför tv:n efter att ha frusit ute för länge (Det är kallt ute, precis som tanten på Coop kvasten sa att det skulle bli) och såg för första gången ett avsnitt av Dansbandskampen. Okej, jag har sett delar av programmet förut, men jag har aldrig sett ett helt.

Men alltså, vad är det för jury som sitter och ger betyg på banden?
Jag må älska Magnus Carlsson, men till och med honom blir jag irriterad på.
Är de rädda för att de tävlande inte ska klara av lite kritik eller? Nej, jag förstår inte... Uttalanden som : "Ni har valt den tråkigaste låten i mannaminne, men.... ni gjorde den så himla bra!" och : "Riktigt tråkig och monoton dansbandsbas, precis som det ska vara!" mår man ju dåligt av.

Vad är det där för kritik?
Och inte kan folk rösta ordentligt heller. Folk som sjunger fruktansvärt dåligt går till final. Jag kanske iochförsig inte borde bli förvånad efter att ha hört de där Scotts i melodifestivalen i våras(Var det de som vann förra dansbandskampen eller vilka var det nu igen...?)

Nej, jag förstår ingenting. Jag kommer iallafall inte titta nästa vecka(Väl? Eller ser du på det här, Daniel?). Det här är förhoppningsvis första och sista gången.

Saker jag inte visste

Saker jag lärt mig idag som jag inte visste igår:

1. Folk glömmer sina tvättider, en kille trodde han skulle tvätta idag, men misslyckades och upptäckte att det var igår. Så vid fyra gick han med ljus och lykta runt i trapphuset för att hitta den som hade bokat idag. tydligen klantade han till det likadant förra gången också. Det är kanske värt att gå och kolla ibland om någon verkligen tvättar alltså? 1,5-veckorsintervall är annars devisen här.
2. Torkskåpet är totalt jättevärdelöst(Men av någon anledning torkar det bättre på vänster sida än på höger. ) så nu hänger det tvätt i hela lägenheten.
   

Saker jag tänkt på idag:
Sverige är det enda land där man kan sälja och köpa gröna bananer. Pierre hade köpt hem det idag, därav funderingen. Kan man inte få tag på det någon annanstans alltså? Och varför tycker jag att gröna bananer är godare än gula? är jag så skadad?

Ett experiment med bröd

Idag har jag lekt med min köksvåg. Den råkar stå framme på bordet nu eftersom jag skulle väga lite böcker. Så när jag hade lite tråkigare än vanligt vägde jag en smörgås jag just rostat. 40 gram. -"Hmm... undrar vad den väger om jag lägger på lite smör?" Tänker jag och lägger på lite smör. 4 gram till! jag får alltså i mig 4 gram smör per smörgås jag tar. Om jag då äter två varje morgon får jag alltså i mig 4x2x7=56 gram smör i veckan. Dvs. 56x4= 224 gram på en månad. ett paket smör innehåller 600 g(om man har bregott) . Om vi även räknar Pierres smörkonsumtion som är ett-två gram mer. Vi säger ett för säkerhets skull: 5x2x7x4=280 gram i månaden.
224+280= 504 gram går åt i månaden(28 dagar), så det tar alltså 33 dagar att äta upp ett paket smör. Intressant.
Undrar vad jag egentligen borde ägna min tid åt?Här har vi bildbevisen från experimentet, Pierre som tar en pågenlimpesmörgås(Jag bakar nu, och snart är de slut. vi äter egentligen inte köpbröd ofta) Den väger 42 gram.

Pågenlimpemackan har rostats, och väger nu 36 gram(Pierres hypotes är att det beror på att vattnet har torkat bort. Kan ju stämma)Och på med en massa smör. Eller rättare sagt fem gram smör. 41 gram väger den nu.
Vad har vi lärt oss av det här?

1. Att vatten är nyttigare än smör, alltså borde vi äta smörgåsen utan att rosta den?
2. Att ju mindre vikt, desto bättre. Vi borde rosta den jättelänge och sen äta den utan smör, då väger den minst, alltså kan man äta mer?
3. Att smörgåsen väger mindre som rostad med smör än orostad utan smör?
   
4. Att det här experimentet var onödigt och inte tjänar ett enda dugg till mänsklighetens kunskap?

Välj själv. Själv tycker jag det var intressant att lära mig att jag behöver köpa ett nytt smörpaket ungefär var 33:e dag. Så jag lär ju testa samma experiment på mitt nybakade bröd sen när det är klart. Men nu ska jag hänga tvätt och sen plugga.

En svart toalett!

En svart toalettsits! Har du det?
Nej, de flesta nöjer sig väl med den som kom med lägenheten. (Vi också, om den är OK. Men fr.om nu kan vi ta med oss vår svarta toalett överallt. eller iallafall ett tag)
Hihi, vi har en svart toalett! coolt är ordet.
Jag ville bara säga det.
Ja, för den som inte förstod det är alltså det här vårt badrum. Med en svart toalettsits. Varför vi bytte till en svart toalettsits? Jo, eftersom den gamla hyresgästen på något sätt lyckats få den vita toalettsitsen som följde med lägenheten att bli gulbrunaktig. Vi gillar inte sådant här. Därför köpte vi en ny, och när priset bara är 199 kr för en svart istället för en vit. Ja, då blir det en svart.

nu har jag förresten för ett tag sedan kommit hem från en föreläsning om STIM och musikförlag i Hultsfred, jag har bestämt mig för att jag inte gillar bussen dit. den är hög och vinglig och man mår illa hela resan. Det är inte ett dugg roligt. Dessutom finns ingen mottagning till 3g-nätet under större delen av resan. Men busschauffören var lite rolig, eller han tyckte han var rolig. "Nu, kära passagerare, undrar ni varför jag har stannat här, och det är därför att jag inte orkar åka längre." Tyckte jag var kul. Lite.

Och nu tänkte jag se på One Tree Hill och sen plugga lite music. Och så måste jag tänka lite på hur jag vill prioritera de här sista veckorna...

Rainy day

Nu har vi flyttat in i våra 43 kvadrat i norra Kalmar(eller som man kanske ska kalla det: Berga) Kalmar är förvånansvärt platt, och att cykla tar inte så himla lång tid alls. Dessvärre hände något med min cykel igår. Ingen vet vad, men när Pierre var på väg hem från jobbet och skulle låsa upp cykeln märkte han att nyckeln inte gick hela vägen in i låset.
Han fattade ingenting, och ringde mig och frågade om det hänt förr, men vad vet jag? Jag har ju för sjutton bara haft cykeln sen September!

För att göra en lång historia kort, Nu sitter han ute i hallen med en nyinköpt metallfil och sågar sönder låset. Jag hoppas att det går. Jag ska ju till Hultsfred imorgon!

Men idag har det regnat, så jag tog 411:an till Malmtorget för att göra klart grupparbetet med Emelie, sedan runt tolv for jag hem igen, för att försöka få igång webkameran på min lilla eee. Det gick inte bra. Pierre har fått det i uppdrag också(Jag önskar att jag visste vad en BIOS var, det är den det är fel på).

I regn förresten, har jag mitt rosa paraply, är det inte för sött? det ser lite vitt ut, men... det är ljusrosa. Och det är trasigt också, varje gång man fäller upp det får man peta till stängerna så att det fälls upp ordentligt.

Och nu börjar Pierre bli trött på metallsågandet. Jag ska erbjuda honom ett par hörselskydd och en macka. Då kanske han vill fortsätta...

VG på business relations-tentan

Så, nu har jag äntligen fått tillbaka resultatet från Business relations-tentan. Ni vet den där som jag skrev underkänt på sist? Jag fick VG! Åh vad bra det känns, det betyder Vg på hela kursen. Fantastiskt.

- Men Frida, har du aldrig fått VG tidigare? Så glad behöver du ju inte bli.

Alltså, på högskolan finns ju bara betygen U, G och Vg så att få VG här är inte samma sak som att få det på gymnasiet. Det är WAY better. Och dessutom så får jag nästan bara VG på musiktentorna, FEKen förra året var rakt igenom godkänt, inga konstigheter.
Men min första företagsekonomi-tenta som jag fått VG på kom nu!
Woohoo!

Hoppas bara att det här får mig att inse att det är dags att börja oroa sig för IMC-tentan på Lördag nu. Och börja plugga ordentligt. KOM IGEN!

Om en halvtimme börjar Organisationsföreläsningen. Sen hem och plugga. I promise.
Och imorgon går flyttlasset till nya lägenheten. Känns också bra.
Men ikväll försvinner internet.(Eller, det har nog redan försvunnit. Tur att man sitter på BBS där internet finns till alla)

Jag, ett bord och en Strongbow

Efter filmen 2012 gick vi till molly malone's på larmgatan.
Elin och emil försvann fort till black jack-bordet där en praktikant skulle lära sig deala. Lite senare på kvällen kom Pierre också på att han ville spela lite, så nu sitter jag här med ett glas Strongbow som nyss blev påfyllt då Elin råkade tappa en marker i sitt glas.(Den bästa lösningen var helt enkelt att hälla över innehållet i glaset till mitt glas, och rädda markern.)

Helt ensam med ett glas Strongbow. Vad ska jag göra nu?

GAH!

Det är inte klokt.
Det är verkligen så att allt man gör är fel. Om jag inte hade bokat bilen idag hade vi ju inte ens kunnat flytta. Det finns inga bilar! Vad är det som är svårt att förstå?

Okej, nu när jag skrivit av mig det, kan man prata om någonting annat.
Hultsfred idag, fram och tillbaka med bil och hem igen. I vanliga fall har tåget inte ens kommit till stationen i kalmar vid den här tiden. Skönt att vara hemma en vettig tid för en gångs skull.

Och Pierre verkar inte ha packat ett enda dugg. Undrar om han vet att flyttlasset går nästa vecka och att han är ansvarig för packningen? Punkt två vet jag att han vet, det har vi diskuterat flera gånger. Punkt två borde han ha koll på, han har väl en kalender?

Helt utan koll.

Jag ska berätta lite om en föreläsare som inte riktigt har alla hemma. Efter presentationen igår var jag så arg att jag kokade. Hur kan någon vara så dum? Vi kan kalla honom H, som i hlärare.

H: Oj, vad många det var här. Det ska ju vara fler här än i C, men så här många var det väl inte?
Elev: Men var det inte två grupper som fick byta till C?
H: nej, det blev inga. Men det var någon som skulle byta på grund av en begravning. Vem var det?
Jag: (ser mig omkring, menar han mig? jag har ju bytt hit) Eh.... jag? Men den var ju imorgon. det är därför jag bytt hit.
H: Nej, du skulle ju byta till C.
jag: Alltså nej... jag skulle byta till A eftersom jag inte kunde komma då presentationen var samtidigt imorgon.
H: Nej, Det är ingen som fått byta till A.
Jag: men jag har ju mailat dig om det! och du sa att jag kunde byta till grupp A!
H: Nej, ingen har fått byta till grupp A. Det kan jag inte ha sagt. H: Jag måste förresten fråga, vet ni varför jag fått så mycket powerpointpresentationer till min mail? Jag blev så rädd att någon skickat något farligt till min dator.
Elev: Vi frågade ju dig hur vi skulle göra med presentationen, och då sa du att du skulle vara inloggad hela tiden för att spara tid, så vi kunde skicka dem till dig.
H: Nej, något sånt har jag verkligen inte sagt. Det låter jättekonstigt att jag kan ha tänkt något sånt.
Elev: Men det är många som har frågat dig och gjort det...
H: jaja, jag kanske är senildement, men något sånt tror jag verkligen inte att jag skulle ha sagt, det låter jättekonstigt.

Presentationerna börjar, jag sitter bara och tänker på hur dum alla måste tycka att jag är som har missuppfattat ett enkelt mail, eller att jag inte kan uttrycka mig ordentligt så att läraren missuppfattat. I pausen kollar jag min mail. I svaret jag fick från läraren när jag frågat om vi fick byta dag står det : "Ni kan byta till grupp A, 091119".
VART någonstans kan jag ha missuppfattat?
Så när vi ska börja igen väntar jag vid dörren på att läraren ska komma tillbaka, och frågar:
Jag: "Alltså jag förstår inte hur du kan ha missuppfattat mitt mail, eller hur jag kan ha missuppfattat dig. det står nämligen att jag skulle byta till grupp A, och sen dagens datum." H: Nej, inte jag heller. Jag får kolla min mail sen. Jag: Men jag har mailet från dig här! Du kan se vad det står. H: Nej, jag kollar sen.
Och sen går han. SKUM människa. Vill han inte bli överbevisad?
Jag vill ju bara undvika att känna mig som den idioten som förstörde för alla andra, eftersom jag inte

nollåttafyrtioen

Det är lite svårare än vanligt att ta sig igenom dagarna. Omställningen från Göteborg har varit svår och det har stundtals varit jättemycket att göra. Arbetssättet är väldigt annorlunda här.
Mina veckor är alltid rätt hektiska, grupparbeten från tidig morgon till sen kväll och sen "hemläxor" till nästa morgon. De få gånger man börjar senare får man åka in tidigt ändå, sitta och vänta i SJ:s väntesal i två timmar tills tåget kommer.
Det är inte lätt.
Värst är det när man ska till Hultsfred Klockan kvart i nio kommer jag ofta fram till stationen, halv elva går bussen. tio i tolv är jag framme i hultsfred, oftast har jag glömt ta med mig mat, så jag köper lite frukt på Willys under den tjugo minuter långa promenaden till skolan. klockan ett börjar föreläsningen. Fyra är den slut. En timme kanske man sitter på skolan och gör något för att fördriva tiden, men sen börjar man gå tillbaka till stationen. Halv sex går tåget tillbaka till kalmar.
Strax före sju brukar vi vara framme i hultsfred igen. Då får jag promenera tjugo minuter igen, för att komma bort till Pierres jobb där jag kan sitta i lunchrummet två timmar och vänta på att han ska sluta klockan nio. Då åker vi hem. Halv tio är jag hemma igen. Jag har inte ätit någonting sen den där frukten vid tolv. Är det verkligen konstigt att jag inte har lust att ta tåget 05.45 dagen efter när lektionen börjar nio? Det har ännu inte hänt att jag orkat med en sådan lektion.

Det är här det var tur att jag faktiskt har kalmarlektionerna också även om de också tar upp mycket tid. Men hade jag bara varit i Kalmar hade det ju inte gjort något.

Det var bara inte det här jag väntade mig när jag sökte Music & event.
Okej. Jag vet inte, jag kanske bara gnäller som vanligt, det ligger ju faktiskt i min natur(haha...)

Jag saknar Göteborg

Jag tror jag ska åka in till skolan nu. Grupparbetet blev uppskjutet till tio.

Det kan vara en storstadsgrej...

En grej som jag brukar tänka på när jag går omkring ensam här i glesbygden är hur man gör när man möter enstaka personer där man trodde man var ensam. Det är ju så lite folk här att man typ MÅSTE hälsa vare sig man känner dem eller inte.

Det här problemet hade jag aldrig i Göteborg, där var det så himla mycket folk överallt att man aldrig behövde hälsa om man inte kände dem. Där var det istället en helt annan situation;Bland allt folk som gick omkring var man aldrig riktigt säker på om man missat någon man faktiskt kände, så att man fick gå runt och undra om det kanske var någon i sin klass som gick där. "Om det var han så borde jag ju ha hälsat, men om inte så hade den personen ju tyckt att jag var helt dum i huvudet".

Förstår ni problemet?
Nej, så klart inte. jag har ju inte berättat det än.

Ja, att träffa på folk i glesbygden är en helt annan sak. Jag har utvecklat ett eget sätt att göra det på, inte ett särskilt bra sätt och jag får gissningsvis folk att känna sig superobekväma, men såhär gör jag.

Idag var jag ute på en joggingrunda i skogen, det är täta träd och lite läskigt mörkt på ett visst ställe och jag lyssnade på Melody clubs "Evil thing". Plötsligt ser jag en siluett längst bort i slutet av stigen och blir jätterädd. Inte för att Melody club skrämt mig på något vis (även om det är en stor läskig siluett med en stor hund bredvid, så att man lite grann tror att det är en jägare eller något... men det hör väl inte hit.)

Jag blir obekväm för att jag faktiskt inte vet hur jag ska bete mig. Så jag stannar upp, börjar gå bestämt och stirrar hela tiden på personen som går mot mig. tjugo meter bort börjar jag le på ett sätt jag hoppas ser trevligt ut, och fortsätter stirra under den oändligt långa tid det tar att komma fram till ett lagom stort avstånd så att man kan säga "hej" eller något.
Men äntligen kommer man då fram på lagom nära avstånd(typ två meter), jag ropar glatt "Hejhej!", tittar bort och låtsas återigen som om jag aldrig mött någon på vägen.

Men hur kan man göra annars?
Man kan ju inte direkt bara springa förbi människan och låtsas som man inte ser dem, eller? och man kan ju inte heller ropa hej 20 meter bort, det är ju bara konstigt.

Tänk vilka problem man har...

en sån där lång dag...

jag sitter på pierres jobb, de sista två timmarna innan han slutar och funderar på hur det ska gå med min skola, och med det mesta egentligen. Det har gått fruktansvärt åt skogen med skolan den sista tiden. Eller så kanske det bara är för att jag inte gjorde den senaste tentan då jag var i tunisien. Jag känner pressen att jag måste klara den har tentan på lördag. Annars vet jag inte hur jag ska göra. Man får ju uppenbarligen inte släpa kurser längre än ett par veckor, då blir man inte behörig. Det är sånt jag oroar mig för, vad som händer om jag misslyckas på lördag.