Hursomhelst, vad hände iår?
Nyårsafton minns jag, Den firades på 17-bussen på jakt efter fyrverkerier. Och det verkar ju faktiskt som om hela året har präglats av att spendera tolvslaget på resande fot. Vi har under det här året bott på fyra olika ställen, och flyttat tre gånger. Jag har varit på jakt efter något bättre tror jag, så därför sökte jag till Music & event management i Kalmar, men vågade inte säga ett ord förrän jag var säker på att jag kommit in. Men vi kanske ska börja från början.....
I Januari vad det dags att hitta något vettigt att göra, så jag började plugga företagsekonomi på Handels i Göteborg, dock så räckte det inte, så jag sökte även upp min gamla musikvetenskaplärare och kollade om jag kanske kunde få läsa b-kursen i musik samtidigt, det skulle gå bra så jag testade det där med 200% studietakt.
Smart, va? Och så köpte jag ett par nya stövlar som jag väntat på i evigheter.(Wedins lade ju ner vid den här tiden, som ni kanske minns, så deras skor gick ständigt ner i pris) De var efter två månader av tittande på dem nedsatta från 1200 till 300. Jag var så glad. De har jag förresten med mig nu också.
Samtidigt var Programkommittén PU ett ständigt pågående projekt som tog upp mest tid, men jag ångrar det inte för en sekund, PU gjorde vårterminen värd att göra, även om det var oändligt jobbigt ibland.
Februari och Mars har jag nästan glömt bort, de gick in i den där dimman som allt blev när man har lite för mycket att göra. Jag fick hoppa av musikvetenskapen, då företagsekonomin inte funkade som den skulle(Jag kuggade marknadsföringen... Men det är lugnt, jag klarade den sen). Vi skulle fått Markus Krunegård till en spelning på Chalmers i mitten av februari, men något gick snett och han var tvungen att byta både dag och plats.
April hade vi i PU bokat vår mycket problematiska Tiger Lou-Konsert. Allt gick snett innan, och på något sätt hade restaurangen inte förstått att vi ens skulle ha konsert den kvällen. Det var deppigt, stressigt och jobbigt och hade vi kunnat boka av den hade vi nog gjort den den gången. Men det fick ordna sig, som det alltid gör. Men nog hade de där veckorna kunnat bli lugnare.
Mitt i alltihop flyttade vi också från vårt älskade studiegången på 39 kvadrat till 41 kvadrat på Viktor Rydbergsgatan. Ett beslut som jag idag inte riktigt förstår.
Och så fyllde jag 23. Det var också något värt att nämna.
Och sen kom Maj, men vad hände? Jo, vi nominerade nya människor till PU. Jag var ledsen och kände att det var jobbigt att mitt jobbiga men älskade PU-år närmade sig sitt slut. Samtidigt som det var fruktansvärt jobbigt så var det verkligen fantastiskt kul. Så det var här jag sökte till Music & Event management i Kalmar, det kändes som världens mest bästa beslut just då.
Juni och juli var sommarmånader, jag jobbade på Säröhus och extra ute på Älvsborgs fästning, medan Pierre jugglade sina två jobb på färgaffären och Elgiganten. Vi gick ofta om varandra i tider, men det var fortfarande många fina varma sommardagar och jag har fortfarande lite solbränna kvar. Och jag köpte äntligen en ny dator! , och Pierre också. Han vill dock redan ha en ny.(Okej, det vill jag också, en Macbook vore perfekt) Och vi åkte några veckor till Sturkö och upptäckte den lilla ön därborta där en gammal släktgård ligger.
Augusti var mest packande. Vi skulle flytta till Kalmar och Pierre började bli osäker. Här hade vi nog vår mest allvarligaste diskussion under all tid vi varit tillsammans. Jag kommer alltid vara tacksam för att han följde med mig, och hoppas att han känner att han gjorde rätt val. Dock hade vi ingen lägenhet än, den fixades inte förrän veckan innan vi flyttade. Läskigt var det och om jag skulle göra om det hade jag tagit lägenheten kalmarhem först gav oss. Läckeby var inte ett bra val.
September och Oktober då... Där var det jobbsökande som gällde för Pierre, evigt pluggande för mig, samtidigt som vi klämde in så många Göteborgsresor vi hann. Jag upptäckte att studerandet i Kalmar var långt värre än i Göteborg. Dessutom var pendlandet mördande. Både mellan Kalmar och Läckeby och det mellan Läckeby-Kalmar-Hultsfred. pluggandet var också jobbigt, egentligen var allt jobbigt, Jag ville bara flytta långt bort och gräva ner mig i ett stort hål.
I November började det kännas bättre ett tag, mest för att det äntligen började närma sig över. Vi for till Tunisen en vecka med familjen(14 personer), det var riktigt roligt och skönt för mig och Pierre att få lite lugn och ro. Dessutom fick vi tag i en lägenhet strax innan vi for iväg, vilket gjorde det ännu lugnare för oss. Saker började lägga sig på plats igen.
I December flyttade vi från Läckeby, Elin och Emil gick åt sitt håll(Oj, jag glömde skriva att vi bodde tillsammans alla fyra i Läckeby) och skaffade sig en lägenhet i centrala Kalmar, Jag och Pierre hamnade i Norra kalmar, i vackra Berga där allt var perfekt tills snön föll. Typ. Tentorna gick fortfarande inget vidare, och sista veckan valde jag att inte göra det sista grupparbetet. All ork var borta, och pendlandet till Hultsfred gjorde ingenting bättre. Inför sista tentan i Hultsfred den 18:e gick det mesta fel. Tåget ställdes in och vi kom in en kvart sent efter hjälp av en klasskamrats snälla pappa som körde de elva milen från kalmar till hultsfred i blixthalka och 8 minusgrader.
Nu väntar jag bara på tentaresultatet. Jag hoppas på ett vg(men läraren hotar med G, då han tydligen är "snål" med Vg:n).
Sen kom jul, då Mamma och Pappa bestämt sig för att jul hemma i Eskilstuna inte blir av nästa år(2010), det blir trettondagsafton året efter(2011) istället. Jag förstår anledningen, men jag trodde inte riktigt att det skulle hända redan nu. Jag tyckte ju så synd om de där människorna som inte firade jul när jag var femton, eftersom de inte hade någonstans att vara. Och nu är jag själv en av dem. En som måste hitta en egen tradition utan familj. Jag vill ju inte vara en av de där som sitter på Harrys på julafton.
Och nyår, Jag och Pierre åkte hem till Daniel i Göteborg för att fira med Spanky i hans nya lägenhet på Olofshöjd. Sebastian från min tid på Gotland kom också dit och firade med oss, han behövde nog komma bort hemifrån, och jag hoppas vi var till hjälp.Just nu läste jag vad jag skrev att jag ville att nyår i år skulle bli efter förra nyåret. Det var inte så det blev, men det blev en opretentiös fest med vänner som slutade på föreningstorget och Pu-rummet. Men kanske hade jag en idé där. Kanske är det så nästa nyår blir. Eller kanske inte. Man vet inte vad man vill förrän dagen kommer. Det är bäst att följa känslan.
Och faktiskt, det var perfekt i år. Eller kanske inte perfekt, men det är det sällan. Men mycket var fantastiskt bra. Jag är glad att jag var med vänner som jag ville fira med. Synd att inte alla fick plats i bilden. Jag får lägga upp fler på Facebook.
Det blev ett långt inlägg. Och klockan är redan efter ett. Det är dags att sova i Daniels nyinköpta luftmadrass nu. Det är ju faktiskt en dag i morgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar